Jag publicerar här en skrämmande artikel av Alex Gorka som har översatts av Christine Vaple. Tack! Strategic Culture och
Southfront

I år har NATO redan organiserat ca 100 övningar, 20 procent mer än samma period år 2017. Sabre Strike-2018, en storskalig USA-ledd övning med 18 000 soldater från 19 NATO-medlemmar och partnernationer, pågår 3-15 juni. Omfånget har ökat stadigt för varje år. Det var 11 000 trupper år 2017, 9 000 år 2016, 6 000 år 2015, 4 700 år 2014 och 2000 år 2013 – det var så en relativt liten exercis förvandlades till den regelbundna grupperingen av avsevärd styrka i närheten av Rysslands gränser. Moskva uttryckte sin oro över detta vid sammanträdet mellan NATO och Ryssland den 31 maj.

Denna multinationella övning som organiseras varje år sedan 2010 hålls på träningsområdena i Polen, Lettland, Litauen och Estland. Icke-NATO-länder som deltar är Finland och Makedonien. Luftangreppslandningar är en del av scenariot för att stärka kompetensen att inleda offensiv verksamhet.

Sabre Strike sammanfaller med den luftburna exercisen Swift Response i Lettland, som avslutas den 8 juni. Den omfattar 800 fallskärmshoppare från USA, Lettland, Litauen, Israel och Polen.

Det kommer att bli fler övningar under 2018 nära Rysslands gränser, inklusive Trident Juncture, en riktigt stor övning i slutet av oktober-början av november, med 35 000 trupper från 30 nationer, tillsammans med 70 fartyg och ca 130 flygplan, och Anakonda anordnad av Polen i november. Den senare kommer att involvera 100 000 soldater, 5 000 fordon, 150 flygplan och 45 krigsfartyg. Storleken är häpnadsväckande. Man kan föreställa sig hur mycket det kostar! Anakonda-scenariot inkluderar förebyggande anfall.

Om inte detta är en öppen förberedelse för krig, vad är det då?

USAs arméstabschef general Mark Milley tror att det är det. Enligt honom ”att ha storskaliga NATO-styrkor i Baltikum och Polen, liksom bristen på insyn – vi ser seriösa förberedelser för ett stort krig.” Han vet vad han talar om.

I maj höll NATO en stor Siil (Hedgehog) övning i Estland och norra Lettland med mer än 15 000 soldater. Serien av övningar utförs mot bakgrund av det förslag som Polen lade fram för att placera ut amerikanska trupper på sin mark, där Warszawa bekostar basbygget. Ett årligt NATO-toppmötet i juli kommer att behandla frågorna om ytterligare förstärkning av styrkorna i Europa, inklusive på den östra flanken.

Det har nyligen avslöjats att alliansen planerar att skapa ett tillägg till NATOs Response Force (NRF), som ökar styrkan från 20 000 till ca 50 000 genom att skapa en pool med 30 000 soldater med egna flygplan och fartyg redo att användas operativt inom 30 dagar. Initiativet är USAs men ska ledas av Tyskland. Blockets försvarschefer kommer att diskutera frågan vid sitt kommande möte den 8-9 juni innan den läggs in på dagordningen för toppmötet i NATO 11-12 juli. NATOs krigsförberedelser mot Ryssland inkluderar det nya krisresponskommandocentret i Ulm, i södra Tyskland, och ett annat i den amerikanska staten Virginia.

Denna styrka, samt andra enheter, kommer att bli en del av övningarna och soldaterna kommer att utplaceras temporärt, men regelbundna övningar förutsätter skapandet av infrastruktur som trupperna kan använda vid ankomsten, för att inleda offensiva åtgärder. På motsvarande sätt förstärks logistiken.

Det finns färska nyheter som kommer att skapa rubriker innan toppmötet i juli. Diskussioner pågår om att placera ut USAs luftvärnssystem THAAD i Tyskland. Detta skulle täppa till ett hål i radartäckningen som uppstod då utplaceringen av ett andra Aegis Ashore-system i Polen skjutits upp. Den polska regeringen har tillkännagivit planer på att köpa det amerikanska luftvärnssystemet Patriot PAC-3 MSE.

