Mycket bra klassträff!

Igår kväll ägde den första klassträffen rum i mer än fullsatt Z-sal, som har 338 platser, på ABF i Stockholm. Mötet var mycket bra – vilket inte innebär att t.ex. jag instämde i allt. Jag är en mera radikal antikapitalist. Starka applåder vid flera tillfällen. De fyra talarna hade alla intressanta synpunkter, liksom mötesledaren Daniel Suhonen. Radikal reformism var väl den röda tråden, men i flera inlägg hördes mer radikala åsikter. Jag återger nedan från mina pappers-anteckningar med en kort avslutande kommentar. Ordvalet är som regel talarens. Det kan inte uteslutas att jag missat något. Det svenska klassamhället
Flera andra möten kommer under våren på ABF i Stockholm

Klass i Sverige IIPanelen
Deltagare:
Göran Therborn, professor i sociologi och författare till bl a ”Ojämlikheten dödar”
Majsa Allelin, doktorand i socialt arbete vid Göteborgs universitet
Karin Pettersson, politisk chefredaktör Aftonbladet
David Eklind Kloo, Handelsanställdas förbund

Göran Thernborn, professor emeritus i sociologi i Cambridge inledde. Han är bland de mest citerade samtida marxistiska sociologerna. Fyra förhållanden betonades:
1) Någon klassanalys i Sverige har inte skett i decennier menade han. (Han har kanske inte läst i Clarte nr 1 2015). Jämlikheten var som störst omkring 1980 efter de radikala rörelserna på 1970-talet. Under 1980-talet inleddes ”borgerlighetens revansch”. Man överlämnade folkhemmet till finanskapitalet menade Thernborn.
2) Sverige är finanskapitalets ”värsting” i Europa. Kvoten mellan börshandel och BNP är större än i USA och Storbritannien och ligger på 128 procent. Tillväxten av privat förmögenhet har varit enorm och ligger på samma nivå som i Sydafrika, USA och Brasilien enligt Golbal Wealth Data.
3) Skolan är mer utlämnad åt kapitalet än någon annstans, sedan Chile ändrat sin skolpolitik och ej längre tillåter vinster i skolan.
Arbetsmarknaden är kapitaldriven. I början av 1990-talet försvann de dittills viktiga parollerna om full sysselsättning och ekonomisk demokrati. En ökning har skett både av hög- och av lågbetalada jobb.
4) Korruptionen har återkommit. Sverige var känd för korruption på 1700-talet vilket utländska makter utnyttjade. Detta försvann i stort sett på 1800-talet men har återkommit. Göran Thernborn gav olika exempel på detta. Han menade också att en ny överhet eller överklass uppkommit med delvis andra drag. Nämnde som exempel Östros, f.d. regeringsledamot och kandidat till posten som partiledare i S. Det blev han inte, men han blev i stället ordföranden i Bankföreningen.
Finanskapitalist indedcccvx_1
Vilka förändrande krafter finns?
a) Den väsentliga skiljelinjen går mellan kapitalet och de övriga.
Främsta förändringspotentialen finns hos arbetarklassen. Han poängterade att Katalys undersökningar funnit utbredd klasstolthet.
b) Det var också viktigt att tömma ”den moderata drängstugan” SD. Där fanns många som ansåg sig tillhöra arbetarklassen, fast färre av dessa ansåg att man levde i ett klassamhälle än bland de arbetare som röstade på S.
c) Professionaliteten hos olika yrkesgrupper negligeras och de utnyttjas mer än tidigare. Som exempel nämndes lärare, sjuksköterskor, läkare och arkitekter.
d) Göran Thernborn såg och hoppades på förändringspotential hos ”rebelliska ungdomar.”

