Privat eller offentligt driven vård?

Ibland så funderar jag över hur sjukvården idag egent-
ligen fungerar. I takt med att allt fler privata vårdföretag skapas får man som vårdtagare höra att fördelarna består av kortare väntetider och bättre kontinuitet när det gäller personalen. De läkare och sköterskor man får möta blir samma personer hela tiden bortsett från semestertider och liknande.


Det är argument
som man som patient har lätt att ta till sig. Själv är jag hjärtpatient sedan elva år, och givetvis vill jag träffa samma kardiolog (hjärtläkare) varje gång jag behöver träffa doktorn när det rör hjärtat. Samma sak gäller givetvis den övriga personalen inom vården. Men så fungerar det tyvärr inte. Naturligtvis så har inte de vikarier man råkar ut för samma engagemang i patientens situation som den ordinarie läkaren, känslan av att vederbörande har viktigare saker att syssla med, (ska läsas som egna patienter), är alltid påtaglig.

Det är egentligen inget konstigt med det, men visst oroar man sig för att läkaren inte läst igenom journalen ordentligt så att man kan bli förskriven felaktig medicin. Själv har jag ordinerats antiinflammatoriska läkemedel ett par gånger när jag haft kontakt med allmänsjukvården trots att man sett ärret efter bypassoperationen och känt till den tidigare infarkten.

Antiinflammatoriska läkemedel ger man inte gärna till hjärtpatienter. Den enda gången jag ordinerats antiinflam-
matoriska läkemedel, och ätit av medicinen, var hos min privata vårdgivare, den gången fick jag VIOXX, det läkemedel som drogs tillbaka några veckor efter att jag fått det på grund av att många patienter fått hjärtinfarkt på grund av medicinen.

Min egen vårdcentral har dessvärre ingen kardiolog, därför har jag remitterats till det privata alternativet. Men detta alternativ gör mig fundersam. Min första tanke var att man ansåg att det ur mitt perspektiv skulle vara lättare att gå till specialistmottagningen i Handen istället för att behöva resa in till Södersjukhuset. Och det är det nog om man bara betraktar resan som en logistisk operation, det är krångligare att åka till det stora sjukhuset inne på söder än att gå ner till busshåll-
platsen och bli transporterad praktisk taget till entrén på vårdcentralen.

sös

Men ska det ske till priset av försämrad kontinuitet så undrar jag vad som egentligen är förtjänsten. Är det samhällseko-
nomiskt lönsamt att jag går till en privat vårdgivare så skulle jag inte klaga om det vore så att jag normalt fick träffa samma personer. Men så är det inte, jag har träffat minst fyra-fem hjärtdoktorer de senaste åren, och lika många sjuksköterskor. Då ska man dessutom vara klar över att man undviker att lägga rena kontrollbesök till semestertider.

Är detta det privata alternativet så ska jag från och med nu agera för att återigen få tillhöra det offentliga. Hellre reser jag ett par timmar till det stora sjukhuset med kompetent personal, där jag i stort sett får träffa samma personer, än att jag ska behandlas lokalt på ett sätt som gör att jag närmast tänker på stafettläkare när jag möter personalen i det privata vårdalternativet.

En lustig detalj i sammanhanget är att min hjärtläkare arbetar halvtid på det stora sjukhuset, en sak som enbart förstärker mina dubier inför motiven för den privatiserade sjukvården. Bättre då att satsa ordentligt på den offentliga varianten.

intressant Tags : , , , , , , , , , , ab dnsvd Emil t

  18 comments for “Privat eller offentligt driven vård?

  1. freddy
    3 februari, 2010 at 10:51

    Håll dig till ämnet! / Jinge

    • Eskil S
      4 februari, 2010 at 12:41

      Menar du att den privata vårdgivaren är sämre än Sös?

      • 4 februari, 2010 at 12:45

        Nej inte alls. Men det mindre företaget är förstås mer känsligt än ett av landets största sjukhus. Pulvret som gav mig VIOXX var en ortopedläkare i samma företag.

  2. Ola H
    3 februari, 2010 at 10:54

    Det är en borgerligt driven myt att offentligt finansierad privat vård skulle vara bättre än offentligt finansierad allmänvård. Likaså att kontinuiteten skulle vara bättre. Jag är själv patient hos en privat vårdgivare och de hyr också in stafettläkare.

  3. Erik Södergren
    3 februari, 2010 at 11:19

    Jag går regelbundet hos ett företags specialistläkare, tyvärr så är det samma sak där, ständiga personalbyten. Du ska se att det är samma företag det handlar om Jinge… :-)

  4. Pingback: Anders Malmström
  5. Martin Öman
    3 februari, 2010 at 17:05

    Det är i och för sig inget problem att privata företag sköter vården på entreprenad, risken är bara att den offentliga vården blir av med skickliga medarbetare, antingen går de till olika vårdföretag, eller så blir de stafettdoktorer eller syrror. Det man behöver göra är se till att samhällets kostnader för dessa företag redovisas öppet. Dessutom bör de redovisas tillsammans med kostnaden för den offentliga vården. På sikt så är det den sistnämnda som riskeras.

