21 svar till “Noam Chomsky och den amerikanska drömmen”

1. Lite annan fråga, men har du sett steigans nya hemsida? Ganska snyggt och funktionsmässigt, kanske någon designmall du kan använda på här på Jinge för att fräscha upp? Bara en tanke jag hade..

   • Tack för tipset. Har korresponderat med Pål Steigan om detta. Hans hemsida kostar mycket.

2. http://www.rollingstone.com/politics/news/john-f-kennedys-vision-of-peace-20131120

   Jag bugar mig djupt inför den insats Chomsky har presterat som krönikör och analytiker av den amerikanska imperialismen som en fortsättning på den brittiska. Chomsky började som kritiker av Vietnamkriget på 60-talet och utfrystes från amerikanska media på 70-talet då han i ett refuserat inlägg till NY Times hävdade att Vietnamkriget saknade legitimitet.
   Chomskys insats är så imponerande att det nästan är som att svära i kyrkan då man påminner om att alla har sina svaga punkter. Jag skall trots det nämna två ställningstaganden hos Chomsky som kan underkastas debatt. Jag har ovan länkat till en artikel av Robert Kennedy jr, son till John Kennedys bror Robert. Han har skrivit artikeln 2013 till 50-årsminnet av sin farbrors död. Chomskys omdöme om Kennedy är starkt negativt medan artikeln ovan ger en mer nyanserad bild av de krafter Kennedy hade att motstå som nyvald president. Kennedy använde nog i valtal gärna det kalla krigets retorik men var enligt sin brorson fast besluten att verka för avspänning i stormaktsrelationerna. Han nådde trots ursinnigt motstånd från de inre kretsarna flera betydande framgångar och etablerade förtroendefulla relationer med Sovjetunionens ledare Chrustjov. Tankarna går osökt till nutida russofobi då Kennedy tvingades korrespondera med Chrustjov hemligt förbi de officiella kanalerna. Och när han nådde framgång med förbudet mot kärnvapentester och Chrustjov ville gå vidare med icke-angreppspakt mellan NATO och Warschawapakten ingrep USA:s UD och hemlighöll dennes brev ända till Kennedys död. Liksom Olof Palme hade Kennedy en resa till Moskva aviserad vid tidpunkten för mordet på honom.
   Sedan har vi Chomsky och Kina där han har svårt att uppskatta de framgångar Kina presterat. Han hänvisar till BNP per capita utan att reflektera över vad denna siffra döljer och att det via nätet är lätt att skaffa sig information om den väldiga utveckling som pågår, där USA på många områden redan har passerats. Överhuvudtaget kommer klischén ”brutal diktator” något lättvindigt från honom när det gäller u-länders ledare. Han om någon borde veta hur sådana tillmälen blir till.

3. Sevärt, men varför vågar han inte ta ställning till 911, utan menar att AE911forthetruth ska skicka in vad de vet till MIT (!), som är minst lika korrupt som NIST. På senare tid har åtminstone en NIST-anställd offentligt förkastat sina kollegers utredningar kring 911.

4. Chomsky är något enastående och programmet var mycket bra. Jag har fyra eller fem av hans böcker. Det enda jag har emot honom är att han knappast nämner den resursbrist som vårt samhälle redan befinner sig i. Detta avspeglas i konflikten runt Persiska Viken.

5. Chomsky har även uttalat sig positivt om Kina. Vilket Anders har påpekat i andra artiklar.
   Jag hörde på Sveriges Radio idag (Kinesiska tjänstemän flyttar in – ska utbilda muslimer): ”… hänger samman med en hård kampanj för att assimilera och kontrollera befolkningen där.” ”Tills ganska nyligen var majoriteten i regionen turkistalande uigurer, men de kinesiska myndigheterna tar till allt mer drastiska metoder för att få befolkningen att överge sina gamla språk och islamiska traditioner för att i stället börja tala rikskinesiska och stödja kommunistpartiet.” ”Officiellt säger kinesiska myndigheter att den speciella behandlingen av befolkningen i Xinjang hänger samman med åtgärder mot terrorism. Men kampen mot ett fåtal våldsamma extremister har det införts allmänna förbud mot vanlig religionsutövning som t ex fasta och bön och förbud mot långa skägg, huvuddukar och religiösa namn.” ”… kinesiska myndigheter under året genomfört massinsamling av DNA-prover i samband med obligatoriska hälsokontroller.”

