|
Det verkar helt klart att vårdstrejken startar i morgon vid lunchtid, det enda som hindrar en sådan utveckling nu är samhällsfaran som ska utredas och bedömas. Helt klart ska vårdbiträden, undersköterskor och sjuksyrror höjas lönemässigt, såvitt jag förstår tjänar stora grupper av dessa inte ens tjugotusen i månaden. Jag kan inte bedöma exakt hur mycket lön de bör ha, men ingångslönen bör höjas rejält. En rimlig lön för en sjuksyrra med några år i tjänsten bör kanske ligga närmare trettio tusen. Vårdbiträden, undersköterskor och sjuksyrror kan dessutom räkna med ett massivt stöd från befolkningen. Det finns få yrken som kan tävla med sjukvården om statusen, de enda som kommer i närheten är väl Räddningstjänstens anställda. Och för mig personligen är det en ”hjärtesak” i ordets verkliga bemärkelse. Vi är trots allt rätt många som drabbats av allvarliga sjukdomstillstånd och har fått se dessa yrkeskategorier på nära håll. Själv undrar jag hur det kan komma sig att landstingen och andra på vårdmarknaden kunnat klara sig så länge med att betala svältlöner? Jo, det är ofta kvinnor som gör dessa jobb, jo det har länge funnits tal om att det är ett ”kall” att jobba inom sjukvården, men läkarkåren har aldrig drabbats av tal om att det är ett ”kall” att bli läkare. Och som sagt, folket har redan sagt sitt. Man har klart och tydligt svarat ja på frågan om man är beredd att betala mer i skatt om pengarna går till att förbättra vården. |
Nu är det bara de politiska signalerna till arbetsgivarsidan som saknas. Konstigt att inte Filippa Reinfeldt gett sig in i debatten, hon är ju trots allt sjukvårdslandstingsråd. Var står hon i den här frågan? AB1 DN1 SvD1
Andra om: vårdstrejk, vårdbiträden, undersköterskor, sjuksköterskor, lön, facken, strejk, filippa reinfeldt, politik [tags]vårdstrejk, vårdbiträden, undersköterskor, sjuksköterskor, lön, facken, strejk, filippa reinfeldt, politik[/tags] |
12 svar till “Svenskarna solidariska med vårdfacken”
Sjuksystrar har jobbet som ett kall, är lågt avlönade, och det blir samhällsfarligt om de går ut i strejk.
Läkarna är högt betalda utan något kall och en tredjedel av kåren kan ledigt försvinna till Läkarstämman i Älvsjö då och då utan att något farligt händer.
Glasklart sammanhang (+).
Det är helt felaktigt att läkarkåren inte drabbas av pratet om ”kall”. Så snart en läkare öppnar munnen och talar om löneförhöjning (ens i takt med inflationen) så börjar folk skrika om hur gnidna, giriga typer de är – fastän det i dagsläget inte är så svårt för en hantverkare att komma upp i en större livsinkomst på ett betydligt mindre krävande och ansvarstyngt arbete.
Det stora problemet för all vårdpersonal, från vårdbiträde till överläkare, är dock att man är så utlämnad åt ett arbetsgivarmonopol (alternativt ”kartell” beroende på perspektiv) som inte tvekar att utnyttja sin maktställning för att hålla nere lönerna och slippa skapa en god arbetsmiljö – de lyckas hursomhelst fylla sina vakanta poster rätt väl.
Resultatet av ovanstående faktorer (och att läkarnas fackförbund är så jämrans mesigt) är, för övrigt, att färska läkare har haft reallöneSÄNKNING de senaste åren. Ifall sjuksköterskorna nu får igenom sina krav så kommer färska sådana att ha högre löner än färska läkare.
Det är inte att undra på att allt fler läkare söker sig utomlands (eller åtminstone bort från landstinget till lösningar som ger dem en lön som bättre motsvarar värdet av deras arbete, t.ex. att jobba som stafettläkare).
Visst kan det vara kul att klämma åt läkare i jantelagens namn men i slutändan är det ett beteende som skadar många andra iochmed att de läkare som har stor skicklighet och/eller långt arbetsliv framför sig känner sig oönskade och sticker någon annanstans.
För att knyta ihop säcken:
alla sjukvårdsarbetare skulle må bättre av dels ifall folk slutade tänka på dem som livegna betjänter som bara existerar för deras skull, dels ifall arbetsgivarmonopolet avskaffades (d.v.s. vården betalas fortfarande offentligt men drivs av en mångfald aktörer).
Alternativet är att landsting/kommun i allt högre utsträckning tvingas konkurrera med utlandet och Sverige fortsätter att förlora allt fler till Danmark, Norge, USA, Australien och så vidare.
Eller att Sverige inför restriktioner som gör vårdarbetarna mer livegna i bokstavlig mening, istället för att göra det mera välkomnande att arbeta som vårdpersonal i Sverige, vilket kan kännas skönt på kort sikt men i slutändan är ohållbart eftersom ingen längre vill bli vårdarbetare här.
