Hur många svenskar ska dö?

Igår lät vår försvarsminister Sten Tolgfors meddela allmänheten att han beklagar att två svenska soldater blivit skjutna i Afghanistan, han meddelade detta via sin pressekreterare. Jag hade förväntat mig mer av en värnpliktsvägrare, han hade inte behövt stå med tårarna rinnande utefter kinderna, men som gammal pacifist så kanske man borde ha kunnat hoppas på mer än några rader till TT från hans pressekreterare?

En av mina mailvänner utomlands skrev i ett e-postmeddelande: ”– In my point of view, all foreigner soldiers in Afghanistan and Iraq should be sent back to their countries in coffins…” Han uttryckte stor förvåning over det faktum att jag vill ha hem soldaterna i ett stycke, levande. Möjligen är han betydligt mer krigisk än under-
tecknad, eller så kan det vara ett uttryck för det faktum att hans land inte har några soldater i Afghanistan, något som kanske gör att det blir lättare att vara radikal.

Den enda vettiga kommentaren kom annars från Vänsterpartiets talesman i dessa frågor, Hans Linde: ”- Dagens tragiska händelse visar att vi behöver en i grunden ny strategi för Afghanistan som utgår från civila insatser.”

När det gäller bistånd till Afghanistan så råder det sannolikt en stor enighet i landet, vi anser att en del av vårt eget överskott ska gå till länder som är i behov av vår hjälp. Detta bistånd kan gärna bestå i utbyggnad av infrastruktur, bevattningsanläggningar, brunnar, skolor och sjukhus, men bistånd i form av Stridsfordon 90 och soldater beväpnade med AK5 har ingen funktion att fylla, det ska inte kallas bistånd, trots att man idag använder en del av biståndsbudgeten till detta.

Behöver Afghanistan hjälp så ska vi givetvis hjälpa till, men om det är en förutsättning att vi har ett stort antal soldater stationerade i landet, soldater som av lokalbefolkningen ses som amerikanska ockupationssoldater, så får vi avvakta med vårt bistånd fram till den dag vi kan göra en insats utan att riskera vare sig afghanska eller svenska liv. Svårare än så är det inte.

Vi kan inte bli en del av det amerikanska Kriget mot Terrorismen, dessutom så kan man ifrågasätta detta krig eftersom det inte förs mot Saudiarabien, det land vars medborgare anföll World Trade Center. Ska man se till fakta när det gäller USA:s strävan efter hegemoni så verkar det som om Hollywood har fått skapa den verklighet som uppenbarligen styr våra svenska politiker, och har så gjort så ända sedan år 2001.

Idag har de omkomna soldaterna fått sina namn i tidningarna, det betyder att alla anhöriga är underrättade. Totalt finns det omkring 500 soldater i landet, det betyder att åtskilliga anhöriga kan vänta sig liknande samtal innan deras nära och kära återvänt till Sverige.

Det jag undrar mest över är hur många svenskar som ska tillåtas dö innan våra politiker gör det självklara, tar hem trupperna? Att bara fyra dött, plus två afghanska tolkar, är mer försynen än skicklighet. Jag tror att vi är många som inser att den stora katastrofen väntar runt hörnet. Hur många svenskar som dör när de utsätts för en massiv attack vet vi ännu inte, det enda vi med säkerhet kan säga är att det kommer att brutalt drabba den regering som då har makten.

intressant Tags : , , , , , , , dn123 svd1234 ab12 spogge frasse anders röda-m claes frerdsk gandhi sjubarnsm filosofen skp lasse pamflett Eva

  49 comments for “Hur många svenskar ska dö?

  1. N
    8 februari, 2010 at 08:15

    Latuffs teckning är så bra att den ger en rysningar. Han blir bara bättre och bättre. Hans förråd av idéer tycks aldrig sina. Och ingen kan sammanfatta situationen för kriget mot terrorn som han. Latuff som rådgivare för våran regering i fråga om Sveriges roll i olika konflikter ute i världen? Bättre expert kan de inte få.

    • Sniff
      8 februari, 2010 at 08:44

      Instämmer! Ögat för situationen och poängen är på top.

