Idag intervjuas Jan Guillou i Aftonbladet. Det är en artikel som är tillgänglig enbart för tidningens plusmedlemmar, dvs. de som betalar för tillgång till tidningens hela innehåll på nätet.

Fredrik Virtanen frågar JG om varför han ibland ser sorgsen ut, han tänker efter och ger två exempel, nummer två handlar om hans gamla käpphäst, en del av befolkningen på internet, och han menar säkerligen bloggare eftersom han har tagit upp dem ett flertal tillfällen. När han får frågan om han läser om sig själv på nätet svarar han:

AB: ”– Till och från. Och varje gång jag läser lovar jag mig att aldrig göra om det, det är bara dystert och nedslående. Två tusen idiotförklaringar av sig själv i snabb följd ger ett massivt intryck. Då måste jag stålsätta mig och tänka, vänta nu. Om jag sålt 10 miljoner böcker bara i Sverige så måste jag åtminstone ha en miljon bokläsare och de håller inte med de här procentuellt mycket fåtaliga 2 000.”

Den första tanken jag får när jag läser det är att han tydligen är väldigt selektiv när han läser vad som skrivs om honom, t.ex. på bloggar. Jag känner massvis med bloggare som skrivit många och mycket positiva saker om Guillou. Men uppenbarligen hamnar han alltid på liberalernas bloggar, han borde tala med någon datorkunnig om den saken.

Att liberalerna spyr galla över honom är inget att förvånas över. Är man en så vass skribent så måste man inse att de allra flesta inte kan bemöta hans formuleringskonst. För det just konst det handlar om. Ibland skriver han så eleganta sågningar att det inte går att bemöta dem sett från hans menings-
motståndares perspektiv. Och sågas man enligt skrivkonstens alla regler, och man dessutom inser att författaren av texten får skrattarna på sin sida, ja då är man torsk. Då finns bara person- och skamgrepp kvar och det han då möts av är invektiv.

Det förvånar mig lite att han tycks bortse ifrån att hans belackare retar upp sig eller blir ledsna eftersom de inte förmår att försvara sig med pennan som vapen. Vad blir det då? Jo då kommer det fram diverse mer eller mindre fyndiga skällsord. Jag förbluffas med andra ord över Guillous oförmåga

att sätta sin egen skrivartalang i relation till de invektiv han möts av på nätet. Det är orsak och verkan, och det är inte speciellt underligt. Folk-
partister behöver nog oftast ta ett sjösjukepiller innan de ska läsa hans krönikor i Aftonbladet.

Det finns dock undantag även bland liberaler, eller illiberaler som jag brukar kalla dem. Jag vet några som troligen har läst varenda bok, sådana som hänger på låset då en ny bok ligger på bokhandels-
diskarna. Troligen är de inga moderna liberaler utan den gamla sortens socialliberaler, inte 2000-talets kravliberaler och krigshetsare.

Själv har jag lyckats missa det sista Sommar idag i radions P1. Avslutningsdagens sommarpratare var just denna Adlerförsedda författare, en musealt tingest som han dessutom poserar med på bilden i tidningen. Men enligt vad jag förstått sedan tidigare så kan man lyssna på programmet i efterhand på nätet, något som jag tänker göra här och nu.

i Andra om: Jan Guillou, Aftonbladet, Fredrik Virtanen, Liberaler, Skriftställare, Författare, Journalist, Samhällskritiker, Politik dn svd SR t

[tags]Jan Guillou, Aftonbladet, Fredrik Virtanen, Liberaler, Skriftställare, Författare, Journalist, Samhällskritiker, Politik[/tags]