   Lenin, i artikeln ’Socialism och religion’ 1905: ”Staten skall inte ha något att göra med religioner, de religiösa samfunden skall inte ha något samband med statsmakten. Var och en måste ha full frihet att bekänna sig till vilken religion han eller hon vill eller inte tro på någon religion alls …”
   Lenin, i artikeln ’Kritiska anmärkningar i den nationella frågan’, 1913: ”Kapitalismen i utveckling visar upp två historiska tendenser i den nationella frågan. Den första: en nationell aktivitet och nationella rörelser vaknar till liv, allt nationellt förtryck bekämpas, nationalstater bildas [vilket är precis det som hände i Katalonien nu i höst]. Den andra: allehanda förbindelser mellan nationer utvecklas och blir vanliga, nationers skranker rivs ner, internationell enhet upprättas inom kapitalet och det ekonomiska livet överhuvudtaget, politiken, vetenskapen osv [Känner ni igen på dagens imperialism och kapital, SD och högern, EU, lagar, mm? Det är precis det som just nu händer]. Marxisternas nationella program beaktar båda tendenserna genom att, för det första, förespråka att nationerna och språken skall ha samma ställning, att inga som helst privilegier i detta avseende är tillåtna, och genom att, för det andra, slå vakt om principen om internationalism och oförsonlig kamp mot att proletariatet smittas med borgerlig nationalism, hur raffinerad den än är.” ”Kvar finns i kapitalismens världshistorias tendens till nedrivning av de nationalistiska skrankorna, till utplåning av nationella skillnader, till assimilering av nationer.”

   Anser du fortfarande att Kinas väg mot socialism är den rätta, Anders? Har inte det kommunistiska partiet i Kina helt och totalt gått ifrån den marxistiska-leninistiska ideologin till en borgerlig nationell ideologi?

   Jag fattar inte hur ni kunde och fortfarande kan anklaga Sovjetunionen för att vara borgerliga och ha socialimperialism och statskapitalism. Är det inte så att det var Kina som bröt med den marxistiska-leninistiska ideologin – och inte Sovjetunionen?

   • Kina har en slags statskapitalism, men jorden får ej ägas privat (åtminstone ej 2013). Tidigare var Kina socialistiskt, under Maos tid. Det skedde en gradvis väldig ändring, som för min del var tydlig i slutet av 70-talet. I Sovjet underminderades den marxistisk-leninistiska ideologin och dess tillämning, särskilt i toppen. Därför var motståndet svagt i samband med den abrupta övergången till kapitalism.

6. En tillfällighet att det var för din del tydlig i slutet av 70-talet?
   Wiki: ”From 1956 to the late 1970s, the Communist Party of China and their Maoist or anti-revisionist adherents around the World often described the Soviet Union as State-capitalist, essentially using the accepted Marxist defination basis and in reference to a different span of time from either the Trotskyists or the left-communist. Specifically, the Maoists and their descendants use the terme state-capitalism as part of their description of the style and politics of Nikita Khrushchev and his successors …”

