[column width=”49%” padding=”2%”]
Partiledare kommer och går, vissa blir ihågkomna för att de uträttat något för sitt parti, andra för att de varit rena katastrofen för partiet. När det gäller Centerpartiet så törs jag utan vidare påstå att Maud Olofsson tillhör den sistnämnda kategorin.
Idag skriver Olle Svenning en ledare i Aftonbladet som är mer än läsvärd, den borde vara obligatorisk för att de medborgare som faktiskt är intresserade av politik. Den sätter in Centerpartiet i ett historiskt sammanhang, helt utan att dra upp partiet bruna förflutna.
Olle Svenning/AB: ”Fälldin byggde högskola och universitet för ungdomar i norr. Dagens center vill hyra ut unga människor till särskilt låga löner och utan anställningsskydd. I Frankrike demonstrerade miljontals ungdomar mot den sortens politik. Centerns sociala perspektiv har krympt från glesbygd och norrlandskommunen till, symboliskt, Stureplan. En plats, minnesvärd endast tack vare sin utmärkta bokhandel. Den får mig att associera till Fälldins generation: moralkonservativ, tveklöst, men också kulturellt bildad. I dag representerar oftast Fredrick Federley Centerns offentlighet.”
Man kan utan vidare hänföra ett fenomen som Federley till frånvaron av ledning inom partiet. Man kan givetvis diskutera vad det skulle ha betytt om man inte lät individualister vara som de är, men man kan från den funderingen gå vidare och fråga sig vad partiets kärnväljare tycker och tänker om nymodigheter som ”Stureplanscentern”. Personligen är jag övertygad om att partiet förlorat mycket av sitt inflytande på grund av högervridningen och den nyliberala doktrin som nu tillåts råda. Jag är dessutom lika övertygad om att kärnväljarna inte alls tar speciellt lätt på riksdagsledamöter som spökar ut sig i kvinnokläder som Drag Queens.
Personligen tycker jag att det är rätt så kul och mycket stockholmskt, även om han är från Kungsör. Samtidigt så kan jag konstatera att hans äventyr i salladsbranschen och ivrande för Stureplan kommer att placera honom utanför Sveriges
[/column]
[column width=”49%” padding=”0″]
Riksdag i september nästa år. Samma sak gäller nog hans partiledare också, även om jag misstänker att hon möjligen har en starkare ställning i partiet. Att valet kommer att innebära att det främlingsfientliga fascistpartiet kommer in är jag fullstän-
digt övertygad om, och visst har Olofsson och Federley en stor roll i det sammanhanget.
Men man kan inte göra dessa till ensamma syndabockar i det sammanhanget. Ska man klassificera syndabockarna så kommer det största hundhuvudet att bäras av socialdemo-
kraterna. Det är socialdemokratisk politik som grundat för den kökkenmödding som svensk politik nu består av. Dessvärre finns det inget oskyldigt parti, alla är skyldiga fast på olika sätt. En av de allra viktigaste orsakerna bland de mindre partierna är avideologiseringen. Bristen på idédebatt genom-
syrar den svenska politiken till föremål för utspel och luftbal-
longer. Det verkar som om varje parti styrs av en inre trojka bestående av personer som moderaternas Per Schlingmann.
Det är personer som anser att man ska bedriva politik i form av olika utspel, ett sätt att bli omskrivna i pressen och nämnda i Radio och TV. Det är människor som mer styrs av de senaste Sifosiffrorna än vad medlemmarna tycker och tänker om samhällsutvecklingen och partiets politik. Individer som skräms av intern opposition och kritik och som kniper ihop både ögon och öron då de ser att de brunstövlade har satt upp som mål att komma in i landets lagstiftande församling.
intressant Andra om: Maud Olofsson, Fredrick Federley, Centerpartiet, Politik, Mediekritik, Val 2010, Olle Svenning, Thorbjörn Fälldin, Sverigedemokraterna dn svd ab ex t
[/column]
9 svar till “Hej då Maud Olofsson!”
Det vore intressant att veta vad det är rent ideologiskt som får Federley att tillhöra centern. Likaså med flera andra inom det partiet. Centerpartiet känns helt överflödigt i dagens ideologiskt förtunnade partiflora. Ändå flirtar en trött Mona Sahlin med folkpartiet och centerpartiet.
Och det är precis som du skriver en brist på idédebatt. Det är slogans och snabba utspel som gäller. I en sådan värld är det också som bäddat för intellektuell lättja och då hittar man snabbt syndabockar i form av muslimer, invandrare.
Igår var jag på socialistiskt forum och efter varje år får jag några timmars andrum av optimism, men sen lägger det sig snabbt. Vi är tillbaks på ruta ett igen.
Klockren analys av centern Jinge!
Och avideologiseringen är ett jättebekymmer!
