I morgon börjar det som kallas ”Almedalsveckan”, ett politiskt jippo för många av de wannabe-politiker som finns landet runt, och för alla lobbyister, och för alla spinndoktorer. Det mest väsentliga tycks inte vara orsaken till att man är där, utan att man faktiskt är där.

Deltagande i almedalsveckan tycks vara obligatoriskt för alla människor som vill skaffa sig en livstidsförsörjning på skattebetalarnas bekostnad och många av dem som åker dit betalar ingenting själv för vistelsen, möjligen betalar de ölen själva, jag vet inte. I år har jag precis som vanligt fått ett antal inbjudningar till olika evenemang, något som också kommer från statliga myndigheter vilket betyder att även skattebetalarna lägger ner betydande belopp på verksamheten.

AB: ”Hur mycket än alliansen kommer att lägga på välfärden – de rödgröna kommer att lägga 12 miljarder mer. Det löftet gjordes i dag av det rödgröna blocket. – Detta är ett ödesval, säger Mona Sahlin (S). Mona Sahlin (S), Lars Ohly (V) och Peter Eriksson (MP) håller i dag en upptaktsträff inför Almedalsveckan som sparkar igång i morgon.”

Att partiledarna åker dit är knappast något att förvånas över, det är valår och därmed ett obligatorium. Sedan ett antal år tillbaka så avstår man från att hålla sina egna linjetal samma dag som någon annan, detta för att maximera uppmärksamheten, det viktiga är nämligen att bli omskriven i tidningar och höras eller synas i radio och TV. Inget ont i det kanske, det följer med arbetet som ordförande i ett politiskt parti, men det betyder inte att det blir så mycket mer spännande för det.

Att de rödgröna vill spendera tolv miljarder mer än högerregeringen på kommunerna är givetvis en sund satsning. Utslaget på varje individ blir det drygt 1 300 kronor, sådant spelar roll för varje kommun. Framförallt nu när vi har en regering som försämrar för dem som har det sämst ställt till förmån för dem som har det bättre. Det har inneburit att arbeten har försvunnit och att fler har blivit avstängda från Försäkringskassan respektive A-kassan. Det i sin tur innebär givetvis att alltfler behöver söka socialhjälp, eller försörjningsstöd som man kallar det idag.

Till skillnad från dagens ungdomar så har jag gjort min värnplikt, den inleddes den 4 januari 1964 eller 65 i Visby på P18. Vi kom med färjan från Nynäshamn och hade kuling på vägen, kuling som bestod av snö och grov sjö. Jag kom till Visby tidigt på morgonen, lätt sjösjuk och redan efter en stund rejält frusen. Det var som om denna chock kom att påverka resten av min tid på kalkstenshawaii, för det första vi fastlänningar kom överens om var att dra ur proppen som höll ön flytande.

Kanske sätter det sin prägel på min bild av Almedalen idag, jag vet inte, men jag har aldrig varit speciellt glad åt Gotland efter det trots att jag fick många gotlänningar som vänner. Egentligen borde jag nu övergå i att berätta lumparminnen, för trots allt hände det en massa skojiga saker samtidigt som jag trimmades in i rollen som svensk soldat.

Men ska sanningen fram, och det ska den, så väljer jag nog hellre att åka över på senvåren eller tidig höst. Gotland är faktiskt en riktigt trevlig ö när det inte är en massa 08:or där. Är det någon som tvivlar så fråga gotlänningarna själva får ni höra. Almedalsveckan är antagligen en god affär för hotell- och restaurangbranschen i Visby, och det är antagligen allt.

i Almedalen, Pseudodalen, Gotland, Politik, Val 2010, Lobbyister, Wannabe, Valrörelsen ab12 ex svd1 dn1 svt1 t