Stockholm Waterfront – Katastrofen



I morse gjorde jag det som jag skrev om igår, jag stack in till huvudkommunen för att fotografera Stockholm Waterfront. Att eländet fastnar på bild visste jag sedan igår, en klar nackdel med de moderna digitalkamerorna.

Wikipedia: ”Stockholm Waterfront, även kallat Klara Hotell och Konferens, är en byggnad för kontor, kongressverksamhet och hotell vid Klarabergsviadukten i centrala Stockholm. På platsen stod tidigare Klara postterminal.

Läget med utsikt över Riddarfjärden är i en byggnadshistorisk känslig del av Stockholm. I omedelbar närhet ligger Stockholms stadshus och det framkallade en del kritik av bland annat Stockholms skönhetsråd.”

En mås kanske inte har några direkta synpunkter när det visar sig att människor bygger ett fågelbo mitt inne i staden, man skulle möjligen kunna ta miste på byggnaden och någon av de hattar som vi ständigt bekostar åt prinsessan Victoria. Den senaste jag såg i den vägen såg ut som ett flygande tefat, något som fick ”journalister” att tala om succé.

Jag håller med pippin, det är en stilig pippi och den har dessutom den goda smaken att inte sätta sig på det närbelägna belätet. Som vanligt finns en större bild på Panoramio.

it Andra om: , , , , , , , dn svd ex ab

  13 comments for “Stockholm Waterfront – Katastrofen

  1. 7 maj, 2011 at 13:00

    Jinge: Det är väl ingen överdrift att påstå att Stockholm Waterfront inte är speciellt snygg för att uttrycka saken lite milt.

    Fredrik (frekar06)

  2. Helena
    7 maj, 2011 at 17:54

    Jag tycker den är fin, jag.

  3. Peter
    7 maj, 2011 at 20:50

    Jag gillar byggnaden. Kolla in reflektionerna i glasytorna när du går runt den.

  4. Micke F
    8 maj, 2011 at 07:22

    Uppenbarligen satsar högerkrafterna på att bygga kulisser, det blir väl billigare så…

  5. 8 maj, 2011 at 15:44

    Det är ingen pippi, det är en silltrut!

    • 8 maj, 2011 at 15:45

      Rödbenad?

      Jag kan inte skilja på dem. Pippi, det ser jag.. Det kommer några till oxo strax..

      • 8 maj, 2011 at 20:44

        Enda förväxlingsrisken är med havstrut som också har mörka vingar och rygg, men havstruten är dubbelt så stor och har ett grymt stort huvud och näbb. Silltruten är liten och nätt och ser ganska snäll ut.

        Första rödbenan såg jag i förra veckan, men det är något helt annat.

        • 8 maj, 2011 at 21:05

          En rönbena såg jag för några dagar sedan grönbena likaså, storbena och ett antal tranor som valt att häcka i Haninge. Var med grabben och kikade på häger vid isbladskärret för ett par veckor sedan oxo. Klurade på vad det var för trut jag såg för ett år sedan oxo, http://jinge.se/dagens-bild/dagens-bild-%E2%80%93-fagelfraga.htm

  6. 11 maj, 2011 at 10:54

    Jag har så svårt att förstå vad alla är så sura över. Vad är det för fel på den nya lösningen i Klara? Som det såg ut förut, var det bara en skam., en stor skam, att ha en gigantisk och supeanonym bajsgul låda som pendang till Stadshuset. Eller vad sägs om trafiklösningen – en gigantisk betongböj på pelare och gulbelysta tunnlar, med tiotusentals bilar per dygn, som inte tillför något av skönhet eller annat. Eller Sheraton. En ljustjuv med sin mörka fasad, flankerad av en människofientlig trafikröra.

    När nu någon äntligen satt spaden i marken för att bygga och uppföra något som innehåller lekfullhet och esprit, vad kan rimligen vara fel med det? Bygget har från andra sidan – Klarabergsgatan – inneburit att staden fått ett rum med butiker och restauranger som ger liv och rörelse, till skillnad från de anonyma, betongsprayade grå fasaderna med låsta kontors- och fabriksentréeer. Är det inte dags att låta den numera så förvanskade funktionalismen sova till den finner ett nytt utrymme att vara vacker i? Är det inte dags att snegla på arkitekturen i resten av Europa – Norden – och lära lite av den?

