Socialstyrelsens hjärninfarkt

Ibland kan jag känna en viss oro för Socialstyrelsen. Det är ju inte riktigt vilken myndighet som helst, den ytterst ansvariga för många verksamheter som t.ex. hälsa och sjukvård. Men det stannar inte där, det är också SOS som avgör var avancerad hjärtsjukvård ska bedrivas någonstans i Sverige, och nu har de beslutat att det är i Lund och i Göteborg.

Karolinska sjukhuset i Stockholm, där man för övrigt opererade undertecknads hjärta med fyra bypasskop-
plingar av igenslaggade blodkärl, kommer inte att få syssla med hjärttransplantationer, något som man redan idag gör. De ska lokaliseras till Lund och Göteborg.

Det finns en hel bunt med aspekter man kan anföra mot detta, jag ska enbart anföra en. Klipp ut en Sverigekarta och lägg den på golvet. Ställ en kaffekopp på Lunds plats och en annan på Göteborgs, ta sedan ett steg bakåt och titta på kartan.

Alla inser snabbt att det är en lokalisering av hjärt-
sjukvården som är helt upp och nedvänd. Egentligen så borde hjärttransplantationer bedrivas i Stockholm, Umeå och Göteborg. Om det bu visar sig vara svårt att bemanna Umeås sjukhus med så pass kvalificerade hjärtkirurger och andra specialister som krävs så borde man satsa på Sundsvall eller Östersund.

Gör man om samma kaffekoppsexperiment med befolkningstätheten och placerar ut en kopp för varje miljon innevånare så kommer man att finna att de flesta bor i Mälardalen, tänk viken överraskning för Socialstyrelsen.

Jag har inte satt mig in i motiven för detta beslut, men jag inser ändå att det är ett feltänk från beslutsfattarnas sida. Skulle det vara brist på tillräckligt erfarna doktorer i Stockholm, vilket det inte är, så får man väl se till att dessa resurser flyttas till huvudkommunen i så fall. Har man istället kommit fram till att det bara behövs två specialkliniker som sysslar med transplantationer så ligger väl Sahlgrenska bra till eftersom de ägnat en betydligt längre tid att bygga upp sin specialist-
kompetens än Lund.

Och hur tänker SOS, ska norrbottningar flygas ner till Lund eller Göteborg så kommer knappast deras anhöriga ha möjlighet att hälsa på dem speciellt ofta. Dessutom blir det mycket dyrare med sjuktransporter, man placerar nämligen inte en nytransplanterad i en taxi och skickar den på en tvåhundramilaresa till Gällivare, eller var nu patienten kommer ifrån.

Utan att påstå att jag är speciellt insatt i diskussionerna så har jag trots allt följt denna debatt så pass länge så att jag konstaterar att somliga av beslutsfattarna tycks tänka med en kroppsdel som inte har gjort sig känd för att även innehålla en hjärna. Det antyds i debattartikeln i Svenska Dagbladet idag att det kan handla om annat;

Erik Wassén i SvD: ”Rikssjukvårdsnämnden har inte förmått upprätthålla grundlagens krav på saklighet och opartiskhet. Över hela beslutet om hjärttransplantationernas placering svävar kraftiga misstankar om jäv. En av de experter vars synpunkter ligger till grund för utredningen har haft nära forskningssamarbete med en thorax-professor i Lund. Den person som utfört hela organisationsutredningen har ett förflutet som biträdande prefekt vid Lunds universitet, och har arbetat med organisationsförändringar vid medicinkliniken – han har alltså haft att bedöma hur tidigare samarbetspartner och kollegor och en vårdorganisation som han själv har varit med om att utforma, var lämpad för att bli en av två hjärttransplantationsenheter i Sverige.”

Det är inte ofta jag har anledning att hålla med en folkpartist, men hela saken verkar sjuk om uttrycket tillåts. Det luktar jäv lång väg, men framförallt prestige. Och ska två av landets sydliga län serva hela riket med avancerad hjärtkirurgi så verkar själva beslutsfunktionen ha drabbats av infarkt, om inte i hjärtat så i vart fall i den kroppsdel jag berörde tidigare.

it , , , , , , ab ex svd12

  24 comments for “Socialstyrelsens hjärninfarkt

  1. Ingenjören
    17 november, 2010 at 17:56

    ”Och hur tänker SOS, ska norrbottningar flygas ner till Lund eller Göteborg så kommer knappast deras anhöriga ha möjlighet att hälsa på dem speciellt ofta.”

