Detta är en mycket intressant, aktuell artikel av Pepe Escobar som publicerats i Russia Insider och Asian Times, före G20-mötet i Brisbane. Detta är en förkortad översättning av mig. Jag återkommer med en rapport med anledning av mötet i Brisbane, där ledaren för den brutala krigsmakten USA med många hundra tusen dödade i krig utomlands detta millenium hetsade mot ledaren för det jämförelsevis mycket fredliga Ryssland, med okritiskt instämmande av västledare, som stött en fascistinfluerad statskupp mot en folkvald president i Ukraina, och dominerande massmedia. Och utan belägg av fakta eller utredningen i bl.a. Nederländerna insinueras att Ryssland låg bakom nedskjutningen av det malaysiska flygplanet. På liknande sätt vill en del i Sverige insinuera att den kränkande u-båten kom från Ryssland, trots att goda alternativ till detta finns.
* Den 28:de oktober publicerades här en jämförande analys av utvecklingen i USA och Kina inom olika områden. (Länk nedan).
Pepe Escobars artikel.
”Kina och Ryssland säljer Eurasisk ekonomisk integration – inte bomber. Den amerikanska århundradet, som drivs av kaos och krig, närmar sig ett abrupt slut
Se på bilden – Putin har hedersplats bredvid president Xi Jinping i den multipolära världen som framträdde vid toppmötet i ”Asia-Pacific Economic Cooperation” (APEC) i Peking. Ett symboliskt budskap från den kinesiska ledningen.
1. Toppmötet innebär att Kina kommer att satsa på APEC, frihandelsområdet för Asien och Stillahavsområdet (FTAAP) – den kinesiska visionen om ett allomfattande handelsavtal som verkligen främjar samarbete och ska gagna alla i Asien-Stillahavsområdet i stället för det USA-drivna, företagsredigerade Trans-Pacific Partnership (TPP), som kan ses som en föregångare till TTIP.
2. Planen på en ”all-round-anslutning” i Xi ord innebär att:
* Peking inrättar den asiatiska infrastrukturinvesteringsbanken (Asian Infrastructure Investment Bank);
* Peking och Moskva förbinder sig för ett andra mega-gas-avtal genom Altai-pipeline i västra Sibirien;
* Kina avsätter hela 40 miljarder dollar för att den nya ekonomiska Sidenvägen.
Den nya silkesvägen är ett komplext nätverk av höghastighetståg, rörledningar, hamnar, fiberoptiska kablar och toppmodern telekom som Kina redan bygger genom centrala Asien till Ryssland, Iran, Turkiet och Indiska oceanen, och med förgreningar ut till Europa hela vägen, till Venedig och Berlin och med sikte på pan-Eurasisk handel – Denna ”Go West”-kampanj lanserades officiellt i Kina i slutet av 1990-talet ska expandera marknader, marknader, marknader.
Vill man ha ett varmt eller kallt krig?
Noam Chomsky har varit mycket tydlig om en möjlig kedjereaktion av katastrofala misstag – av väst – som skulle kunna leda till kärnvapenkrig. Moskva avskyr absolut denna ohyggliga möjlighet – och det förklarar varför Ryssland trots återkommande amerikanska provokationer och sanktioner, har visat en enorm återhållsamhet.
Vid Valdai Club möte vid OS i Sotji sa Putin, i ett viktigt tal att Washington och Wall Street-eliten absolut inte vill tillåta multipolaritet i internationella relationer. Detta är i centrum av min nya bok ”Empire of Chaos”. Moskva vet allt om de komplexa relationerna till Europa – särskilt Tyskland – och ”Washington Consensus”. Och ändå har Ryssland ett trumfkort som en eurasiska makt – man kan satsa mer på Asien.
Gorbatjov betonade nyligen i Berlin att USA:s dåvarande president George Bush i början av 1990-talet lovat honom att NATO inte skulle expandera österut, vilket verkligen skett. Han menar att västvärlden – i huvudsak USA plus ett fåtal europeiska vasaller – nu verkar inriktade på ett nytt kallt krig. Moskva orienterar sig bort från väst och mot östra Asien i en process på många nivåer.
Financial Times’ artikelrubrik ”Putins hämnd” om Ryssland-Kina mega-gas-avtal är dålig. Ryssland vänder sig österut eftersom efterfrågan är störst där. Stora företag från Ryssland söker sig till börserna österut. I bilden ingår att Rysslands aktivt söker skydda sig från spekulativa och politiskt motiverade västerländska angrepp mot sin valuta.
Rysslands och Kinas strategiska partnerskap expanderar inom energi, finans och, oundvikligen, på den militära teknikfronten. Moskva säljer Peking sitt S-400 luftförsvarssystem och, i framtiden, S-500. S-500-systemet kan avlyssna alla amerikanska ICBMs eller kryssningsrobotar, medan de ryska ICBMs utplacerade i Mach 17, utrustade med MIRVs, är oslagbara. Peking utvecklar redan egna surface-to-ship missiler som kan bekämpa allt den amerikanska flottan kan uppbåda – från hangarfartyg till ubåtar och mobila luftvärnssystem.
Peking har tydligt sett att Washington/Wall Street slåss till döden för att bevara den unipolära världen med USA som ensam supermakt. Kina – och BRICS – arbetar för en ny modell för stormaktsrelationer och mot vad Xi definieras som Washingtons och Wall Streets tänkesätt ”antingen/eller” i stället för ”win-win”. USA tror att de kan ha kvar sin ställning, eftersom Ryssland – och sedan Kina – kommer att backa för att undvika konfrontation. Detta är den viktigaste aspekten av Asien-Stillahavsområdet idag som påminner om Europa 1914.
