[column width=”49%” padding=”2%”]
Jag är en av dem som ytligt känt till Vattenfall AB:s risk-
tagande i de tyska affärerna, något som jag länge tyckt vara underligt, särskilt i ljuset av de senaste händelserna och med tanke på att näringsministern är centerpartist.

När då den synnerligen välavlönade vattenfallschefen började tala om att sälja av nätdelen i bolaget för att fortsätta att spela med skattebetalarnas pengar, fast nu på engelsk kärnkraft så undrade jag vad som egentligen skedde och vem som drog i trådarna. Min tanke innefattade även möjligheten att Vattenfall AB skulle få göra bort sig så pass mycket så att väljarna kunde acceptera en försäljning av bolaget.

DN: ”En försäljning av hela Vattenfall eller delar av företaget kan bli aktuell redan under nästa mandatperiod som ett resultat av den senaste veckans turbulens kring företaget.
– Jag tror inte att det är realistiskt att sälja hela Vattenfall rakt av. Men att dela upp bolaget och stycka av vissa delar skulle kunna vara rimligt, sade Jan Björklund på tisdagen på en träff med riksdagsjournalisterna.”

Jag kan inte säga att mina misstankar på den punkten minskat efter de besked som kom under gårdagen. När Jan Björklund plötsligen engagerar sig i finansministerns och näringsministerns göranden och låtanden så ska man inte vara övertygad om att han gör det av pur spontanitet och lösmynt-
het. Det är kan vara en noga uttänkt strategi som ligger bakom. För vad är det som gör att Lars G Josefsson inte fick lämna ifrån sig tjänstebilen och nycklarna till företaget direkt?

Det handlade inte om hans rundligt tilltagna pensions-
förmåner i alla fall, dem kommer man ändå inte undan. Sextio miljoner innebär att han kommer ha en betydande förmögenhet den dag han pensioneras, långt större än vad han behöver även om han så blir 100 år gammal. Har han dessutom misstolkat regeringens ambitioner grovt när det gäller klimatpolitiken, så rimligen vore det angeläget att göra sig av med honom omedelbart.

[/column]
[column width=”49%” padding=”0″]
Ser man dessutom till de sämst ställdas situation, det s.k. utanförskapet, så har regeringen hela tiden försämrat för den gruppen samtidigt som man transfererat miljarder till dem som redan har det gott ställt. Utförsäljning av samhällsägda företag sker inte bara för att den heliga marknaden fungerar bättre, det sker också för att man ska få möjlighet att sänka skatterna ännu mer. Något som definitivt inte gynnar det s.k. ”utanför-
skapet”.

I DN berättar man också att var tionde person mellan i 41-50-årsåldern riskerar ett liv i fattigdom, något som i praktiken är den egentliga kärnan i den borgerliga politiken, man vill öka klyftorna. Att man låtsas som det var något annat man var ute efter är bara politiska charader, så kallad spin. Visst kan det i den sena timmen verka lite väl konspiratoriskt, men är det något som den borgerliga högerregering är duktig på så är det att göra en sak och få det att se ut som något annat.

intressant Andra om: Vattenfall, Maud Olofsson, Klimat, Miljö, Spin, Lars G Josefsson, Utanförskapet, Politik, Val 2010, Statsföretag, Pensionsförmåner, Mediekritik, Affärer dn1234 svd12 ex123 ab12 t
[/column]