Svensk kremnologi

Det är inte precis bara Lars Drake som kritiserar Martin Kraghs och Stefan Åsbergs artikel som släpptes 7/1 Martin Kraghs och Sebastian Åsberg artikel som finns på Martin Kraghs och Sebastian Åsberg artikel hittas här

FJSS_COVER_39-07.indd
I artikeln presenteras författarna:

Helsingfors Dagblad 9/1 David Isaksson: Svensk kremlologi
2014 skrev Egor Putilov, senare känd som ”SD-desinformatören”, en artikel för Arbetaren. I den påstod han att det oppositionella ryska politiska partiet Vänsterfronten i själva verket skapats av Kreml. Artikeln klandrades senare av Pressens opinionsnämnd.

Nyligen publicerade Martin Kragh, chef för Rysslands- och Eurasienprogrammet vid Utrikespolitiska institutet, och Sebastian Åsberg, i våras praktikant vid UI:s Rysslandsprogram, en artikel i Journal of Strategic Studies. Ämnet var rysk propaganda och fejknyheter i Sverige.
I artikeln för de två skribenterna samma resonemang om Vänsterfronten som Putilov. En chef på UI går nu alltså ut och ger SD-desinformatören rätt.

Att Putilov och Kragh argumenterar på samma sätt, betyder det att Kragh är en Putinvänlig sverigedemokrat?
Många anser förmodligen att det inte påverkar Kraghs sanningsanspråk att han har samma uppfattning som Putilov.
Men i Journal of Strategic Studies argumenterar Kragh precis så. Den som har en åsikt som liknar Kremls, för i själva verket vidare rysk propaganda.

Exempel på sådana åsikter är, enligt artikeln, Natomotstånd och att Irakkriget var olagligt
Kragh och Åsberg undersöker i artikeln vilka ämnen sajten Sputnik Sverige skrivit om. De tar också reda på när och hur många gånger vissa ord förekommit i Sputniks artiklar. Sedan får människor som skrivit debattartiklar mot Nato sina åsikter avfärdade som rysk propaganda.
Sputnik Sverige logga
Så här kan resonemanget se ut, Kragh och hans medförfattare menar att värdlandssavtalet med Nato gör det enklare för Sverige att militärt samarbeta med grannstater. Varje annan tolkning av avtalet är rysk propaganda.
Som exempel på sådan rysk propaganda nämner de en artikel i Aftonbladet där sex miljöpartister, bland dem Per Gahrton och Carl Schlyter, vill ändra i avtalstexten.

Kragh och Åsberg ger en grovt missvisande bild av artikeln och påstår sedan att det miljöpartisterna säger är falskt. Men debattörerna säger att de vill ändra på avtalstexten, bland annat vill de skriva in ett ”uttryckligt förbud mot att föra in kärnvapen i Sverige”.
Man kan förstås tycka att Per Gahrton och hans vänner är överdrivet oroliga, att deras farhågor är orimliga, att de har fel, men det de skriver är knappast falskt. För den som menar att miljöpartisternas artikel är rysk propaganda återstår allt att bevisa.
Kragh och Åsberg skriver sedan att det är omöjligt att fastställa var ”desinformation” om värdlandsavtalet kommer ifrån. Det är hederligt av dem att erkänna att de inte kan visa att kritik mot Nato är rysk propaganda, men varför tas det då upp i artikeln?

För att minska missförstånden (om nu någon är intresserad av det), Sputnik och TV-kanalen Russia Today är förstås ryska propagandaorgan. De har inget med journalistik att göra. (Skämtar David Isaksson).
Och rysk propaganda syns i debatten. Kragh och Åsberg nämner, som alla andra, Aftonbladet kultur. Det finns goda argument att kalla artiklar som publicerats där Kremlpropaganda, särskilt de som för fram idén att fascister styr Ukraina. Samtidigt måste man vara försiktig. Allt som skrivs om högerextremism i Ukraina är inte rysk propaganda.
I förra veckan publicerades en uppmärksammad rapport där de amerikanska underrättelsetjänsterna sade sig kunna fastställa att Vladimir Putin beordrat dataintrång i Demokraternas datorer. Men, som flera amerikanska cyberexperter påpekat, rapporten innehåller inga bevis. Underrättelsetjänsterna påstår att intrånget har skett. Det är allt vi vet.
För att vara tydlig, det är fullt möjligt att Ryssland har gjort detta. Det är också möjligt att de amerikanska underrättelsetjänsterna har ovedersägliga bevis för att Putin är skyldig, men att de inte kan visa dem för allmänheten, eftersom det skulle avslöja deras metoder.
Alexej Pusjkov, som sitter i dumans försvars- och säkerhetsutskott, har avfärdat den amerikanska underrättelserapporten. De cyberexperter och journalister i USA som ifrågasatt rapporten har därmed, ytligt sett, en åsikt som liknar Moskvas. De har också anklagats för att vara Putin-vänner.
Kraghs sätt att argumentera leder till just det, att vissa meningsmotståndare ses som landsförrädare. Jag hoppas att det inte är dit han vill.