Med denna typ ”analys” i amerikanska akademiska kretsar, och hos Washington och Wall Street-eliten genom sina närsynta tankekedjor är man fortfarande fast vid mytiska plattityder som den om ”historisk” amerikansk roll i det moderna Asien. Inte så konstigt att den allmänna opinionen i väst inte ens kan föreställa sig de geopolitiska konsekvenserna av den nya Silkesvägen.
Ett kvarts sekel efter Berlinmurens fall drivs USA av en oligarki. Europa är geopolitiskt irrelevant. ”Demokrati” har blivit en parodi i större delen av västvärlden. ”Humanitär” och neokonservativ imperialism har lett till katastrof i Irak, Libyen, Syrien. Finansiell turbo-kapitalism är en tidsinställd bomb.
Ryssland och Kina kan ännu inte föreslå ett alternativt system. Medan krigets hundar skäller av hat och ojämlikhet så passerar Kinas och Rysslands karavan som säljer Eurasiens ekonomiska integration – inte bomber. En verklig integration av Asien-Stillahavsområdet kan fortfarande vara avlägsen. Men vad APEC har visat är den spektakulära implosionen, i slow motion, av supermakten USA:s geopolitiska dominans.
intressant.se, Kina, politik, kapitalism, fattigdom, rikedom, USA,bilar, ekonomi, bankerdemokrati, BRICS, imperialism, matcher,
Asian Times Russia Insider Pål Steigan Blogginlägg 28/10 Pål Steigan 4/4 Pål Steigan 9/10 Pål Steigan 10/10 Pål Steigan 11/10 Wikipoedia BNP ivärlden i olika länder ICIJ:s rapport DN 4/4 SvD 4/4 Ab 2/4
Hurun Report Intervju med Noam Chomsky Data från VärldsbankenDN 2/3 Dokument utifrån USA-bloggen DN 13/2 DN 2 13/2SvD Expressen 13/2 Ab 13/2Annarkia Clartes Kinannummer Ab 17/1 Kritikerstorm mot Janne Josefsson DN antal miljardärer i Sverige Old Wolf-bloggen Anders Lindberg i Ab 17/1 DN 17/1 DN 18/1 Erik Helmersson DN 7/11 DN 8/11 SvD AB Expressen SvT SR Stiglitz i SvD 4/11Wolodarski i DN 4/11 DN1 17/10DN 2 17/10 DN 3 17/10DN 4 17/10DN 5 1/10 DN 6 17/10 SvD 17/10 SvD om USA-valetAftonbladet 17/10
AB 17/10Expressen 17/10SvT 17/10 SR 17/10 SvT Rapport 24/9 SvD 26/9 Equality Trust SvT Rapport 24/9 kl 19.30 DN Debatt 24/9 Lena Sommestads blogg 24/9 DN recension Rapport 23/9
4 svar till “Det amerikanska århundradet är över och det eurasiatiska har börjat?”
Det asiatiska möjligen, eller det kinesiska. Europa hindras av (socialt bestämda) ideologiska vanföreställningar från att hänga med. I EU är industripolitik och statliga initiativ praktiskt taget förbjudna i marknadens namn. Och som t.ex. Ha-Joon Chang (en ostasiat!) har konstaterat blir det ingen utveckling av sånt. Se t.ex http://www.ilocarib.org.tt/trade/documents/economic_policies/SRtrade2003.pdf
Verkligen på tiden att Ryssland och Kina närmar sig varandra. Det fattiga, men på naturtillgångar välförsedda Ryssland behöver ju Kinas pengar, och det rika men nersmutsade Kina behöver ju byta ut kolet mot den betydligt mindre skadliga ryska naturgasen. Men det sitter nog hårt åt. Det finns en hel del kineser i Sibirien, men det sägs att det är en väldig antagonism mellan dem och ryssarna.
Många hundra tusen detta millenium? Nej det rör sig enbart i Irak om många hundra tusen (däremed 500 tusen barn) som dog av följderna av FN-sanktioner, innan ens den olagliga invasionen 2003 släppes lös på civilisationens vagga av geostrategiska skäl..
Ska vi räkna offer så rör det sig om miljoner som dött i klassiskt imperalistiska krig/lågintensiv krigföring varav USA-hegomonin stått för den absolut största delen sen andra världskriget. Ska vi sedan räkna indirekta effekter av att systematiskt stöjda fundamentalistiska regimer -som engelsmännen konsekvent gjorde och som seda USA upprepade – samt välkända galleriet av diktatorer och diktaturer man kuppat till makten och stött så förstår man snabbt omfattningen.
Något psykopathögern inte kan ta in.
Vi är nu inne i det TREDJE milleniumet sen 2001 och offrerna fortsätter. Det är bara att citera Gandhi som när han svarade på frågan vad han tyckte om det mänskliga civilisationen svarade : ja det vore en bra idé…..
Ska man vara petig så löd visst frågan;
– Herr Gandhi, vad anser ni om västerländsk civilisation?
Gandhi nickade långsamt och lär ha svarat:
– Det låter som en god idé.
Och visst är det som du säger. Än idag saknar västvärlden ett hjärta innanför västen. Vilken tur att alla rättänkande människor kan skylla eländet på Putin, ebola och IS.