Jag har berört ämnet tidigare och ju mer jag tänker på saken, desto mer övertygad blir jag. De tre rödgröna partiernas misstag var den koalition som skapades, och mer precist, Vänsterpartiets deltagande i den.[column width=”49%” padding=”2%”]Det kanske hade fungerat bättre med ett valsamarbete mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet, hade man efter valet befunnit sig i en situation där Vänsterpartiet hade kunnat agera stödparti så hade (V) gjort det. Jag är övertygad om att väljarna redan var trötta på allianspartierna och att de hade bejakat den sida som ville återställa begrepp som jämlikhet och som var beredda att driva en ekonomisk utjämningspolitik av traditionellt slag. Det i kombination med en vettig miljöpolitik hade blivit oslagbart.
Nu blev det istället ett nygammalt begrepp som, ”välfärden”, som skulle återställas, något som jag tror ökade på graden av misstro mot den rödgröna koalitionen. Inte så att folk skulle vara avogt inställda till välfärd, snarare det faktum att en onaturlig partikonstellation använde begreppet. Om socialdemokraterna använt uttryck som jämlikhet och solidaritet så hade inte väljarna reagerat avogt, för är det något som högerpartierna visat så är det just det faktum att man skalat av dessa begrepp dess innebörd och i stället trans-
fererat mer pengar till dem som redan har det bra ekonomiskt. Samtidigt har man lanserat ett nytt begrepp för att dölja det faktiska skeendet, något som man kallar – arbetslinjen.
Högerpartiets ledning lyckades, och plötsligt så handlade det inte om att skyffla pengar i riktning mot Danderyd, Djursholm och Östermalm, det handlade mer om att sätta ”slöfockarna” i arbete. Det var förstås rasande skickligt gjort, men medborgarna hade börjat inse vartåt det lutade. När socialdemokratin saknade en naturlig ledare efter Göran Perssons avgång, och vänstern blev indragen i en märklig föreställning som slutade med Walk Over för Vänsterpartiets
[/column]
[column width=”49%” padding=”0”]
vidkommande, så växte missnöjesröstarnas skara och därmed befästes det rödgröna fiaskot.
Vänsterpartiet skulle aldrig ha fällt en rödgrön regering eftersom det skulle vara kontraproduktivt, det vore att gräva en grop åt sig själva, men genom det misslyckade samarbetet så är väl frågan om man inte har lyckats gräva en mångfalt större grop, kanske en avgrund.
Man brukar med all rätt kalla socialdemokratin för betongsossar, tyvärr så tror jag inte att det skiljer speciellt mycket från hur Vänsterpartiet utvecklats de senaste åren. Jag har fått massor av e-post från aktiva vänsterpartister som vill att jag ska ta upp än det ena och än det tredje från det interna partiarbetet, och flera stycken har önskat att jag ska berätta om den bunkermentalitet som tycks råda inom partiledning och vissa partidistrikt.
Att jag inte har gjort det, annat än att ha nämnt det någon gång i en bisats, beror på att jag själv inte har tillräcklig insyn och att de som uttryckt önskemålen inte själva bli identifierade. Möjligen är det tillfälliga problem som tar sig den sortens uttryck men är det allvarligare så är man välkommen att skriva om det här, även under pseudonym.
Under franska revolutionen lanserades begreppet Frihet, Jämlikhet och Broderskap, duger inte dessa år 2010?
it Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Politik, Val 2010, Rödgröna, Socialism, Betongvänster dn12345 svd1234 ab1234 exp1234 [/column]
11 svar till “Det Rödgröna Misstaget”
God morgon!
Jag har fortfarande lite svårt att förstå att Alliansen vann valet. Jag har varit medlem i ett av Allianspartierna, men gick ur – därför att Alliansen straffar ’slöfockar’ som är allvarligt sjuka. Jag kan omöjligt vara med och stödja sådant. Att få färdas väl (välfärd) känns snart omöjligt för många som behöver vårt stöd. Det känns svårt just nu: medmänskligheten falnar.