  6. 4 februari, 2010 at 00:58

    Utbilda fler läkare så slipper vi problemet med stafettläkare, läkare som flyr den offentliga vården för att starta eget eller remitterar patienter från den offentliga vården till sin egen mottagning(!). Hur ska den offentliga vården kunna hålla en god kvalitet med kontinuitet, service, kunskap och bra bemötande , när vården utarmas av dessa stafettläkare som kostar skjortan? Men Läkarförbundet har i alla år motarbetat en utökning av utbildningsplatserna för att kunna hålla uppe efterfrågan och lönerna. Vilket annat fackförbund skulle ha lika stort inflytande? Det är en skam för Sverige att läkarna har så stor makt!

    • knickedick
      4 februari, 2010 at 09:31

      //.. Läkarförbundet har i alla år motarbetat ..//

      Gammal istadig lögn….

    • Sniff
      4 februari, 2010 at 10:42

      >Men Läkarförbundet har i alla år motarbetat en utökning av utbildningsplatserna för att kunna hålla uppe efterfrågan och lönerna.<

      Vilket skitsnack! Vad har du för belägg för detta mer än din jantesvenskaavundsjuka?

      Släppte du genom detta Jinge? Eller har du en beef med läkarna du med? Det sänker trovärdigheten på bloggen.

      • 4 februari, 2010 at 11:00

        Släppte du genom detta Jinge? Eller har du en beef med läkarna du med? Det sänker trovärdigheten på bloggen.

        Du får tycka precis vad du vill, det är ett fritt land. Dessutom så är det en åsikt som förekommer från många håll, men som frenetiskt förnekas av Läkarförbundet.

        Jag håller uppgiften för sann, åtminstone i så hög grad att den platsar här.

        Sänker JAG bloggens trovärdighet!? Men vad i hela friden gör du då här?? :-)

        • Sniff
          4 februari, 2010 at 11:16

          Ok jag retar dig lite. ;D

          Ok du anser att det är sant. Jaja det får man tycka men hade varit bra och se lite bevis på det för det är rent tyckande.

          • 4 februari, 2010 at 11:22

            Men du kan väl Googla? Det finns massor av uppgifter som stöder den åsikten. DEt var väl bara nåt halvår sedan några anklagade Läkarförbundet för detta i en debatt. De slingrade sig som en mask…

            • Sniff
              4 februari, 2010 at 12:09

              Har googlat och läst. Mycket är gammal skåpmat och kraftigt polariserat. Nog sjutton kan man anklaga Läkarförbundet för att släppa ut för mycket CO2 eller annat tokigt men det känns att de som borde granskas i frågan är landstingen och dess politiker. Det är till sist de som skapar arbetsmiljön och bestämmer hur resurserna skall fördelas.
              Varför har det inte blivit mer utbildningsplatser under sosseregeringar kan man ju undra? Lobbying? Ja det kan det vara men arbetssituationen på vissa sjukhus är så knepig/överansträngd att det är svårt att bemanna ens med stafettläkare.

            • knickedick
              4 februari, 2010 at 12:12

              Ja, det finns en del.

              Kanske det här är den debatt du menar styrker påståendet?
              http://www.dagensmedicin.se/asikter/debatt/2009/03/11/nationellt-rad-for-lakarut/index.xml

              Ja ja, ingen kan ju övertyga någon annan i sådana här frågor när åsikterna frysit fast.

              Läkarkåren är fö ganska underbetald ifall någon trodde något annat. Det är fö många andra yrkesgrupper också,dock ej politiker mm

  7. lotta
    4 februari, 2010 at 09:27

    Jag ser och har sett ett problem med den privata vården när den har som mål att vara bäst på genomströmning. Nämligen att man inte tar tillbaka patienter som har problem eftersom varje återbesök kostar och man har inte plats med dem i sin tajta plan på att vara duktigast. Gick själv 4 månader utan återbesök hos läkare innan sjuksköterskan (som förmedlade sjukskrivningen från olika läkare) gav upp och krävde att en läkare skulle se mig. Då visade det sig att det var felläkt varför man fick göra om operationen. Så istället för 2 månaders konvalecens blev det sammanlagt 19 månader inkl väntan på nya operationer. Visst jag har fått skadestånd av patientförsäkringen men hade gärna varit utan de pengarna och blvit rätt behandlad istället. Tyvärr har jag sttt på samma sak från andra inom samma sjukhus

    • lotta
      5 februari, 2010 at 22:24

      Sorry Jinge
      Det skulle vara SIN tajta plan på att vara duktigast på att behandla/operera flest antal patienter per läkare

      Ändrat! / Jinge

  8. 4 februari, 2010 at 12:30

    Läkare är ofta dåliga på mediciner, när jag har fått biverkningar på vissa mediciner som jag tagit så tittar de på mig som ett ufo och jag har rent ut blivit anklagad för att ljuga, överdriva eller vara överkänslig.

    En läkare fick jag be att slå upp i fass för h*n hävdade att man inte kunde få en viss biverkning av en medicin trots att den är en av de allra vanligaste och jag hade fått bekräftat på apoteket att det är ett vanligt klagomål på denna medicin.

    Numera dubbelkollar jag alltid med apotekspersonalen om biverkningar och att jag har fått preparatet för rätt sak för jag har även fått fel medicin en gång eftersom läkaren blandade ihop två preparat med liknande namn men mycket olika användningsområden. Tack och lov var det jag fick utskrivet mycket ovanligt så hon på apoteket blev misstänksam och började ställa frågor till mig och snabbt så förstod hon att det var fel och vad läkaren menat. Ett telefonsamtal senare hade det dock ordnats upp.

Comments are closed.