Har man en hemsida som handlar om politik så dyker det givetvis upp en hel del lustiga kommentarer, ibland komplett obegripliga. Men det kommer också e-post, här bredvid publicerar jag ett sådant brev som jag fick när jag skrev ett inlägg om ”Dawit Isaak-hypen” igår.
Jag har givetvis inte en aning om vem som skrev brevet, jag har en e-postadress och ett IP-nummer, det verkar rimligt så långt, men jag har ännu inte fått svar på mitt eget e-postmed-
delande till avsändaren. Man kan inte utesluta att det handlar om desinformation, de som kan ha intresse av att sprida sådan är nämligen den Eritreanska staten, och det behöver inte ens vara en eritrean som skickat mailet, det har nämligen några småfel som kan vara inplan-
terade för att ge ett mer äkta intryck.
Att missuppfatta mitt namn till ”Jigge” kan vara ett led i att försöka få brevet att verka auten-
tiskt, jag kan omöjligt veta vad som är vad innan jag fått kontakt med avsändaren, och inte ens då kan jag vara säker. Men innehållet tycker jag har ett visst intresse, det kan givetvis vara bluff rakt igenom, men det kan ju faktiskt vara en korrekt beskrivning av fakta. För jag tycker, som jag skrev igår, att fallet Dawit Isaak har fått märkliga proportioner i svensk press, en uppmärksamhet som jag undrar lite över.
Det råder ingen som helst tvekan om att Eritrea är en diktatur, men så mycket mer vet vi faktiskt inte. Vi kan läsa en del om landet på Wikipedia, men några svar ges inte. Det enda vi vet är att de största tidningarna i Sverige skriver spaltmeter om saken, men förklaringen till varför de gör det har vi inte fått veta. Och återigen: Det mail jag visar kan spegla sanningen, men det kan också vara desinformation, och som sådan tycker jag att det ska betraktas tills vidare.
it Dawit Isaak, Mediekritik, Hype, Eritrea, Desinformation, Politik, Afrika ab1 ex1 svd1 dn1
13 svar till “Dawit Isaak-mysteriet”
Det är lika märkligt som historien om den iranska kvinnan som är dömd till döden. Jag böjar med att deklarera att jag tycker att dödsstraff är barabariskt och vi kan knappast se oss själva som civiliserade så länge dödsstraffet finns i världen.
Men den iranska kvinnan är inte dömd för äktensapsbrott som man ville påskina. Hon är dömd för medhjälp till mord på sin man. MEN, och det är det viktigaste: Samtidigt sitter hela 53 kvinnor dömda för döden i USA. Varför är det INGEN som talar om dem? Varför kräver INGEN att DE ska få leva? Varför alla dessa spaltmeter om EN iransk kvinna utan att någon nämner de 53 som sitter i dödsceller i USA?
Är det så mycket hemskare att dömas till döden av en iransk domstol än att dömas av en amerikansk sådan?
Den där anklagelsen om medhjälp till mord påstås vara en efterkonstruktion medan själva domen bara handlar om otrohet. Via Wikipedia kan man hitta dokumentation om någon kan läsa persiska för att kolla vad som står där.
Jag har oxo läst uppgiften, i New York Times. Det är ingen efterhandskonstruktion. Eller menar du att NYT ljuger? Nej, jag ids inte plocka fram länken nu… (en rättighet jag har, ingen annan..)
Jag tror nog hellre på HRW:
http://www.hrw.org/en/news/2010/07/07/iran-prevent-woman-s-execution-adultery
Regeringen påstår nu att det handlar om mord eftersom det låter bättre i den internationella opinionen.
Fel hos Human Rights Watch, där står det om död genom stening. Som alla vet så stenas inte folk längre i Iran. De hängs. Om ett fel kan tyda på fler fel vet jag inte.
Ja, du, hennes advokat har väl själv berättat för bland anat der speigel att kvinnan är dömd för medhjälp tll mord.
Är det samma advokat som här?
”Her lawyer also said that Iran has ”intentionally” lost the judicial files of her husband’s murder in which it was clear that she had been acquitted of the charge.”
http://www.guardian.co.uk/world/2010/sep/16/sakineh-mohammadi-ashtiani-iran
Fick du inte lära dig i skolan att Wikipedia inte är en rimlig källa?
Vem pratar du med nu?
Somliga har svårt med det där… :-)
Hej Jinge,
I Sverige finns en stor grupp eritreaner som på olika sätt stödde Eritreas kamp för självständighet från Etiopien, som kröntes med framgång 1991. En hel del av dessa eritreaner är fortfarande lojala med Eritreas styrande parti och president Afewerki, trots hans allt mer paranoida regim.
När Dawit Isaak flyttade tillbaka till Eritrea och arbetade på Setit ansågs han från början inte som fientlig mot regimen, utan var tvärtom ganska uppskattad. På den tiden framfördes det inte några invändningar mot hans kvalifikationer som skribent…
Dawit Isaak kom med tiden – som många andra eritreaner – att reagera allt starkare mot Afewerkis hårda förtryck, vilket ledde till att han fängslades.
Jag tolkar det här brevet som du har fått som ett inlägg från en regimtrogen eritrean som vill försöka störa den kampanj som startat i Sverige för att få Dawit Isaak fri.
Det förhåller sig nog tyvärr så att ju mer omvärlden engagerar sig för att stödja Isaak, desto mer tror Afewerki att Isaak är en viktig (och därmed farlig) regimkritiker, som inte bör få gå fri. Om Afewerki helt enkelt hade släppt Isaak på ett tidigt stadium och utvisat honom från Eritrea skulle frågan inte ha fått de här proportionerna.
Hoppas det ovanstående svarar på några av dina frågor om Isaak och Eritrea.
Nej det besvarar inga frågor. Jag skrev i inlägget att det är varning för desinformation, samma sak gäller givetvis din egen kommentar. Det kan vara som du säger, men det är svårt att veta vad som är vad. Och det är DET, i kombination med den omåttliga kampanjen som jag ställer mig frågande inför. Först då jag talat med hundra eritreaner så kan jag bilda mig en hyfsad egen uppfattning, och det kommer inte att ske. Men det är givetvis intressant att konstatera att det blivit ett sådant mediebrus. Sådant är alltid intressant att fundera på…
Hej igen,
Min avsikt har inte varit att gå in i någon polemik i denna fråga.
Såvitt jag vet råder det egentligen inte något tvivel om att orsaken till att Dawit Isaak fängslats är att han varit journalist och skribent – oavsett kvaliteten på de publicerade alstren – och uppfattats som regimkritiker. Att många svenska journalister engagerar sig för hans sak är väl ur deras perspektiv ganska naturligt. Jag har ingen anledning att ha några synpunkter på den pågående kampanjens omfattning (förutom det jag skrev innan, nämligen att den tyvärr riskerar att bli kontraproduktiv).
Organisationer som Human Rights Watch och Amnesty International – vilka normalt betraktas som tillförlitliga – har mycket information om situationen i Eritrea. Det finns alltså goda förutsättningar att ta reda på hur regimen i Eritrea behandlar dem som den anser som fiender.
För många eritreaner i exil är situationen tragisk då de å ena sidan vill stödja sitt unga och utsatta land, men å andra sidan bara är alltför väl medvetna om vilket slags styrelsesätt som Afewerki står för.