Sossarnas interna problem

Från nu så kommer många att kommentera det rödgröna samarbetet och uttala sig om det på det ena eller det andra sättet. Det är lika naturligt som förväntat och kritiken kommer att komma både från höger och från vänster. I debatten har synts karriärister som Ilija Batljan som i någon radiodebatt uttalade att han var ”råkapi-
talist” eller något i den vägen, och menade därmed att han var för rejäl kapitalism och antagligen också alla dess nyliberala avarter.

Andra med en liknande politisk grundsyn, men som inte fick följa med på Sahlins valresor, är t.ex. Erik Laakso som står långt till höger i partiet. Skillnaden är möjligen att Batljan är en politiker som både syns och hörs, något som inte är alla för-
unnat.

Erik Laakso/AB: ”Med Vänsterpartiet med i samarbetet för-
svann det fräscha och spännande, långsiktigheten fick ge vika för valkampanjen och berikandet uteblev fullständigt samtidigt som varje tänkbar öppning för blocköverskridande samverkan grusades totalt. Bättre än så kan inte ordet ”fiasko” beskrivas.”

Egentligen delar jag Laaksos uppfattning, men jag skulle uttrycka saken annorlunda. När Vänsterpartiet gick med i samarbetet så försvann det spännande, men det var vänsterpartiets spännande sidor som försvann. Att anpassa sig till en borgerlig politik som socialdemokraternas är definitivt inte lätt, det är möjligen lättare att stödja en socialdemokratisk regering för att slippa nyval, men den som letar efter den socialdemokratiska ideologin behöver nog vara en duktig arkeolog, eller forensisk tekniker för att uttrycka sig på modern svenska.

En av läsarna här brukar kalla socialdemokraterna för ”regnbågsfolket” då han låter sin frustration flöda i sina mail till mig. Då menar han inte de sossar som hör hemma i HBT-rörelsen, nej han menar att socialdemokrater kan förekomma i alla upptänkliga färgvarianter. Det är inte konstigt att partiet försett SD med huvuddelen av det partiets väljare, och att det förekom-
mer ytterst mörkblå varianter av sossar är också bekant för de flesta. Den vanligaste varianten kallas dock fortfarande för grå-
sossar, även om dragningen åt det mörkblå hållet är alltför markant för att inte påpekas.

Och det är troligen där man ska placera in Laaksos debattinlägg i Aftonbladet. Samtidigt så bör man vara klar över att amerikaniseringen drabbat partiet hårt. Ser man på Mona Sahlins reklambilder före valet så var de tillrättalagda av någon som är mycket duktig bildredigerare, något som givetvis hade varit helt ok om hon hade drabbats av en finne på näsan, men nu var bilden tillrättalagd på ett närmast brutalt sätt, något som jag illustrerar med två bilder här.

Rykten har gjort gällande att amerikanska konsulter varit inblandade, jag vet inte om det stämmer, men var och en kan se att det visuella budskapet flyttats fram rejält. Det har gått likadant fast tvärtom med politiska paroller som Frihet, jäm-
likhet och broderskap, de har stuvats undan och Sahlin själv låter sig bjudas på flyg och uppehälle i Medelhavet när Binde-
feld fyllde år. Så söker arkeologerna efter den socialdemo-
kratiska ideologin så får de väl börja med en rejäl grävmaskin.

Annars så måste jag tillstå att jag fortfarande känner mig upprymd efter budskapet om att partierna gör en ”paus” i samarbetet. Nils Glad verkade inte så glad när han i en kom-
mentar till den förra bloggposten talade om Ohly: ”Att Mona Sahlin är en katastrof för socialdemokraterna, är känt sen länge, hon är lika borgerlig som moderaterna, men att Ohly gick in i en valsamverkan tyder på att han också tillhör den politiska överklass som ser till sina egna intressen, statsrådpost och struntar i allmoge…”

Men jag inte dyster själv, dagens budskap förmedlar hopp om en ideologisk skärpning av den politiska debatten. För-
hoppningsvis så kommer det att bli alltmer tydligt hur långt ut åt höger som socialdemokratin hamnat, något som egentligen pågått under decennier utan att det fått nämnvärda effekter på antalet röster i riksdagsvalen. Och är det vad socialdemokraterna vill så gynnas givetvis Vänsterpartiet av det, vi blir återigen ett parti som kan räkna med tvåsiffriga procenttal i kommande val.

Min tidigare bloggpost idag i detta ämne!

it , , , , ab123 ex12 dn1234 svd12 svt gp

  11 comments for “Sossarnas interna problem

  1. Gösta Berling
    26 oktober, 2010 at 17:21

    Om jag minns rätt var det väl ett gammalt krav från både mp och v att slippa vara stödpartier, de ville verkligen ingå i riktig koalition med s …

    Undrar vad som hade hänt om sossarna hade blånekat ? Om vi säger att de rödgröna tillsammans hade fått mer än 50 % och s, i kraft av att vara riksdagens största parti, hade bildat minoritetsregering, skulle då v och mp ha gått samman med borgarna för att fälla s-regeringen ?? I vilken fråga då ???

    • 26 oktober, 2010 at 17:40

      Nej det skulle de inte, MP kanske?

      • 27 oktober, 2010 at 15:38

        Ja, Mp ville inte vara stödparti. Detta gällde dock åt båda hållen. Mp vill genomföra så mycket av sin politik som möjligt, inte sitta och muttra och tycka tvärtom.

        Miljöpolitik, Djur-, Natur- och Klimatfrågorna är de absolut viktigaste frågorna som vi har att handskas med idag och det är för viktigt för att hålla på att spela politiska spel om vilken politisk färg man har.

