|
Igår fick jag frågan från en tidning om bloggandet ger makt. Hade jag fått frågan för några år sedan så hade jag svarat med ett rungande nej. Idag har jag delvis ändrat mig, men i första hand reagerar jag på ordet makt eftersom man givetvis kan ställa följdfrågan – jämfört med vad?
När jag började använda min gamla hemsida som blogg för ett antal år sedan så var företeelsen tämligen ny och okänd, idag vet de flesta på ett ungefär vad det handlar om, och någon promille av medborgarna besöker sannolikt en sådan med jämna mellanrum. Hur stor andel av dessa som besöker bloggar som handlar om aktuella politiska frågor kan jag omöjligen bedöma. Men man behöver inte vara någon slags Einstein för att konstatera att olika privatpersoner lyckats bidra till att hålla en fråga uppe på agendan, det aktuellaste exemplet är väl frågorna som rör FRA-lagen. Om man redan idag skulle försöka sig på en retrospektiv betraktelse så tror jag att alla kan vara överens om att bloggarna spelat stor roll i att hålla igång debatten. Om inte en enda hemsida hade reagerat så tror jag att frågan hade dött helt på ett tidigt stadium. Magnus Ljungkvist är väl den enskilda skribent som gjort ett avtryck i bloggosfären som kommer att citeras även om tio år. Hans avslöjande om Borelius var början till den första bloggbävningen ((Jag tror att Blogge Bloggelito myntade uttrycket)) som fick media att på allvar börja skriva om företeelsen som sådan i större omfattning. Efterspelet till Borelius blev att det var näst intill konstant ”bävning” under den nya regeringens hela första år. |
Hösten 2005 var jag första gången inblandad i en diskussion om bloggar skulle komma att påverka valet. Jag svarade nej på den frågan. Om någon skulle ställa mig samma fråga om nästa val så svarar jag idag obetingat ja, men vilka frågor som kommer att vara aktuella våren, sommaren och hösten 2010 kan vi givetvis inte veta. Ingen vet heller hur nästa bloggbävning kommer att te sig, lika lite som vad som sätter igång den. Möjligen blir det en ny historia om en enskild politiker som betett sig på ett klandervärt sätt, avslöjas det av en blogg så är det givetvis definitionsmässigt en ny bävning. Men det kan lika gärna bli en ny tvärpolitisk fråga som FRA-lagen, en fråga där de flesta har samma idéer och värderingar, en fråga som går tvärs emot de flesta av riksdagens politiska partier. Och vem vet, om ett år är det val till EU, ett EU som på ett avgörande sätt agerar för en försämrad personlig integritet. Ett EU där politikerna vill sätta sig över gällande regelverk då befolkningen röstade ”fel” på Irland. Förr eller senare slår den sortens maktfullkomlighet tillbaka mot politikerna själva. Om de inte bryr sig det minsta om vad befolkningen i EU har för politisk vilja så gräver de den Europeiska Unionens grav. Demokratifrågorna och den personliga integriteten är två frågor som har potential att växa inför EU-valet. För oss i Sverige kan även bristen på offentlighet inom EU komma att spela en stor roll. I vad mån enskilda hemsidor på nätet kommer att ha någon betydelse får vi väl se, men jag tror det i alla fall… i t Andra om: Bloggosfären, Bloggar, Gammelmedia, Internet, Politik, Samhälle, Påverkan, Diskussion, Tidningar, Radio, TV, Information [tags]Bloggosfären, Bloggar, Gammelmedia, Internet, Politik, Samhälle, Påverkan, Diskussion, Tidningar, Radio, TV, Information[/tags] |
8 svar till “Bloggosfärens makt”
En av de stora skillnaderna med bloggosfären är annars att man inte ”får” makt som man sen ka behålla. Om man slutar skriva intressant så slutar folk läsa, och man förlorar i inflytande *direkt*.
Därför är bloggosfären i mångt och mycket en meritokrati – den som säger och gör något vettigt får inflytande så länge det fortgår.
Som *nätverk* har dock bloggosfären mer permanent makt, i någon mening. Det är ju detta som gammelmedia mfl missförstått – utan knuff och dylikt hade det inte blivit mycket av FRA-motståndet. Kraften ligger i att idéer sprider sig snabbt i täta nätverk. Enstaka bloggar gör sällan skillnad.