   Det är delade meningar på nätet om Sovjetunionen var kapitalist eller inte. Själv har jag några frågor till er som säger att Sovjetunionen var stats kapitalistiskt:
   – Har ni själva låtit analysera Sovjetunionens ekonomi och politik, utan för den skull rätta er vad den kinesiska politbyrån nämnde på 60- och 70- talet?
   Martin Mörk, vilket jag verkligen rekomederar att du läser innan du uttalar dig i den här frågan, i artikeln ’SKP, den ryska profiten och Karl XII:s pekfinger’ Internationalen 1/75: ”Det är svårt att analysera Sovjet. Det är lätt att gå vilse. Men inga sådana ursäkter finns för [dåvarande] SKP:s ideologier. De behöver bara en hastig blick på deras litteraturhänvisningar för att se att de borde ha läst tillräckligt för att veta hur väl Sovjet-ekonomin fungerar i verkligheten. De för alltså avsiktlig sina anhängare och sig själva bakom ljuset.” Artikeln finns på Marxistarchive.org.
   – Hur vet du hur Sovjetunionen fungerade ekonomiskt?
   En annan artikel som du borde läsa är ’Why Socialism is superior to capitalism – the achievements of socialist construktion in the Soviet Union’ av Nikkos Mottas, september 5, 2016, webbsidan är ’In defence of communism’.
   Sovjetunionen var ett socialistiskt land – inte kommunistiskt. Som ett socialistiskt land var Sovjetunionen aldrig ett kapitalistiskt land. Ingen enskild ägde fabriker, land, naturråvaror och mm. Det fanns ingen kapitalist som gjorde profit på arbetarna. Det var inga utländska ägare till fabriker. Men det fanns något som hette värdelagen. Staten [medborgarna i sovjetunionen] ägde alla fabriker. Och som en stat ansvarade de för ekonomin i dess helhet. Denna myndighet var även kapabla att investera eller gav understöd till arbetare eller kolhoser. Men för att det inte skulle bli fler fabriker som tillverkade karosser till bilar och inga fabriker som tillverkade däck så fanns det en myndighet som organiserade alltihop. Man måste ha en överblick över vad som tillverkas i ett land. Annars blir det snabbt brist på reservdelar och liknande. Vilket det då och då blev. Särskilt matvaror. Och lantbrukssektorn var särskilt sårbar. Det eftersom lantbruket var mycket beroende av att fabriker tillverkade bruksföremålen och utsädet till lantbruken. Utsäde behövs för att så. Sedan behövs det att någon tillverkar traktorer, harvar, skördetröskor och liknande. Sedan behövdes det lastbilar som skulle köra råget, vetet, majsen eller vad dom nu odlade till magasin och kvarn. Sedan måste det finnas bagerier eller fabriker som tillverkade brödet. Och affärer som sålde brödet. Om någon brister i den här kedjan så blir det brist i slutändan, med kanske brödbrist som följd.

7. Så här skriver Martin Mörk 1975 ’SKP, den ryska profiten och Karl XII:s pekfinger’ om sovjetunionen: ”Det mesta av företagens profiter samlas upp ihop i en pott av staten och distribueras sedan ut till de prioriterande sekterna i form av subsider eller lån.”
   Detta gjorde att Sovjetunionen kunde överblicka över vad som behövdes i landet, och vad som inte behövdes. Det är ingen ide att ha ett tryckeri om man inte hade papper eller bläck för att göra böcker. Eller tvärtom.

8. Att motståndet var ’svagt’ kan bero på att västliga underrättelsetjänster var inblandade i kontrarevolutionen – eller kuppen. Wikipedia: ”The real scale and impact of SIS [Section D, Special Operations Executive – MI6] activities during the second half of the Cold war remains unknown, however, because the bulk of their most successful targeting operations against recruiting Soviet sources travelling abroad in Asia and Africa. These included the defection to the SIS Tehran station in 1982 of KGB officer Vladimir Kuzichkin, the son of a senior politburo member and a member of the KGB´s internal second Chief Directoate who provided SIS and the British Govertment with warning of the mobilisation of the KGB´s Alpha Force during the 1991 August Coup wich briefly topped Soviet leader Mihail Gorbachev.”

   Varför har du inte svarat på mina frågor om din analys om att det var kapitalism i Sovjetunionen?