Jag tror vissa gör det lite väl enkelt för sig. Särkillt Nisse är ute och cyklar. Läkarnas ställning är redan alldeles för stark. De kan driva mer eller mindre med utpressning när det gäller sin anställning eftersom bristen är så pass stor. Det ”mesiga” läkarförbundet som Nisse hänvisar till har genom åren effektivt bidragit till att hålla nere antalet utbildade läkare, allt för att stärka sin position. När en nyutexaminerad allmänläkare kan tacka nej till en ingångslön på 50 000 kronor så har jag i alla fall svårt att gråta över dem. Möjligheten till stafettläkeri är för övrigt förödande för kvalitén på sjukvården, både pga att den är kostnadsdrivande, men också för att det är svårt att bedriva långsiktigt folkhälsoarbete med ostabil personalsituation.
Även när det gäller övrig sjukvårdspersonal så överdriver man deras dåliga arbetsvillkor. Visst skall lönerna upp generellt, men alltför ofta tar man sjukvårdspersonalen som exempel på felaktiga löner mellan kvinnor och män. Det ger intrycket av att dessa är de mest felavlönade. Jag kan inte hävda att så är fallet.
Om man jämför med privat service sektor så ligger såväl arbetsvillkor och löner bättre i den gemensamma sektorn, åtminstone för LO-gruppen.
Ett vårdbiträde har bättre villkor än en diskare eller städare (yrken utan gymnasieutbildning) och en undersköterska har bättre villkor än en servitör eller receptionist (yrken med gymnasieutbildning).
Missförstå mig inte- det är dags att sluta låta den (övervägande) kvinnliga vårdpersonalen subventionera välfärden. De förtjänar höga lönelyft. Det kräver dock en betydande ökning av resturserna till offentlig sektor och en ökning av antalet ubildade så att den ökningen kan ske rättvist och solidariskt, utan att enskilda individer eller personalgrupper kan sko åt sig en oskälig stor del av dessa pengar. En vårdcentral utan fasta läkare är tillexempel ganska desperata för å få dit en läkare och kan gå långt i det arbetet, medan det är betydligt svårare att få loss en liten skärv av de summorna till en personlig assistent eller ett vårdbiträde.
Det innebär också att vi måste diskutera prioriteringar i vården på ett bättre sätt. Högern (inklusive en del av tjänstemanna ”proffessionen”) pratar på fullt allvar om högre egenavgifter och att prioritera utifrån ”eget ansvar”. Dvs att sjukdomar grundat i rökning eller övervikt ska betalas mer privat. Här öppnar man en pandoras ask som är livsfarlig och slår mot själva grunden i vårt välfärdssamhälle.
Däremot finns det mycket som måste diskuteras. Mer resurser, minska valfriheten (ja, ökar PLANMÄSSIGHETEN- hemskt va) för att säkerställa rätten till lika vård i hela landet. I dag finns det gott om specialistläkare i Göteborg, men det är hopplöst att få en stabil kontakt med en allmänläkare. Läkarnas marknad, inte patienternas. Vi måste också ta en (för oss i vänstern) jobbigare diskussion:
– Var går gränsen för det offentliga åttagandet. Vilka symptom är viktigast att snabbt behandla (i stället för dagens idiotiska 3 månader för allt), vilka symptom är reella sjukdomar och vad ska den enskilde betala själv.
Detta är känsligt och de flesta av oss skulle säkert säga att allt borde omfattas. Personligen så har jag inte kommit längre än att jag vill stoppa diskussionen om huruvida lesbiska ska få insemineras och liknande tankegångar med att i stället fråga: Bör vi inte helt koppla loss ofrivillig barnlöshets behandling, inseminationer, viagra, etc. från det offentliga. Det kan finnas en stark önskan om att kunna få barn, men om vi ska prioritera så kan jag inte tycka att det är något som ska prioriteras. Särskillt inte när vi pratar om grupper (homosexuella) där det inte finns någon sjukdom till grund för att de inte kan få barn. Jag vill inte avskaffa det, men en begränsad verksamhet som är täckt av tientavgifter till fullo.
Diskussionen lär fortsätta.
/Fd landstingspolitiker i Västerbotten och hotellreceptionist.
Är det inte så att facken, både läkarförbundet och vårdfacket traditionellt har styrts av karriärister som inte har tvekar att sälja ut sina medlemmar för att komma ifråga för politiska positioner som tack för sitt långvariga ’ansvarstagande’ ?
Jag kan t.ex. inte dra mig till minnes att vare sig Bågenholm-Nilsson-Persson (eller vad hon nu heter) eller Inger Olsson har varit speciellt tuffa ? Den senare belönades ju som bekant med en generaldirektörspost som tack för lång och trogen tjänst åt socialdemokratin.
Visst går det att öka planmässigheten MW.
Har Landstinget i all sin vishet bestämt att det ska göras 1000 höftledsoperationer så ska det göras 1000 höftledsoperationer.
Varken fler eller färre.
Och visst måste valfriheten tas bort. För den jävel som är så osolidarisk att hen försöker knipa undan genom att få operationen gjord någon annanstans måste förstå att hens höftled INTE är så illa däran att den behöver bytas förrän Landstinget bestämt så.
