Guillou har fel om Sahlin

Jan Guillou har idag skrivit en ny kolumn i Aftonbladet, ja egentligen vet jag inte om det var idag, men idag lades den i alla händelser ut på nätet.

Den handlar om socialdemokraternas partiledare, Mona Sahlin. Ni vet, kvinnan vars parti ogillar att hon ser ut att vara några år plus femtio och därför manipulerar partiets bilder av henne. Eftersom jag inte har någon egen bild så tvingas jag återigen ta den grovt manipulerade bild som partiet tillhanda-
håller på sin hemsida, en bild som borde åtföljas av en byline som lyder ”Bild: Photoshop”. Jag tycker att det är trist, Sahlin ser bra ut men partiets bild förlöjligar henne.

Guillou i AB: ”Den borgerliga regimen har fullt upp med att administrera en omfattande arbetslöshet samtidigt som man av ideologiska skäl förföljer arbetslösa och fattiga och sänker skatterna för de rikaste. Och ovanpå det har man lagt ett privatiseringsprogram för att slakta ut all statlig verksamhet som går bra så att medborgarnas service, exempelvis med läkemedel, försämras för att glada riskkapitalister och andra privata ekonomiska intressen skall gynnas. Det borde vara öppet mål för en socialdemokratisk politik. Så vad är problemet? Brist på mod, skulle jag säga. Mona vågar helt enkelt inte vara sosse.”

I normala fall så tycker jag att Guillou är kristallklar, men här undrar jag vad det är han far efter. Visserligen får han i artikeln fram ett antal politiska linjer som socialdemokraterna borde följa, dessutom är det kostnadsfri rådgivning för dem. Men han trampar helt fel när han hävdar att Mona inte vågar vara sosse, sanningen är dessvärre att hon inte är sosse, och det är tveksamt om hon någonsin varit det. Det sista har jag givetvis svårt att leda i bevis, men det får man ta som ett antagande från min sida. Att hon inte är sosse idag torde däremot vara mångas uppfattning. Partiet har vridits så långt åt höger så att det snart har vridits ur den arbetande befolkningens händer.

Det skulle knappast vara ett större problem för andra än socialdemokratiska medlemmar om det inte vore för det rödgröna samarbetet. Många hävdar att vänsterpartiets del-

mona

tagande i ett kommande regeringssamarbete kan vara den droppe som får bägaren att rinna över. Andra säger att det är självklart att partiet ska vara med och ta regeringsansvar, och att det dessutom är på tiden. Min egen uppfattning varierar, och idag skriver Helle Klein att borgarna monterat ner den generella välfärden, något som jag givetvis sätter i relation till socialdemokraternas handel och vandel.

Visst finns det vettiga socialdemokrater, och de behövs i en kommande regering, men ska det ske till priset av att en majoritet av de S-märkta ministrarna predikar marknads-
liberalism så vete sjutton hur jag ska ställa mig, för påståendet att Sahlin inte vågar vara sosse är ett resultat av en felaktig analys, och det är alltför många socialdemokrater som helt glömt bort vad socialdemokratin står för.

intressant Andra om: , , , , , , , , , , , ab dn svd ex t

  12 comments for “Guillou har fel om Sahlin

  1. 23 november, 2009 at 16:48

    Eftersom Monas kompis Bodis är en trolig efterföljare så ser väl banan till avgrunden ut att vara väl snitslad?

    Tänk det tror inte jag. S är medvetna om att Bodström är mycket ifrågasatt, tänkande sossar (de finns) aktar sig nog…

  2. Gösta Berling
    23 november, 2009 at 17:16

    Den här gången är det nog snarare Guillou än Jinge som är glasklar, jag förstår inte alls hur du menar, Jinge.

    Det som Guillou skriver om är den verkliga socialdemokratien, den som byggde upp Folkhemmet och inte skämdes för att vara ett demokratiskt socialistiskt parti. Det är sosse i den bemärkelsen som Mona inte törs eller vill vara. Sådana sossar finns fortfarande, men så gott som endast på gräsrotsplanet tyvärr. Den ledande socialdemokratien av idag utmärks av att vara “borgerlighet light”. Dvs på alla plan en aning – men bara en aning – bättre än borgerligheten…

    Nåja, något är ändå bättre än inget, så därför vill jag fortfarande hoppas på en rödgrön valseger. Även om jag hade tyckt att partierna borde ha gått fram var för sig i stället för att plagiera alliansens badtunnekoncept.

