Handen, fredag morgon


Som vanligt väcks jag av en hungrig katt som trampar på mig som om jag vore något slags motionsredskap på ett gym. Tramp-tramp-tramp, och när jag masar mig ur sängvärmen springer hon raskt ut i köket med svansen i vädret. Hon vet att signalen gått fram och att husse nu ska göra det hon förväntar, öppna en burk kattmat. När sedan datorn slagits på så möts jag återigen av en av dessa nästan dagliga opinionsmätningar som numera närapå betraktas som spam.


Högerpartierna har tagit ett kvarts steg
framåt hävdar DN med stöd av Synovate, på tidningens förstasida på nätet sitter högerledaren och håller en tumme i vädret. Jag undrar i mitt stilla sinne om han är full av tillförsikt inför riksdagsvalet, det är idag 596 dagar kvar innan det slutgiltiga betyget över hans regeringsperiod fastställs. Och ingen kan idag säga att den inte varit problematisk. Han har gjort ett stort antal missar när han utsåg regering och statssekreterare, det har varit betygsfuskare och licensskolkare, och när ersättare plockats in så har det blivit en vapenvägrare som försvarsminister och en byggfuskande läkare som handelsminister. Och då har jag ändå inte nämnt vår utrikesminister.

Enbart ett fåtal funderar högt om hur ordförande-
skapet i EU kommer att förändra väljaropinionen. Till och med Göran Perssons popularitet ökade förra gången Sverige var ordförandeland i unionen, det finns ingenting som tyder på att det skulle bli annorlunda nu. Reinfeldt har kallats ”tvålen” av sina partikamrater, antagligen menar man att det är svårt att få grepp om karlen. Det verkar rimligt, visserligen har han visat upp både sin arrogans och sitt ledsna hundutseende, men ordförandeskapet innebär antagligen att befolkningen känner att blickarna för en stund riktas mot det lilla landet i norr. Sådant ökar givetvis statsministerns aktier.

En annan sak som jag ibland funderar över är om Mona Sahlins tabbar skjutit det rödgröna samarbetet i sank. Hon beslöt självsvåldigt att strunta i Vänsterpartiet i en inledningsfas, något som givetvis ledde till protester inom samtliga inblandade partier samt inom facket. Det tog dessutom alldeles för lång tid för henne att inse att hon hade trampat i det ökända klaveret. Det förstärkte en allmän bild av henne som slarvmaja och gav henne en icke obetydlig touche av självvåldighet, och jag behöver antagligen inte citera hennes företrädares omdömen från intervju-serien med Fichtelius. Enligt min uppfattning så har den nödvändiga förändringen inträtt, och när jag såg henne i senaste partiledardebatten blev jag positivt överraskad, men osvuret är bäst.

Enligt Dagens Nyheter och Synovate så leder de rödgröna idag med 52.1 mot 42.9 På höger-
partiernas pluskonto ligger givetvis den nu uppflammande finanskrisen, stödet ökar alltid för den sittande regeringen i kristider, plus ett okänt antal procent för ordförandeskapet i EU. På minus-

sidan ligger givetvis alla skandaler och alliansens oförmåga att uppvisa den minsta tendens till självständig utrikespolitik. Vi är många som mumlat om Olof Palme när Israel använder fosforbomber för att göra palestinska småbarn självlysande.

Dessutom är den ekonomiska politiken mer än tydlig. Regeringen gör vad den kan för att avrusta välfärdssamhället. Försäkringskassan är minst sagt bombad liksom a-kassan. Folk har lämnat facket i en omfattning som gör att minst hälften av dessa idag ångrar sig bittert. Det av spinndoktorerna skapade begreppet ”arbetslinjen” visade sig i praktiken vara ett sätt att omfördela inkomsterna på ett dramatiskt sätt. En normalinkomsttagare har säkert fått en ökad köpkraft med någon hundralapp efter inflationen, men de som ligger i inkomster ovanför 40.000.- i månaden har fått mer än hundrafalt mer. Och de med de allra högsta inkomsterna kan lägga på ytterligare ett antal procent i skattelättnader av olika slag.

Så någon arbetslinje handlar det inte om utan den bör snarare kallas omfördelningslinjen.

Förhoppningsvis leder vetskapen om detta till att högerpartierna förpassas av banan i några decennier. Det som möjligtvis oroar är att fascisterna nu tagit sig in i den svenska inrikespolitiken. För oavsett vad högerpartierna säger när mikrofoner finns i närheten så skulle ingen av dessa politiker ha något emot att regera med stöd av ett främlings-
fientligt parti. I en sådan situation skulle vi närma oss en politisk majoritet som liknar den i Danmark. I Danmark har Pia Kjærsgaard inneburit en omsvängning av samhällsklimatet från det gemytliga till det mer hårdkokt rasistiska. Frågan är om vetskapen om detta hindrar valmanskåren när de ska lägga sin röst om 596 dagar.

Andra om: , , , , , , , , , it DN AB12 SvD1

[tags]Högerregeringen, Ordförandeskapet, Tvålen, Reinfeldt, Sahlin, Omfödelningslinjen, Främlingsfientlighet, Kjærsgaard, Val 2010, Politik[/tags]


6 svar till “Handen, fredag morgon”

  1. Skattesystemet har blivit _mer_ progressivt än förut, eftersom skatten sänkts procentuellt mer ju lägre inkomster man har.