      Afghanerna har kastat ut ockupanter med moderna vapen tidigare. Må det vara britter eller ryssar. Hatten av för dom för det verkar som att de läser/förmedlar vidare historia! Något som ockupant sidan inte verkar göra på någon nivå. Det kommer och bli precis som i Vietnam efter mycket vånda och döda kommer man överlämna makten till de afghanska styrkorna/politikerna. Strax därefter kommer talibananerna, eller vad man vill kalla dom, slå till med stor kraft och ta över makten igen.

  2. Marita
    8 februari, 2010 at 08:23

    Soldater dör i krig, även svenska soldater. De där människorna visste att de åkte till Afghanistan och att de riskerade att dö på kuppen. Därför ska man inte beklaga dem, de visste vad de gjorde, de man ska beklaga är regeringen som skickade dem trots att de visste att det var ett meningslöst uppdrag och att en del soldater skulle dö.

    • Roland Larsson
      8 februari, 2010 at 11:12

      Bra. Vill tillägga,att här kommer en massa som söker asyl och vi tar emot dem,sedan skall vi skicka ner våra egna till att skapa fred i ett land det säkert tar 100 år att få ordning på. Detta beklagande. Vem skrev på i EU ATT VI SKULLE SKICKA SOLDATER till Afghanistan.

      • 8 februari, 2010 at 11:14

        Jag vet inte om EU tagit ett sådant beslut åt sina medlemmar? Vet du? Källa?

  3. Pingback: Bronson
  4. Ken
    8 februari, 2010 at 09:06

    Trolitvs så kommer det få dö ett par till innan vi tar hem våra trupper. Var väll runt en 20 st som dog när vi var i krig i Kongo på 60-talet. Och nu när svenskarna i Afghanistan har mer aktivt försökt förstöra opiumproduktionen så var det väll rätt naturligt att någon lokal kriminell gupp skulle försöka avskräcka svenskarna till att återgå till att se genom fingrarna med deras knarkhandel.

    Men precis som Jinge säger så är det nog den enda utvägen nu att lämna landet och låta det stabilisera sig innan man kan göra några insatser. Vi får hoppas att det inte blir biståndsorganisationerna, som vågar vara kvar under tiden, som blir de nya måltavlorna. När vissa klaner stödjer de krimminella grupperingarna och vissa stödjer regeringen så kommer tyvärr kriget fortsätta tills den ena är ekonomiskt utlagna.

    • 8 februari, 2010 at 09:13

      När det gäller Kongo så var det totalt och över ett antal år som offren krävdes. Nu skulle det inte förvåna mig om vi drabbas av större förluster och på kortare tid. Jag tror att talibaner och andra kriminella är medvetna om vad som skulle hända ifall de lyckades döda 8-10 svenskar i en enda bomb. Då skulle soldaterna återvända hem i ett nafs, något som talibaner/rebeller/kriminella skulle se som en seger.

      • Cpl Lindahl
        8 februari, 2010 at 16:13

        Läs igenom kommentarsreglerna och gör ett nytt försök! / Jinge

        • Cpl Lindahl
          8 februari, 2010 at 17:11

          Följande kommentarsregler gäller här:

          8. Personliga hälsningar och liknande meningslösheter raderas.
          9. Kommentarsfältet är till för kommentarer, inte för privata meddelanden till Jinge.

          Dessa regler bröt du mot denna gång. Kommentarsfältet är ENBART avsedda för kommentarer, det finns ett kontaktformulär för kontakt med undertecknad. Denna bloggpost är således Off Topic och jag rekommenderar dig att läsa igenom resten oxo om du inte vill hamna i spamfiltret. / Jinge

          • Cpl Lindahl
            8 februari, 2010 at 18:04

            Skulle inte du sluta kommentera här? Nu åker du iaf in i spamfiltret efter att fyra ggr i rad ha brutit mot kommentarsreglerna. / Jinge

    • 8 februari, 2010 at 12:12

      Om svenskarna aktivt försöker förstöra opiumproduktionen är de i fel ända av landet. En bra början då vore att avsätta regeringen som är de som drar in de största pengarna på knarkhandel. Talibanernas andel är försvinnande liten.

