Ulf Karlström har skrivit detta gästblogginlägg. Ulf har tidigare publicerat inlägg här om miljö och ekonomi, om så kallad ”humanitär intervention”, ”Är du teknikberoende min vän?”, om EU, om Borgs budget och om Södertäljerättegångarna. Han är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar), skriver facklitteratur och var ordförande i De Förenade FNL-Grupperna (DFFG) 1968-70, efter Sköld Peter Matthis. Han är också med i styrelsen för ”Folkrörelsen Nej till EU”.
Detta inlägg tillför en mycket viktig dimension till vad som vanligen behandlas i denna blogg. Olika religiösa riktningar har eller sägs ha betydelse eller stor betydelse för politik, motsättningar i världen och strider, även om det religiösa momentet ibland verkar överbetonas visavis det politiska, för att nu uttrycka sig mycket allmänt. Och Lars Vilks -handlar det omr religion eller politik eller om en bladning – vilken i så fall?
Inlägget följer nedan:
Låt mig säga det direkt. Jag har inget som helst problem att samarbeta med
religiösa personer eller samfund när det gäller att fördöma USA/NATO:s alla krig över hela världen, som i Afghanistan och Irak, Israels ockupation av Palestina, den militära upprustningen av flertalet banditstater i Persiska Gulfen, eller annan militär upprustning. Jag utesluter inte ens Sverigedemokrater från ett sådant samarbete. Däremot förbehåller jag mig rätten
att starkt kritisera de världsåskådningar mina samarbetspartners enligt ovan missionerar för, om än inte vid samma tillfälle.
I programmet OBS i P1 2012-10-16 efterlyser ambassadören vid Den Heliga Stolen Ulla Gudmundson en ny syntes där landvinningar som demokrati och jämställdhet försvaras men där fönster finns mot evighet och helighet. Hennes inlägg ingår i en tragisk kampanj från statsanställda teologer som Sigurdsson, Svenungsson m fl, botgörare inom f d vänstern som Göran Skytte och, i någon mån, Leif GW Persson, Kristian Lundberg, samt skribenter som Ola Larsmo, Leif Zern och Göran
Rosenberg. Det gemensamma temat är att vi måste visa s k respekt för religionerna, dvs avstå från all religionskritik. Så långt, så långt tycks en del intellektuella anno 2012 ha avlägsnat sig från Upplysningen. Är det en period av anti-upplysning vi bevittnar, en slags fortsättning på det misch-masch som Postmodernismen representerade på 1980-talet och framöver?
OBS-inlägget bygger på den absurda föreställningen att de religiösa teserna (religionerna) är meddelade av någon ”ovan där”. Det är Gudmundsons och hennes tillskyndares postulat, och därmed blir förespeglingar om religionens återkomst m m enbart trista PR-projekt. No more, no less. Elementär religionsantropologi visar hur de materiella omständigheterna, varunder historiska samhällen har framlevt, knådar och skapar de tidsbundna religionerna. Dessa föreställningar har varit ett slags amalgam av traditioner, nytänkande, reformationsiver och transcendentalt hokus pokus.
Traditioner kan var grymma, beroende på omständigheter, men de måste också som en ren nödvändighet bära samhällena framåt. Förändringar, som förbättringar och uppfinningar, tvingar fram nya tankar och nya vanor, vilka blir till nya traditioner. Därför bär alltid traditionen en kärna av förnuft och rationalitet, även om den ständigt pressas, ibland mycket hårt, mellan bevarandets och förändringens kvarnhjul.
Årtusendens insikter och kunskaper finns inlemmade i de gamla religionerna, tillsammans med rena trolleritricken. Gudmundson och hennes teologiska megafoner, en Sigurdson, en Svenungsson m fl blundar för detta elementära
faktum.
Alain de Botton, i boken ”Religon för ateister”, menar att vi sekulära låtit religionen få ensamrätt på existentiella frågor, medan de snarare borde tillhöra hela mänskligheten. Kanske räcker det med att nämna J-P Sartre för att peka på tomheten i argumentet?
de Botton driver tesen att ”förlusten av känslan av gemenskap” är det moderna samhällets allra svagaste punkt. Jag förmodar att han skulle peka på att de tre svenska storstäderna har flest ensamhushåll, att ensamheten är ett stort svart hål i samhället idag. Frågan är om detta har med sekularism eller med det moderna samhällets arbetsfördelning att göra?