    För att tjäna en till krona kommer man nu få behålla mindre av den jämfört med den förra kronan man tjänade.

    Visst kan man orera om att det inte går att leva på procent, det är ju med reda pengar man köper något.

    Men när skatten tidigare höjdes till nuvarande nivå så fick höginkomsttagare betala mer i både procent och kronor än vad de med lägre inkomster fick göra.

    Således, om man sänker skatterna kommer motsatt effekt äga rum.

    Men, och det är viktigt, hade regeringen backat tillbaks tidigare skattehöjningar på samma sätt som de införts, hade skillnaden i kronor varit ännu högre än vad de är idag.

    Men nu är det alltså en snabbare sänkning för låg- och medelinkomsttagare så att systemet är mer progressivt.

    En del tror att en skattesänkning skulle kunna gå till så att de med höga inkomster inte ska få någon sänkning alls, medan bara de med lägre inkomster får det. Men då kan vi hamna i läget att man får en lönesänkning efter skatt om man får löneförhöjning, och det är inte realistiskt.

    Jag säger bara hur det ligger till, och man kan naturligtvis vara emot att införa skattesänkningar överlag, eftersom potentiell inkomstutjämning urholkas.

  2. Ja det vore önskvärt om man kunde hålla fascisterna utanför riksdagen, men redan idag sitter det en hop islamofober där. malm, Federley för att nämna några. De har gjort sig namn som fiender till islam och muslimer, en otäck utveckling vi har at tse fram emot.

    • Visst är de islamofober, men det är de inte ensamma om i riksdagen. Men de är inte fascister, det menade du inte heller?

  3. Jag vill bara säga att jag alltid har varit emot allt vad som haft med vänster-politik att göra. Har avskytt all polemik och slagord som kommit därifrån. Jag var faktiskt glad när denna regering vann i förra valet, inte för att jag är Moderat alls, men mer åt mitten-hållet. Har dock aldrig röstat eftersom jag aldrig hittat det ”perfekta” partiet.

    Nu när jag sett hur Alliansen ”skött” sina plikter inser jag att dom är – förrädare – är faktiskt enda ordet jag hittar. Men trots det har jag inte kunnat tala emot deras politik, har tyckt att dom har ju bara regerat halvvägs än så länge. Vad som dock väckte mig ur min slummer är hur de reagerat vid Gaza massakern. Inget fördömande, inga starka uttryck emot Israel, bara utslätande miner och klappande bakom Livnis och Olmerts ryggar!! Smaklöst! och representerar inte ALLS det svenska folkets syn på saken.

    Inte ens Mona Sahlin har kommit med tillräckligt skarp kritik. De enda (!) som visat stake och hållbarhet inom politiska sfären har varit Vänsterpartiet!!! Till min stora fasa har jag måsta erkänna detta. Jag trampar verkligen på mig själv när jag säger det, har alltid avskytt alla röda fanor som viftats vid varje demonstration (tycks det) och allt som har med vänstern att göra.Verkligen, jag överdriver inte.

    Men Gaza har gjort mig till revolutionär, det skulle nog inte hänt OM vår Allians-regering tydligt fördömt Israeli detta sammanhang och flaggat för total blockad av nationen Israel. Detta icke-avståndstagande har med stor tydlighet visat mig på vems sida dessa partier står. Inte förrän NU ser jag att de BARA slår nedåt, hela tiden. Jag tror att jag inte är ensam i detta och jag vill bara säga att jag hoppas Vänsterpartiet fortsätter det goda arbete som de stått för och speciellt för att dess ledare Lars Ohly vågar vara en nagel i ögat på USA/Israels knähundar i Alliansen. Hoppas bara de vågar vara en nagel i ögat även på Soc. demokraterna ifall det behövs.

    Det är ytterst ironiskt att det är Alliansen själv som övertygat mig och inte någon Vänsterpartist som försökt ”omvända” mig.
    Kommer vid nästa val att gå till valurnorna för första gången och – trodde aldrig jag skulle säga detta, än mindre sätta det på pränt men – rösta på Vänsterpartiet.!!

  4. För första gången NÅGONSIN har Amerikanska professorer och academiker gått samman för en ”Akademisk och Kulturell” boycott av Israel. Denna boykott har uppkommit i ljuset av den senaste Gaza massakern.

    De har bildat en organisation – som idag bara är en dryg vecka gammal. Den heter ” the U.S. Campaign for the Academic & Cultural Boycott of Israel” Förkortat USCACBI.

    Detta är något sensationellt i USA. Det var 15 professorer som startade det hela och bara de första dagarna inkom 80 nya professorer som skrivit under detta – och antalet bara eskalerar.

    Fantastiskt. Vill du läsa om det kan du gå in på nedan webbsida

    http://www.normanfinkelstein.com/article.php?pg=11&ar=2632

  5. Det intressanta är att DN hävdar att Alliansen snart är ifatt trots att Alliansen i nämnda undersökning tappar väljare. mp och v är fortfarande tydligare abbonenter på platsen tredje största parti än Fredriks pajasvänner från landet. Högermedia tar till allt mer desperata grepp för att intala sig att de kan vinna valet 2010…