  5. Sara G
    8 februari, 2010 at 09:17

    Det är inte bara så att unga människor riskerar att dö i det här fullkomligt vansinniga kriget. Allt för många kommer hem med obotliga krigsskador, såsom svåra neuroser och psykoser. Vi har sett det alltför många gånger…
    Jag känner flera som var i Kongo på sextiotalet – och ingen av dem kan efter mer än femtio år betraktas som hela inombords och själsligt friska.

  6. 2Pac
    8 februari, 2010 at 09:28

    Well, ya do the thug-thing, you die the thug-way.
    Det större gänget med USA och Nato-länderna tänkte ta över det mindre gänget i Afghanistan. Superb materiel, hemmaopinionen med sig (da biatches) och sunlotion. Tyvärr hjälper det inte när hemmagänget offrar sitt blod med stolthet. Man blundande för när det tidigare gänget från Ryssland försökte göra sitt move in på territoriet.
    Vem ska kontrollera heroinhandeln? Hur ska den kontrolleras? Vem ska ta vinsterna, samtidigt som krigsindustrin vill ha sina vinster?
    Attackera med några års mellanrum så hinner nya generationer växa upp till krigare i landet. Det är nästan man tror det är överenskommelsen. Maximera ekvationen ..mänsklig reproduktion i området x vinsterna(heroin-vapenkostnader)=vapenindustrins omsättningsbehov x antal utbildade soldater x andel av statsbudgeten.

  7. Claes
    8 februari, 2010 at 09:41

    Jag håller med om att det kanske behövs en ny strategi i Afghanistan. Jag har själv varit där, och tycker det är lite olyckligt att man skickar dit tyngre stridsfordon. Då det kan vara svårt ska kontakt och förtroende bakom flera cm pansar. Men jag håller inte med om att vi ska ta hem alla trupper.

    När jag var där upplevde jag ändå att vårt arbete handlade i första hand om biståndsarbete, eller möjligheten till biståndsarbete. Man bör ju komma ihåg att de som anordnade den här attacken mot svenskarna förmodligen inte är så intresserade av biståndsarbete heller då det kommer skada deras maktposition. Och de som åker dit för att gräva brunnar och bygga sjukhus ska inte behöva oroa sig för bomber eller kulor. Det ska endast vara för soldaterna att jobba med.

    Det tydligaste tecken på att vi gjorde ett bra arbete medan jag var där var den extremt stora ökningen av barn som gick till skolan. Vilket framförallt var flickor. Om alla utländska trupper skulle lämna landet nu så skulle det skapa samma maktvakuum som fans efter ryssarna lämnade Afghanistan. Vilket åter igen skulle låta talibanerna ta makten. Då är det nog slut med flickor som går i skola.

    • 8 februari, 2010 at 21:46

      Det är självklart så att FN-flaggad truppnärvaro med ett tydligt uppdrag att enbart skydda civilbefolkning och biståndsinsater inte skulle vara lika ifrågasatt.
      Problemet är ju att dagens regering verkar förorda mer stridigheter, större trupp, skickar tyngre fordon, mer vapen trots att det bevisligen leder till en ökad rekrytering hos motståndsrörelserna. Magnus Forsberg som igår chattade med aftonbladet läsare jobbar i Afghanistan för Svenska Afghanistankommittén och han uttryckte inte att det fanns en tydlig hotbild mot biståndsarbetet tvärtom. Han uttryckte dessutom att truppförstärkningar och större militär närvaro enbart bidrar till befolkningens frustration, ilska och hat emot ockupationsmakten. Vi måste hjälpa Afghanistan på helt andra sätt än vad som är fallet idag!

  8. JohanIII
    8 februari, 2010 at 10:58

    Teckningen är utmärkt – ger mig faktiskt ocksa rysningar:

    Afghanerna i överläge, med klädesplagg fladdrande i vinden, med den (oändliga) mängden människor bakom ända in i fjärran.

    Obama instängd, men fri han själv medan (de ändå fåtaliga) soldaterna går under, sand som bild för ”urväsendet” (bara där en ordbild i bilden) Afghanistan.

    Bara en AK-47:a mot fordon med kanon. Turbaner mot hjälmar.

    Och så de klatschiga – vitsiga – orden förstås, som kopplas till sanden, instängdheten, överläget; och naturligtvis sanduret som bilden av ”running out of time”.

    Men är det sanningen?