  3. Mr Biz
    23 november, 2009 at 17:18

    Att hon inte är sosse är lätt att hålla med om men det kan väl bero på att hon faktiskt inte vågar stå för socialdemokratins traditionella värdringar. Dessa tycks ju ha blivit en utmaning som kräver mod långt bortom hennes och partiledningens förmåga.

    Den grovt manipulerade bilden representerar den lika förvanskade och tillgjorda pseudosocialdemokratin samt framhåller den förda låtsaspolitikens tomhet som endast ett skal, helt utan innehåll.

    (S) förtjänar denna nidbild.

  4. Sniff
    23 november, 2009 at 17:59

    Jag sällar mig till samma förklaring som Mr Biz. Man vågar inte stå för socialdemokratiska värderingar. Så fattar jag med att JG menar. Denna oberäknelighet gör tyvärr att även tänkande sossar är mer och mer förvirrade. Att socialdemokratin skulle vara så dålig att man var tvungen att gå mot höger håller inte. Det är snarare att man insåg inom S att det är lättare och behålla makten om man inte rör upp för mycket politisk damm och stryker storkapitalet medhårs.

  5. jon
    23 november, 2009 at 18:45

    Socialdemokraterna eller V har inte varit sossar så länge jag kan minnas. Varken (S) eller (V) pratar ens i närheten så mycket om klass som de borde. Så långt tillbaka jag kan minnas, och det är några år iallafall, så har (V) och (S) bara kört med gnällpolitik istället för att föra fram riktiga socialistiska värderingar.

    Det riktigt tragiska är att sverigedemokraterna, om man bortser från invandrarfientligheten, är mer vänster än (S). På pappret åtminstone.

    Jag hoppas att flum-mona och flum-ohly kan ersättas med folk som faktiskt är vänster och iaf ser ut som de har högre IQ än en fiskmås. Då lär de få lite fler röster.

  6. knickedick
    23 november, 2009 at 18:50

    Tyvärr, Gullehjo har helt rätt iaf en här gången och J har rätt i sågningen av den photoshoppade ”partibilden”.

    Det krävs lite mer för att vinna ett val speciellt när motståndaren verkar helt opåverkad av allt som visas om tex hanteringen av socialförsäkringar,statliga företag,kärnkraft you name it,”arbetslinjen” för halta och lytta.

    Allt blir ju kaos.

    Perfekt propagandaapparat?

  7. N
    23 november, 2009 at 19:31

    De socialdemokrater jag känner försöker inte ens dölja sina småborgliga drömmar och livsstilar. Pinsamma är vad de är allihop.

  8. Christer W
    23 november, 2009 at 22:31

    Tank att alla tycks ha glömt bort den fina termen, Brödsossar. Förr var de några få men nu är de hur många som helst.

  9. lasse
    23 november, 2009 at 22:49

    Vad är det Mona och de nya sossarna inte vågar? att vara vad de ”alltid” varit, i vart fall de senaste 25-30 åren, nästan en hel generation. Den förändringen skedde inte genom något magiskt mirakel när Palme dog, Palme hade för tusan packat toppen med högersossar – kanslihushögern – Feldt; Åsbrink, Eklund, Carlsson, et al.

    Efter 25-30 år får det väl för tusan vara slut på detta att sossarna egentligen är något annat än de är, att de under ytan är något helt annat än de synes vara? Janne och alla andra får väl snart ta och bita i det sura äpplet och acceptera att den socialdemokratin som de fantiserar om dog för 25-30 år sen och likstelheten nu är så permanentad att återupplivning troligen för länge sen är omöjlig. Konstgjord andning har försökts oavbrutet utan synbart resultat. De som fortsätter att drömma om den sedan länge avdöda socialdemokratin är väl snarast att betrakta som politiska nekrofiler.

    Sossarnas fria fall i opinionssiffrorna kom efter att långt om länge de nya ”mona-sossarna” presenterades på hösten 2008, fram till dessa hade man legat på ”sedvanliga” s-oppositionssiffror dvs väl över 40% och emellanåt nosande uppemot 50%. En annan sak som säkert också bidrog vara att då blev det ett faktum att världen befann sig i djup ekonomisk kris. När det brinner i knutarna är det förmodligen inte en ledare typ Mona man i första hand tänker på. Det finns nog även ett underliggande missnöje med denna allians med Mp. Dörrmattan V har man alltid haft i släptåg och att de skulle få några taburetter denna gång är troligen inte någon stor orsak till det historiskt stora opinionsfallet för S hur mycket än den bisarra tokhögern försöker frambesvärja kommunistspöken. Ohly och V har ju blivit så tillplattade av Mona och Mp för att få vara med att man frågar sig varför de vill vara med när de inte verkar ha fått minsta lilla skärv trots att de sålt sin själ.