Washington Post har på kort tid publicerat två falska nyheter om Ryssland. Den ena handlade om att Ryssland skulle ha hackat Vermonts kraftnät. Det andra handlade om att ett amerikanskt nätverk, The PropOrNot Team, som klassificerat 200 sajter som rysk propaganda. I artikeln ”The propaganda about Russian propaganda” i The New Yorker skriver Adrian Chen om nätverkets metodologi. Det är slående hur lik den är Kraghs. Att vara kritisk mot till exempel Nato, Ukraina eller EU är att sprida rysk propaganda.


Alexej Kovaljov är en av de bästa i Ryssland på att avslöja ryska fejknyheter. Den senaste tiden har han istället ägnat åt fejkade nyheter om Ryssland i USA. På Facebook beklagar han att hans kritik av den usla rapporteringen lett till att han hamnat i samma hörn som tv-kanalen Russia Today. Gör det honom plötsligt till Putinvän?

För två veckor sedan publicerade CNN en fejknyhet om Ryssland. En anonym källa påstod att Ryssland, som svar på att USA utvisat 35 ryska diplomater, skulle stänga den angloamerikanska skolan i Moskva.
Det fanns goda skäl att vara skeptisk. Visst fanns möjligheten att Ryssland skulle kunna göra något sådant, men seriösa tidningar väntade tills uppgiften kunde bekräftas. Det gjorde de rätt i. Nyheten var falsk.

Martin Kragh brydde sig inte om att ta reda på hur det låg till utan twittrade att skolan skulle stängas. Mindre än en vecka innan hans artikel om propaganda och fejkade nyheter publicerades på nätet, valde han själv att sprida en fejkad nyhet.


Ryssland satsar onekligen stora resurser på propaganda. Men för att kunna utvärdera hur det påverkar opinionen, behövs en betydligt mer sofistikerad tolkningsmodell än att saker som liknar varandra är samma sak. Det är också viktigt att sådana modeller inte gör debatten mindre. Att vara emot Nato och Natos utvidgning är helt legitima åsikter.
Att identifiera Kremls sätt att resonera, som Kragh och Åsberg gör, har ett värde, men det får inte ha som konsekvens att vissa åsikter avfärdas bara för att den ligger nära Kremls.
Det är då som vi på riktigt ger Moskva inflytande över hur vi debatterar i Sverige.

i Andra om: , , , , , , , , , ,, , ,

  13 comments for “Svensk kremnologi

  1. M
    16 januari, 2017 at 15:32

    Exempel på sådana åsikter är, enligt artikeln, Natomotstånd och att Irakkriget var olagligt

    Menar artikelns författarna att ”Chilcot rapporten” var i själva verket rysk propaganda?!

  2. Martin Kullberg
    16 januari, 2017 at 17:25

    Jag tror vi hittat de nästa stjärnskotten till StratCom!

    Över 40-sidor är ett väldigt ineffektivt sätt att formulera ”Håll käften!”.

    Men det finns vissa nyckelord som kan förklara vad det rör sig om, de använder ordet ”narrativ”, det rör sig således om postmodernt nonsens. Det är inte lite lojalitet man kräver när man skall vara lojal narrativet, det handlar alltså inte om huruvida det man säger är sant, det skall även presenteras på rätt sätt. För att ljuga bra måste man ha en mycket stor kontroll över en fråga, den som talar sanning kräver inte det.

    Det intressanta med rysk desinformation (alltså annat narrativ än det officiella) är alltså att den kan uppstå helt utan rysk inblandning. Den som läser fakta i DN, SVD eller annan ”godkänd” dagstidning kan komma fram till ett annat narrativ kring skeenden genom att bara läsa faktan och ignorera berättelsen som tidningarna försöker passa in faktan i. Du kan alltså numera bli landsförrädare bara genom att läsa alla ”godkända” artiklar i ett ämne och dra en egen slutsats.