    Den sand som dränker amerikanerna (och svenskar nu?) kommer att dränka landets innevånare om Talibanerna tar över. ”Då är det nog slut med flickor som går i skola”.

    Det är ett utnötningskrig, som – jag håller med – inte vinns militärt; utan genom andra handlingar, som dock bara kan göras om landet hålls tämligen fritt.

    Och sanden kommer bara att dränka dem som inte varje dag tar sig upp ur den och fortsätter. Om vi låter dem.

    • 8 februari, 2010 at 11:11

      Visst är Latuff träffsäker. Men din analys av vad som skulle handla om Talibanerna kom till makten haltar. Jag har hört flera afghaner säga att de själva skulle slåss mot dessa religiösa extremister, men att man nu enas mot ockupationen. För att medelafghanen anser att landet är ockuperat råder det ingen tvekan om. Visst, den variant av Islam som dårarna bekänner sig till känns verkligen uråldrig även om den ”bara” härstammar från 1700-talet, men vi gör nog alla ett misstag om vi tror att den militära närvaron utgör något slags garanti för att inte talibanerna kommer tillbaka.

      Nu fungerar det snarare så att NATO-styrkorna fungerar som konserveringsmedel i landet, försvann de skulle afghanerna själva tvingas ta itu med dessa koranstuderande. Och precis som tidigare med ”Norra alliansen” så är det inte så att motståndet skulle försvinna eller bli besegrat.

      Ska vi hjälpa afghanerna så handlar det kanske mer om att hjälpa dem att utbilda sin armé, men samtidigt så är det en av de mest krigsvana på jorden. Det jag tycker att politiker i Sverige skulle göra var att lyssna på de grupper av biståndsarbetare som redan finns i landet, och har funnits sedan decennier. De förespråkar INTE militära lösningar. De anser försöken vara kontraproduktiva.

      Vad Obama anser är i sammanhanget mindre intressant, USA har sina egna motiv för att behålla makten och de handlar vare sig om opiumodling, flickors rätt till skolgång, eller något annat av de skäl man uppger.

      Det första Afghanistan behöver befrias från är ockupationstrupperna.

    • M
      8 februari, 2010 at 11:17

      Flickor kan gå i skolan i samhällen som har fred och som har tillräckligt med mat och annat livets nödtorft. Jag har typ aldrig sett flickor gå i skolan i länder med sönderslagen infrastruktur och pågående svält och andra katastrofer.

      Flickornas och kvinnornas situation kan aldrig förbättras genom att man skövlar deras länder och tillsätter korrupta dispoter till knähundar vid makten för att göra sig en förtjänst på de åtrodvärda gröndorna som odlas där, Läs opium! Kvinnorna är de största förlorarna i längden. De förlorar sitt land, sina barn, sina familjer och själva grundvalarna som deras samhälle bygger på, och får utstå extrimisternas hämnd när ockupationen upphör.
      Låt afghanerna själva leda sitt eget lands utveckling med godvillig hjälp utifrån utan att ta livet av dem i massor åt gången.

  9. Peder
    8 februari, 2010 at 11:17

    Jinge får man inte kritisera din blogg, utan at du då radera inlägget? Det visar ju bara hur osäker du är i dina hållningar.

    • 8 februari, 2010 at 12:11

      Självklart får man det, och det ska man göra om man har något att komma med. Givetvis även under förutsättning att man följer kommentarsreglerna. Gör man INTE det så blir kommentaren struken. Din kommentar var ett klart brott mot dessa regler, att den kom igenom nu beror bara på att jag är snäll. Det är jag inte nästa gång du bryter mot dessa regler.

    • Sara G
      8 februari, 2010 at 14:23

      Herregud Peder, har du egenligen läst Jinges blog ordentligt!?
      Han tål verkligen kritik, men den bör vara intelligent och genomtänkt!

      • 8 februari, 2010 at 15:39

        Hur skulle Peder bete sig då? Be om hjälp med att skriva ett inlägg?

  10. Marcus R
    8 februari, 2010 at 11:44

    ”Jag har hört flera afghaner säga att de själva skulle slåss mot dessa religiösa extremister, men att man nu enas mot ockupationen.” – Fast vad hände sist Talibanerna hade makten? Inte slogs man tillbaks mot dem då, eller? Där finns ju faktiskt en risk att om ”freds”-styrkorna lämnar landet så händer ingenting på 15-20 år, precis som i Somalia. Är det verkligen bättre för folket i längden?
    Tyvärr tror jag det är blir skit oavsett om man stannar eller lämnar (vilket leder till att jag tycker att man lika gärna kan lämna).