Din analys är nog riktig att S drogs ned av V. Till detta skall man nog addera Monas totala misslyckande att modernisera och föryngra partiet. Om det beror på samarbetet, en inbyggd tröghet i partiet eller något annat är svårt att säga. I vilket fall tror jag inte det var valrörelsen det var fel på utan den politik man presenterade, tungt att ta in men viktigt att veta.
Jag tror att väljaren/medborgaren idag vill kunna känna att det finns valmöjlighet att forma sitt liv och att makten finns hos individen över det egna ödet. Detta ställs inte i motsats till skyddsnät och sociala välfärdsfrågor och det är här S tappat greppet. Jag vill stå på egna ben. När jag blir sjuk ska jag få hjälp att komma tillbaka. När jag blir arbetslös vill jag ha en fungerande arbetsmarknad som kan anställa mig igen. Jag vill inte bli förpassad. Jag vill inte bli en siffra i statens statistik.
Min fru är sjuksköterska och gick till en privat vårdgivare för två år sedan. Hennes löneökning medförde att vi hade råd med att jag vara hemma med vår yngsta nästan halva tiden. Här har Maud Olofsson rätt. Politik är att skapa orsaker som ger verkan inte att påtvinga beteenden.
För mig är förklaringen lika enkel som det konstiga att det går att sälja telefonabonnemang via telemarketing. Folk verkar sakna förmåga att se en ekonomisk helhet. Givetvis blir det dyrare trots påstådda sk gåvor att inte själv jämföra och välja vilken telefon och vilket abonnemang man egentligen behöver ha. Samma sak med politiken.
Folk låter sig luras av kortsiktiga småvinster men glömmer bort att någon måste betala de futtiga skattesänkningar som möjligen alliansen bidragit med. Den sk jobblinjen är ju bara ett stort bedrägeri och har inte ökat sysselsättningsgraden i någon avgörande grad. Dessutom är det mycket tveksamt om människor ska behöva jobba mer. Stor sjukfrånvaro är ju inte bara ett tecken på fusk utan återspeglar snarare att trots goda inkomster i landet far människor väldigt illa. Kraven blir omänskliga. Tror snarare att det är samhällsekonomiskt lönsamt att jobba mindre och låta maskiner ta över.
Felet var att alliansen inte åkte på en faktagranskning vad folk vann och vad som folk förlorade. I reda kronor. Vad är 500 kr mindre i skatt när man när som helst riskerar hundratusentals kronor om man inte är den perfekta människa ingen är. Visserligen hörde jag många kloka ord att subventionen från samhället vida överstiger vad folk betalar in i skatt i en mängd situationer där det också är rimligt att det ska vara så, men jag tror inte budskapet gick fram ordentligt i valrörelsen. Folk trodde det handlade om en hundralapp hit eller dit, när det i själva verket handlade om ett systemskifte att ta från många och ge till få.
Hoppas de rödgröna lär sig av det.
Så vad är det, menar du att folk inte fuskar med sjukskrivningarna eller att de gör rätt i att fuska med sjukskrivningarna eftersom det är omänskligt att kräva att folk gör något så hemskt som att jobba litet snarare än att leva på sin omgivning?