Det går knappast att förneka att skilsmässofrekvensen, ensamhushållen och det vaga begreppet ensamhet har ökat det senaste halvdecenniet. Det förblir dock oklart i vad mån detta har med sekulariseringen att göra. Religiösa samfund
betonar den heliga familjen, och i de små samfunden är församlingsgemenskapen viktig. I det senare fallet kan det uttryckas som att en extrem form av inkludering framälskas.
Baksidan på det myntet heter exkludering. Den starka sammanhållningen rymmer olika moment av tvång, vilket exkommunicerade dissidenter vittnat om. Fallet Knutsby må vara extremt, men signalerar att galenskap kan frodas inom religiösa sekter.
Problemet med de Bottons i många avseenden sympatiska bok är hans korporativism. Samhället framställs som en monolit, och begreppet klasser existerar inte i hans värld. Denna monolit tillskrivs ståndpunkter i religions- och andra frågor, som sannolikt få personer kan identifiera sig med. Var finns dessa sekulära, med svåra existentiella handikapp? Jag känner inte igen dem!
Tänk om Alain de Botton hade valt ett marxistiskt perspektiv! Då hade så mycket mer kunnat utvinnas ur traditionens och religionens historia. För faktum är att de Bottons bok rymmer mycken kunskap och många goda tankar.
i religion, ateism, rättvisa, Gud, Sverige, politik, NATO, USA, samarbete, livsåskådning, massmedia, tolerans, kultur, OBS,
15 svar till “Religionens återkomst eller förfallets?”
Religion har alltid varit en del av mänsklighetens historia. Det är svårt för den som är intresserad av mänskligheten och historia att inte även vara intresserad av religion. Många olika definitioner finns, från den mycket allmänna ”Religiös är den för vilken något är heligt”. R har spelat en enorm roll också politiskt.
Nu sticker jag ut huvudet, exponerar kanske bristande kunskap och minnesdefekter med 3 frågor:
Som min närmaste omgivining vet har jag en omöjlig dröm, nämligen att resa tillbaka som en med tolk försedd observatör vid kyrkomötet i Nicea 325. Där bestämde man att Jesus var Guds son, en del av Gud och inte bara en föredömlig människa.Särskilt tog man ställning mot arianerna som menade att Gus fanns före Jesus och skapat denne. Hur gick debatten? Vilka var de avgörande argumenten?
Och är det sant att den store påven Innocentius III (1198-1216) motiverade innebrännandet av katarerna i en kyrka med att Gud ändå till slut skulle skilja fåren från getterna?Ett av de tre korstågen han startade var mot just katarerna i södra Frankriken
Och varför sade Jesus på korset ”Eli, eli, lema sabaktani” – min Gud varför har du övergivit mig?
