|
Just så är det, jag sitter och läser en biografi om Palme nu på morgonen den 1 maj, mina funderingar handlar förstås om vad han skulle ha tyckt och situationen idag om han hade levat. Olof Palme var en mycket duktig talare, och säkerligen hade han funnits med på Norra Bantorget idag, även om han hade pensionerat sig från politiken. Han skulle ha fyllt åttioett år i år om inte någon hade mördat honom. Jag riktigt hör Olof Palmes ton och röst när han skulle ha kommenterat vår nye statsminister. Få politiker når upp till hans förmåga även om man ibland kan se och höra tappra försök. Idag basunerar tidningarna ut att Mona Sahlin har förlorat i förtroende bland allmänheten i den ständigt pågående opinionsmätningen. Det är inte mycket att säga om det, hon har varit partiledare länge nu och det enda som åstadkommits från socialdemokraternas sida är ett antal förslag för att stödja företagarna. Något tal om Jämlikhet, Solidaritet och Broderskap hörs aldrig längre och rimligen kommer det innebära att Mona Sahlin förlorar mer i popularitet bland sina egna väljare. Möjligen kan hon överraska idag i något offentligt tal, men jag tvivlar på den saken. En som får stort utrymme i media idag är Per Schlingmann, han säger nämligen att även moderaterna firar den första maj, de hyllar arbetet. Aftonbladet låter honom framträda på nyhetsplats, men jag har ännu inte sett någon socialdemokrat säga något. Men det är klart, när sossarna kritiseras vad de än säger så är väl inte lusten att uttala sig den största heller, möjligen blir det mer efter alla tal som kommer att hållas runt landet. Vi som var vuxna på 70-talet kan nog alla se Palme framför vår inre syn när han skulle ha talat på Norra Bantorget, hade han varit samma person som han var på tidigt 70-tal så hade han formligen sopat banan med Sahlin och Reinfeldt. Hans nackdel var möjligen att han var lite för duktig i debatter och att hålla tal. Folk irriterade sig på honom, ofta nog för att det märktes att han var begåvad. Men alla som minns honom saknar honom i debatten, fast om han hade haft samma utstrålning som 81-åring vet jag förstås inte. Tro nu inte att jag är okritisk till Palme, absolut inte. Han var i mångt och mycket en räv, och det var inte alltid som han gjorde bra saker. Det känns onödigt att rapa upp det jag |
är missnöjd med, men faktum kvarstår, han var en socialdemokrat som kunde peka med hela handen, och han gjorde det. Ingen kan ens med bästa vilja i världen säga att Mona Sahlin har någon sådan förmåga, hon är dessutom betydligt tunnare politiskt. Det är synd för det innebär troligen att de tre partier som nu står i opposition kommer fortsätta att vara det efter 2010. Jag funderar faktiskt på om jag ska ta mig in till Norra Bantorget och lyssna till talen, tyvärr kolliderar det med den riktiga demonstrationen så jag får se. Men håll med mig, vi som minns Palme vet också att socialdemokratin dog med honom, eller hur? AB1 DN12 SvD12 Andra om: Mona Sahlin, Olof Pale, Socialdemokraterna, Högervridning, Jämlikhet, Solidaritet, Broderskap, Nyliberalism, Profillösa, Betondsossar, Gråsossar, Val 2010, Politik [tags]Mona Sahlin, Olof Pale, Socialdemokraterna, Högervridning, Jämlikhet, Solidaritet, Broderskap, Nyliberalism, Profillösa, Betondsossar, Gråsossar, Val 2010, Politik[/tags] |
29 svar till “Socialdemokratin dog med Olof Palme”
Palme ger jag inte mycket för heller. En politiker som tänkte mest på sin egen karriär. Långt från den helgonglorian som vissa vill sätta på honom.
Ja, med mordet på Palme dog socialdemokratin och folkhemmet med. Att Palme skulle ha tänkt bara på karriären är riktigt korkat – Palme var aldrig den som tog minsta motståndets väg så som politiker idag gör!
#2 palle – Tja, där är nog många som tror att Palme var väldigt medveten om IB, trots att han förnekade all inblandning.
Det är klart att han var medveten om IB, han visste oxo om Vad Geijer hade för fuffens för sig. Men socialdemokratin dog med honom, helt klart.