    Ett exempel på hur du kan bli förrädare emot det ”godkända” narrativet, det är om du tar mycket allvarligt på saker så som fascism, nazism eller islamism. Om du anser att detta är mycket farliga tendenser i samhället och att de skall bekämpas med alla till buds stående medel. Då behöver du inte läsa Sputnik för att anse att man skall undandra stöd till ett uppror som har dessa element i framträdande positioner.

    Problemet för författarna är att när man antyder att de som inte håller med dem är landsförrädare, det är att det inte kan finnas plats för bägge i samhället. Det är en så allvarlig anklagelse att ingen som utsätts för den kan låta den stå under sin livstid. De skapar alltså ett stort antal människor som under sin livstid inte kan tolerera att Martin Kragh och Stefan Åsberg har någon trovärdighet kvar, de kan aldrig sluta och lägga sig för anklagelserna. De anklagade kan aldrig rycka på axlarna och gå vidare, artikelförfattarnas framtida produktion kommer bara skapa fler och fler som inte kan tolerera att de har någon trovärdighet alls. Ingen i detta sammanhang kan gå vidare.

    • Kremlologi är på frammarsch
      16 januari, 2017 at 19:11

      Det är i alla fall längre en CIA rapporten på 25 sidor. Det visar att även svensken kan konsten att hitta på, spinner t o m bättre än självaste CIA. Vem vet, kanske kommer arkeologer finna spår av Rysslands propaganda före Kristis födelse? Det våras för svensk kremlologi. Kremlologi är ju större än Ryssland (världens största land)!

    • Martin Kullberg
      16 januari, 2017 at 21:38

      Man kan förstå varför man har sådana problem att värja sig emot folk som inte är lojala det offentliga narrativet. Man arbetar ad hoc med att skapa sitt narrativ kring ett skeende medan de utvecklas. Man utmålar exempelvis syriska rebeller som vita som snö och Assad som svart som natten, man kan ju inte förutse vad rebellerna och Assad hittar på i framtiden som gör dem mer och mer grå. Man måste då spontant försöka justera sitt narrativ allt eftersom information blir tillgänglig, det gör ens narrativ instabilt och känsligt. Kritiker som i efterhand läser faktan och konstruerar ett narrativ utifrån det får ett mycket stabilare narrativ. Därför måste man kräva allt striktare disciplin vad gäller narrativet.

      Ett exempel på att lögnen har korta ben.

  3. Alex
    16 januari, 2017 at 21:17

    När hittade vi senast en Rysk ubåt i Svenskt vatten?
    När hittade Finland senast en Rysk ubåt i Finskt vatten?

    När bevisades överhuvudtaget något (av dignitet) som falska nyheter från Ryssland?

    Var är bevisen för MH17 kraschen?
    Var är bevisen för Ryska trupper i Ukraina efter 2 år?

    Var är bevisen för överhuvudtaget? Var är bevisen på Rysk aggression? Krim har röstat 2 gånger på 90 talet om att gå tillbaka till Ryssland.

    Var är fotot på en enda Rysk bomb som inte detonerats bland civila i Syrien?

    En annan kan börja undra om koncentrationsläger och månlandningar är påhittade sagor och det är tack vare gammel-media

    • Martin Kullberg
      16 januari, 2017 at 23:06

      Sånt här förintelseförnekande skitsnack är bara en massa troll som försöker skapa utrymme för fler ad hominem av den typen Martin Kragh och Sebastian Åsberg håller på med. Sådana troll kan dra härifrån.

      • Vems historia?
        17 januari, 2017 at 11:51

        Var inte så tvärsäker, ingen rök utan eld.

        • Martin Kullberg
          17 januari, 2017 at 13:44

          Gör en metaanalys av politiska inriktningar som inte inte sägs styras av en judisk konspiration. Jag har kollat på åtskilliga timmar och läst åtskilliga pekoral. Kristen konservatism är den politiska inriktningen som inte styrs av en judisk konspiration av de som sprider antisemitiska konspirationsteorier, vilket på nätet främst är den amerikanska kristna högern.

          Högern baseras på tradition, då som nu, självklart.