Jag har med fasa – verkligen FASA – under de senaste tio åren iakttagit hur kristendomen återerövrat Sverige. Hur Svenska kyrkan efter skiljandet från staten blivit mer och mer aggressiv i sin ”marknadsföring”. Hur kyrkan, och även frikyrkorna tränger in i skolorna, hos gamlingarna i äldreboenden, i sjukhusen. För att ”hjälpa till” med religionsundervisningen, för att ge ”tröst” till gamla och sjuka. Ulf Karlström nämner några namn ur vänstern som nu går ut som kristna. Det finns många fler: Göran Persson, Vanja Lundby Vedin, Helle Klein m.fl.m.fl. Och den svenska ”intellektuella eliten” anser det idag som ytterst chic att deklarera sig troende. Borta är socialisternas och liberalernas (de äkta) tro på förnuft och utveckling. Marschen bakåt mot ett förtryckande artonhundratalssamhälle går fort nu. Ett exempel på förändringen: Stefan Attefall (kristdemokrat, civil- ochbostadsminister) har genomdrivit ett statsbidrag till frikyrkorna. Ett bidrag för att stödja deras bibelläsning och bedjande hos äldre och-eller sjuka människor. – Reaktionen är på marsch när statsbidrag betalas ut för att direkt stödja den sortens religiösa aktiviter. Både Ulf Karlström och Anders Romelsjö ser något litet av positiva drag
hos religioner. Ulf Karlström skriver: ”Årtusendens insikter och kunskaper finns inlemmade i de gamla religionerna, tillsammans med rena trolleritricken.” Det är inte bara ”trolleritricken” som var-är motbjudande. Onda. Både Ulf Karlström och Anders Romelsjö glömmer i just denna debatt att religionerna – alla – alltid ställt upp på den härskande kastens sida. Deltagit i förtrycket. Kyrkomötet i Nicea: Det påstås ju att det var där kyrkan kom fram till att kvinnor inte har någon själ. Kanske är dock detta beslut inte historiskt belagt?(?) Min avsky för religioner har från början en grund i kristendomens syn på kvinnor. Som dotter till en ogift mor och på kristna grunder kallad ”oäkta”. Något som inte går att förlåta. Att Svenska kyrkan nu har kvinnliga präster är ju en modernisering som ju egentligen INTE har stöd i deras ideologi. En modernisering för att klamra sig fast i samhället. Ger här länken till Patrik Lindenfors artikel (Newsmill) ”Mitt Romneys religion är ingen privatsak” : http://www.newsmill.se/artikel/2012/09/12/mitt-romneys-religion-r-ingen-privatsak
Mormonernas idelogi och kyrka bisarra företeelser och vi borde alla fasa för tanken att Romney förmodligen kommer att bli ”den enda stormaktens” galjonsfigur.
Ulla Johansson
Mycket, mycket värdefullt inlägg Ulla. Ställningstagandet till kvinnor i Nicea kände jag inte till. Lika tidsbundet som ”Kvinnan ska tiga i församlingen” etc. Jag tror att du väsentligen har rätt om religionens roll. Sedan finns det undantag. Jesus Gudsson eller Josefsson kom själv i konflikt med fariséer och månglare i tempel. Men han förordade acceptans av orättvisor, ”Vänd andra kinden till”, vilket kom att bli den dominerande inställningen. Befrielseteologer och Paraguays bortkuppade president – det finns präster och religiösa som uppriktigt vill arbeta för att minska orättvisorna i världen. Jag skummade Lindenfors inlägg, som utmålade mormonernas grundare Smith som en bluffare. Det var precis som den strikte vetenskapsmannen Dawkins sa hos Skavlan för 3-4 veckor sedan. Jag hoppas Obama vinner. Dels blir sannolikt fasorna något mindre, dels kommer världen att se hur den av vissa som ”vänster”alternativ förmodade Obama fortsätter att gå imperialismens ärende. Han har inget alternativ om han ska leva (Se boken ”Rogue State”), och inget talar för att han ser eller vill ha något alternativ.
Jag har inga problem alls att samarbeta med ateistiska personer eller grupper när det gäller kampen för frihet, mot imperialism och förtryck osv. Jag har heller inga problem med religionskritik. Däremot har jag stora problem med en skribent som i likhet med dig, Ulla Johansson, är så uppenbart illvillig och utan att tveka ”fastslår” de mest horribla påståenden som fakta. Din kritik skulle vinna åtskilligt i respekt om den var saklig.
Du tycker dig se hur kristendomen ”återerövrar” Sverige, hur kyrkorna ”tränger in” i skolor, sjukhus, äldreboenden mm. Skall man skratta eller gråta åt en så extremt snedvriden verklighetsuppfattning ? Var och en med öppna ögon måste ju rimligen se att det är precis tvärtom, hur troende utestängs från möjligheten att ens säga ordet ”Gud” eller ge en fridsönskan vid en skolavslutning, ty det är ”kult” … Det senaste av alla tokerier är att prästerna inte får besöka Skogskyrkogården i Stockholm klädda i ämbetsdräkt, det kan ju kränka någon gudsförnekare. En troende artist behöver inte rescenseras i vanlig mening, det räcker med att skriva att vederbörande hör hemma på mentalsjukhus. Osv osv.