För mig var det slående hur Palmes ministrar, innan liket ens hunnit kallna, rusade fram och intog sina positioner och hur snabbt systemskiftet sedan genomfördes och decennier av för folkmajoriteten av arbetare vunna framgångar raserades.
Palme må ha varit trött i slutet såsom nyliberalen Feldt hävdade men som symbol för framgångarna, antikrigsretoriken, folkhemmet och att en annan värld är möjlig, var han ovärderlig inte bara för svenskar utan för miljontals förtyckta i USAs militärdiktaturer världen över.
Sedan hade han inte bara varit en röst att räkna med långt efter -86 i världpolitiken utan en levande inspirationskälla för andra socialdemokratiska politiker än de nu inavlade socialliberalerna.
bedrägeriet har antagit proportioner som gör oss bedövade och bedrövade: att moderaterna firar första maj är det äckligaste som har hänt i den politiska samtidshistorien
palme äger: frid över hans skarpa sinne och minne
Rätt, den dog med Palme!
Ett mycket bra inlägg Jinge! Finns det en biografi om Palme?
Så sant!
Och
Idag lever dagens sossar på Palmes gärningar, men för en högerpolitik.
Jag vill nog hävda att de sista resterna av socialdemokratins själ försvann med Erlander, P:s engagemang under tidigt 70-tal var socialdemokratins recept för att oskadliggöra en vänster på framväxt, idag skulle vi kalla fenomenet triangulering.
Jag är också beredd att hålla med. Jag har varit med i partiet i över tjugo år, har också hunnit med att sitta i några nämnder. Men tre år efter att Persson tillträtt som partiordförande så slutade jag att betala medlemsavgiften. De senaste valen har jag röstat på (v) i alla valet utom kommunalvalet där de fortfarande får min röst. Att jag inte röstar på (v) här beror på att jag ogillar ett par av deras fullmäktigeledamöter. Men partiet ”dog” på 80-talet.
xxxxxxxxxxxxxxxx
Palme sa en sak, politik är att vilja.
Vill dagens sossar någonting än bara maktskifte?
Det andra frågetecknet är övertron på vp, de är i mångt och mycket en relik från förr som inte har haft någon makt.
Men rent reellt har vi facit redan, om de skulle få makten. Det räcker med att betrakta vad som har hänt med deras likar i världen. Vp har inte utvecklats och håller fast vid sin syn på partidemokrati, vilket betyder att utrymmet för Perssonare och Sahlinare finns även där.
Det förhållande gör att vi behöver ett nytt valsystem där väljaren själv kan avgöra vem han/hon vill ha som sin företrädare och ytterst, statsminister.
Givetvis avskyr partiapparaterna att väljarna ska ha inflytande över vilka från partiet som bänkar sig i riksdagen och regeringen.
Det ska också vara så att den som kan tänka sig att sitta i regeringen ska finnas med på en valsedel, så att väljarna vet vilka som kan förväntas bli ministrar. Ingen minister ska komma från tomma intet.
bra
en diskussion om vad politik är och vad en politiker är
vad är en politikers uppdrag: jag läser i dn om axen olin som beskriver hur hon knäcktes av maktkampen partimedlemmar emellan i stadshuset
inte kampen mellan partier: inte idealismen
utan kampen inom partiet om att synas om positioner om att visa vem man är själv
herregudrun varför väljer man en politiker: varför tar en politiker sitt uppdrag
för att bli offentlig och smörja sin egen egotripp och – möjligen eftersom makt är en kick – att styra och ställa
eller för att tjäna sina medborgare
det undrar jag nu
var är själen i samhället
Att ”socialdemokratin dog med Palme” är väl att ta i. Fråga är snarare om Palme någonsin varit särskilt representativ för sossarna. Ingen efter honom har tagit efter hans politik (annat än i retoriken på sin höjd), men ingen före honom förde den politiken heller, så det är snarare så att Palme avvek från sosse-traditionen. Hade Palme inte mördats hade han knappast hyllats av dagens sossar utan blivit ihågkommen för sina gärningar istället, och då är det inte lika imponerande. Det är först nu på senare år som Sveriges ekonomi äntligen har fått tillbaka styrkan vi hade innan Palme.
