Denna artikel publicerades för ett år sedan. Jag återpublicerar den alltså.

Artikeln.
Med bestörtning och sorg mottoga jag liksom många andra meddelandet om att Hans Rosling avled idag.

Hans Rosling och jag träffades första gången hösten 1968 i matsalen på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Vi identifierade varandra som en slags socialister och åt lunch tillsammans ibland, och då även med Agneta, som var tillsammans med Hans stadigt och som senare blev hans fru. (Med var också en annan ung dam som jag hade nöjet och förmånen att vara tillsammans med en tid. Hon gick liksom Agneta på sjuksköterskeskolan). Vi hade heta politiska diskussioner om vissa frågor, jag var mer åt vänster, men var överens i andra och kunde båda gå i de stora anti-imperialistiska demonstrationerna under Vietnamveckorna. Jag var mycket aktivt i FNL-gruppen, i motsats till Hans, men han bar i alla fall De Förenade FNL-grupperna märke. Och han gjorde viktiga insatser i Afrika-grupperna. Hans var lika dan då som han är som kändis. Han har inte ändrats ett dugg tycker jag. En bra kamrat, en varm människa, men också en frän, drastisk debattör. Mot intelligente och slagkraftige Hans Rosling blev det inga promenadsegrar i debatterna. Hans Rosling var vänster-socialdemokrat och jag stod längre till vänster. Eftersom jag var 4 år äldre och låg 4 år före honom lämnade jag medicinstudierna medan han gick de första åren.

Nästa gång vi sågs var i mitten av 1980-talet. Han hade föredömligt arbetat i Afrika en tid tillsammans med Agneta, och faktiskt kommit på orsaken till en slags epidemisk sjukdom med allvarliga neurologiska symptom som han själv stött på i sitt arbete. Sjukdomen kunde sedan utrotas genom att man slutade äta en viss rot som orsakade sjukdomen enligt Hans skarpsinniga analys. En förnämlig prestation vetenskapligt (det blev också en artikel i medicinens flaggskepp The Lancet). Jag hörde honom presentera det hela på ett seminarium vid Institutionen för socialmedicin vid Karolinska Institutet och vi talades vid.

Vi blev sedan kolleger vid institutionen för folkhälsovetenskap på Karolinska Institutet, men i olika avdelningar. Han tillhörde ”Internationell hälsa” och jag ”Socialmedicin”. Jag minns hur han för ungefär 15 år sa att ”Nu har jag sålt min son till Kapitalet” när vi stötte ihop. Det visade sig att han sålt rättigheter för Gapfinder till Google, och tryggat ekonomen för Gapfinder, sin stiftelse och sin kompetente son Ola.

Jag blev åter en alltmer engagerad antiimperialist igen under 2000-talet. Tyckte liksom många andra att det fanns stöd för att användning av utarmat uran (DU) i vapen av USA och kanske Storbritannien kunde förklara den kraftiga ökningen som man såg av missbildningar och cancer hos barnen i Irak efter 2003. Jag vände mig till Hans för att få hans synpunkter. Han var då närmast världsberömd men ställde upp. Vi hade olika bedömningen. Hans sista mail i frågan innehöll två bilder. Den ena föreställde två bilder. Den ena föreställde Karolinska Institutet och den andra en katedral, och texten var ungefär ”Var så god och välj”! Drastisk, men inte nedgörande – samma Hans som 1968. Jag hade kunnat returnera bilden men gjorde det inte.

Han blev världsberömd genom sin positiva bild av världen, baserade på vissa viktiga fakta. Det var alldeles utmärkt att Hans lyfte fram det positiva i utvecklingen i fattiga länder. Hans tog ställning för de fattiga ländernas sak mot de rika i klimatfrågan. Detta som i och för sig fanns i tillgänglig statistik och känt av specialister blev nu allmän gods genom hans oerhört slagkraftiga och karismatiska framställning. Men jag tyckte att han utelämnade andra viktiga fakta och skönmålade världen i vissa avseenden utifrån viss selektion av fakta. Denna kritik utvecklar jag dock inte här. Jag konsulterade honom åter då vi höll på att skriva boken ”USA som världspolis” med frågor om litteratur om fattigdom och internationell hälsa, och fick råd.

Jag tror att vi hade ungefär samma uppfattning var och en för sig både 1968 och nu 2017, fast vi inte har haft kontakt på några år. Han var reformist och jag mera revolutionär. Jag tyckte att han överdrev det positiva i utvecklingen och inte såg imperialismens roll för krigen och klimatförändringarna. Skrev till och med ett par artiklar om det i tryck och på bloggen, men tänker inte här länka till det eller framföra kritik i detta läge. Det var med tvekan jag riktar kritik mot vissa åsikter hos en person som jag lärt mig att uppskatta.

Jag minns Hans som en varm, engagerad, kunnig, human och humanistisk, drastisk kamrat som jag tror behöll sin personlighet och stil hela tiden från 1968 och framöver. Han var densamme för mig hela tiden. Jag tror inte att han sålde sin själ från uppväxten i ett socialdemokratiskt arbetarhem till Bill Gates. Han blev inte mallig eller högfärdig genom sina framgångar, åtminstone inte mot mig. Och därför tillhör jag de många som verkligen saknar honom.
Farväl Hans, ditt minne kommer att leva i alla tider.

Låt oss alla arbeta för en bättre värld. I mitt fall mot imperialism och kapitalism, och för en demokratisk socialism som vi säkert kan tolka på olika sätt.

intressant.se, Hans Rosling, Uppsala, rikedom, imperialism, medicin, hälsa, politik, fattigdom, kapitalism, bistånd, hälsa, utvecklingsländer, ekonomi,