    Trenden brukar vara att ett starkt oppositionsalternativ typ S har starka siffror då de kan ta ut svängarna mer än de som sitter i regering för att sen i valrörelsen dämpas när det börjar krävas reala ställningstaganden men även att de i regering då kan ta ut svängarna mer. Skulle detta hålla sig även nu finns risken att S hamnar under 30 strecket och närmar sig den europeiska socialdemokratin, det vi bevittnar är nog slutet på den unika 70 åriga S-dominansen i svensk politik. Senaste S-kongressen såg snarast ut som en sekt för devot ledarkult än ett demokratiskt parti i den allvarligaste krisen man haft sen man fast etablerat sig i svensk politik.

    Alliansen med Mp är obegriplig, Mp brer ut sig tar plats så att Mona och Lasse ser ut som staffagefigurer. Främst S men också V ger inte sällan passningar till Mp när olika företrädare skriver debattinlägg, men aldrig att miljödivorna ger ens den minsta lilla passning till lagkamraterna. Tvärt om utmålar man sig som en garant för att det inte skall bli någon ”vänsterpolitik” i en av regim där de ingår, ingen återvinning av gammal sossepolitik alá JG. Nu senast Wetterstrandskans utspel på Newsmill, den kom i och för sig i samband med Fp kongressen men kan förstås ses som kråmande för potentiella friare efter en del högerflörtande när SD seglat upp på starka siffror. Mona framstår som en mycket svag ledare för denna laguppställning.

    Om nu S och deras lagkamrater vinner och rent av biter sig fast skulle inte förvåna om de politiska nekrofilerna börjar fantisera om Perssons tid som när S var det riktiga S.

    Mona sneglar bakåt, tycker det inte ser ut som något hon längtar efter snarare orolig att historien skulle kunna komma ikapp.

  10. 24 november, 2009 at 08:14

    Förändringen började givetvis redan när SAP bildades, eller i alla fall när de blev framgångsrika nog att attrahera opportunister. Den stora förändringen kom 1932 då de måste ta ansvar för staten och för den svenska kapitalackumulationen.

    Det är ohyggligt svårt att ha ansvar för staten och samtidigt utsättas för en stark folkrörelsemobilisering. Så SAP började motverka rörelsemobiliseringen, med alla medel de hade till sitt förfogande. Inte minst för att statsansvar för med sig en massa välbetalda poster som lockar folk som står främmande för rörelsens värderingar. Men också på grund av det strukturella trycket av kapitalackumulationen och den globala konkurrensen.

    Men på grund av den folkliga mobiliseringen (svenska arbetare var de mest strejkbenägna i världen på tjugotalet) rullade reformerna ändå på under lång tid. Så sent som på sextitalet kunde en stark folklig opinion organiseras delvis inom det socialdemokratiska partiet – jag tänker på rörelsen mot svenska kärnvapen. Men när jag blev politiskt aktiv på sjuttitalet skedde alla avgörande mobiliseringar utanför och till stor del i strid med. Vi hade hela tiden goda kontakter med socialdemokrater, men de hade ytterst sällan någon makt i partiet.

    Men något håller på att hända. Det förefaller som att vi nu får kontakt med socialdemokrater historiskt unikt högt upp i hierarkin, t.ex. ledningarna för fackförbund som SEKO och Transport som har hjälpt till med samarbetsprojekt som Gemensam Välfärd och ESF. Så det verkar finnas ett genuint missnöje långt in i particentrum. Det förefaller som de fackliga typerna känner sig marginaliserade av habila övermedelklassförespråkare som Sahlin och Bodström. Jag tycker vi ska ta fasta på det – skit i partiledningen, odla kontakter med kritiska sossar som vill vara ett reformistiskt parti.

  11. Joakim
    24 november, 2009 at 16:32

    Konstigt att när (s) för högerpolitik så kan det aldrig bero på att de är borgare som tror på borgerliga lösningar! Egentligen vill de annat, om de fick välja fritt skulle de handla annorlunda enligt många vänstersinnade personer. (s) ursäktas alltid, det finns alltid ett uppspänt säkerhetsnät i media. (s) jakt på sjuka & massarbetslöshets-administration är alltid finare än allt alliansen kan hitta på, för ”egentligen vill man inte”! Det bara blir så.

  12. Oleg
    29 november, 2009 at 10:12

    Kommentarsreglerna, gäller de MIG??

Comments are closed.