* Media döljer klassamhället menade Thernborn
* Viktigt att stoppa rasifieringen och i stället lyfta fram Klass
* Han hoppades på uppror på sikt, på ett annan, jämlikt, solidariskt och roligare samhälle!
Klass Göran Thernborn 180129
Daniel Suhonen sa att rapporterna visade att Klass var viktigt för arbetarna. Han menade att presidentvalet, Brexit och SD:s större framgångar i val än i opinionsundersökningar visade på tyst opinion som kommer fram i valurnorna. Han menade att arbetare bland SD:s väljare kan vinnas med en bra klasspolitik. Suhonen noterade att statsministern, själv från arbetarklassen, inte nämner arbetarklassen. Men det gjorde Donal Trump hela tiden i sin valkampanj. SD betonar otrygghet och andra samhällsproblem och det finns en tendens att S satsar för mycket på att bara överflygla SD.

Majsa Allelin, doktorand i socialt arbete vid Göteborgs universitet. Betonade civilsamhällets betydelse. Där pågår mobilisering och kamp i olika frågor. Det kan gälla kommunikationer, skolpolitiken, kamp för att bevara bibliotek som i Kortedala och Bergshamra. Hon nämnde kamp inom vården då det gäller BB, sjukhuset i Solleftea och parollen ”En annan vård är möjlig.” Det gällde jämställdhetsfrågor och hon såg #MeToo och antirasismen som två bra rörelser. Hon var mer orolig över de formella politikerna. Som exempel nämnde hon att Jonas Sjöstedt endast bemötte en TV-reporters fråga om man kunde ta emot fler flyktingar med argument om humanitet, men inte tog upp ekonomiska argument. Hon kom in på NPM som fått så stort utrymmen och frågade hur man bör formulera alternativen.
Kapitalistiska pyramiden imagesCAFVRVSE
David Eklind Kloo, Handels menade att utredningen visade både möjligheter och svårigheter med Klass. Man kan inte ha samma tilltal för alla grupper. Först måste till politisk analys. Det finns en diskrepans mellan att vara ”stolt arbetare” och ej anse att Sverige är ett klassamhälle. Man måste synliggöra klassperspektivet och konfliktperspektivet. Profiten kommer från arbetarklassen. Man måste synliggöra kapitalets berikande. I klassanalysen måste både arbetarklass och kapitalet fram. Maktfrågan är viktig. Varför går inte S till storms mot otrygga anställningsförhållanden. En hög arbetslöshet får inte hindra kritik av arbetsmiljön. S är alltför rädda för att kritisera arbetsgivaren. Vi är för jämlikhet eftersom det gynnar arbetarklassen. Lönsamheten har ökat, pengar finns för att förbättra arbetsmiljön. Vi måste appelera till arbetarklassen och till kvinnor.
Han betonade att M lanserade sig som ett arbetarparti utan konflikter ej som arbetarEparti. Med detta kom en politik som gynnade de högst betalda med arbete, som direktörer och högre tjänstemän.

Karin Pettersson, politisk chefredaktör Aftonbladet. Hon tyckte att detta var ett fantastiskt projekt. Delar i stort sett analysen. Hon talade om ”Rövarkapitalism”. Hon noterade en skenande ökning av förmögenheter och menade att Sverige är ett skatteparadis. Reste frågan om hur man bygger koalitioner och hur man ska bekämpa korruption. Noterade att S rört sig mot mitten sedan 1990-talet. Kanske finns samband med att arbetarklassen minskat i relativ storlek sedan 25 år tillbaka. En allians mellan arbetare och tjänstemän behöver analyseras och åstadkommas. Hon menade att många tjänstemän har progressiva värderingar. Tjänstemän kan vara för sociala reformer och mot korruption och vilja ha justa spelregler. De är inte sällan mot vinster i välfärden. Hon berörde frågan om insatser på lokal respektive på nationell nivå.

