Ett omoget Internet

Idag tar DN upp det faktum att arbetsgivare ofta googlar en person som företaget är intresserade av att anställa. Det kan betyda att den som söker kan hitta något som hon/han finner tveksamt vilket kan vara negativt för den vars namn man söker på.

DN: ”Mer än hälften skulle radera all information om dem som finns på nätet, om det var möjligt. Det visar en ny europeisk undersökning. Skulle du radera all information som finns om dig på nätet genom ett enkelt klick, om du hade möjligheten? Enligt en ny undersökning skulle 57 procent svara ja på den frågan. I takt med att vi delar med oss allt mer av vårt privatliv på internet börjar också fler att oroa sig för vilken bild som den informationen ger av oss som personer, framför allt när vi ska söka jobb.”

Har man lagt ut fyllebilder på sig själv så får man givetvis stå sitt kast, i värsta fall tvingas man väl byta namn om det skulle vara alltför bedrövliga bilder. Men något som är ännu värre är när personer gör en medveten satsning på att svärta ner en politisk meningsmotståndare. Själv har jag drabbats av självutnämnda ”antirasister” som kallat mig ”antisemit” på bloggar bara för att de inte klarar att försvara Israels brott mot mänskligheten. När man sedan konstaterar att de har sökmotoroptimerat sina inlägg för att det ska hamna högt vid en sökning så kan man ju undra vad det är för slags människor. Att det är s.k. ”israelkramare” förstår var och en..

Skriver man om politik, och ibland om kontroversiella ämnen, så får man räkna med att andra kritiserar de åsikter man framför, men använder de nätet för att försöka få stopp på berättigad kritik mot en nation så är det mer än tveksamt. Då handlar det istället om att försöka begränsa någons yttrandefrihet, något som jag kan tycka är problematiskt ur fler än ett hänseende.

På det sättet så kan man nog hävda att internet ännu inte vuxit ur barnskorna, det är mycket som får konsekvenser som man inte hade räknat med från början. Jag vet inte om ni har läst om Winklevoss-tvillingarna, två grabbar som rättsligt krävt Mark Zuckerberg på en större andel av Facebook än de tidigare haft. I det kriget så har bägge parter grävt fram gammal e-post som de anser stöder deras sak, men nu är saken avgjord till nackdel för tvillingarna.

Annars är Twitter min egen favorit, där läser jag många gånger varje dag, ibland berättar jag också att jag har skrivit ett nytt blogginlägg, det ska jag göra med detta när jag har skrivit färdigt. Jag läste om någon som hade över hundra följare och kopplade en GPS till sin mobiltelefon, en teknisk variant som är tämligen enkel. Sedan lät han mobilen berätta exakta koordinater för var han befann sig en gång i timmen, efter tre dagar hade han bara några stycken följare kvar. Av det kan man förstå att lagom är bäst. (http://twitter.com/Jinges)

it , , , , , , , , , dn1234 svd1234 ab123 ex svt

  3 comments for “Ett omoget Internet

  1. Martin
    12 april, 2011 at 16:22

    Jag har noga kolla på allt som finns om mig och flera av mina alias på nätet. Har man varit med på nätet sedan 1991, sysslat med piratkopior och annat, då är man van vid att vara paranoid. Googlar man mitt riktiga namn får man bara upp extremt seriösa saker, inga åsikter. Man kan få upp partybilder iofs, men från extremt seriös fest, så det gör inte så mycket.

    Googlar man mina alteregon så får man alltid träffar på flera som använder samma alterego.

    Varje site jag reggar mig på har ett annat namn och andra uppgifter, mailadressen är reggad för varje site. Kommentarer i bloggar görs anonymt och med lite olika mailadress beroende på blogg.

    Låter det jobbigt? Vet inte, jag tänker inte på det längre, att begränsa informationstillgång för automatisk indexering av mig som person är självfallet viktigt för min frihet, mot det så är det ett billigt pris att hålla på som jag gör.

    Man bör tänka på att ens perspektiv förändras med åren, intressen ändras osv. Inte kul om man får för sig att senare i livet engegera sig politiskt för att upptäcka att man redan som tonåring gjorde sig omöjlig.

  2. Jan Wiklund
    12 april, 2011 at 16:42

    Personligen klarar jag mig väl hyggligt eftersom det finns dussinvis med Jan Wiklund. Den som heter Anna Johansson klarar sig ännu bättre. Men om man heter Eberhard Sluring får man se upp!

  3. Pia Schiller
    13 april, 2011 at 07:44

    Ska det vara så svårt att förstå att all information som man lägger ut eller deltar i om sig själv kan läsas och bedömas av alla? Det går ju faktiskt att vara oerhört strategisk, om man vill. Har en vän som vill bli tydligt sammankopplad med hälsa så allt hon lägger ut – bilder, egen text, kommentarer, bilder på andra etc etc, har alltid koppling till hälsa. Hon har på kort tid fått representera och prata om hälsa i radio, tv, första maj-tal, på nätverksträffar etc. Personligen tycker jag att ”kommunikation” ska vara ett skolämne redan från första klass. Tack för ordet.

Comments are closed.