[column width=”49%” padding=”2%”]
Att jag lagt in Bonnieroperan från Youtube här har sin förklaring om man lyssnar på texten i Fria Proteaterns melodi från sjuttiotalet. Man skulle ju kunna tro att tiderna förändras, men vissa saker är som för evigt. Den fria pressen finns inte och stora tidningar som Expressen behandlar politiska pseudohändelser som om de vore riksnyheter. Det gick väl an om det verkligen var nyheter det handlade om, men så är det inte alltid.
Att man har en agenda är uppenbart, se bara på den bild som Expressen valde på Mona Sahlin, en Sahlin med avsmalnande ögon, en mycket medvetet vald illustration. Hon ser minst sagt fisförnäm ut på bilden, något som givetvis ska förmedlas till läsarna. En bild säger mer än tusen ord påstås det, något som ibland dessutom är sant. För efter genom-
läsning av texten i artikeln så fastnar ingenting i minnet, men bilden minns säkert många av läsarna, eller intrycket som bilden förmedlar.
Det gör att Fria Proteaterns sång känns rykande aktuell än idag, en halv mansålder efter att den skapats. Är man mediekritisk så kan man konstatera att tidningarna idag är sämre än de var på sjuttiotalet, deras politiska agenda är alltmer övertydlig. Och – det är inget fel med det så länge det hålls till ledarsidor och debattsidor, men när kultursidorna släpper kulturen och bli politiserade så tangeras gränserna för det acceptabla. När sedan nyhetssidorna drabbas av samma sak, som vissa tidningar, ja då bör man kanske skapa ett nytt ord för saken, för nyhetsjournalistik handlar det inte om, bara propaganda.
Bland journalister i allmänhet så grymtas det en hel del om detta, man vill att tidningen man arbetar åt ska ha ett hyfsat gott rykte bland läsarna. Man vill det av lätt insedda skäl. Ska man mötas av respekt så är det ett krav, vem vill att
[/column]
[column width=”49%” padding=”0″]folk ska le lite snett, eller i värsta fall föraktfullt, när man berättar att man är utsänd av Den Stora Draken? Det händer alltför ofta att kvällstidningarnas reportrar möts av blivande intervjupersoner med ett – nej tack. Många vill helt enkelt inte ha med kvällspressen att göra.
Expressens blandning av politik och nyhetsjournalistik har dessutom gamla traditioner, en förklaring till att Fria Proteaterns sång från pjäsen Typerna och Draken från 1972 känns rykande aktuell idag den 28 april 2010, trettioåtta år senare.
Säger artiklarna något om Mona Sahlin? Det är svårt att sia om den saken, men personligen undrar jag om inte hennes kritiker omedvetet använder sig av en god och välkastad bumerang. För struntskriverier brukar förr eller senare drabba skribenten själv, eller de intressen som vederbörande företräder. Med andra ord så tror jag att väljarna kan bli mer benägna att rösta på Mona när de märker Expressens påtagliga förföljelse av henne och det rödgröna laget.
Lite kuriosa i sammanhanget, rättigheterna till Bonnier-
operan ägs numera av förlaget Bonnier.
intressant Tags: Mediekritik, Expressen, Kvällspress, Bonnierkoncernen, Typerna och Draken, Fria Proteatern, Politik, Val 2010, Mona Sahlin, Journalistik, Propaganda, Bildval, Bonnieroperan ex123 svd1 dn a
b123
[/column]
7 svar till “Expressens hets mot Sahlin”
En smutsig och ful valrörelse har startat och Mona Sahlin lär få stryk hela vägen in i mål. Men jag tror att de rödgröna vinner iallafall.
Vi kan hoppas att de fula angreppen på Mona Sahlin kommer att fungera som bumerang precis som du skriver. Att många inser att det här spelet är helt skamlöst och iscensatt av en i Sverige sällan skådad medial illvilja. – Att man därför sedan känner sympati för den angripne. Att både Mats Odell och Littorin i igår använde Toblerone (!) som vapen var naturligtvis inte en slump utan en överenskommen strategi. Vi bör nu erinra oss att parallellt med Almedalsveckan 2008 inbjöd Timbro Karl Rove till Sverige. Uppenbarligen för att han skulle ge strategiråd för högerpartierna. Karl Rove, kampanjledare för Bush och ökänd för sina smutskastningskampanjer mot politiska motståndare. Uppenbarligen har i nuläget hans rådgivning mognat och används fullt ut av högern. Så har vi fått en USA-liknande smutskampanj i Sverige. Som någon sade igår: vi har inte sett något jämförbart sedan ”kosackvalet” 1928. Vi bör för framtiden minnas att detta har högerpartierna importerat till vårt land och vår politiska arena.
Ulla Johansson
Jag är själv Socialdemokrat men jag tycker att vi har bäddat för detta. Mona Sahlin slirar betänkligt när hon ska göra avbön och talar om ”den där Tobleronen” när alla vet att det var betydligt mer omfattande än så. Nu har det ferökommit många siffror men det handlade i alla fall om tiotusentals kronor. För att man ska kunna bli förlåten så måste man erkänna det man gjort.
Det var ett monumentalt misstag att göra Mona Sahlin till partiledare och det är det enda som kan hindra ett maktskifte till hösten.
Självklart får den här regeringen gå. Deras ”misstag” är av en betydligt störrer och av mera graverande art än Mona Sahlins. Svarta barnflickor, en köpt postorderexamen, obetalda tv-licenser och den där Scernström som hade jour gällande svensk säkerhet och avgick som statssekreterare den 1 november 2007 några dagar efter att Aftonbladet publicerat bilder där hon dricker vin och pussas med TV 4:s politiske reporter Anders Pihlblad på en restaurang. Schenström var enligt Pihlblad, journalisten”klart alkoholpåverkad”. I en utfrågning i riksdagen bekräftade Reinfeldt att Schenström ingick i den jour som hade krisberedskap den kvällen.
Jag kan inte låta bli att fundera på om man gjort likadant om det vore en manlig partiledare, det är lättare att ge sig på kvinnor i karriären särskilt om man är respektlös gubbe själv. Tobleronehistorien är ju inget att vara stolt över med det finns betydligt värre övertramp som borgarpressen inte skriver om. Utrikesministerns Gazprom aktier tex där han kanske för egen vinning drev på om gasledningen (innan aktierna under protest avyttrades får man hoppas). Men sånt är det märkligt tyst om.
Kanske Sahlin inte direkt ser ödmjuk ut på bilden, men hon ser ovanligt snygg ut. Smala ögon slår. Så Expressen har redan gjort Alliansen en björntjänst. Folk röstar på snygga partiledare.
Mats Odell, har inte han problem med allemansrätten. Är det rätt att skattebetalarna skall betala för
politikers bekväma liv. Och föra deras barn in i en annorlunda ekonomisk trygghet , som inte kan
jämföras med löntagarnas ättlingar. Maud anser att staten skall inte äga företag, ändå har en
sådan anställning ansetts trygg och självförsörjande. Bensinpriset och ett påslag runt femtio öre
gör att en bilfärd på 250 mil kostar 125 kronor extra. Det är skillnaden på förmåner som alliansen
står för , som förändrar klassamhället.