Idag handlar en ledarartikel i Expressen om t.ex. arbetsgivares möjlighet att forska kring en person som ansökt om en tjänst på företaget. De kan googla en arbetssökande, de kan kolla Facebook och Twitter och liknande sociala medier. Den enda rimliga slutsatsen man kan dra av detta är att man antingen ska strunta i att använda liknande tjänster, eller konsekvent använda sig av alias.
Skriver man kommentarer på bloggar så kan det vara idé att använda sig av ett alias. Det har hänt några gånger att jag fått e-post från personer som skrivit kommentarer under sitt riktiga namn men som av olika anledningar fått kalla fötter när de senare upptäckt att Google har indexerat deras inlägg. I ett fall raderade jag, det var när det var helt klart att personen hade skrivit kommentaren alkoholpåverkad. Men annars är jag inte helt villig att radera den sortens kommentarer, eller ändra namnet., det är också så att sökmotorernas cashe ofta har sparat en kopia så det hjälper inte heller.
När nu allt fler företagare kommit på att man kan söka information på fler ställen än tidigare borde många av dem som idag skriver kommentarer och inlägg på bloggar och i olika BBS-system vara extra försiktiga. Jag roade mig själv med att söka på ett alias som jag använde under den tiden jag var aktiv på UseNet, och visst fanns texterna kvar. Till och med så antika närverk som FidoNet har väldigt många texter sökbara på nätet idag.
Frågan om integriteten stoppar inte där, men det är viktigt att man som nätanvändare har klart för sig att man lämnar spår efter sig.
i tags: lias, BBS-er, Bloggar, Facebook, Google, Integritet, Internet, Pseudonymer, Sociala nätverk, Spionage, Twitter svd dn ab t
4 svar till “Integritet och spionage”
Jag googlade på chefen och det var intressant. han hade en rätt festlig hobby, tävlade med att odla vissa växter, legala :-P
Ja det är nog alla (!) som ska vara försiktiga. Men blomodling är väl ofarligt..
citat: ”Den enda rimliga slutsatsen man kan dra av detta är att man antingen ska strunta i att använda liknande tjänster, eller konsekvent använda sig av alias.”
Ja eller också vänder man det hela till sin fördel och gör god reklam för sig själv i nämnda tjänster. Använder dem medvetet i sin personliga marknadsföring. Ser möjligheterna istället för problemen skulle man också kunna säga om man vill dra till med en äkta floskel. :-)
Problemet är dock att det är lite mer komplicerat än att ”finnas eller inte finnas” på nätet, sociala sajter mfl.
Nämligen att det nu ofta finns rätt många med samma namn, jag har ju t.ex. för min del konsekvent försökt undvika att finnas på google och andra sökmotorer, vilket fungerar rätt bra förutom att där finns en fotbollstränare i Norrland med samma namn som jag som ”dyker upp” istället om man söker på mitt namn :)
Eller om man söker på Facebook så ser man inte mig, eftersom min profil är dold, men man ser de 5-6 andra personerna med samma namn.
Så i en anställningssituation till exempel blir det snabbt upp till eventuella rekryterares kunskap i att avgöra om det är rätt person de fått träff på eller ej, och risken är plötsligt att man blir bedömd utifrån helt fel bakgrundsinformation, eftersom denna kommer från någon helt annan än en själv, om rekryteraren gjort ett misstag.