Dråp, mord eller dödshjälpsdebatt?

Jag tror att de flesta har lyft på ögonbrynen en aning i samband med att en läkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus häktades för dråp, en åtgärd som fått en berättigad uppmärksamhet i media.

DN: ”Den dråpmisstänkta chefsöverläkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus följde normala och väl utprövade rutiner i vård av en patient som var på väg att dö. Det säger chefsläkaren Stefan Engqvist vid Karolinska universitetssjukhuset. På fredagen häktades den kvinnliga läkaren på sannolika skäl misstänkt för dråp på en nyfödd flicka.”

Jag antar att chefsläkaren i sin artikel kommer sanningen väldigt nära, och varför åklagaren Elisabeth Brandt begärt den kvinnliga läkaren häktad är möjligen ett mysterium. Personligen undrar jag om inte den häktade läkaren kommer att försättas på fri fot redan under helgen. Det förefaller som om barnet låg i respirator och att livet oåterkalleligen höll på att ta slut, den slutsatsen kan man dra efter att läkarna beslutat att stänga av respiratorn.

DN: ”I det här fallet handlade det om att avsluta respiratorbehandlingen för flickan. För att lindra hennes besvär sprutade man in lugnande, smärtlindrande och ångestdämpande medel, morfin och tiopental. – Jag vet inte exakt vilka doser man hade i detta fall, men enligt vad jag har hört skedde det enligt den praxis som är medicinskt och etiskt utprövad på alla intensivvårdsavdelningar i hela västvärlden, säger Stefan Engqvist.”

Man kan konstatera att den nu häktade läkaren är mycket erfaren och att hennes åtgärd grundades på ett gemensamt beslut med andra läkare, beslutet tillkom efter det att den lilla flickan var bortom all hjälp. Att åklagaren likafullt agerar på det sätt hon gjort måste rimligen bero på att åklagaren saknar tillräcklig kompetens. Den enda alternativa möjligheten är att lagstiftningen är boven.

Jag undrar i vad mån lagen är anpassad efter den här sortens situationer. Framgår det av lagen att läkarna har rätt att avbryta livsuppehållande behandling, även om ordet ”livsuppehållande” bara

avser cirkulationsapparaten? Om barnet har obotliga hjärnskador, eller till och med är hjärndött, så verkar åtgärden vara i högsta grad rimlig.

Dessa frågor kommer med all säkerhet att bli ordentligt belysta under den närmaste tiden, och att med ledning av medierapporteringen gissa sig till svaren är omöjligt. Dessutom har åklagaren satt nivån på sekretessen så högt att enbart de som inte är direkt berörda kan uttala sig. Och det gör de nu i form av debattartiklar och intervjuer i tidningarna.

Det faktum att man inledningsvis talade om mord tycker jag tyder på att åklagaren saknar den kunskap som krävs för att utreda om händelsen föregåtts av något slags misstag som i sig kan betraktas som brottsligt. Men helt klart är att vi nu kommer att få en intensifierad dödshjälpsdebatt så inget ont som inte har något gott med sig.

Andra om: , , , , , , , , , , , , , it DN1234 SvD123 AB123 Dagen

[tags]Dödshjälp, Läkare, Åklagare, Medicin, Debatt, Lagstiftning, Etik, Moral, Astrid Lindgrens barnsjukhus, Socialstyrelsen, Hsan, Dråp, Mord, Politik[/tags]

  6 comments for “Dråp, mord eller dödshjälpsdebatt?

  1. Marcus R
    7 mars, 2009 at 10:36

    Tror åklagaren är ute efter en karriärs-sjuts; det finns ju en socialstyrelse för sådana här fall.

  2. 7 mars, 2009 at 13:23

    Jag befinner mig i motsvarande situation. Mitt barnbarn är för tidigt född och opereras varje vecka i princip. Visst förstår man att det måste finnas en bortre gräns för hur mycket läkarna skall försöka agera. Det är inte rimligt att låta barn med ex grava hjärnskador leva vidare. Men det är ju ett svårt etiskt dilema.