    • 8 februari, 2010 at 12:08

      Det är svårt att veta riktigt säkert, men ska ”freds”-styrkorna bli kvar i 15-20 år??

      Vad leder det till?

      Fred???

    • 8 februari, 2010 at 12:15

      Ja, Somalia är ett bra exempel. När USA var där var landet satt i krig. USA bombade de klanledare som samlades för att diskutera fred (finns beskrivet i boken Black Hawk Down). När USA lämnade Somalia kunde fred förhandlas fram. Det blev vad FN kallade ”Somalias gyllene tid” av fred.

      Sedan sponsrade USA Ethipoien till att gå till anfall mot landet och bombningarna började. Nu är hela landet i krig igen. En bra orsak till att inte skicka ”fredsstyrkor” alltså.

  11. Marcus R
    8 februari, 2010 at 15:39

    ”Det blev vad FN kallade ”Somalias gyllene tid” av fred.” – Mjo, men bara för att man har fred med yttre angripare betyder ju inte att folket har det bra eller att där egentligen är en intern fred; krigsherrar gör som de vill är ju inte fred heller.

    Jinge – Nej troligtvis leder det inte till nånting och därför borde vi dra oss ur. Men det känns lite som pest eller kolera för jag tycker faktiskt att man överger de människor som inte vill ha pirater och stråtrövare (religiösa eller ej) över sig.

    • 8 februari, 2010 at 15:41

      De vill inte heller ha ockupationssoldater…

    • 8 februari, 2010 at 16:31

      Marcus R, det här är vad Aftonbladet skrev:

      ”Kvinnor kunde nu gå till marknaden utan fruktan för att bli angripna och våldtagna av beväpnade, påtända tonåringar. Våldsmännens vägtullar försvann, vapnen samlades in och frivilliga röjde upp i bråten. Ungdomar spelade fotboll på gatorna, och hjälporganisationerna kunde plötsligt verka utan allvarliga hinder. Det var, som FN:s högste representant för Somalia förklarat, ”en gyllene tid”.”

      http://www.aftonbladet.se/kultur/article2075075.ab

    • 8 februari, 2010 at 21:52

      Krigsherrar, eller klanledare är en del av den afghanska kulturen som man kan tycka vad man vill om. Vare sig fredsstyrkorna är kvar eller lämnar så är det dessa som måste komma överens för att landet någonsin skall kunna uppnå fred. Man kommer inte kunna bomba bort klankulturen på varken 15 eller 200 år, så att tro att ”krigsherrarna” försvinner ur maktstrukturen i Afghanistan bara för att ISAF är på plats är synnerligen naivt anser jag.

  12. Christer W
    8 februari, 2010 at 17:47

    När talibanerna vinner, hur ska då reträtten och evakueringen av de militära styrkorna gå till. Det ligger ju ingen flotta utanför Afghanistan att fly till.
    Gränserna till Pakistan och Iran kommer vara stängda om inte styrkorna låter sig avväpnas.
    De lär knappast heller vara välkomna i Turkmenistan, Uzbekistan, Tadzjikistan eller Kina.
    När ryssarna lämnade Afghanistan så drog de sig norrut till sovjet genom att lämna ställning för ställning och inga egna trupper efter sig. Den möjligheten har in dagens ockupanter

    • Niclas
      8 februari, 2010 at 18:22

      Talibanerna kommer aldrig vinna en militär seger. En tvingad militär reträtt är inte ett scenario. Betänk att talibanerna slåss mot länder som innehar mer än hälften av världens militärmakt.

      Kommer en reträtt ske är det av politiska skäl. Ett sådant tillbakadragande kommer med största sannolikhet ske mycket ostört. Jag menar, varför störa ett tillbakadragande med problem, om målet är att få ut trupperna. Då tar det ju bara längre tid. Den logiken tror jag till och med en taliban kopplar!!

      • Christer W
        8 februari, 2010 at 18:32

        Niclas, det räcker med att skära av transportlederna, något som talibanerna håller på med nu.

