För några decennier sedan så bar jag alltid ett märke på jackan som förkunnade att jag ansåg att man skulle säga nej till EEC, men våra politiker drev igenom medlemskapet i den Europeiska unionen, detta trots skillnader i kultur mellan länder, trots språkskillnader och trots att folken i de berörda länderna var långt ifrån övertygade om nyttan med EU.
På köpet blev vi av med tullar och gränsbevakning, vi fick en ny sorts adel bestående av politiker som pendlar mellan Strasbourg och Bryssel, en helt ny nivå av superbyråkrati plus en massa lagar och regler som vi inte efterfrågat, dessutom så fick vi ansvar för en helt ny valuta, en europeisk variant av den amerikanska dollarn. Egentligen skulle jag kunna starta en lång uppräkning av nackdelar för oss innevånare, men alla som läser dessa rader vet redan vad galenskaperna fått till effekt.
Och nu står vi här med vår tvättade hals, i Spanien finns det tendenser till att demonstrationerna ska eskalera, i Grekland har nazister tagit sig in i parlamentet, och i många Euroländer så gungar ekonomin högst betänkligt vilket medför att Euron är ifrågasatt. – Ja, men det gäller ju inte oss, kanske någon säger. Men så är det inte, vi är knutna till Eurosamarbetet och har redan skänkt många många miljarder av våra skattepengar till de Europeiska bankerna, och deras långivare, Goldman Sachs, Merrill Lynch och allt vad de heter.
Vi har tvingats in i ett ekonomiskt experiment av marknadsfanatikerna, ett experiment som nu är på väg mot sin final, ett sammanbrott av Euron och antagligen även den Europeiska Unionen i sin helhet. Vi har själva en finansminister som har utropat flera gånger att ”– Svenska skattepengar ska inte gå till banker i länder med misskötta ekonomier!” varefter han skickat lastbilslass med våra skattepengar pengar till dessa länder, länder som sedan vidarebefordrar slantarna till Goldman Sachs, Merrill Lynch och liknande institutioner. Jag kallar honom för Bagdad Borg på grund av detta ständiga ljugande.
Frågan är om det inte börjar dra ihop sig till final för både Euron och EU nu. Egentligen så borde jag kanske hålla tummarna för det, men jag inser att den smällen kommer drabba oss och våra efterkommande i decennier, men visst kan vi som var kritiska utbrista i ett unisont – Vad var det vi sa?
it Andra om: EU, Euron, Bagdad Borg, Politik, Skattepengar, Experiment dn12345678 svt12 sr1234 ab12 gp1 svd123456
14 svar till “EU – Kollapsen närmar sig”
Helt rätt Jinge, fast åtminstone jag, och flera har jag hört oxo, utbrast ’Vad var det jag sa’ för flera år sedan…
Jo jag vet, vi är många som upprepat samma sak gång efter gång efter gång..
Nu gäller det bara att ta sig ut ur eländet. Hade jag pengar skulle jag köpa en liten kobbe och utropa självständighet på kobbeländet och sy upp en egen flagga. Hade jag riktigt mycket pengar så kanske det vore vits att köpa sig en större ö och smälla upp 8-10 små torpstugor i rött timmer, vi är nog många som vill utträda ur unionen..
Kanske en återgång till en ekonomisk union liknande EFTA vore lämplig. Det fungerade väldigt bra fram till vårt EU-inträde. Och våra gurkor och bananer fick se ut som just bananer och gurkor. Och kvarvarande EFTA-länder som Schweiz och Norge går inte dåligt precis, men dessa länder har ju kanske en speciell situation.
Nog röstade jag nej till EU. Skälet är kanske inte samma som de ni andra hade. Vad vet jag? Mitt skäl var inte i första hand det ekonomiska experimentet utan att man aldrig skall försöka lägga ett tegeltak på ett hus där varken grunden är säkrad eller det finns bärande balkar.
EU började byggas uppifrån det är och förblir för mig den stora stötestenen. Skulle inte haft lika mycket emot det om det börjat underifrån genom att innevånare i länderna varit de som drivit frågan. Dvs politiker drivna projekt utan verklighetsförankring kan vara aldrig så eftersträvansvärda, vilket självfallet andra kan ha sin uppfattning om, men kräver under alla förhållanden stöd nerifrån för att vara hållbara.
Helt riktigt, EU är ett toppstyrt politiskt projekt av folk som ville sätta någon slags avtryck i historien. Redan där borde alla varningsklockor ha ringt, projekt som inte har folklig förankring brukar aldrig bli lyckade.
Det är bara att hoppas att det går fort!
Ja.
Visst kommer ett sådant scenario att kosta, men vad är alternativet? Att fortsätta inskränka demokratin och fylla fickorna hos Goldman & Sachs och deras gelikar?
Jinge, tjing på en av stugorna!
Inte handlar det om skadeglädje när man säger ”vad var det jag sa”. (Skadeglädje är enligt Wilipedia ”att finna glädje i annans olycka”.)
Vi som sörjer utvecklingen (och som liksom Jinge bar den där knappen på ytterplaggen) skulle nog mer än gärna hellre vilja ha skäl att säga ”jag har insett att jag hade fel när jag röstade nej till EU”.
Men det hade vi inte – smärtsamt nog!
”Intressant” att vissa skamlösa EMU kramare, med privata problem av sociopatisk natur, upprepar att de fortfarande vill gå med, att nu är rätt tid!
inte alls enkelt läge! Skitsvårt! Är inte heller alltid svart eller vitt liksom
[…] Moderaterna, Val 2014, JP Morgan, Goldman Sachs, Merrill Lynch svt dn1234567 sr ab1234 svd12345. Tags: Bagdad Borg, EU, Euron, Experiment, Goldman Sachs, Grekland, JP Morgan, Merrill Lynch, […]
Euron tror jag var dömd på förhand, jag förvånades över att folk i beslutande ställning på allvar trodde att länder och regioner med så olika förutsättningar skulle kunna fungera under samma valuta. Vid olika ekonomiska förutsättningar behövs självklart skilda valutor som ett utjämnande smörjmedel mellan ekonomierna. Det är bara att konstatera att problemen kom som ett brev på posten, länder som t.ex. Grekland klarade inte av att konkurrera med de starkare ekonomierna när de låstes till samma valuta. Följden blev att de istället lånade till sina behov och sånt håller som bekant inte i längden. Vad värre är, Grekland är långtifrån ensamma om att ha en ekonomi i sönderfall de är bara toppen på isberget. Så euron kommer att falla förr eller senare. Hur det går med EU? Ja den som lever får se, det finns onekligen en viss risk för ett totalt sammanbrott. De närmaste åren riskerar att bli ett veritabelt stålbad för många av Europas länder.
Den största tillgången en nation har är dess innvånare. ”Kris” är något som bara finns i våra huvuden. Så, så länge det finns liv, så finns det hopp.
EU-tåget gick för fort denna gång. Förhoppningviss så lär vi oss en läxa och gasar inte på för mycket, nästa gång. En ekonomisk union liknande EFTA vore lämplig, som andererik skrev om här ovan.