   • Nej, väsentligen inte. Gorbatjovs ”reformer” banade väg för en möjligare utveckling i kapitalistisk riktning. Nomenklaturan var inte en något socialistiskt. Man måste söka analysera också brister i Sovjetunionen för att lära för framtiden. I ett starkt socialistiskt Sovjet hade inte Jeltsin lyckats. Varför blev det så? En del kan nog finna i Lebowitz ”Contradictions of real socialism”

     • Självklart fanns det brister i Sovjetunionen. Korruption och liknande. Vilket även påtalades under Sovjetunions tid. Som alla människor i ett land fanns det de som ville sko sig på socialismen. Och detta inkluderar människor inom alla sovjetiska myndighet. Att en eller flera personer fuskar sig till förmåner – vilket även händer här i Sverige – är brottsligt. Men vi kan inte beskylla alla ansvariga på myndigheter, partier, organisationer, föreningar, religiösa samfund för att vara brottslingar.
       Gorbatjov använde kommunistpartiet och socialismen för att nå presidentposten. Men för den skull var han inte en kommunist. Inte heller socialist. Det är vad man gör som spelar en roll, inte vad man är.
       Jag tror du har lite problem med detta. Acceptera att inom alla folk av alla nationer. medborgare, organisationer, partier och med mera finns rötägg. Men det kan man inte beskylla ett parti, ett land, en regering, parti, osv för. Det är vad som står i ett partiprogram, stadgarna, lagarna, osv som vi ska beakta. Och sovjetunionens Kommunistiska parti var ett socialistiskt och kommunistiskt parti.
       Jag tror inte att Sovjetunionen använde ordet nomenklaturan om regering och myndighet. Dom sovjetiska regeringarna och myndigheterna i alla regioner och arbetsplatser var över lag socialistiska.
       Om du inte delar den åsikten så får du föra fram flera fakta uppgifter – inte kinesisk eller maoistisk – över hur du kan uppfatta att myndigheterna i Sovjetunionen inte var socialistiska.
       Hur anser du att ett starkt socialistiskt samhälle ska vara? Som Stalin? Eller andra mer eller mindre starka socialistiska ledare med hårda nypor?
       Anser du att Maduru i Venezuela är socialistiskt svaga? Anser du att socialismen på Kuba är svag? Alla vet ju att USA till vissa delar ligger bakom destabiliseringen. Jag är mycket säker på att sådana krafter fanns även i Sovjetunionen.
       Eller spelar nationen in i hur du och ni andra ser på socialismen? Anser du att en svag nation är lika med en svag socialism? Och hur ser på internationalismen? Anser du att socialister borde slopa internationalismen?

       • Det är bra att du också kan se svagheter i Sovjet. Sovjetunionen var ett socialistiskt land med brister.

         Stalin stark? En del av hans politik var verkligen till nackdel för socialismen. Hans och hans medarbetares stora utrensningar kan inte försvaras alls. Även om man tror på vad som står i boken ”Den stora sammansvärjningen” av två journalister från USA. Alldeles för litet frihet och demokrati.
         Nomenklatura (ryska номенклату́ра ’nomenklatur’) kallas de listor över tjänster i den sovjetiska stats- och partiapparaten som tillsattes under övervakning av kommunistpartiets högsta instanser. I överförd mening används ordet om den grupp av personer som innehade sådana tjänster, det vill säga Sovjetunionens ledande skikt. Att man hade listor över sådant är i och för sig förklarligt – men dessa medborgare hade särskilda privilegier om jag är rätt underrättad. Wikipedia som skriver detta anger att det var 2 miljoner medlemmar i Nomenklaturan, dvs drygt 1 % av befolkningen. Men Wikipedia är inte alltid korrekt eller objektivt. Kulturrevolutionen i Kina var ett försök att motverka att Kina utvecklade de brister i socialismen man såg i Sovjet.

         Visst försökte USA & Co underminera Sovjet och dess allierade. Exempel finns i William Blums nödvändiga bok ”CIA & USA:s verkliga utrikespolitik”. Venezuela är ett kapitalistiskt land där Chavez och Maduro genomfört progressiva reformer till gagn för arbetarklassen och de fattiga – därför USA:s raseri. Den bästa beskrivningen av Venezuela, inklusive av olika riktningar bland chavisterna och borgerligheten samt brister i ekonomin läste jag nyligen i nödvändiga Monthly Review, http://www.monthlyreview.org.

