Det pågår en debatt om bedömningen av rapporten från säkerhetstjänster i USA om påstådd rysk hackning och påverkan på valet i USA. En första fråga är vad rapporten visar. Vilka är stödet för att rysk hackning har skett? Försvarsminister Peter Hultqvist sa i lördagsintervjun i Radio P1 att han inte hade skäl att tvivla på rapporten. Skrämmande, med tanke på all desinformation som tidigare kommit från USA:s säkerhetstjänst. Jag tillhör de många som menar att rapporten inte framlägger bevis för att hackning skett – fast ledande Västpolitiker och massmedia anser det. Pinsam CIA-rapport om Rysslands hackerattacker. Där anför jag också en artiel i Los Angeles Times ”The U.S. has a long history of attempting to influence presidential elections in other countries – it’s done so as many as 81 times between 1946 and 2000, according to a database amassed by political scientist Dov Levin of Carnegie Mellon University.” Los Angeles Times

Ett undantag i medias okritiska accepterandet av rapporten från CIA & Co utgörs av en artikel av Lars J Eriksson i Skånska Dagbladet, första gången publicerad 8/1. Skånska Dagbladet: Inga bevis för rysk inblandningJag återger den nedan.
Säkerhetstjänster i USA

Kan nämna att jag nyligen hade skäl att lyfta fram en artikel av samme journalist om Syrien Lars J Eriksson om Syrien i Skånska Dagbladet Författaren Lars J Eriksson, som betecknar sig som borgerlig. Tänk om andra journalister av olika bakgrund kunde ha en öppen faktasökande inställning, och visa respekt för FN-stadga och folkrätt.

Lars J Erikssons artikel i Skånska Dagbladet.
I veckan som gick presenterade de amerikanska underrättelsetjänsterna sin rapport om rysk inblandning i presidentvalet, inför en utfrågning i ett senatsutskott. Förväntningarna var stora på att få se bevisen som skulle styrka att det verkligen förekommit en rysk inblandning för att få de amerikanska väljarna att föredra Donald Trump som president framför Hillary Clinton.
Resultatet som presenterades var pinsamt undermåligt, närmast fiaskoartat.

Den amerikanska tv-kanalen CNN, dessutom känd för att stå det demokratiska partiet nära, har räknat upp de tio tyngsta påståendena i rapporten som skall styrka rysk inblandning. CNN:s tio punkter

Gemensamt för alla dessa tio punkter är att inte ett enda bevis framförts i rapporten som visar att Ryssland eller president Vladimir Putin agerat för att störa det amerikanska valet.

Det ofta upprepade ordet i rapporten är att de amerikanska underrättelsetjänsterna ”assess”, alltså ”bedömer” att Ryssland agerat si eller så för att påverka den amerikanska presidentvalrörelsen.

Påståendena är närmast bisarra. Det sägs till exempel att ryska medier i somras i växande utsträckning försökte påverka de amerikanska väljarna genom att oftare skriva om det ryska valet och ofta gjorde det med udden riktad mot Hillary Clinton. Men alla medier – så även i Sverige och i resten av världen – skrev förstås mer från sommaren och framåt när vi kom närmare valet. Att rapporteringen var mer kritisk mot Clinton än mot Trump var inte märkligare än att svenska medier var mer pro-Clinton än för Trump. Hillary Clinton har i flera års tid varit impopulär i Ryssland eftersom hon varit på kant med president Putin.

För att styrka att det pågick en rysk kampanj mot Hillary Clinton åberopar de amerikanska underrättelsetjänsterna bland annat den ryska motsvarigheten till CNN, Russia Today. Att amerikanska väljare i någon större utsträckning skulle titta på Russia Today eller ens känna till dess existens och än mindre låta sig påverkas faller på sin egen orimlighet. Tittandet handlar snarare om promille än procent. Även påståendet om ryska statligt styrda hackerattacker har säkerhetstjänsterna misslyckats att leda i bevis. De tror sig ha identifierat några grupper hackare och misstänker att dessa agerat mellanhänder åt statliga ryska intressen och i slutänden läckt uppgifter till Wikileaks. Men även där saknas bevis.

Det förefaller mig osannolikt att ryska staten eller president Putin skulle försökt påverka det amerikanska valet. Övervägande skäl talade in i det sista för att Hillary Clinton skulle vinna. Det hade därmed stridit mot ryska intressen att skada relationen till den som såg ut som nästa amerikanska president.

De som läcker känsliga uppgifter finns nästan alltid i närheten av de som skadas. Därför är det mest troligt att läckorna som var negativa för Hillary Clinton kom inifrån det demokratiska partiet och inte från hackare. Hon var en omstridd och rätt illa omtyckt kandidat, inte minst för agerandet mot Bernie Sanders.

Jo förresten. Ett enda bevis lyckas de amerikanska säkerhetstjänsterna faktiskt avslöja. Det är när de rapporterar att de själva via telefonavlyssning hört ryska topptjänstemän jubla åt att Donald Trump vann valet.

i Andra om: massmedia Skånska Dagbladet Syrien, hackning, Obama,CIA imperialism, Donald Trump, krig, USA, Politik, media, information, utrikespolitik NATO opposition, ”unconventional warfare”, demokrati,Hillary Clinton, desinformation, terrorism, vapen, Ryssland