Både THAAD och Patriot har ganska begränsad kapacitet mot sofistikerade ICBM, men Aegis Ashore är effektivare.

Modernisering kommer att ske, avancerade robotar och system kommer att flyttas till redan befintliga platser. Huvudsaken är att infrastrukturen, grunden för att bygga upp ballistisk missilförsvars- och ytmålskapacitet, kommer att finnas på plats. Och det enda målet är Ryssland. Aegis Ashore kan avskjuta medeldistansmarkrobotar mot Ryssland i strid med INF-fördraget. Om några år kommer Polen att stå värd för detta. THAAD-radar kan i hög grad förbättra Aegis Ashores kapacitet genom att vidarebefordra data till dem. AN/TPY-2 har en uppskattad räckvidd på 1 500-3 000 km. Den maximala ”instrumenterade räckvidden” är 2 000 km för att kunna övervaka stora bitar av Rysslands territorium.

INF-fördraget är på väg att kollapsa. Om det rivs upp skulle den ifrågavarande infrastruktur vara precis det som USA skulle behöva för att utstationera INF i Europa, med möjlighet att skydda de som redan är på plats. F-35or utrustade med B61-12 nukleär precisionsstyrd ammunition skulle också ligga under paraplyet för befintliga luftvärnssystem som formellt utplacerats för att motverka det obefintliga hotet från Iran.

NATO-toppmötet i juli ska fokusera på ”det ryska hotet”. Den extraordinära omfattningen av militära övningar genomförda så intensivt, med scenarier som inkluderar att ta in förstärkningar för att avancera, att inte inta defensiva positioner, att skapa infrastruktur utanför Rysslands dörr och förbereda logistiken för att tillhandahålla offensiv verksamhet, kommer att beskrivas som det minsta blocket kan göra då man står mot den överlägsna fienden. Att provocera Ryssland att vidta åtgärder som det annars inte skulle vidta är det säkra sättet att föra Europa tillbaka till det kalla krigets dagar.

NATO kunde ha valt ett annat sätt att lösa problemen vid förhandlingsbordet, men det gjorde man inte. Det europeiska säkerhetsfördraget (2009) och avtalet om grundläggande principer bland bland medlemmarna i NATO-Ryssland inom säkerhetssektorn (2009) som föreslogs av Ryssland avvisades på rak arm utan några försök att allvarligt förhandla om förslagen. Tysklands initiativ 2016 att inleda samtal om en ny europeisk säkerhetsöverenskommelse välkomnades men sopades sedan under mattan. FN-mötet den 31 maj ägnades mer åt Skripal-fallet än europeiska säkerhets- och vapenkontrollfrågor. Faktum är att NATO inte har lyft ett finger för att minska spänningarna. Istället ökar det snabbt tempot för militära aktiviteter nära Ryssland i en oöverträffad omfattning, vilket underminerar det som nu kan finnas kvar av europeisk säkerhet. Alliansen har gjort sitt val och föredrar provokationspolitiken.

Min kommentar.
Nato som har en militärbudget som är ungefär 15 gånger större än Rysslands laddar upp. Det är ingen akademisk fråga. Sverige har ensidigt satsat på att liera sig enbart med Nato:s ledare USA. Mycket farligt säkerhetspolitiskt. Mycket bättre att även etablera samarbete med Ryssland förstås. Om Ryssland anfalls slår man tillbaka, och då kan Sverige vara ett mål. Ryssland som är mycket svagare än Nato lär inte anfalla. Övningen äger rum 12-15 mil från St Petersburg. Pål Steigan påpekar detta liksom bland annat att Israel deltar för första gången. Times of Israel; Pål Steigan

i Andra om:
Nato, USA, Sabre, CIA, Polen, Politik, Sverige, Ryssland massmedia, krig, imperialism, demokrati,
Israel,historia