Det finns väl ingenting så sorgligt som när en ung människa rycks bort från livet redan innan det knappt börjat. Nu rapporterar alla tidningar om sergeanten Kenneth Wallin som idag har fått en militär hedersbegravning i Katarina kyrka.
AB: ”Till tonerna av Eric Claptons Tears In Heaven på saxofon förs den stupade Afghanistan-soldaten Kenneth Wallin, 22, till sin sista vila. Han begravs i Stockholm och begravnings-
ceremonin inledes i Katarina kyrka på Södermalm klockan 14.00. Ett 50-tal sörjande människor med blommor befinner sig på begravningen. Kenneth Wallin kommer att få en militärbegravning.”
Claptons Tears In Heaven är mer än välvald, den säger också något om de närmast sörjandes tankar runt denna katastrof, och den saknad de känner. Claptons fyraåriga son, som gav upphov till sången, ramlade ut genom ett fönster från femtiotredje våningen. Det fanns vuxna där som kanske borde ha förhindrat olyckan, i vart fall om man ser på det nu i efterhand.
Somliga anser att svenska ungdomar ska vara i Afghanistan och försvara en korrupt regering och de krigsherrar och kriminella narkotikahajar som sitter i den. Andra tycker att vi uteslutande ska satsa på bistånd till befolkningen i landet. En tredje åsikt är förstås att vi inte ska politisera katastrofer som denna, men det ska vi absolut göra. Den är politisk och den kommer att följas av fler katastrofer. Nu har regeringen beslutat att skicka ännu fler soldater till landet, allt av skäl som inte är riktigt begripliga, och som tvivelsutan kan ifrågasättas, om inte annat så just därför att ingen politiker kan göra dem begripliga.
Snart ska nästa gäng flyga till Afghanistan för att delta i något som från början kallades fredsbevarande arbete. Idag lyder dessa soldater under amerikanskt befäl och alla vet vi att dagens begravning inte kommer bli den enda. Frågan är om det verkligen är värt det? Vad tycker föräldrar, syskon, kamrater, pojk- eller flickvänner?
Sträng kommentarsgranskning tillämpas.
it Afghanistan, Krig, Nato, USA, Krigsherrar, Knarkhandlare, Bistånd, Soldater, Politik
5 svar till “En meningsfull insats?”
Det var väl en fönsterputsare som glömt stänga fönstret? Men det gick en hel del snack om missbruk också om Clapton.
Det är väl ändå frivilligt att åka till Afghanistan? Eller..?
Tror du att afghanerna omfattas av samma frivillighet?
Alla som är tveksamma till Afghanistaninsatsen borde se filmen The Deerhunter. Där berättas om tre kompisar från en industristad i USA som åker till Vietnam, vad som händer där och efter kriget. Steve förlorar båda benen, Nick blir mentalt krigsskadad och skjuter sig när han spelar rysk roulette på en vietnamesisk bar i Saigon. Bara Mike kommer hem som en relativt hel människa fysiskt och psykiskt. Filmen är en klassiker och där finns en hel del att reflektera över när det gäller krig och de konsekvenser de får för resten av en människas liv.
Efter som läkemedelsindustrin befinner sig under samma paraplyorganisation som krigsindustrin, fortsätter synismen när veteranerna kommer hem. Det finns psykdroger att tjäna på dessa hemkommare. Bra för BNP.
När jag jobbade ett tag i USA fick jag veta att i skogsområdena där fanns gott om skäggiga enstöringar, som varit i vietnam och krigat.
Så finnmarkerna i Värmland kanske kommer att befolkas igen.