Och det räcker med att googla på ”kvinnor” och ”kyrkomötet i Nicea” för att se att det du för fram är en faktoid. Eller vandringssägen om man så vill. Kyrkomötet i fråga kom till för att bringa lite ordning och reda i det virrvarr av teologiska åsikter som rådde. Vad kvinnorna beträffar fastslogs (tvärtemot vad du påstår) att de, likaväl som männen, hade själar, vilket inte var en självklar ståndpunkt på den tiden.
Visst finns det yttranden av gamla kyrkofäder och apostlar som går att ifrågasätta. De var människor som vi, och människor tar ibland fel och de var barn av sin tid, precis som vi är barn av vår tid (och följdaktligen kommer att kritiseras för det i en framtid som nått högre (?) kunskap …) Men i det stora hela har kristen tro betytt ofantligt mycket för att lyfta både kvinnor och förtryckta över huvud taget. Ja, Paulus sade orden om att kvinnorna skulle tiga i församlingen (vilket redan var regeln i det samhälle han verkade i) men han sade också att ingen var jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna, alla var ett i Kristus och hade samma människovärde, vilket var fullständigt revolutionerande i ett samhälle som byggde på hierarkier och klass- och könsskillnader. Och Jesus själv tog emot alla som vände sig till honom, i sitt liv solidariserade han sig med de fattiga och han gav kvinnor och barn ett människovärde som förvägrades dem av samtiden. I tron på honom uppstår visionen om det klasslösa samhället. För resten, den som Bibeln beskriver som störst av människor var kvinnan Maria. Hon fick det största uppdrag en människa teologiskt har fått, nämligen att föda Guds son till jorden.
Jag förstår att du har personliga erfarenheter som präglat dig och jag beklagar det som du och din mor fått uppleva, men kan försäkra att det absolut inte är eller har varit en ”kristen” uppfattning att barn till ogifta mödrar är ”oäkta”. Synsättet har helt visst funnits men har sin grund i snedvridet mänskligt tänkande, inte i religionen i sig.
För min del är det den kristna tron och dess rättfärdighetspatos som lett mig till en socialistisk samhällssyn.
OBS att jag skriver inte ett försvarstal för kyrkan. Den är bristfällig och har gjort och gör många fel. Det jag försvarar är en rimlig rätt att ha en tro (kristen eller annan), att vara agnostiker, att vara sökare, att vara ateist. Utan att bli utsatt för hån och lögn. Men det är svårt i dagens respektlösa samhällsklimat.
Om det finns ”något bortom bergen, bortom blommorna och sången”, om det finns ett evigt liv, om det finns förlåtelse och befrielse, allt detta kan vi ha olika mening om. Men det måste finnas en respekt även för den tro som är en annan än vår.
Din sista fråga, Anders, är lätt att besvara. Korsfästelse var en mycket plågsam avrättningsmetod, och Jesus led samma plågor som varje annan människa som avrättades på det viset.
Ja, högst mänskligt då av Jesus Gudsson eller Jesus Josefsson. Han förebrår Gud, kanske ungefär som Jona i valfiskens buk (Jag läste i Gamla Testamenet då jag var 7-8 år men ej Jonas bok), högst mänskligt. Men om han tänker att han ska dö för oss andra… och var Guds son var han väl införstådd med detta, eller..?
Men samtidigt är frågan berättigad. Borde han inte sagt ”Varför har jag övergivit mig” eller ”Vad har jag nu ställt till med”? Vad gäller smärtorna var han ju allsmäktig så de kunde han väl tänka bort?
OM vi nu ska tro på vad kyrkan predikar.
Så han var alltså människa och kyrkans påstående om treenigheten skitsnack. Förmodligen var han en religiös sekterist som spred sitt budskap och försökte få följeslagare, precis som vilken sektledare som helst idag. Och han trodde på sitt budskap. Och var beredd att dö för sin sak.
Som medlemmarna i Heavens gate eller Jim Jones´ Peoples Temple. Men han var väl inte beredd på att det skulle vara så plågsamt.