Vore det dessutom inte bättre, och enklare för alla parter, om alla andra sjukdomar oxå planerades lite bättre så att de passade Landstingets planering?
Vi skulle kunna lagstifta om att människor endast får bli krassliga i enlighet med Landstingets planering! De som sedan, helt själviskt, inte följer Landstingets planering får klara sig själva.
Jag bara undrar varför det hela plötsligt felaktigt börjat att kallas för vårdstrejk. Det är inte vårdpersonal generellt som strejkar. Det är sjuksköterskor, barnmorskor och bioanalytiker.Undersköterskorna har sitt eget fackförbund, kommunal och det är inget större fel på deras löneutveckling.Bara i år har de redan fått en rejäl löneökning.Ibland vet jag inte om folk i gemen vet skillnaden mellan en undersköterska och en sjuksköterska.Skulle ni vara nöjda med en ingångslön på 18500 kr efter 3 års högskolestudier med höga studielån? Med ett yrke som innebär att ta ansvar för andra människors liv.Där minsta felsteg innebär att du förlorar din legitimation och därmed ditt yrke som du betalt en hel årslön för?
Mikael påstår att jag är ute och cyklar men säger sedan att en nyutexaminerad allmänläkare kan tacka nej till en ingångslön på 50.000. Det är vilseledande att tala i de termerna eftersom en nyutexaminerad läkare endast kan räkna med cirka ca 23.000 och eventuell överläkarlön kommer efter cirka 10 års arbete och vidareutbildning (ett år innan AT, två år under AT, två år innan lämplig ST kan påbörjas, fem år ST).
Givet den ansvarsnivå det innebär och den kompetens som krävs är 50.000 före skatt efter 15 år av utbildning+arbete inte särskilt imponerande. Det är dock inte förvånande att en (f.d.) landstingspolitiker tycker annorlunda, de brukar ju mest se läkarna som undersåtar som ska veta sin plats och inte ifrågasätta ”upplysta” politiska beslut.
Faktum är dock att en internationell jämförelse med jämförbara länder avslöjar att Sveriges läkarlöner hamnat ordentligt på efterkälken. Det faktum att man kan tjäna 4 gånger mer som stafettläkare avslöjar att fast anställda läkare inte får en lön som motsvarar värdet av det som de tillför.
Är det så klokt att predika jantelagen när den leder till att allt fler av de nyutbildade samt de mer kompetenta läkarna väljer att arbeta utomlands?
Visst har läkarförbundet motverkat en kraftig utbyggnad av läkarlinjen men de har faktiskt haft än ****igt bra poäng i att kvalitén måste säkras, att det faktiskt krävs extra resurser för att utbildningen och framförallt den praktiska träningen ska bli lidande.
Nisse! Praktisk träning kan ordnas. Har man bara något år på sig att bygga ut så, men dessutom finns det ingenting som talar för att man ska ha ett betygsgenomsnitt på en femma för att vare sig komma in eller bli en bra läkare. Det kan tom vara tvärtom…
Nisse: Ska skriva ett längre svar, men en ”detalj” angående de ”stackars” läkarna- när du jämför med andra länder bör du också lägga in vad den långa utbildningen kostar i Sverige jämfört med t.ex. USA.
Mikael Wallgren (#2) är en otäck rackare med usel insikt i vården. Kanske för att han ser på villkoren i Västerbotten och inte i Stockholm.
På Södersjukhuset är arbetsvillkoren extrema. Att ha jour betyder i princip att jobba. 12-timmars pass utan tid för lunch eller paus är legio. Systrar säger upp sig på löpande band. Där en vän till mig jobbar var det från början fem personer. Sedan blev det han – ensam. Det gick ett tag, men arbetslasten blev för mycket och då sa även han upp sig. Ingen kvar. För att kontra detta anställdes två till, de klarade ändå inte med trycket och en av dem sa upp sig direkt. Sådan är situationen.
Vad som långt mer behövs än höjda löner är helt enkelt fler anställda, för att förhindra att folk går in i väggen eller säger upp sig i rent självförsvar.
Min vän räknar kallt med att flera patienter dött p.g.a arbetspressen som gör att tid inte finns för att granska resultat. De personernas liv vilar på landstingspolitikerna som dragit ned och på sjukhusenschefer som tyst accepterat det.
De stopp som arbetsköparna lagt på strejken är enbart av politiska skäl. Under semestrarna är många avdelningar lika eller mindre bemannade än nu. Konstigt att det inte är något snack då.
Nej, det vårdförbundet bör göra är klart att deklarera att stoppet ses som en politiskt motiverad stridsåtgärd och att man avser att strejka ändå. I annat fall bör syrrorna ställa facket åt sidan och strejka i vilket fall.
De vet nog själva vad som är samhällsfarligt och inte!
Jag tycker att sjuksköterskorna gör ett fantastiskt jobb och det är skandal att de inte ens uppbär en lön som gör att deras högskolestudier lönar sig!
Däremot måste jag invända att facket har skött det hela ganska klantigt. Att gå sist ut i avtalsrörelsen bäddar ju inte direkt för några större segrar även om de flesta nog tycker att de är värda högre lön.