    Till skillnad från om de flygs ner till Stockholm? Varför anser alltid Stockholmare att det är en tragedi om Norrbottningar måste flyga ner till Göteborg, men inga problem för dem att flyga ner till Stockholm? Centralisering innebär ibland att saker inte hamnar i Stockholm, ni vinner 99 gånger av 100, det har var den 100e gången. Släpp det.

    • 17 november, 2010 at 18:12

      Läs texten igen, om du inte förstår så fråga!

      Har vi behov av tre sjukhus med kompetens så ska det vara Umeå. Såg du inte det?

      • 17 november, 2010 at 22:05

        Vi har inte behov för tre sjukhus för hjärtkirurgi. Vi har behov av två – kompetenta på sitt område!
        Karolinska har ju levertransplantationer, det kan väl räcka.
        Sen får man tacka Gud för att man slipper åka till Stockholm.
        Både Lund och Göteborg är de mest kompetenta på hjärtan.
        Dessutom har jag jobbat i båda städerna och vet att de är fantastiska.
        Jag håller med Ingenjören om att det verkar lite ”SUR-stockholmskt” det du skriver om.

  2. 17 november, 2010 at 18:27

    Jag kan på sätt och vis hålla med dig om det konstiga i att Karolinska
    inte skall göra hjärttransplantationer.

    Att inte stockholmsregionen skall ha en sådan är knepigt. Med tanke på
    befolkningsmängden.

    Men det är inte i själva operationen som problemet ligger. Att göra en
    hjärttransplantation är en tekniskt sett, eller kirurgiskt om du
    föredrar det uttrycket, mycket enklare än en By-Passoperation.
    Däremot är efterförloppet och vården efter ingreppet som är mycket mer
    komplicerad och oerhört personal- och resurskrävande.
    Det är förmodligen där som Socialstyrelsen har sina poänger.

    Och sjuktransporter är inte heller ett bekymmer, mer än för de
    anhöriga. Oftast är ju en person som står på kö för transpl. sedan
    lång tid redan patient på sjukhuset som skall göra transpl. och
    förmodligen långt hemifrån. Detta har ju sjukhusen tänkt på och i alla
    fall på Sahlgrenska finns en mycket bra anhörigverksamhet.

    Jag har arbetat som USK på Thorax-IVA på Sahlgrenska och vårdat alla
    möjliga varianter av thoraxpatienter. Inte minst
    hjärttransplantationer. Bl.a. alla som fick nya organ efter att Flink
    hade viftat med kulsprutan i Falun…

    Men det vore intressant att se hur Lund-Malmö-Köpenhamnregionen
    resonerar. För där skulle man kunna göra stora samordningsvinster. Men
    jag vet ju inte hur det ser ut.

    Och en av anledningarna till att det är Göteborg som får en av
    transpl. klinikerna är förmodligen att transpl. av barn är
    koncentrerad till Sahlgrenska.

    Så i mina ögon är det inget konstigt i Socialstyrelsens beslut. 2
    sjukhus räcker nog.

    • 17 november, 2010 at 18:48

      ”Däremot är efterförloppet och vården efter ingreppet som är mycket mer komplicerad och oerhört personal- och resurskrävande.”

      Man har redan byggt upp en hel del av den kompetensen på KS, man har ju faktiskt hållit på ett tag nu. Och jag tror nog att en sådan verksamhet drar till sig intresserade arbetssökande så att Lund oxo har kompetensen redan är inte ett bra argument.

      Med tanke på att dessutom 1/3 av landets innevånare bor i Fjollträsk eller dess närhet så går det m.a.o. lättare att få in denna tredjedel till KS i händelse ett lämpligt organ dyker upp.

      Själv invänder jag inte mot att SOS bara satsar på två sjukhus, det jag vänder mig mot är att de ligger i samma landsända. Jag tror att debattartikelskribenten har en poäng i talet om jäv, dessutom så finns det förstås en massa prestige inblandad.

