En del tidningar frågar sina läsare om hur de minns att de fick reda på att Olof Palme hade mördats, jag minns hur jag fick veta det, och jag minns det som om det var igår.

På den tiden så hade jag en välbesökt BBS (Bulletin Board System) som hette ”Tungelstamonitorn” eller om jag möjligen hade hunnit döpa om den till ”Jinges TCL”, Tcl var den programvara som jag drev BBS:en på. Den hade en dedicerad telefonlinje, man ringde således upp den med ett telefonmodem.

Jag gick upp klockan fyra för att uträtta något och tog som vanligt vägen förbi datorn som givetvis stod på dygnet runt. Just då skrev en av BBS:ens trogna besökare att Olof Palme var skjuten till döds på Sveavägen, något som fick mig att bli urförbannad. Sådant skojar man inte om, men jag tänkte ändå att jag skulle sätta på TV:n för att kolla för säkerhets skull. Det gjorde jag och där var det extrasändning eftersom uppgiften han kommit med var korrekt.

Dagen efter, på lördagen, skulle jag och min son vara domare i Brännkyrkahallen i Bordtennis-SM för poliser. Jag utgick ifrån att det skulle bli inställt eftersom det redan i det läget var klart att extremt många poliser skulle kallas in även om de var lediga. Det blev inte inställt, men många poliser uteblev från tävlingarna så det blev inte lika stort som det annars skulle ha blivit.

Jag har för mig att SM gick över två dagar, jag minns i alla fall att jag var irriterad på deltagarna eftersom jag kände att ”- De har väl annat att pyssla med istället för att spela ping-pong!?” Att det var meningslöst att skicka hundratals landsorts-
poliser till Sveavägen förstod jag givetvis, men det var själva känslan av onyttighet jag reagerade på..

it Olof Palme, Kriminalitet, Politik, Mord, Bordtennis, Polis-SM, Brännkyrkahallen ab123456 ex1234 dn123 svd1 gp