        • Niclas
          8 februari, 2010 at 20:08

          Skära av transportvägarna kräver luftherravälde. Något jag har svårt att se att talibanerna kommer uppnå i någon närtid.

          Det enda dom kan hoppas på är att göra precis vad de gör, att tillfoga tillräckliga förluster hos fienden för att det skall ”kosta mer än det smakar” så att säga. I princip byggde vårt svenska försvar på detta också på den tiden då fienden var tydlig. Det var ju aldrig nått hopp om att Sverige skulle kunna stå emot hela ryska militären, bara tillräckligt mycket för att det inte skulle vara lönt.

          • Christer W
            8 februari, 2010 at 21:50

            Luftherravälde för att skära av transportleder, skitsnack. Redan i dag har ockupanterna svårt med försörjningen, trots att de har luftherravälde. Ockupanterna är beroende av hamnen i Karachi och transporter därifrån via Khyberpasset. Passet är bitvis trångt och besvärligt och definitivt ingen plats för flygoperationer utan det är idealiskt för små sabotage och överfallsgrupper.
            Sträckan mellan Quetta och Kandahar är talibanland.

            För övrigt att halva världens militärmakt är där säger ingenting, ryssarna hade 1000 000 man, flyg och annat ej inräknat och kom ingen vart.

            • Niclas
              8 februari, 2010 at 23:20

              Jag tror du missuppfatta mig. Försörjning kan även ske även via luften så om man helt vill skära av transportvägar för att vinna en militär seger så måste man få luftherravälde. Även om stora delar av försörjningen idag går över land så sker det mest av ekonomiska skäl. Att försörja insatsen via luft är ju givetvis inte en praktiskt lösning då det skulle ”kosta mer än det smakade” även om det militärt är fullt möjligt.

              Min poäng är ju att en reträtt inte kommer ske på grund av att talibanerna med militär makt skulle tvinga den utländska insatsen på flykt eller rent av besegra den. Om en reträtt sker gör den det av eget politiskt beslut, av ekonomiska skäl, av opinionsskäl (som i Vietnam) eller dyl.

              Min poäng med militär styrka handlade ju inte om huruvida det gick att vinna utan om man kunde tvingas på reträtt. Ryssarna vann ju givetvis inte, men de tvingades inte heller på flykt, de valde själva att dra sig ur konflikten. Troligtvis kommer samma ske med den nuvarande insatsen, man dra sig ur av eget val men inte på grund av att tiotusentals västerländska soldater tvingas på flykt av talibanernas militära makt. Aja, den som lever får se.

              • 9 februari, 2010 at 07:50

                Frågan är inte om talibanerna kan vinna. Frågan är om de kommer att förlora. Och de kommer de knappast, det är de som bor i landet. Vi vet redan idag att det bara är en fråga om tid innan de utländska trupperna kommer att dra sig tillbaka liksom Sovjet.

                Helt enkelt för att de inte uträttar något. Och jodå, de tvingas ut. Hade de inte blivit attackerade hade de valt att stanna.

  13. ulf r
    8 februari, 2010 at 17:49

    Varför tror vi västerlänningar att vi har svar på hur länder ”långt därborta” bäst skall befrias ?
    Med vilken rätt sitter vi här i stugvärmen och resonerar om saker som innebär död, lidande och helvetet för barn, vuxna och åldringar ”långt därborta”.
    Tycker det bara är så osmakligt.

    Vi skall dessutom hamna i någon landssorg för att par människor dör på sitt jobb !?
    Hur mycket landssorg har vi övriga gånger folk dör på jobbet pga olyckor eller liknande.
    Dubbelmoralen och hyckleriet är fullkomligt monumentalt, tycker jag.

    Självklart har vi överhuvudtaget ingen rätt att ställa soldater i ett land som heter Afghanistan.
    Däremot, tycker jag, lika självklart vår skyldighet att stötta och hjälpa och bidra – men kanske också inse att vi har att lära …

    Ahmed Rashid har skrivit boken ”Vägen mot kaos – USA:s politiska haveri i Afghanistan, Pakistan och Centralasien”. Boken ger, tycker jag, många goda analyser och resonemang i frågor där trådarna löper långt, långt tillbaka.