Hos mig i Landstinget Gävleborg hade vi budgetdebatt för några veckor sedan, debatten blev en veritabel
siffer-onani mellan sossarnas landstingsråd (och nationalekonom,sic!) och moderaternas oppositionsråd!
Ingen av dom var ens i närheten av någon ideologisk debatt, men dom är ena djävlar på att räkna..
Själv försökte jag prata mer om vad vi vill med politiken och inte vem som är bäst på matte….
Men tyvärr, ideologi är en bristvara
hörs Alf
Hmm… det där med Federley i drag får man nog vara ganska försiktig med hur man uttrycker sig kring. Jag antar att uttrycket ”spökar ut sig” är menat att beskriva hur Centerns kärnväljare uppfattar det då du skriver att du själv tycker att det är kul. Jag kanske är onödigt känslig här men jag tror att man lätt skulle kunna uppfatta det som en billig poäng. Att Federley vågar vara sig själv i sådana situationer är kanske det enda försonande draget (no pun intended) som jag kunnat finna hos honom, inte minst sen FRA-sveket.
Det är samma med mig Daniel. Det är det enda som jag tycker är positivt. Jag har skrivit om det förut oxo så de som läser varje dag vet min inställning. Annars tycker jag inte att man ska vara överdrivet tydlig, men du greppade bisatsen, då utgår jag från att även andra gör det.
Länge ansåg jag att Bildts regering var den sämsta borgerliga som har funnits, men den nuvarande är ännu sämre. Så här i efterhand är det tydligt att Fälldins regering var nog den mest effektiva och kompetenta trots allt och att det verkliga stolpskottet i den regering var Boman.
Underbart Jinge.
Jag har aldrig haft något till övers för Fälldin men i jämförelse med Maude var han en formidabel gigant.
Sedan har dui helt rätt i att alla partier har sin del av skulden till att det är som det är, inte minst SAP som ju trots allt är det största och mäktigaste partiet och som ändå har haft en tradition av ideologisk klarsyn.
Vi får väl erkänna att bilden på Federley med cigarrett, är betydligt häftigare än en bild på Fälldin med snugga.
De bilderna bredvid varandra skulle ju på ett nästan övertydligt sätt symbolisera centerns utveckling.
Någon mer som noterat hur en samlads stureplanscenter skriker ut att de minsann är mer liberala än miljöpartiet?
Någon mer som samtidigt noterat att INGEN i miljöpartiet har hävdat att miljöpartiet skulle vara mer liberala än stureplanscentern (läs: nyliberalism)?
Någon som har ägnat en tanke på om det kanske inte är dags för ”folkpartiet liberalerna” att ta bort tillägget ”liberalerna” precis som vänsterpartiet kommunisterna tog bort ”kommunisterna” för ett par decennium sedan?
Någon som är förvånad över att gröna socialliberala väljare flyr centern och folkpartiet för miljöpartiet?
Personligen tycker jag att det är närmast rörande att se stureplansliberalerna skrika hur liberala de är men inte fatta att de flesta svenskarna (verklighetens folk?) gärna vill ha liberalism, men bara om den samtidigt har schyssta villkor för miljö och social grundtrygghet.
Socialliberalism är sannerligen ett underskattat ord!
Det fd bondeförbundet är Sveriges rikaste parti och håller sig med landets bäst avlönade partiledare, statsministern och Mona, som av någon anledning också har ”statsministerlön”, får hanka sig fram med betydligt mindre. Det måste vara hårt att behöva hanka sig fram på så mycket mindre som ungefär 2x vad en normal svensk skattebetalare tjänar.
Lite rättfärdigt känns det trots allt om C åker ut, inte ens om man badar i pengar kan man köpa sig en plats i den svenska riksdagen när man beter sig ovanligt klantigt.
På tal om Fälldin kommer jag ihåg en intervju med Lars Wohlin om hans tid som riksbankschef under de borgerliga regimerna i slutet av 70-talet. Hans omdöme om dessa politiker som hade hand om ekonomin var inte nådigt, enligt honom gick det inte att föra ett intelligent samtal om pennigpolitiken med dessa, en beskrev han som ett rundningsmärke. Den senare förmodligen en folkpartist. Men han noterade att Fälldin var ett undantag, denne var påläst och det gick att föra ett intelligent samtal med honom om penningpolitiken.
Helt bortsett från ideologi och politik hade nog Fälldin varit en omöjlighet idag när maximal ”trevlighet” i 10 – 20 sekunders intervaller i diverse infotainment är det som gäller. Det är illa att korta intervaller av lagom rapp i käften och ”trevlighet” är kriteriet för vilka politiker som vinner popularitet. Det är naturligtvis utmärkta egenskaper för konfrancierer och programledare men säger inget om vilken förmåga till djupare analys av komplexa problem de har, det är ju inte sällan det det handlar om när landet skall styras och samhällsintressen skall vägas samman. Folk kan vara utomordentligt intelligenta och kloka utan att för den skull vara rappa i käften och göra sig bra i TV.