        När det gäller Sossarna så måste de inse att det är högervridningen som är deras stora misstag. Det är åt vänster som det finns utrymme att fylla. Sossarna måste, om de vill få några framtida röster överhuvudtaget, förnya sig och börja formulera samhällskritik.

        De som förlorade på samarbetet var Mp och V, inte sossarna. De hade varit ännu mindre om de inte kunnat erbjuda ett regeringsalternativ!

  2. Mats E
    26 oktober, 2010 at 18:18

    Att man föryngrar Sahlin visar bara på att man satsar mer på yta än på innehåll. Särskilt feministiskt är det inte.

  3. 26 oktober, 2010 at 18:29

    Det fräscha och spännande försvann nog för alla tre partier genom blockpolitiken. Det är i grunden bättre om partierna får gå till val på sin egen politik och först efter valet gör upp om regering. En gemensam rambudget kanske vore bra för trovärdigheten men att kompromissa i princip i varenda fråga reducerar tre partier till ett för oss väljare. Det gäller ju även för Alliansen, vilket förklarar varför Göran Hägglund pratar om kamphundar och verklighetens folk iställer för äldrevård och sjukvård.

  4. nature
    26 oktober, 2010 at 19:37

    Jinge du sätter fingret på en öm punkt för Socialdemokratisk identitet med ”regnbågsfolket”.

    Precis på samma sätt som ett ”hett” företag under stark utveckling samt tillväxt drar till sig alla sorters talangfulla människor (vissa vill man ju slippa.). Krymper partiet krymper också inflödet av kompetenta människor – de hoppar till det vinnande laget! När Partiet gjort sig av med dessa människor så kanske POITIKEN kan få komma tillbaka? Men vid det laget har partiet helt och hållet hamnat i en mediaskugga – och kvar är en rörelse i dödskramper.

    Vi kanske för all framtid får säga goodbye till alt vad en vänsterpolitik heter? För våra barn och barnbarn få vi berätta politiska sagor om en död vänster.

  5. KGH
    26 oktober, 2010 at 21:42

    Alla bra arkeologer använder förstoringsglas och pensel istället för grävmasking, specielly om man försöker hitta små och ömtåliga fornlämningar ;)

    Problemet med analogin till en paus-knapp är just att den är en pausknapp, om man trycker på den igen så fortsätter olåten där den senast slutade och det verkar som om väljarna inte tyckte om den första gången. Vad man istället behöver göra är att trycka på eject och byta ut det gamla slitna kasettbandet mot en ny fräsch CD med en remastrad ”best of” kompilation anpassad till dagens politiska landskap.

  6. Joakim
    27 oktober, 2010 at 00:19

    Svagt kaffe eller dåligt väder, kan inte detta vara den egentliga anledningen till vänsterns valkatastrof? Ja menar, det är väl inte konstigare än att en ”formsak” som huruvida partier som kommer att samarbeta efter en valvinst (och alltid gjort så) i förväg säger sig samarbeta & avse att fortsätta så, påstås ha varit så avskräckande för väljarna att de flydde? Givetvis ligger felet inte i partiets ledning, det var regntunga skyar dagarna före valet i kombination med blaskigt kaffe som gjorde folk skeptiska helt enkelt! (Finns det ingen ”analys-nödbroms” i media när samma vrickade amsagor valsar runt på så många ställen att det hela blivit en etablerad sanning som dessutom framförs med ”allvarsrynkad” panna av politiska analytiker i tv?)

  7. Jonas Sandberg
    27 oktober, 2010 at 01:49

    Märks att Laakso bor i södra riket. För oss här uppe i riket så är det Miljöfascisterna som fällde samarbetet! Det ska inte vara en klassfråga att ha råd att pendla!

  8. Lasse W
    27 oktober, 2010 at 16:09

    Jag blir smått irriterad när Aftonbladet gör Mona Sahlin ansvarigt för valförlusten. Hon ville ju faktiskt satsa på en samverkan med bara MP. Men fick inte. Några, jag säger några ville även ha med (v). Och som den snälla flicka Mona Sahlin är lyssnade hon på sitt parti. Och dessa ”någras” röster. Vilka var dessa några? Var är de idag? De sitter och hukar på sina fackexpeditioner.

    Och i partistyrelsen var det på nytt ”några” som bestämde att det skulle finnas med ideologiska markörer i den rödgröna valplattformen? Som ny fastighetsskatt och ny förmögenhetsskatt och nej till RUT. Lägg till bensinskattehöjningen. Alla rent ideologiska markörer. Vilka ”några” i partistyrelsen var det som drev igenom det? Kom inte och skyll på Mona Sahlin för valförlusten. Det var några andra”några”, några som inte hade någon känsla för var valmanskåren befann sig som ska göras ansvaraiga för valförlusten.

    • Gösta Berling
      27 oktober, 2010 at 16:44

      Det där är inte den bild jag har. Det är nog betydligt fler sossar som har vänsterpartiet som “näst bästa parti” än som har miljöpartiet i den positionen. Och dessa såg det som en provokation att gå i allians med mp och lämna v utanför. Hade Mona stått kvar vid mp enbart så hade det blivit ett väsen utan dess like. Så Mona hade inget val, hon fick lov att ta med v också.

      Betänk att det aldrig har inträffat att Vänsterpartiet och dess föregångare har fällt en s-regering. Det ser gråsossarna och sätter värde på. Miljöpartiet litar de dock inte på, man har situationen efter 2002 års val i gott minne. Då satte sig mp ner och direkt förhandlade med borgarna, trots att man under hela valrörelsen gett sken av att man stod på vänsterblockets sida. Sossar i allmänhet uppskattar nog delar av miljöpartiets politik mer än vänsterpartiets politik, men de håller vänsterpartiet för mera pålitligt än miljöpartiet!

Comments are closed.