  3. KalleB
    17 november, 2010 at 19:48

    Självklart är det prestige igen.

    Själv fick jag efter 6 veckor på östra,(Blev sängkramare,ie vägrade gå hem och ev. dö,instabil angina + totaldöd vid ankomst), 3 nya ledningar på ”scandinavian heart center” 2003. Karvandet utfördes av en dansk från Sahlgrenska på sin komptid.

    Sjukan finns inte längre men den var helt superp!

    Ack ja.

    10 årsgarantin går snart ut…

    • 17 november, 2010 at 19:52

      11 år snart för mig, en lettisk kirurg…

      • KalleB
        17 november, 2010 at 20:09

        Man får vara frisk för att orka och/eller ha anhöriga som kan ”systemet”.
        Min fru är läkare,annars hade jag inte tjatat här idag.

        En liten offtopic reflektion…dom som opererats mötte tuffingarna som skulle opereras.. ;)
        Efteråt var vi som lumparkompisar som överlevt skyttegravarna. Stolt visade vi upp våra ärr och märkte inte ens att ena benet var uppskuret till knät. ;)

        En op som sätter sina spår i livet…

        http://open.spotify.com/track/2srM73WpRHi1tPnmgpWN16

        Måhända.

        • 17 november, 2010 at 20:42

          En liten offtopic reflektion…dom som opererats mötte tuffingarna som skulle opereras.. ;) Efteråt var vi som lumparkompisar som överlevt skyttegravarna. Stolt visade vi upp våra ärr och märkte inte ens att ena benet var uppskuret till knät. ;)

          Jag var på ett infomöte på KS en vecka före op, direkt efter mötet stack jag till systemet och köpte en flaska Whiskey som jag bälgade i mig på kvällen. Jag hade dessutom sett hur en anhörig led efter operationen så jag visste att det inte skulle bli så kul efteråt. När jag kom hem med min ”Heart Hugger”, eller hur det stavas, så käkade jag riktiga morfintabletter i två och en halv vecka till jag upptäckte att värken började gå över (bröstbenet), sedan behöll jag dem i ytterligare en vecka i skåpet och efter fyra veckor började jag jobba igen.

          Hamnade förstås på sjukhus nästan direkt, jag återupptog dessutom boulespelet, jag spelade i vinterserien och vi ledde division ett, min ersättare var inte helt lyckad så där var jag tillbaka i seriespel och på jobbet. Det bevisar att bland idioter så är jag den främsta… :-)

          Tre inläggningar på hjärtavdelning med kraftig arytmi innan de fick ordning på grejerna, men jag fick peta i mig megadoser av Sotalol (betablockerare) så jag var trött jämt. På mig skar de upp tio cm ovanför knät, enda menet av det har varit att cirkulationen är nedsatt i vänster ben men det är inte handikappande.

          Men som sagt, de första tre veckorna efter op är jobbiga, och vilka humörsvängningar… :-)

          Jag hade en morfinautomat så jag tryckte på en knapp när jag ville ha mer, men jag ruttnade verkligen på att ha den där ställningen på hjul efter mig jämt, en natt så välte jag den mot en av de manliga syrrorna, tur att han fångade den..

          • 17 november, 2010 at 20:46

            En annan lustig detalj. Jag har alltid varit sportfiskedåre och tillbringat veckor i lappland med att fånga öring och harr. Jag lade av med fisket, man ska inte döda levande varelser, på somrarna ser jag mig för så att jag inte trampar på en myra. Respekt för livet… :-)

            Men iNtE för MyGg !!

          • KalleB
            17 november, 2010 at 21:42

            ;)

            Jag kände inte ett skit,ingen smärta alls men väl flimmer i ett halvår med 3-4 reboot’s.
            Numera stabilt.

            Var på jobbet halvtid efter ett halvår…när jag lärt mig allt på nytt. Typ våga handla,köra bil etc.

            Sotalol är ett rävgift som jag vägrade ta (inrådan av min fru),höll på bli dödad av stora kardiologen som visste bäst.