          • Blåsa
            18 januari, 2017 at 15:34

            Man behöver ingen meta-, eller mesoanalys för den delen. En mikroanalys av exempelvis AIPAC, Labour Friends of Israel, Conservative Friends of Israel, räcker.

    • History is bunk
      17 januari, 2017 at 01:03

      Väst håller sig fast vid devisen ”avsaknaden av bevis betyder inte oskuld”. Just nu måste Ryssland bevisa sin oskuld. Och även om den gör det, så räcker det inte för västs styrande. Ryssland är skyldig – kvittar om ingen Ryss ubåt hittas, inga trupper fanns vid ”invasionen av X Y eller Z”, inga konkreta bevis på hackattacker. Västs narrativ är det enda som gäller.
      Att 1900-talets stora händelser är sagolika finns det en hel del som talar för.

  4. M
    17 januari, 2017 at 10:17

    Stefan Lindgren:

    ”Professor Ellen Mickiewicz vid Duke Universiity, North Carolina, USA, påpekar att hela bilden av en rysk propagandaoffensiv är falsk.

    Ofta har man tagit Russia Todays egen reklam om att ha 550 miljoner tittare i världen och 85 miljoner i USA alltför bokstavligt, menar Mickiewicz i RT.com 8/1.

    Ett bra exempel på överdrifter om rysk propaganda är Martin Kraghs och Sebastian Åsbergs artikel ”Russia’s strategy for influence…” i tidskriften Strategy, som först omtalades om en rapport från Utrikespolitiska institutet men nu reducerats till mer blygsamma proportioner sedan en rad fel uppdagats.”

    http://www.8dagar.com/2017/01/rysk-propagandaoffensiv-en-fiktion.html

  5. M
    17 januari, 2017 at 13:29

    Det är fascinerande hur västs propaganda sprider sig… Ryssland står bakom ALLT… Ingen har läst utmärkta undersökning som Politico gjort om UKRAINAS misslyckade sabotage… av Trump

    Donald Trump wasn’t the only presidential candidate whose campaign was boosted by officials of a former Soviet bloc country.

    A Ukrainian-American operative who was consulting for the Democratic National Committee met with top officials in the Ukrainian Embassy in Washington in an effort to expose ties between Trump, top campaign aide Paul Manafort and Russia, according to people with direct knowledge of the situation.
    The Ukrainian efforts had an impact in the race, helping to force Manafort’s resignation and advancing the narrative that Trump’s campaign was deeply connected to Ukraine’s foe to the east, Russia. But they were far less concerted or centrally directed than Russia’s alleged hacking and dissemination of Democratic emails.

    Yet Politico’s investigation found evidence of Ukrainian government involvement in the race that appears to strain diplomatic protocol dictating that governments refrain from engaging in one another’s elections.

    A daughter of Ukrainian immigrants who maintains strong ties to the Ukrainian-American diaspora and the U.S. Embassy in Ukraine, Chalupa, a lawyer by training, in 2014 was doing pro bono work for another client interested in the Ukrainian crisis and began researching Manafort’s role in Yanukovych’s rise, as well as his ties to the pro-Russian oligarchs who funded Yanukovych’s political party.

    In an interview this month, Chalupa told Politico she had developed a network of sources in Kiev and Washington, including investigative journalists, government officials and private intelligence operatives. While her consulting work at the DNC this past election cycle centered on mobilizing ethnic communities — including Ukrainian-Americans — she said that, when Trump’s unlikely presidential campaign began surging in late 2015, she began focusing more on the research, and expanded it to include Trump’s ties to Russia, as well.

    She said she shared her concern with Ukraine’s ambassador to the U.S., Valeriy Chaly, and one of his top aides, Oksana Shulyar, during a March 2016 meeting at the Ukrainian Embassy. According to someone briefed on the meeting, Chaly said that Manafort was very much on his radar, but that he wasn’t particularly concerned about the operative’s ties to Trump since he didn’t believe Trump stood much of a chance of winning the GOP nomination, let alone the presidency.

    Chalupa said the embassy also worked directly with reporters researching Trump, Manafort and Russia to point them in the right directions. She added, though, “they were being very protective and not speaking to the press as much as they should have. I think they were being careful because their situation was that they had to be very, very careful because they could not pick sides. It’s a political issue, and they didn’t want to get involved politically because they couldn’t.”

    Telizhenko recalled that Chalupa told him and Shulyar that, “If we can get enough information on Paul [Manafort] or Trump’s involvement with Russia, she can get a hearing in Congress by September.”