  14. Niclas
    8 februari, 2010 at 18:07

    Tron på den folkliga revolutionen är en idyll. Att det afganska folket skulle lösa säkerhetsproblemet själva sker bara på ett sätt, den starke vinner. Resultatet av detta har vi sett i afganistan redan, då talibanerna styrde. I min värld en mycket dålig ”folklig” lösning. Det har inte funkat på andra ställen heller, sudan, rwanda, bosnien, kamboja osv. Antingen låter man den starke vinna eller går en extern stark part in och ”försvarar” den svage.

    Kanske är alternativet att göra alla lika starka. Dela ut vapen till alla som vill försvara sig, lite likt man gör i områden i Irak nu där gamla milisgrupper får ekonomiskt och materielt stöd att försvara sitt lokala område från ”störande” element.

    Koppla detta till ekonomiska morötter. Uppfyller man satta mål kring utbildning, rättsäkerhet mm får man en rejäl dusing till byn. Om man misslyckas, lite eller inget alls.

    Vem vet, kanske talibaner och andra i afganistan är lika drivna att jaga bonus som direktörer i väst?

    • 8 februari, 2010 at 18:21

      Kanske är alternativet att göra alla lika starka. Dela ut vapen till alla som vill försvara sig, lite likt man gör i områden i Irak nu där gamla milisgrupper får ekonomiskt och materielt stöd att försvara sitt lokala område från ”störande” element.

      Det sker ju redan i betydande omfattning. Dessutom har USA kontakt med talibaner för att försöka muta dessa att lägga ner vapnen. Kruxet är nog mer att Afghanistan inte är jämförbart med så många andra länder. Talibanerna är bara en liten del av problemet, större är de klanhövdingar (krigsherrar) som har ett faktiskt intresse av att behålla och utöka sin makt. Hur lojaliteterna förändras inom denna sfär är helt beroende av makt och pengar.

      Och nu har NATO och FN invaderat Afghanistan så alla har fått anledning att samverka mot ockupanterna. DET kommer bara att kunna sluta på ett sätt, samma sätt som det gjorde för britterna och sovjet.

      Bort med varenda soldat och satsa allt på bistånd att bygga infrastruktur, skolor, sjukhus, det är enda chansen tror jag.

      • Niclas
        8 februari, 2010 at 18:30

        Problemet är ju att talibanerna (och andra med kanske) inte vill ha infrastruktur, sjukhus och allra minst skolor. Skulle vi skicka pengar utan skydd för investeringen skulle det förmodligen bli religösa skolor med extremfilosofi på schemat, lyx och fördelar till en styrande klass som krigsherrar, religösa ledare och andra förfördelade och mycket lite om alls nått till folket.

        Hela filosofin är ju att styra genom att hålla folket på en mycket låg utbildnings-, säkerhets- och ekonomisk nivå.

        • 9 februari, 2010 at 07:48

          Ja, talibanerna vill äta bajs stoppa myror i näsan och sedan hoppa hage hela dagarna. Aldrig skulle en taliban vilja bo i ett hus. Ha rinnande vatten. El. Barn som inte dör i för tidig ålder. Nej, talibanerna ska vi se som bestar, omänniskor. Ungefär som vi en gång såg indianer, aboriginer och svarta.

  15. stene
    8 februari, 2010 at 19:50

    Added Global Spam List: stene, stenpen@hotmail.com, 213.89.209.34 SE Sweden 26 Stockholms Lan Stockholm Com Hem AB Com Hem AB

  16. 8 februari, 2010 at 22:35

    Mer smart humanitärt bistånd.
    Färre soldater.
    Så får det bli.