         • ’… men dessa medborgare hade särskilda privilegier om jag är rätt underrättad’. Vilka privilegier var detta, förutom att gå före kön för att köpa bil, ha tillgång till speciella affärer där endast utländsk valuta var gångbar (vilket gjorde att även vanliga sovjetmedborgare kunde handla där, givetvis om de hade tillgång eller kunde växla svart till utländsk valuta), chaufförer?
           Dessa små snestegen var ganska så obetydliga om man jämför med hur det är idag. Det ingen som hade en massa miljarder på ett utländskt konto. Ingen sovjetisk ’partipamp’ finns bland dom tio rikaste. Jag tror att de var dessutom ganska fattiga om man jämför med dom nuvarande ryska medlemmarna i regeringen.

           Hur kan ni bedöma om Sovjetunion var socialistiskt när ni själva gått ifrån den marxist-leninistiska ideologin, särskilt när det gäller nationen och jämlikheten?

9. Ordet nomenklatura användes som skällsord av väst och andra som inte gillade den sovjetiska socialismen. Det var inte den sovjetiska regeringens syn på sig själva. Se engelska Wikipedia.
   Nomenklatura kan idag definieras som ungefär etablissemanget.

   • Men ska etablissemanget ha privilegier i ett socialistiskt land?

     • Vad menas med privilegier? Även du vill ha privilegier i ett framtida socialistiskt land i form av en bättre lön i förhållande till vad du arbetar med. Det var många som utbildade sig i Sovjetunionen från att kanske varit en vanlig fabriksarbetare till läkare, ingenjörer och liknande. Läkare hade förmåner i Sovjetunionen. Det många arbetare som hade kolonilotter.
       Där är kanske även privilegierad idag när du har en bra utbildning, möjligen bra lön, kanske kan resa och med mera.
       I ett framtida socialistiskt land, ska då ta bort dom privilegierna för läkare, professorer, vetenskapsmän, presidenter, m fl?
       Du är inte medlem i etablissemanget men du är privilegierad. Precis som läkare i Sovjetunionen.
       Anser du att det finns ett etablissemang på Kuba? I Ryssland? Kina? Nordkorea? Är Putin en del av det ryska etablissemanget?
       Wikipedia: ”Antietablissemang är en politikal eller en ideologisk inställning där man anser att en nation eller ett samhälles etablissemang och maktstruktur är korrupt, förtryckande, exploaterande eller orättvis.”
       Är alla regeringar eller maktstrukturer korrupta, förtryckande, exploaterande eller orättvisa? Nja, det sitter människor i regeringar och maktstrukturer. Och som du vet kan människor var korrupta och liknande även i ett socialistiskt samhälle. Jag tror att alla maktstrukturer – socialistiska och kapitalistiska – är mer eller mindre korrupta. Vi är alla människor och inte några gröna gubbar från yttre rymden. Vi har som människor våra mindre eller större fel.
       Det som man får försöka göra är att bygga samhället så rättvist som möjligt med socialism, och hindra att samhället blir korrupt och exploaterande. Och det försökte sovjetunionen. De försökte bygga landet med utbildning och teknik och mycket annat. Moroten för människor att försöka flytta upp en klass genom utbildning är ’privilegier’ i form av att hoppa upp en löneklass. Vilket även Sovjetunionen tjänade på. Men jag kan inte kalla Sovjetunionens maktstruktur för ett etablissemang.