    NYT bluffar om en Manafort utredning av ukrainska korruptionsbyrå och senare CNN om en FBI inblandning:
    The New York Times, in the August story revealing the ledgers’ existence, reported that the payments earmarked for Manafort were “a focus” of an investigation by Ukrainian anti-corruption officials, while CNN reported days later that the FBI was pursuing an overlapping inquiry.

    Inblandning av ukrainska politiker i Manafort affären:
    A former Ukrainian investigative journalist and current parliamentarian named Serhiy Leshchenko, who was elected in 2014 as part of Poroshenko’s party, held a news conference to highlight the ledgers, and to urge Ukrainian and American law enforcement to aggressively investigate Manafort.

    At the time, Leshchenko suggested that his motivation was partly to undermine Trump. “For me, it was important to show not only the corruption aspect, but that he is [a] pro-Russian candidate who can break the geopolitical balance in the world,” Leshchenko told the Financial Times about two weeks after his news conference. The newspaper noted that Trump’s candidacy had spurred “Kiev’s wider political leadership to do something they would never have attempted before: intervene, however indirectly, in a U.S. election,” and the story quoted Leshchenko asserting that the majority of Ukraine’s politicians are “on Hillary Clinton’s side.”

    But by this month, Leshchenko was seeking to recast his motivation, telling Politico, “I didn’t care who won the U.S. elections. This was a decision for the American voters to decide.” His goal in highlighting the ledgers, he said was “to raise these issues on a political level and emphasize the importance of the investigation.”

    Valentyn Nalyvaichenko, a Ukrainian former diplomat who served as the country’s head of security under Poroshenko but is now affiliated with a leading opponent of Poroshenko, said it was fishy that “only one part of the black ledger appeared.” He asked, “Where is the handwriting analysis?” and said it was “crazy” to announce an investigation based on the ledgers. He met last month in Washington with Trump allies, and said, “of course they all recognize that our [anti-corruption bureau] intervened in the presidential campaign.”

    Many Ukrainian officials and operatives and their American allies see Trump’s inauguration this month as an existential threat to the country, made worse, they admit, by the dissemination of the secret ledger, the antagonistic social media posts and the perception that the embassy meddled against — or at least shut out — Trump.

    “It’s really bad. The [Poroshenko] administration right now is trying to re-coordinate communications,” said Telizhenko, adding, “The Trump organization doesn’t want to talk to our administration at all.”

    Poroshenko’s allies are scrambling to figure out how to build a relationship with Trump, who is known for harboring and prosecuting grudges for years.

    A delegation of Ukrainian parliamentarians allied with Poroshenko last month traveled to Washington partly to try to make inroads with the Trump transition team, but they were unable to secure a meeting, according to a Washington foreign policy operative familiar with the trip. And operatives in Washington and Kiev say that after the election, Poroshenko met in Kiev with top executives from the Washington lobbying firm BGR — including Ed Rogers and Lester Munson — about how to navigate the Trump regime.

    The Poroshenko regime’s standing with Trump is considered so dire that the president’s allies after the election actually reached out to make amends with — and even seek assistance from — Manafort, according to two operatives familiar with Ukraine’s efforts to make inroads with Trump.

    “None of the Ukrainians have any access to Trump — they are all desperate to get it, and are willing to pay big for it,” said one American consultant whose company recently met in Washington with Yuriy Boyko, a former vice prime minister under Yanukovych. Boyko, who like Yanukovych has a pro-Russian worldview, is considering a presidential campaign of his own, and his representatives offered “to pay a shit-ton of money” to get access to Trump and his inaugural events, according to the consultant.

    The consultant turned down the work, explaining, “It sounded shady, and we don’t want to get in the middle of that kind of stuff.”

    http://www.politico.com/story/2017/01/ukraine-sabotage-trump-backfire-233446

    https://libertyblitzkrieg.com/2017/01/13/some-election-interference-is-more-equal-than-others-how-ukraine-meddled-on-behalf-of-clinton/

    Andra artiklar om Ukrainas inblandning:

    http://thesaker.is/guess-whats-neither-meat-nor-fish-but-ms-chalupa-and-john-schindler-by-scott/

    http://jfmxl.sdf.org/USA/20170103-why-crowdstrike-s-russian-hacking-story-fell-apart-say-hello-to-fancy-bear.html

Comments are closed.