Klart att det förekommer folk som fuskar med sjukskrivningar precis som andra fuskar med annat. Som företagare ansågs man ju generellt som fuskare under 80-talet, fast hela välståndet i landet ändå var beroende av sådana som jag, och där det förstås förekom gott om folk som fuskade. Givetvis tyckte inte jag att man skulle djävlas med privata företagare fast jag med egna ögon såg rader av fifflare, utan insåg att det är ett pris man måste ta. Det finns andra alternativ än Nordkoreas eller USA:s syn på människor. Och bevisligen har vi haft ett mycket gott välstånd i landet trots fifflare på olika håll. I stället får man försöka hålla efter dem på ett sätt som inte drabbar oskyldiga i stället för att generalisera. Men att påstå att landets problem skulle bestå av fifflare bland företagare eller fifflare bland sjukskrivna är någon jag inte tror en sekund på. Däremot vet jag att man faktiskt kan drabbas av ohälsa när man jobbat in pengar som andra kan profitera på. Själv jobbade jag ihjäl mig för några år sedan och som du kanske förstår kan man som företagare glömma att det finns några skyddsnät som funkar, och när man själv betalat priset med ohälsa blir man lite mer ödmjuk. Framför allt inser man att ett lands välstånd inte är möjligt om människor inte vårdar varandra på ett anständigt sätt. Det intressanta är att de som skriker mest att någon lever på sin omgivning är sådana själva. Vad har t ex Reinfeldt producerat under alla år än varit bidragstagare på olika sätt? Eller för all del många av hans politiska motståndare.
”futtiga skattesänkningar”du har kanske så gott om pengar att jobbskatteavdraget framstår som futtigt,men för mig är 1600 kr mer i månaden allt annat än futtigt.
Och det beror just på att du inte ställer det i relation till förlusten vid t.ex. en långvarig sjukdom eller arbetskada. Gör du det blir även dina 1600 kr futtiga.
Ja, arbetslinjen är inget annat än social nedrustning, man vill överföra pengarna från välfärden till dem som redan har feta bankkonton. Det är ett stort bedrägeri, inte en marginell fråga. Nyliberalerna gråter väl blod när du skriver sanningen.
Jag tycker det var synd att man valde att acceptera de spelregler borgarna satt upp. Det var DERAS framgångsrecept, varför skulle de politiska motståndarna kunna vinna på att kopiera det? I nästa val går man förhoppningsvis fram som tre skilda partier.
För övrigt tycker jag att den här valrörelsen nästan dödade begreppet välfärd. Det slets till den grad att det ekade tomt.
Hela den röd-gröna alliansen var ett misstag, framförallt för att s har en väljargrupp som inte vill ha med mp att göra och en som inte vill ha med vp att göra.
Den enda förutsättning som fanns var att varje parti körde sitt eget program för att vinna sin del av valet först och därefter om möjligt förhandlat fram en koalitionsregering, även mp- och vp-motståndare inom s kan vara pragmatiska när det gäller regeringsmakten och inget annat återstår
Efter 4 år med en koalitionsregeringen kanske det till och med hade blivit möjligt med en hel röd-grön allians inför kommande val.
Jag tror inte att särskilt många skräms av kommunistspöket eller bröstpumpsspöket, snarare tror jag att orsaken till valförlusten är socialdemokraternas politik. Socialdemokraterna kör en kampanj utan bredare politisk och ideologisk förankring där man snabbt ger upp tidigare hjärtefrågor för att få rum med medieutspel. Väljarna ser inte skillnaden mellan s och m varför några flytt till alliansblocket och andra, marginaliserade väljare missnöjesröstat på rasisterna. Att Sahlin är en impopulär ledare är inte förklaringen men förstärker problemet. Sahlin m.fl. står för en gammal sossekultur som inte har uppdaterats och omprövats på decennier. Jag tror att många upplever att de saknar kontakt med verkligheten och har suttit för länge i riksdagen. Utspel om butlers mm. är ju ett tecken på att man hamnat för mycket i sin elitvärld där man påhejad av PR-konsulter och reklambyråer gör konstiga utspel som är ett hån mot vissa grupper av kärnväljare.
Om socialdemokraterna skulle kunna tala om rättvisa och samhällsproblem på ett trovärdigt vis skulle de snabbt vinna tillbaks några procent men nu blir det tom retorik där man attackerar men glömmer sina egna svar. Ohly pratar förvisso bra om rättvisa men åtminstone jag upplever hans politik som delvis orealistisk även om det finns en bra kärna i den.
Sedan tycker jag att blockpolitiken i sig är hemsk, men personligen ser jag den som ett nödvändigt ont svar på Alliansens blockpopulism.