Tänker på bilden från Aftonbladet.
Bildtexten ”President George W Bush ”Jag styrs av ett uppdrag från Gud.””
Och Aftonbladets bildrubrik ”Gud bakom USA:s invasion av Irak”.
Menar Aftonbluddret verkligen att gud låg bakom invasionen av Irak?
Att mr Walker (GW Bush) såg sig som guds ställföreträdare på jorden är nog mer troligt, men det betyder inte att det var gud som låg bakom kriget, utan att George II Bush hamnat i fel hus. Han borde inte varit i Vita Huset utan i Sinnessjukhuset och fått behandling för sin vridna verklighetsuppfattning.
2 procent av befolkningen i USA anses vara uttalade ateister. Det är ett mörkertal! Alla med maktposition är såklart gudstrogna. Man kan undra på vilken vetrenskaplig grund dom är det? Vilken kom först- apan eller gud?
Svar till ”Gösta Berling”. Jag har i min kommentar inte ”hånat några troende”. Varför påstår
Gösta Berling detta?? Däremot framgår att jag står upp för upplysning och framsteg. Men inte för ”tro” och religioner. Inte för några religioner. Vidskepelser är inte mitt intresse. Om man säger så. Så berättar Gösta Berling sagan om att kyrkan är förföljd. De ”troende” är förföljda. Svenska kyrkan har genom sina ekonomiska muskler fortfarande en maktpostion i samhället. Som kyrkan vet att utnyttja. Jag skrev att kyrkan tränger in i skolorna, äldreboenden och sjukhus. Vilket jag genom egna erfarenheter vet är sant. – Gösta Berling:”….hur troende utestängs från möjligheten att ens säga ordet ”Gud” eller ge en fridsönskan vid en skolavslutning, ty det är ”kult”…… Precis. Det ÄR kult. Vi har – efter lång kamp för detta – en konfessionsfri skola i Sverige. Barnen får inte utsättas för ideologisk påverkan från någon kult. Enligt skollagen. Men de kristna respekterar inte skollagen utan kämpar vidare för ”kristna skolavslutningar”. – Jag hånar inga troende. Alla har en definitiv rätt att tro på vad de vill. Vilka gudar och andar de än väljer. Men vårt samhälle och samhällets institutioner skall vara fria från religiösa regler och lagar. Vidskepelser skall inte styra vårt liv som medborgare. För det är jag verkligen beredd att ta strid. – Gösta Berling: ”Men i det stora hela har kristen tro betytt ofantligt mycket för att lyfta både kvinnor och förtryckta över huvud taget.” Skall vi här berätta om hur godsägaren, prästen och brukspatron i skön förening alltid lyckades hindra ortens fackliga möten. Den tidens förtryckta – deras representanter fick inte ens vistas i byn. Berätta om den ogifta modern i skamstocken utanför kyrkan. Och fördömandet av kvinnors sexualitet. Ända in i modern tid. Berätta om de kristna missionärerna som följde kolonisatörerna in i erövrade områden och ställde sig bakom allt förtryck. Även det grövsta. ”Kristnade” befolkningen. Det vill säga ett förintande av deras inhemska kultur. – Lyfta kvinnor och förtryckta??
Ulla Johansson
Ulla Johansson
Ulla, en del av dina påståenden var så snedvinklade att jag tog det som ett hån. Men säger du att du inte syftar till att håna personer så får jag ju tro på det. Att kyrkan skulle vara ”förföljd” i ordets verkliga mening har jag väl aldrig påstått. Däremot är det ju ett ovedersägligt faktum att kyrkans positioner har kontinuerligt trängts tillbaks under många decennier.
Du har en märklig syn på vad som är kult. Om en präst eller någon tillönskar Guds välsignelse är det ju en välgångsönskan som är sprungen ur en god vilja, har inget med ”kult” att göra. Det vore något helt annat om det krävdes ett deltagande, DET måste vara frivilligt i så fall. När Star Wars var filmen för dagen gick en massa människor omkring och sade till varandra ”May the Force be with you”. Jag trodde ju inte på denna ”Force” men kunde likväl ta till mig att någon genom denna fras tillönskade mig något gott, något kultiskt förtryck ansåg jag mig naturligtvis aldrig vara utsatt för.