Olof Palme var välkänd politiker i hela världen
Han var begåvad och modig ,han hade förmåga att tala och kritisera och därför han var inte så omtyckt av både Israel och USA
Palme var den första politiker i europa som tog kontakt med Yasser Arafat trots protester från Israel , han försvarade palestinierna och deras frihetskamp
Vi palestinier saknar honom , dagens socialdemokrater är mer till höger än vad moderatena är och det är väldigt synd
embryo – politiker för att tjäna sina medborgare, tjenare… en politiker idag utsätts för så mycket smälek från dem som själva i demokratisk ordning har valt dem, att hälften kunde vara nog.
För övrig tycker jag att herregudrun är ett underbart uttryck och knycker det härmed.
Nu har sossarna under Monas ledning sedan valet suttit och försökt räkna ut vad som måste förändras i Partiets program för att vinna nästa val, och vad har man lyckats presentera hitills. Något flum om att arbetsförmedlingen skall börja med någon form av kompetensförmedling. Va, efter så lång tid inte mer än så att komma med.
Fel! Folket får de ledare man förtjänar. Ingen av dagens ledare hade platsat i de olika partierna på 70-talet.Fälldin drevs framför en aktiv centerrörelse. Palme drevs framför en aktiv socialdemokrati. Osv. Utan aktiva folkrörelser inga bra ledare. I dag handlar det om media och en aktiv borgerlighet med Timbro som motor. Schyman drevs av en aktiv kvinnorörelse men sköt sig själv i foten.
mary: herregudrun är det obsalut verkshöjd på: men jag kan låna ut det mot en röst mot alliansen 2010
”en politiker idag utsätts för så mycket smälek från dem som själva i demokratisk ordning har valt dem, att hälften kunde vara nog”
så det skulle vara någon slags kamp man hamnar i som politiker: mot sina väljare
då är det verkligen dags att bryta jobb
herregudrun vilket förfall i sådana fall
Men Ingvar Carlsson var väl en bra socialdemokrat? Han var ju en av Palmes lärjungar och jag har det svårt att se honom som en högersosse.
Nej du embryo, du begär för mycket av mig.Då avstår jag och myntar ett nytt med samma betydelse (så som jag förstå det alltså.
Herregösta… Inte så dåligt va? Också verkshöjd kan jag tycka.
ianto, Ingvar Carlsson var inte Palmes lärjungen. De var nästa jämnåriga och därför ansåg många att Carlsson aldrig skulle få chansen att bli statsminister utan det skulle bli en yngre förmåga efter Palme.
Carlsson roll under Erlander och Palme var den grå eminenssen, personen med mycket makt men som inte syntes utåt.
Mordet på Palme förändrade mycket för Carlsson och andra i sossehierarkin, för folket definitivt till det sämre.
Trots att det har gått så lång tid så fortsätter mordet på Palme att påverka sverige och det politiska livet. Skälet till det är att Palme var en ideolog.
Ianto, Ingvar Carlsson var kanske inte högersosse, men han hade å andra sidan Kjell-Olof Feldt som finansminister och det finns väl ingen som överhuvudtaget räknar in Feldt till sossarna numera.
Mary, herreGösta?
Menar du gösta eriksson vasa.
Det är den enda gösta som har gjort djupa avtryck i historien. Men det är ju klart, du är ju konservativ och gösta är ju en relik från svunnen tid då herrar verkligen var herrar.
Ok, men Ingvar Carlsson fick ju ärva Kjell-Olof Feldt från Palmes regering. Annars gillade jag mycket Ingvar Carlssons personlighet. Han var ödmjuk och respekterade andras åsikter. Till skillnad från Göran Person så gav han utrymme för starka viljor inom regeringen.
Dessutom hade han en arbetarklassbakgrund (son till lagerarbetare), många socialdemokrater var inte riktigt bekväma med Palmes överklassbakgrund.
Jag kan rekommendera en titt på Svts öppna arkiv på webben. Programmet Gäst hos Hagge hade ett inslag med samtal mellan Hagge och Palme (1977). Jag tyckte att det var ett mycket intressant program då min minnesbild av Palme inte är stor. Man får veta lite mer om människan Palme och hur han kom att bli politiker i unga år.
Jasså.Uppkomlingar är alltså mer värda för att de har s.k arbetarbakgrund?
kanske gösta bohman eller gösta knutsson
fast den ene var sanslös och den andre svanslös