Det är väl känt att Syrien under svåra krigsförhållanden tar steg mot demokrati, bland annat efter ändring av grundlagen 2012. Vilket förtigs av våra media.

Jag återpublicerar nu denna artikel som första gången gick ut över världen för precis ett år sedan!

Parlamentsvalet i Syrien inleddes på onsdagen, med 3500 kandidater som tävlar om 250 parlamentsplatser.
Totalt 7.300 vallokaler öppnade på kl 7 i regeringskontrollerade områden i hela landet, sade den nationella syriska TV. I huvudstaden Damaskus finns cirka 1.500 vallokaler förutom 540 vallokaler för människor från provinserna Deir al-Zour, al-Raqqa, Idlib, Aleppo, och Daraa, som till del inte kontrolleras av regeringen. I februari utfärdade president al-Assad ett dekret om riksdagsval den 13 april. Regeringen informerar om att valen hålls vid sedvanlig tidpunkt och att val hålls vart fjärde år sedan 1943. De senaste parlamentsval hölls 2012, sedan Syrien antagit en ny konstitution. Den utlandsbaserade syriska oppositionen bojkottade årets val liksom valet 2012. http://news.xinhuanet.com/english/2016-04/13/c_135275656.htm
Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov uttalar tillfredsställelse om valet och säger att det är bra att det inte är något rättsligt vakuum rapporterade Reuters. Men Lavrov sade att för avsluta den syriska konflikten, måste det finnas en politisk övergång, vilket inkluderar en ny konstitution och en andra valomgång.

Sedan den nya författningen trädde i kraft 2012 finns fler politiska partier i Syrien. I broschyren ”Vad händer i Syrien”? kan man läsa om oppositionen. I rapporten ”Divided they stand” om oppositionen i Syrien av Syrienkännaren Aron Lund till Olof Palmes International Center sommaren 2012 behandlas bl.a. National Coordination Bureau (NCC), som bildades 30/6 2011. Dess centrala budskap är att den syriska regeringen måste ersättas av en demokratisk regering och att ”revolutionen” måste ske efter de tre ”Nej-principerna”: Nej till våld, nej till sekterism, nej till intervention”. NCC består av fem av de sex partierna i NDA, National Democratic Opposition, som är en sammanslutning av nationalistiska och radikala partier som bildades 1979. Det största partiet i NDA är Democratic Arab Socialist Union (DASU), ett arabnationalistiskt parti som är Syriens största sekulära oppositionsparti. Det näst största partiet är Syrian Democratic People’s Party (SDPP), som enligt Aron Lund närmast är ett socialdemokratiskt parti. I NCC ingår förutom dessa fem partier fyra andra partier, bland annat två kurdiska partier.

* I parlamentet finns flera partier. Baath-partiet, som presidenten tillhör har drygt 50 % av platserna och ingår i en koalition med andra partier.

Vilket valresultat kan väntas?

Enligt tidigare opinionsundersökningar kan man vänta sig en klar seger för Assads Baath-parti. Assad har lett landet under mycket svåra förhållanden i strid mot al-Qaida, IS som fått mycket stöd från USA och med USA allierade stater, som Sverige.

* År 2012 intervjuade västerländsk media tre befälhavare i Fria syriska armén (FSA) i Aleppo. De uppgav att de var hatade av lokalbefolkningen och att Syriens president hade störst stöd. En sade sa att president Assad hade ca ”70 procent” stöd (Bayoumy 2013) i den huvudsakligen sunnimuslimska staden. En andra sade att ”alla i lokalbefolkningen var lojala mot den kriminella Bashar” (Abouzeid 2012). En tredje sade att de är ”alla angivare … de hatar oss. De anklagar oss för destruktion” (Abdul-Ahad 2012). Även om detta är obekräftade uppgifter har de intresse.
* Medan Natos regeringschefer påstod att Assad hade ”förlorat all legitimitet” visade en intern NATO-rapport att 70% av syrierna stödde presidenten, 20% var neutrala medan 10% stödde ”rebellerna” (World Tribune 2013. BIN 2013).
* Detta matchar ungefär resultatet av presidentvalet i juni 2014, där al-Assad fått 65% stöd från alla röstberättigade, det vill säga 88,7% av rösterna från en 73,4% deltagande (Idea International 2015).
(Som jämförelse väljs presidenterna i USA med stöd av ungefär 30 % av de röstberättigade, då valdeltagandet brukar ligga på högst 60 % och då presidenten väljs med knapp majoritet). Vilken av presidenterna har störst legitimitet?
* En opinionsundersökning förra sommaren av forskningsföretaget ORB International som arbetar för USA:s och Storbritanniens regeringar fann att 47 procent av syrierna menar att Assad har ett positivt inflytande i Syrien, jämfört med 35 procent för den fria syriska armén (FSA). En undersökning av ORB i maj 2014 gav liknande resultat. Bara sex procent tror att rebellerna representerar deras intressen. Assad har upprepade gånger pekat på att hans regering överlevt nästan fem år av krig mot krafter som stöds av jordens mäktigaste stater. Det vore omöjligt utan betydande stöd av en stor del av befolkningen.

Vid presidentvalet 2014 kunde syriska medborgare utomlands kunde rösta vid ambassader och konsulat i onsdags, och enligt rapporter var deltagandet stort. Valtiden förlängdes med en dag i Libanon på grund av stort deltagande.
Regeringarna i så kallade ”demokratiska länder” som USA, Belgien, Frankrike, Tyskland, Kanada, Qatar och Saudiarabien tillät då inte syrier att rösta. Däremot hyllar flera av dessa länder statskuppsregeringen i Kiev och valet där, samt tar avstånd från demokratiskt valda Hamas. Man kallade valet i Syrien en fars, men sluter upp bakom det av valet i djupt korrumperade Afghanistan, där en betydande (större än i Syrien troligen) av landet inte kontrolleras av regeringen hyllas, och där kandidater som vill att USA och andra angripande stater genast ska lämna landet inte kan delta.
USA erkände valet i Irak år 2005 (utan kandidater som krävde att USA skulle lämna landet), då krig rasade i Irak. Tror Du att USA och dess allierade kommer att erkänna valresultatet?

i Andra om: Syrien, val,folkrätt imperialism, krig, USA, Politik, demokrati, massmedia Assad al-Qaida, utrikespolitik opposition, desinformation, terrorism, Ryssland

New York Times 3/6 DN 22/5 Daily Telegraph 3/6 Farsnews 3/6 Russia Today 3/6 DN 3/6 DN 14/4 Seymour Hersh Blogginlägg om gasattacken 5 april