Aftonbladet skrev i en rubrik i går ”Det våras för gröna Lööf i höst”, orsaken var den opinionsundersökning som de redovisade där (C) gick framåt några tiondels procent jämfört med förra undersökningen.

Antagligen var det tusen personer som tillfrågats om sina partisympatier, vad några tiondels procent motsvarar för ökat antal centerpositiva vet jag inte, men något jordskred kan man inte tala om i alla fall. Hade jag varit journalist och arbetat på Aftonbladet så hade jag använt en annan rubrik – Annie Lööf slår blå dunster, sedan hade jag precis som i denna bloggartikel struntat i följdorden – i ögonen på folk. Men det beror på att jag inte tror på långa rubriker, och inte heller på nyliberaler som sviker sina ideal.

Frågan om Annie Lööfs nyliberalism visade sig vara ett hett ämne. Hon fick snabbt hoppa av sina gamla käpphästar precis på samma sätt som Fredric Federley tvingades göra då han kom in i Sveriges Riksdag. Fast själv fattar jag inte varför centerpartisterna ger upp så snabbt, det är ju illavarslande med tanke på att Lööf snart ska sitta i regeringen. Samma gjorde Carlgren som bekant, han var kärnkraftsmotståndare och naturvän, nu har han blivit kärnkraftsvän och naturmotståndare.

Vår tröst må vara att han kommer tvingas lämna regeringen i förtid, han liksom de andra centerpartisterna blir snabbt en belastning för Reinfeldt, och där hjälper det inte med vare sig blå dunster eller gröna Lööf. Jag har tidigare redogjort för min inställning till Maud Olofsson, frid över hennes minne, min inställning till Lööf är likartad. Jag är tacksam för att Centerpartiet väljer en partiledare som står så långt från centerns kärnväljare, en ung kvinna som har gått direkt från gymnasiet till juristutbildningen, enligt egen uppgift för att bli åklagare, och hon har aldrig haft ett riktigt arbete, en tvättäkta politisk broiler.

Hon kommer inte få föra statens talan mot några brottslingar, men hon kommer att föra statens talan mot oss, landets skattebetalare. Men vi kan trots det räkna med att hon kommer göra sig nyttig, för hon kommer fortsätta den inslagna kursen ut ur Sveriges Riksdag trots några promille fler positiva i den senaste opinionsundersökningen. Till min oförställda glädje ser jag dessutom att min förra artikel om Lööf hamnat hyfsat högt på Google, den jag skrev om det mygel hon ägnade sig åt. (forts..)

Hennes förebilder är Robert Nozick, Ayn Rand och Margaret Thatcher, och det är inte vilka förebilder som helst. Med sådana idoler så vet vi vad vi har att vänta oss från Lööf, jag undrar dessutom om jag inte läste att Johan Norberg var ytterligare en av dem. Men nyliberal är hon inte, så det så. Men egentligen så behöver man knappast dra fram dessa figurer för att peka på orsaken till att centern kommer att försvinna ur riksdagen. Det räcker med att landsbygds-
befolkningen har hört namnet på Stockholmsavdelningen, Stureplanscentern. Det riktigt ångar nygödslad åker om det namnet, eller hur?

Eller är det allt hö som känns så frätande i näsan när vi går ner åt Stureplanshållet? Lägg märke till att jag inte ens har nämnt den lag som hon och Federley vek ner sig för att få igenom, men jag har inte glömt den, ingen annan heller..

it Andra om: Annie Lööf, Centerpartiet, Landsbygdspartiet, Politik, FRA-lagen, IPRED-lagen, Val 2014, Stureplanscentern ab1 svt ex1 dn12 svd12
Tweet