10. Definierar man socialism rent språkligt blir det något i stil med gemensamt ägande. I den bemärkelsen var både Sovjet och Kina socialistiskt. Konflikten mellan de två var dels en konflikt på nationalistisk, delvis ideologisk nivå. Bägge stater hade att lösa enorma utmaningar och inom de bägge partierna växte det fram olika linjer för hur man skulle lösa allvarliga problem med produktiviteten. Ofta hade diskussionerna på ett eller annat sätt att göra med om man skulle tillåta privata initiativ/ekonomiska incitament eller inte. Jag tror att flesta ledarna i bägge stater var ärligt upptagna med det problemet eftersom de var avgörande för socialismens överlevnad. Det går att nämna många exempel t.ex privata jordlotter, krigskommunism, NEP, kollektiviseringen, folkkommunerna och det stora språnget. Problemet var hur man hanterade dessa diskussioner. I Sovjet innebar ”Stalin-konstitutionen” 1936 att klasskampen upphävdes. Alla åsikter som avvek från de sista uttalandena från Stalin blev från det ögonblicket sett som infiltration från utländska imperialistiska makter. I Kina skyllde man istället på ”Chrustjevism”. I bägge fallen var det fråga om en idealistisk tendens som trodde att socialismen skulle kunna byggas med slagord som ersättning för ekonomiska belöningar för arbetsinsatsen. Även på Kuba fördes samma diskussion, där Che var den främsta förespråkaren för ideologiska istället för ekonomiska incitament. Bägge staterna hade sedan länge slagit in på en nationalistisk linje där nationens intresse var prioriterat. Varken Stalin eller Mao klarade att hantera situationen där det plötsligt inte fanns ett centrum för världskommunismen utan två. När splittringen mellan Sovjet och Kina sedan skedde ledde det också till en splittring av de kommunistiska partierna. De Moskva respektive Peking orienterade partierna fortsatte i stor utsträckning att fälla upp paraplyerna i sina respektive länder varje gång det regnade i Moskva/Peking. Även befrielserörelser runt om i världen delades upp i en Sovjet och en Kina rörelse vilka ofta stred mot varandra. Den diskussion som följde om huruvida Sovjet/Kina var kapitalistiskt eller inte fördes på idealistisk grund. Bägge hade experimenterat med samma ekonomiska modeller och hade liknande problem. Bägge hade också problem med ett skikt som levde långt över de vanliga medborgarnas standard.

    • Ett ganska schematiskt reseonemang. Det var ideologiska frågor av mer eller mindre stor vikt som ledde till splittringen mellan Sovjet och Kina.

      • Och vilka ideologiska frågor var detta?

        Wikipedia: ”Trots att Mao hade lyckats säkra en ledande ställning i partiet kring 1930-talet var hans ställning inte helt obestridd. Moskvautbildade kommunisterna Bo Gu och Wang Ming satt fortfarande i partiledningen och utgjorde ett hot mot Maos ledarskap när de anlände till kommunist partiets basområde i Yan’an, som erövrats 1935. Mao hade själv aldrig varit utomlands och hade översiktliga kunskaper i marxism-leninismen, varför han ofta förlitade sig på Chen Boda som spökskrivare när han ville framställa sig som en marxistisk teoretiker. En stor del av Maos kunskaper om marxismen var hämtade från standardverket ’Sovjetunionens kommunistiska Partis historia, kortfattad kurs’, som kom ut i sin första kinesiska översättning 1939, och Mao tog särskilt fasta på bokens tes att klasskampen skulle fortsätta efter socialismens införande.”

        Efter vad jag kan läsa av artiklarna här på jinge så har ni aldrig åter knytet till Lenin. Vid sidan om Marx så är Lenin mycket betydelsefull för socialismen. Ni har gått ifrån vad Lenin nämner. Är ni leninistiska? Är ni marxister?
        Eller är ni endas maoister? Hur stora kunskaper har ni när det gäller marxism-leninismen?
        Är det så att maoismen förordar att människor ska vara likvärdiga – att människor ska vara stöpta i samma form, både fysiskt och psykiskt?

        • På bloggen skriver då och då gästbloggare, som denna morogn. Inställningen till marxism varierar säkert betydligt bland dessa.
          Jag själv är anti-imperialist och menar att något slag av demokratisk socialism med utökad demokrati måste ersätta kapitalismen med tanke på dagens stora problem med mänskligheten. Då är marxism ett viktigt hjälpmedel i vissa analyser. En artikel om Lenin Lever Lenin? Mao är också en betydande marxist.

          Men många artiklar behandlar frågan om dagens politik inom vård, skola och omsorg, som dagens. Utan att direkt diskutera kapitalism och socialism.