            Som sagt. Frontkamrater.

            (Humörsvängningarna var nog det mest otäcka,skrev min story backande bakåt mot ”ground zero” och det hjälpte. Men många tårar blev det.)

            Ja ja off topic.

            • 18 november, 2010 at 02:20

              OT, ja kanske, men intressant. Borde nog göra det ON topic. Det är dessutom ett ämne som många kommer i kontakt med både som angöriga och patienter själva. Vi får se hur jag gör..

        • 17 november, 2010 at 20:47

          Jag har skrivit några inlägg om min bypassop 2004/5, går att hitta långt tillbaka på ämnet ”Hjärtat”. Klurar på att skriva om dem och avsluta den serien…

  4. 17 november, 2010 at 20:50

    Jesus vilket svammel!

  5. Bill
    18 november, 2010 at 09:13

    Kom igen med länkar som styrker dina påståenden! / Jinge

    • Bill
      18 november, 2010 at 09:57

      Läs kommentarsreglerna! / Jinge

  6. Torsten (orginalet)
    18 november, 2010 at 09:47

    När det gäller så pass sällsynta och expertstinna verksamheter som transplantationer ser jag inget problem med att de koncentreras till ett fåtal orter.
    Inom vissa gränser är det då skit samma var dessa orter ligger, bara vård och hantverk är bästa tänkbara.

    Allt behöver inte ligga i Stockholm. En förkrossande majoritet av svenskarna bor inte där.

  7. Nadia
    18 november, 2010 at 10:30

    Jag bor i norra Sverige och har åkt ner till Lund flera gånger med min dotter för hjärtoperation och kontroller. Funkar hur bra som helst. Är tacksam att det är Lund och inte Stockholm.

    Jag ger gänget i Lund 10 poäng av 10. Lund ligger högst upp när det gäller överlevnad av barn med allvarliga hjärtfel och Göteborg ligger bara snäppet under. Varje dag tackar jag att man samlade dessa kompetenta mänskor på dessa två ställen och att det är sådant gäng som de är.

    • 18 november, 2010 at 12:56

      Man ger nog alla sjukhus som räddar ens barn tio poäng?

  8. Nadia
    18 november, 2010 at 13:08

    Jinge de får 10 poäng för att av allt jag har läst på om behandlingar i andra länder sedan min dotter föddes så är verkligen Lund högst upp på listan när det gäller kompetens; inför en operation, operationen, eftervården och resultat. Man har verkligen lyckats i Sverige på denna satsning i Lund och Göteborg! Man ska stärka vinnande koncept.

    • 18 november, 2010 at 13:43

      Jag säger inte emot dig, men jag tror nog att KS skulle ha lyckats lika bra. Om det var mitt barn så skulle jag kunnat kyssa kirurgerna, även om det var skäggiga karlar… :-P

      • Nadia
        18 november, 2010 at 19:37

        Ett antal år sedan stängdes barnhjärtkirurgavd i Stockholm snabbt över en helg. Dåförsökte hävda att fallen i Stockholm var mycket allvarligare och svårare än Lund och därför var resultaten inte lika bra. Undersökningen visade sig att det var Lund som hade de svåra och mycket mera allvarliga barnhjärtfallen och där hade man mycket bra resultat.

  9. Styret
    19 november, 2010 at 10:44

    Alla universitetssjukhus var med och bestämde att hjärttransplantationer skulle vara rikssjukvård. 100 % tyckte det-dvs även Karolinska!! Det görs för få transplantationer (30-40 /år) för att dela upp det på mer än högst 2 centra.
    Av alla thoraxtransplantationer (hjärt, hjärt-lung och lungtransplantationer) som utförts i Sverige tom 1 jan 2010
    hade 64% utförts i Göteborg 32 % i Lund och 4 % !! i Stockholm. Det enda bärande argumentet för Stockholm var att kungen bor där- i och för sig tungt men jag tycker att kungen en viss del av året skulle bo i göteborg och Lund.- eller också kanske tre kungar vore en lösning ??

  10. Mats
    20 november, 2010 at 01:25

    Stockholm och Göteborg vore helt perfekt. Men skåningarna gillar det inte.

Comments are closed.