Däri ligger också en annan tanke. Genom regeringens agerande så har man *förstärkt* dessa nätverk. Folk har hittat varandras bloggar, korslänkar, läser varandras inlägg, *skapar* forum för debatt i realtid.
Så det omvända gäller också – bloggosfären har blivit mycket starkare av FRA-debatten. Det är bara att tacka och ta emot – vi vinner alla på det.
Bloggen är som ett torg där man kan framföra sina åsikter öppet, även om de är obekväma och avslöjande för andra
Än så länge kan ingen polis komma fram och säga du är störande för allmänna ordningen när någon framför obekväma och avslöjande åsikter.
Ej heller kan Bonnier, Ander m.fl längre bestämma genom sina tidningarnas dominans vad som ska var på dagordningen i diskussionerna på fiket, lunchrummet, parkbänken, bussen, den makten har bloggarna reducerat genom att belysa och debattera egna intressefrågor.
Men än är det dock långt kvar till när allmänheten skapar dagordningen själv.
@Mikael Nilsson:
Du är klok som en uggla Mikael! Bra skrivet!
Frågan är intressant! Jag har själv startat en ca 5 – 6 bloggar sisådär, eller webblogg som det hette då i det mest skiftande ämnen; allt från damfotboll till finkultur osv. Ligger lågt nu angående egen blogg, då det tar för mycket tid i anspråk!
Men om bloggosfären har makt? Tja … Den har den makt som gamlamedierna vill att de skall ha, för om gamlamedierna inte skrev ett piss om blogosfären, så vad skulle hända då?
Vad bloggarna har gjort är att de har förstått hur media fungerar och gör samma sak själva! I takt med att medborgarna allt enklare kan bli sin egen ledarskribent, så förstår de allt mer vilken illusion medias makt egentligen är! För allt handlar om hur vissa sakfrågor, men inte andra, vinklas samt hur de når den stora massan av människor samt sist på hur stort allvar de läses! Det enklaste sättet att bli läst, är att skrämma sina läsarna! Å andra sidan så kan politiker mycket mer om medias makt i dag än, och man märker att de är mediatränade på ett helt annat sätt i dag mot tidigare.
Den enda makt som är verkligen är:
1.) Pengars makt!
2.) Lagens makt!
3.) Vapenmakten!
Vapenmakten är den ultimata makten, ty med den makten kan man tysta, skada, skrämma samt döda sina politiska motståndare med.
Medias makt är en illusion, lika så den politiska makten! För om vi alla i morgon bestämde oss för att Fredrik Reinfeldt, vår statsminister, inte har någon makt så skulle han vara maktlös!
Makt betyder att många gör vad få personer vill! Om man inte kan tvinga människor att göra något mot sin vilja eller inte kan tvinga något att låta bli att göra som den vill göra, så fanns ingen makt i samhället. Varje nationalstat vilar på ett våldsmonopol. Här i Sverige har t ex polisen ett våldsmonopol – och polisen är en förlängning av statens yttersta makt! Förutom militären då!
Får du in några pengar på din reklam Jinge?
@Akan:
Nej tyvärr :-/
Gammelmedierna vill gärna se sig själva som makthavare! Man ser lätt hur de manipulerar frågor. En journalist som inte har koll, frågar en annan som har än mindre koll om läget i Mellanöstern t ex! Frågorna och svaren är reda på förhand genomdiskuterade och klubbade efter en viss agenda.
Allra värst är väl utrikeskorrespondenterna!
”Här står jag mitt i Paris och alla talar om den stora nyheten (hur vet journalisten vad alla i Paris talar om?) och vad som kommer att hända nu, det vet ingen (samma uttalande kan göras om vilken stad som helst, i vilken stund som helst) och vad kommer att hända i framtiden – det vet ingen här. (Vem vet det?). Sitt kvar framför TV- apparaterna, vi sänder ständigt härifrån så fort vi får redan på något och nu lite reklam”
En sak jag ofta undrar över är varför alla medierna, eller i vart fall TV-medierna, rapporterar om vad politikerna gör för utspel? Varför alltid, alltid rapportera om det? Finns det inget annat att rapportera om? Klart att de ska rapportera vad regeringen gör, men räcker de inte med någon gång i veckan? Än värre är det med A-ekonomi? Varför rapportera om hur lilla Dollarns mår idag? Ytterst få här i vårt lilla land måste dagligen ha rapporter om dollarkurser, fondindex osv för att kunna orka leva vidare!
Nazister undanbedes! / Jinge