Dina exempel om präster som förhindrat fackliga möten och kvinnor i skamstocken belyser fint vad jag också skrivit om kyrkans och kristna människors fel genom tiderna. Med lätthet går det dessvärre att hitta ännu fler och värre exempel, som häxbränningar, korståg osv. Men detta är inte Gud. Detta är människor. Dessutom, historiskt sett är det inte korrekt att säga att ”kyrkan gjorde det och det”, det var ju en enhetskultur där kyrkan, politiken, konsten, allt var en enhet. Man kan lika gärna skriva att det var staten som gjorde detta hemska.
Om kristen tro har lyft upp eller sänkt människor … Det finns bilder och det finns motbilder. Jag anser att de exempel jag tagit fram är tydliga och att de stöder min ståndpunkt.
Det stämmer nog som du säger att kyrkan har blivit tillbakaträngd under åtskilliga decennier. Det är den period i människans historia som kallas Upplysningen.
En hälsning som ”may the force be with you” innebär inte per se att man anser filmerna skildra verkligheten. Både uttalare och mottagare är väl medvetna om att det är några filmer, ett slags internt skämt mellan fans.
När man tillönskar någon ”guds välsignelse” så utgår man ifrån att gud finns, och att denna önskan har betydelse för mottagaren. Genom att blanda in gud anser man att önskan får större tyngd än om man säger ”Jag önskar dig allt väl.” eller något liknande. Om mottagaren av hälsningen inte tror på gud blir det lite konstigt. Min reaktion blir oftast, lite irriterat, ”tror den jäveln att jag är vidskeplig” eller ”stackars sate”.
Jag har en granne som kan vara rätt trevlig att småprata med om ditt och datt. Men nu undviker jag denna person för samtalet slutar alltid med ”om jag har mött Jesus”. När jag vänligt säger ”nej, och hej då” så säger denna person ”du måste öppna dig för Jesus”; till slut hojtande när jag kommit 40 – 50 meter bort. Hennes tro är hennes ensak, min vantro är min! Som min mor lärde mig: ”Var och en får bli salig på sitt sätt, men de ska inte lägga sig i andras”.
Till en del kan jag hålla med om att det var staten som stod för mycket av förföljelser och terror mot folk av olika anledningar förr i tiden. Jag skulle nästan säga att det var samhället. Men det går inte att tänka bort kyrkan. Det skedde oftast i guds namn. Kyrkan var helt enkelt en del av förtrycket. Så jag håller med dig om att det inte är gud som står bakom allt detta jävelskap. Det är människor som hävdar att just de förstår guds ord, precis som vilken överstepräst som helst.
Men det var inte bara förr i tiden. Samma sak händer idag. Politiker hänvisar till heliga texter för att visa att de har rätt. Se debatten om homosexualitet. Anser inte de troende att dessa människor också är guds skapelse?
Mitt nutida favoritexempel är George Walker Bush. Han ansåg sig uppenbarligen vara tidens främste uttolkare av guds ord. Han är ökänd för att inte verka ha några egna åsikter utan istället hänvisa till gud eller bibeln. Han var för dödsstraff för att det stod i bibeln. Uppenbarligen hade han läst väldigt selektivt för ett grundläggande budord jag fick lära mig i skolan var ”Du skall icke döda.”, en direkt order från den suveränt högste befähavaren för alla troende. Men det fanns kanske inte med i den bushska familjebibeln? Det finns en uppsjö av liknande exempel.
Här är det viktigt att påpeka att egentligen gäller ovanstående alla religioner, och när folk börjar slå varandra i huvudet med respektive helig skrift då är ingenting för lågt eller omänskligt. Som sagt folk, inte respektive gud. Det värsta är väl att dessa troende inte tror sin gud om att fixa saker och ting tillrätta, trots att han slltid är allsmäktig, utan att de måste göra det åt honom.
