Själv har jag alltid känt stor skepsis inför Almedalen, främst för att det är en allt större pseudoverksamhet, en händelse som dessutom huvudsakligen bekostas av oss skattebetalare. För åtskilliga av de miljoner som spenderas är skatte-
pengar, och då menar jag inte bara partistöd utan även de slantar som myndigheter har fått in, och säg den myndighet som inte finns på plats på Gotland denna vecka.

Ingenting är heller heligt när det gäller möjligheten att synas i media. Morian bloggar tillsammans med Ingerö, två unga män med liberala åsikter varav den ena är lätt maskerad till socialdemokrat. Gudrun sätter fyr på hundra tusen kronor inför TV-kameror och pressfotografer, en genial idé som ger reklam som skulle kostat miljoner annars. Alla större medieföretag är på plats och sänder de inte via vanliga TV- och radionätet så sänds det via webben. Alla skulle givetvis glädjas åt alla tillfälliga jobb som skapas, i alla fall om det inte vore för att räkningen hamnade på den egna skattsedeln.

Själv har jag i vanlig ordning följt medierapporteringen från cirkusen och det enda bestående intrycket fram tills idag har varit Littorinaffären. Aftonbladet ”avslöjar” att de känner till en stor nyhet om Sven Otto Littorin, men de har än så länge inte berättat för sina läsare vad nyheten består av. Det är i alla fall ett exempel på nyskapande inom mediebranschen, landets största tidning skriker ut på webben – Vi vet nåt, men vi säger inte vad!! Det är innovativt, men många av läsarna ruskar på huvudet och muttrar svordomar om kvällspress.

Det som tidningens läsare bortser ifrån är att hela jippot med sammanblandningen av politik, underhållning, TV-debatter, vindrickande och tidningsskriverier sker i en symbios mellan alla aktörer. Och då menar jag faktiskt alla. Tänk tanken, år 2011 så bestämmer sig media för att inte bevaka cirkusen. Hur många tal skulle då hållas i Almedalen? Hur många partytält skulle innehålla klämkäcka representanter från myndigheter eller just ditt landsting eller din kommun?

Själv har jag sett Janne Josefssons Debatt som sänts från Almedalen. Igår deltog en liberal kvinna som inte ansåg att prostitution borde motarbetas, en liberal artist som gömmer munnen bakom en mustasch gjorde ett utfall mot någon av debattdeltagarna som kritiserade den liberala kvinnans åsikter. Jag såg inte vilken eftersom jag befann mig i ett annat rum. Jag hann i alla fall konstatera att samtliga debattdeltagare var hysteriskt angelägna att komma till tals i direktsänd television, något som får mig att fundera på om det är viktigare att synas i TV än att ha genomtänkta åsikter.

Kontentan av Almedalsveckan blir som vanligt att ett stort antal journalister blivit hel- eller halvpackade tillsammans med politiker av olika slag. En f.d. justitieminister hade till följd av alkoholen fått sluddrande tal, och de som representerade den tredje statsmakten har sovit skavfötters med politikerna igen, något som antagligen är ett hinder i arbetet den dag man säger sig veta något om en nybliven ”f.d.” politiker. Men man kan ju alltid fortsätta att skriva om en bläckfisk som vet att berätta vilket lag som vinner VM i fotboll.

Vi mediekonsumenter känner oss antagligen som tvååringen på bilden.

i Littorin, Almedalen, Mediekritik, Aftonbladet, Politik, Val 2010, Korruption, Journalistik dn12 ex12 svd12 ab12 svt t