Vi publicerade nyligen första och andra delen av en artikel av John Pilger, översatt av journalisten och skribenten Åke W. Bergh. Artikel som bland annan publicerats i Counterpunch med titeln ”Why the rise of fascism is again the issue” var mycket lång. Jag publicerar den därför som fyra blogginlägg. Detta har fokus på destabilisering av Sovjetunionen och Ryssland, vilket utvecklas i nästa avsnitt. Han utvecklar inte tydligt vad han menar med fascism, men det är inte huvudsaken här.

Ämnet destabilisering av Ryssland är högst aktuellt. DN och andra massmedia rapporterar att USA ska skicka minst 800 stridsvagnar till Europa, inklusive Tyskland, där stridsvagnarna drogs bort för flera år sedan. En motsättning kan skönjas mellan Obama och Merkel och den återkommer vi till inom kort.

John Pilger är en känd australiensisk 75-årig journalist. Han har bland annat varit krigskorrespondent för Daily Mirror i bland annat Vietnamkriget, Kambodja och Mellanöstern. Bland hans dokumentärfilmer återfinns Year Zero (1979) om Röda khmerernas terror, Paying the Price (2001) om USA:s sanktioner mot Irak och Stealing a Nation (2004) om Diego Garcias hemlösa befolkning. Bland hans böcker kan nämnas Friheten får vänta, 2007, Det vi inte fick veta: Artiklar 1998-2001, 2001 samt Den dolda dagordningen, 2000. Han fick Monismanienpriset år 2001 och Sofie-priset år 2003.

Åke W Berghs ingress.
Grytan kokar, i vart fall ilsket småputtrande. Tonen i debatten höjs, motståndets celebriteter allt aktivare. Paul Craig Roberts, från Vita Huset demonstrativt till Röda torget i Moskva, likt en gång de tusentals vietnamveteraner i Washington som förbannade den egna makten och skanderade för motståndarseger. Tariq Ali manar till palatsrevolution. Även Pepe Escobar har stramat upp sina tyglar. Vältalige Chris Hedges med sin kristna moral i farten mest varje dag – för att bara ta några. Och våra svenska dissidenter? De är med få undantag mest vi som släpper in de oppositionella utländska rösterna om den alltmer oroväckande tillskärpta slutkampen om världsherraväldet. Här i alla fall John Pilger igen, mer förbannad och beslutsam än någonsin att ”naila” den nya fascismen. Den som hotar oss alla. Läs och begrunda.

Att destabilisera Sovjet.
År 1986 började CIA och Pakistans underrättelsetjänst ISI rekrytera folk från hela världen att ansluta sig till afghanska jihad. Bland dem saudiske mångmiljonären Usama bin Ladin.

Bland andra rekryterades agenter från en islamisk skola i Brooklyn, New York. Och sändes på paramilitär utbildning vid ett CIA-läger i Virginia, i ett program kallat ”Operation Cyclone”. Dess framgångar på plats i Afghanistan firades slutligen när PDPA:s siste ledare, Mohammed Najibullah – som i FN:s generalförsamling tidigare vädjat om hjälp – 1996 hängdes från en lyktstolpe av talibanerna. Operation Cyclones verkliga ”blow back” från dessa ”några upphetsade muslimer” skedde fem år senare, den 11 september 2001. USA:s ”krig mot terrorismen” blev svaret, med vilket otaliga män, kvinnor och barn skulle förlora sina liv över hela den muslimska världen. Från Afghanistan till Irak, Jemen, Somalia och Syrien. USA:s budskap var och är: ”Antingen är du med oss eller emot oss.”

Den röda tråden i all fascism, förr och nu, är massmord. Den amerikanska invasionen av Vietnam hade sina ”free fire zones”, ”body counts” och ”collatoral damage”. I provinsen Quang Ngai, från vilken jag rapporterade, mördades många tusen civila (”gooks”) av USA; men ändå är endast en massaker, den i My Lai, ihågkommen. Laos och Kambodja utsattes för historiens värsta flygbombningar, en epok av terror där bomberna än idag märker landskapet med ett pärlband av monstruösa kratrar. Bombningarna gav Kambodja sitt egen ISIS, ledd av Pol Pot.

Dagens terrorkampanjer utplånar hela familjer, bröllopsgäster och sörjande vid begravningar. Dessa är Obamas offer. Enligt New York Times, gör Obama sitt val från CIA:s senaste dödlistor varje tisdag i Vita husets ”Situation Room”. Här beslutar han, utan tillstymmelse till rättsligt förfarande, vem som ska leva och vem som ska dö. Hans exekutionsvapen är Hellfire-missiler från förarlösa plan, så kallade drönare. Som massakrerar sina offer och sprider deras kvarlevor i terrängen. Varje träff registreras på en avlägsen terminalskärm som en ”bugsplat”.

Militarisering av kulturen
”Kaserneras folk”, skriver historikern Norman Pollock, ”ersätter nu med en mer oförarglig militarisering hela kulturen. Bombastiska ledare kan på jobbet glatt leende besluta att genomföra deras mord.” Det som förenar fascismen, gammal som ny, är kulten av överlägsenhet. ”Jag tror på amerikansk exceptionalism med varje fiber i min kropp”, sa Obama, frammanande deklarationer av nationell fetischism från 1930-talet. Som historikern Alfred W. McCoy påpekat, det var Hitlers hängivne Carl Schmitt som sa: ”Suveränen är han som bestämmer undantaget.”

Det sammanfattar amerikanismen, världens idag dominerande ideologi. Att den ännu inte öppet demaskerats som en aggressiv ideologi är resultatet av smygande hjärntvätt. Försåtlig, odeklarerad och fyndigt presenterad som upplysningstidens ideal på marsch, utgör det den redan så förhärdade västerländska kulturen. Jag växte upp på en filmisk diet av amerikansk glorifiering, nästan allt en snedvridning. Jag hade ingen aning om att det var Röda armén som krossade det mesta av den nazistiska krigsmaskinen, till en kostnad av så många som 13 miljoner soldater. Amerikanska förluster, inklusive dem i Stilla havet, inskränkte sig till 0,4 miljoner. Hollywood vände på steken.

Skillnaden nu är att biopubliken lockas vrida sina händer inför ”tragedin” med amerikanska psykopater som seriemördar människor på avlägsna platser – precis som presidenten själv. Presentatören av Hollywoods senaste våldssuccé, skådespelaren och regissören Clint Eastwood, var i år nominerad till en Oscar för sin film, ”American Sniper”, som handlar om en legitimerad mördare och galning. New York Times beskrev den som ett ”patriotiskt, familjekärt epos som slog alla publikrekord redan vid premiärhelgen”.

Det finns inga heroiska filmer där USA öppet hyllar fascismen. Under andra världskriget, då kriget ännu pågick, drog USA (och britterna) till krigs mot greker som heroiskt kämpat mot nazismen och motstått uppkomsten av grekisk fascism. År 1967 hjälpte CIA till att föra en fascistisk militärjunta till makten i Aten – som den gjort och gjorde i Brasilien och de flesta länder i Latinamerika. Tyskar och östeuropéer som kollaborerat med nazisterna i deras aggression och brott mot mänskligheten fick fristad i USA. Många omhuldades och belönades för sina talanger. Wernher von Braun var ”pappa” till både nazisternas V-2 raketer såväl som det amerikanska rymdprogrammet.

intressant.se Ukraina, Ryssland, fascism, politik, USA, statskupp krig, desinformation ekonomi imperialism, kapitalism NATO EU, Ryssland Merkel, Hollande,