Till sist om tron har lyft eller sänkt människor. För mänskligheten har tron, i vid mening, ofta haft positiva effekter, även om den enskilde avvikaren ofta saklöst offrats. I ett samhällsbygge behövs regler för mänskligt umgänge. Ett samhälle med gemensam tro, gemensamma regler blev då starkare, och framgångsrikare, än ett utan. Inom ”tron” eller ”sekten” hjälper man varandra, som en utvidgad familj. Exempel på det senare är frikyrkan i Småland eller Scientologerna.
Att jag skriver i vid mening beror på att jag tappade barnatron redan i realskolan, gick ur statskyrkan när jag var nitton, trodde man var tvungen att vara myndig, och trillade in i en ny tro direkt. Tjugofem år senare insåg jag likheterna mellan den barnatro jag övergivit och den jag hamnat i. De monoteistiska religionerna med ursprung i Västasien följdes efter upplysningen i Europa av en ateistisk religion, med himmelriket i framtiden.
Numera tror jag bara på människan.
Håller helt med Ulla Johansson,ovan, som i sina olika inlägg visar att hon är en mycket klokt tänkande person, anser jag.
Människor i maktpositioner har säkert kommit fram till att det är”lugnast” när människor får hållas med sin religiositet. Då blir det mindre tid och energi och insikt i att kämpa mot maktens förtryck!!
Jag önskar att allt religiöst kunde läggas i en förgången och okunnig tid.
Jag noterar att det finns mycket olika uppfattningar om religionen bland socialister, men gläds åt att både ateister och religiösa socialister tycks se det som självklart att samarbeta med varandra i relevanta frågor.
Tack för ditt inlägg, el persson. OK, ”May the Force be with you” må vara mer eller mindre ett ”internt skämt”. Men jag skulle inte ta illa vid mig av en religiös fridsönskan från exempelvis en hindu eller muslim heller. Om jag än inte delar deras religiösa föreställningar ser jag ju ändå till den goda viljan bakom, och det tycker jag nog att även den ateistiske åhöraren till en kristen välsignelse borde kunna göra. Men man får ju inte vara påflugen, din granne är nog lite över gränsen.
Jo homosexuella och heterosexuella är båda Guds skapelse och har samma människovärde. Min erfarenhet är att det är v-ä-l-d-i-g-t få kristna som anser något annat. Som jag har uppfattat det gäller diskussionen i första hand om de homosexuellas samlevnad ska markeras genom vigsel och äktenskap eller om det ska vara en annan (men likvärdig) ceremoni. Tyvärr verkar inte massmedia och opinionsbildare att låtsas om detta utan alla tveksamma kallas homosexhatare och klumpas ihop med åke Green och Fred Phelphs, som de inte har något gemensamt med.
GW Bush är ett fall för sig. I Sverige skulle han givetvis vara otänkbar på varje typ av högre förtroendepost men i USA är det på ett annat sätt …
Att tron kan lyfta människor har jag också på nära håll sett flera exempel på. Hur utslagna och alkoholiserade människor genom en frälsningsupplevelse lyfts upp ur en tillvaro i misär och förnedring till ett människovärdigt liv. Från personlig erfarenhet vet jag att jag genomgått sådant som jag inte då visste hur jag skulle komma levande ur (och, när det var som mörkast, inte heller brydde mig om). Men i efterhand ser jag att ”Någon” gav mig kraften att orka. Så det kan jag inte tvivla på.
Jag vet inte hur vanligt det är, men själv ser jag också tydligt att det är de bibliska visionerna om jämlikhet, fred, rättfärdighet som ger motivation till ett socialistiskt ställningstagande i samhällslivet.
I olikhet med dig, el persson, tappade jag inte gudstron men var i ungdomen nära att avskriva kyrkorna och personerna däri, som jag mest såg fel, brister och hyckleri hos. Men jag kom in i sammanhang där jag fick möta människor som i sitt eget liv förenade en innerlig fromhet med ett radikalt samhällsengagemang. Många var broderskapare, några var kommunister eller partilösa, nästan alla var mer eller mindre engagerade i FNL-rörelsen eller sympatisörer därtill. Detta har format mig för framtiden och medverkat till att jag blivit den jag idag är.