  17. Jan B.
    8 februari, 2010 at 22:49

    Så här skrev Jan Myrdal i Folket I Bild Kulturfront 2009-08:
    ”… Och lika nödvändigt att trotsa det härskande opinionsläget genom att påpeka att i nuvarande politiska situation endast ISAF-soldater däribland svenska hemtransporterade i liksäckar och sedan begravda under militära hedersbetygelser (med inspirerande ministertal!) kan ge afghanerna fred. Den fredsparoll som gavs 1943 under det tyska kriget i öster och 1985 under det sovjetiska kriget i Afghanistan – Död åt ockupanterna! – gäller också i dag. Som det hade gjort 1842 och 1880!
    Detta måste sägas så högt att också de stormaktsanpassliga hör det. Det är naturligtvis lika olämpligt och skadligt för den egna karriären att nu säga detta högt i Sverige (eller Förenta staterna) som det var i London 1842 eller 1880. Kanske något mindre farligt än att ha sagt i Berlin våren 1943 eller i Moskva 1985.
    Dock hur stor sorg offren vid och efter Stalingrad och El Alamein än skapade i tyska hem visste vi på vår sida då i det kriget att den familjernas sorg var oss alla till nytta och glädje!
    Till de vilka nu frivilligt beger sig till ISAF-tjänst i Afghanistan bör dock klart sägas att kommande svenska militära dödsoffer inte rör sig om utkommenderade värnpliktiga som de för sextio år sedan i Öster och Nordafrika stupade tyska soldaterna utan om vuxna medborgare vilka medvetet och frivilligt om än mot betalning valt att ha gått ut i ett krig för EU:s, NATO:s och Förenta staternas imperiepolitik.”

  18. Marcus R
    9 februari, 2010 at 17:47

    Vad har oppositionen sagt om Afghanistan förresten? Vad gör S och de övriga om de nu vinner valet i år?
    Enligt SvD så har de svenska trupperna folkets stöd så vad kommer politikerna att göra egentligen?
    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/opinionsstodet-storre-an-motstandet_4236447.svd

    • 9 februari, 2010 at 18:03

      Jag tror att V + MP sitter still i båten, man har sagt att man ska utreda frågan och så blir det säkert om det inte händer något mer. Det mest dramatiska som skulle kunna hända är antagligen att man sätter ett slutdatum 2011 på hösten eller något. Du kan utgå ifrån att somliga kommer att kräkas över sakernas tillstånd, men kräkas måste man göra ibland om man ska tillämpa demokrati.

      Sedan tror jag inte på ”folkets stöd”. Ekot sa att Sifo kommit fram till ett annat resultat.

      Men jag tror att ett regeringsskifte tidigast syns senhösten 2011, jag kan inte tänka mig annat.

  19. 9 februari, 2010 at 19:25

    Natos råd till afghanska bybor, inför kommande ”operationen”:
    – Stanna inomhus och ducka.

    PS. Hur ska svenska medier vinkla det här, tro..?

    NATO to Afghan assault villagers: keep heads down
    (Reuters, Feb 9, 2010)
    http://www.reuters.com/article/idUSTRE6181IP20100209

    KABUL (Reuters) – Afghan villagers should stay inside and ”keep their heads down” when thousands of U.S. Marines launch a massive assault on a densely-populated district in coming days, NATO’s civilian representative to Afghanistan said Tuesday.

  20. Jan B.
    9 februari, 2010 at 22:18

    Under en period av Irakkriget tillämpade vissa media rapportering från kriget genom s.k. inbäddade journalister, dvs journalister som följde kriget från nära håll genom att färdas tillsammans med krigförande, främst amerikanska eller brittiska soldater. Det säger sig ju självt att detta med nödvändighet ger en hårt vinklad och absolut inte objektiv bild av krigföringen. Även några svenska journalister tillämpade denna journalistiskt dåliga metod, som alltså gav en mycket ensidig och propagandistisk bild av händelseutvecklingen.
    För att inbäddningen ska vara framgångsrik måste korrespondenten knyta vänskapsband med sitt förband och leverera ”varma inkännande reportage utan någon vidare insikt i den större bilden”. Varför tänker jag på detta just nu? Jo, helt enkelt därför att i den nu uppflammade Afghanistandebatten efter de dödade svenska soldaterna, så känns det som om praktiskt taget hela svenska mediavärlden, med få undantag, har kidnappats till att bäddas in tillsammans med de amerikanska och ISAF-styrkorna. Syftet är ju uppenbarligen att öka stödet för fortsatta krigsinsatser bland läsare, tittare och lyssnare. Och på kort sikt kommer detta nog att lyckas, men – som satirtecknaren Latuff så träffande beskrev det på sin bild – tiden arbetar för Afghanerna och inte för ockupanterna. Precis som alltid vid den här typen av imperialistiska angrepp.

Comments are closed.