    Vad långt det blev, men jag har väldigt svårt att förstå vad det är som stör folk så otroligt. Jag har aldrig hört ett bra argument för vad som är så fel, bara att det är ”fult”. Jaha, ja då säger jag att det är både ”snyggt” och ganska ”roligt”.

    Häpp! :-)
    /JohanL

    • 11 maj, 2011 at 11:54

      Mjaha, du tycker att det är snyggt, du kanske är arkitekt?

      • 12 maj, 2011 at 23:25

        Jag bevärdigar mig inte med att reagera på det. ;-)
        Hoppas d e ok …? :-)

        Men Stockholm lider av ett fenomen som innebär att stadens beslutsfattare och landets arkitekter vuxit fast i en tid som sedan länge är förbi. Funktionalismen presenterades på Stockholmsutställningen 1930, men hade redan då en kusin-stil på kontinenten, främst i Tyskland, som tog tillvara enkelheten, det raka och det rena. Allt detta har alla arkitekter sedan lärt sig, att det är ”stil” och ”nordiskt” och ”vad du vill”. Men vi har -tillspetsat uttryckt – inte haft några riktiga ess sedan Asplund och Lewerentz på den fronten. Det mesta har varit pastischer på ursprunget, som fortfarande finns att beskåda i sina fina delar i bland annat Hammarby, Olaus Magnus väg, intill Gullmarsplan. Men den tidens ”funkis” har inte fått någon avbytare i form av en annan stil eller ett annat utryck. Vi gnor på med det gamla. Oh då har vi passerat med mest skräckinjagande miljonprogramsområdenas totala missuppfattning av vad stilen innebar när det kom till kopplingen mellan människa och miljö. Total brutalitet. Och fram till nu är det det som också gällt.
        Varför gillar många Gert Wingårdh? För brutaliteten? Knappast. För lekfullheten? Snarare det. De fria formerna, fasaderna, tillgängligheten, leken, spelet med ljus och rum. Orden om att en byggnad är ett rum att uppleva mer än att bara vara i. Om han sagt det, vet jag inte, men så upplever jag hans hus, som exempelvis i Clairion Hotel Sign på Norra Bantorget.
        Att arkitekter får leka är A och O. Konstnärer måste få göra det – tänka fritt och utan begränsningar. Sedan kommer verkligheten i form av tekniska möjligheter och kostnader, och som cementblandare och absolut glädjedödare lägger sig en våt, armerande filt av politiker och tjänstemän i kommunerna.
        Det sista är nog ett större problem än man kan föreställa sig, det säger i alla fall arkitekter jag känner, som ser dem som den i särklass största, tillika mest trista, utmaningen i en tillblivelseprocess.
        Den som inte vågar, vinner heller ingenting. Och Stockholmarna har först de sensate åren fått småvinster, som ger smak på större.

        • 13 maj, 2011 at 05:27

          Jag kollade din hemsida, ser att du är betald tyckare.. :-)

          Nåväl, jag utgår ändå från att du är ärlig, men när du börjar gå igenom vad du anser är funkisens historia så har du skjutit över målet. Det är nog inte många som anser att den gamla postterminalen var en tjusig byggnad, men ställer man sig på avstånd och betraktar den norra mälarstranden så sticker igelkotten ut rejält, den tar helt fokus från stadshuset och när man är närmare så ser man att själva taggarna bara är dekoration. Lekfullheten har blivit en kuliss, taggarna skulle kunna demonteras och vi skulle få ett relativt vanligt hus på platsen.

          Jag hoppas givetvis att folk kommer på detta och sätter igång att demontera fanskapet. :D Jag har inte studerat närmare hur det ska gå till, men taggarna sitter på en rörkonstruktion och huliganer kan nog vara händiga om de sätter den sidan till. :)

          Jag har inget emot byggnader som sticker ut, men denna ser ut att ha fallit ner från skyn. Eller tycker du att den hade passat på Strandvägen oxo?

  7. Nisse
    25 maj, 2011 at 16:43

    VILSE I VÄRLDEN

    Waterfront Congress Centre
    beskådar jag på min färd.
    Lika skrytsam som slottet Versailles
    speglar den sol och måne.
    Ack, sällsam är denna vår värld
    där jag vilsen står som en fåne
    i tron att jag är i Dubai.

Comments are closed.