  3. palle
    7 mars, 2009 at 15:54

    Av det jag läst om fallet så får jag en känsla av att en hund ligger begraven här.

    Om barnets tillstånd nu hade varit så som det påstås bör man ha åtmisntone konsulterat föräldrarna innan man stängde av respiratorn!

    Kommunikationen mellan läkare och föräldrarna har brustit totalt, antagligen för att man från sjukhussidan försökte dölja tidigare felbehandlingar som orsakade barnets hjärnskador. Och för mig är det självklart att läkaren häktas så att hon inte kan påverka andras vittnesmål. Polisen ska ju förhöra sjuksköterskor som var med vid incidenten.

    Läkarkåren är lite speciell, precis som poliskåren och man skyddar varandra oftare än andra yrkesgrupper.

  4. Mikael Wallgren
    7 mars, 2009 at 17:24

    Håller med palle. Undrar lite vad som får dig, Jinge, att skriva så självsäkert: ”Att åklagaren likafullt agerar på det sätt hon gjort måste rimligen bero på att åklagaren saknar tillräcklig kompetens.” Ehh…

    Jag gillar inte när fint folk anser att de är så jäävla speciella att vanliga rättsregler inte ska kunna gälla dem. Om en för stor (ja, det kan olika expertvittnen få slåss om) dos av droger upptäcks i en död kropp så är det väl inte så svårt att tycka att det ska utredas. Enligt mig är socialstyrelsens roll att utreda det hela för att förbättra vården, alltså utgå i från att det möjligen är ett misstag. Dråp ligger på polisens bord.

    Sedan alla snyftreportage om det OERHÖRDA att läkaren blev hämtad på sin arbetsplats. Ehh… Det är dråp hon står åtalad för- då hämtas man av polis. Särskilt när arbetsplatsen även är brottsplats.

    I dagens Aftonblad så var det massa skitsnack om hur synd det var om personalen, att de inte skulle ”våga” jobba. Någon mespotta till chef låter dem vara sjukskrivna dessutom. Larv.

    Att jag sedan i grund och botten är positiv till dödshjälp så länge ekonomiska hänsyn hålls borta från det hela, det är en annan sak. Land ska med lag byggas.

  5. 7 mars, 2009 at 21:10

    Man får avbryta all behandling om hoppet är ute. Däremot är man skyldig att ”bota, lindra, trösta” i den ordningen även när någon är döende. Det är naturligtvis i Sverige förbjudet att aktivt påskynda döendet, ”dödshjälp” är legalt likställt med mord. De flesta ångestlindrande och smärtstillande läkemdel dämpar bl a andningsförmågan så att döendet kan påskyndas. Avvägningen är upp till doktorn själv i samråd med patient, anhöriga och medarbetare. Socialstyrelsen vill inte ge specifika rekommendationer, och inte heller lagstiftaren. Det är svårt för doktorn att göra allt rätt, ibland under stark tidspress: diagnos, dosering, kommunikation, tröst osv. Men för det mesta går det bra. I det här fallet tror jag åklagaren fått något om bakfoten.

  6. 7 mars, 2009 at 22:01

    Varje dag dör tex cancerpatienter på sjukhus i Sverige. Om man skulle utföra rättsmedicinsk undersökning på dem skulle man upptäcka många ggr högre dos smärtstillande än normalintervallet.
    Skall alla cancerläkare som ordinerat smärtlindrande till cancerpat i palliativt syfte bli häktade på misstanke om mord?

    Morfin är ett prep som är tillvänjande. en första dos till en icke tillvand person är 2,5-5mg. En pat i livets slutskede som haft morfin i flera månader, kommer upp i dygnsdoser på flera 100 mg. Detta är en överdrivet dödlig dos för den som inte är tillvand.
    Detta är ex på medicinsk kompetens som man måste ta hänsyn till när man skall bedöma om ett brott är begånget. Därför bör i första hand socialstyrelsen vara utredande enhet för misstänkta brott inom vården. De kan sedan lämna vidare till åklagare. Som då också får hjälp med utredningen av personer med rätt kompetens.

Comments are closed.