Paneldiskussion. Några nytillkomna åsikter:
Göran Thernborn sa att antagonistiska motsättningar finns och frågade om S/V kan tydliggöra motsättningar i samhället. Han menade att S hela tiden satt ”Folkhemmets väl före Kapitalets” fram till 1980-talet.
David Eklind Kloo menade att partiorganisationer nu var mer av en kampanj- och administratör enhet än en folkrörelse. Han menade dock att LO kaxat upp sig.

Karin Pettersson. Ett problem är att det finns uppgifter om korruption som även berör S. I S valstrategi lär ingå att främst föra fram vänsterkrav de sista tre dagarna för att mobilisera soffliggare. Hon menade att S har en bitvis bra ekonomisk politik, men man talar inte om det som är bra i deras fördelningspolitik.

Majsa Allelin undrade var i lokalsamhället som konflikterna om resurserna finns.
Göran Thernborn menade att korruption var en stor fråga nu. Enligt skattedeklarationerna för 2016 var högsta lönen i Sverige 5 335 gånger större än genomsnittslönen för arbetare+tjänstemän. Arbetsfria kapitalinkomster beskattas mindre än lön för arbete. Han menade att det viktigaste för S är att punktera SD.
David Eklind Kloo menade att S har en bättre ekonomisk politik än vad man talar om, bl.a. en bra politik mot otrygga anställningar.
Karin Pettersson. menade att man ska stoppa skatteparadisen – viktigt för att minska korruptionen.
Göran Thernborn sa att i bekämpandet av SD är förorts- och integrationsfrågorna viktiga. Det gäller att hindra rekryteringen till kriminalitet och till SD. Svenska partisystemet är stabilt på vänsterkanten, men det behövs folkrörelser och proteströrelser mot korruption och kapitalism. Partierna har urholkats, de kan inte ta upp och driva sociala frågor.
Daniel Suhonen påpekade att Annie Lööf och Jan Björklund talar om klassamhället, men ej för arbetarklassen. Han menade att de flesta i S även i partiledningen är socialister, men de håller tillbaka detta. Hur få Rörelsen att visa självförtroende, och få ledningen att lyssna och våga tro på på Klass?
Majsa Allelin ville att man ska slopa det fria skolvalet som ett sätt att bl.a. motverka segregation. Man kan bekämpa SD antingen med krav på fler poliser eller med att utveckla en egen politik. Trycket måste komma underifrån. Vad skulle en återvunnen klasspolitik betyda? Nu finns bättre förutsättningar för en klasspolitik. Viktigt att tala om konkreta frågor med klassetikett.
David Eklind Kloo Det är viktigt att motverka rasifieringen och utveckla klassaspekterna. Klass avser maktförhållanden.
Göran Thernborn informerade om att 500 miljarder SEK (svenska kronor) dagligen cirkulerar på finansmarknaden i Sverige. Arbetarklassen är inget minoritetsintressen. Ungefär hälften av alla förvärvsarbetande tillhör arbetarklassen. Klasstillhörighet har samband med olika makt. Inom politiken behöver inte partipolitiken utvecklas utan folkrörelserna. Inte bara inom civilsamhället utan även inom facket.
Klass i Sverige
Mötet avslutades med några frågor, men någon väsentlig ny information framkom inte.

Kort kommentar:
Mötet var mycket bra. Läsaren själv kan ta ställning. Jag tycker att Daniel Suhonens tro att socialistiska tankar och ideal finns hos ledningen inom S var överraskande och osannolik. Man tiger om det och om arbetarklassen. Ledande socialdemokrater som förre statsministern Göran Persson och Tomas Östros går till inkomstinbringande konsultverksamhet och näringsliv. Otänkbart på 1970-talet. Efter mötet frågade jag Daniel Suhonen om grunden för klassindelning. Det var som väntat SCB:s socioekonomiska indelning (SEI) från 1982, som nu SCB överger utan att ersätta den med något nytt. I denna finns 16 socioekonomiska kategorier som kan slås ihop på olika sätt. Jag har själv använtt denna SEI i många vetenskapliga arbeten. Vidare skulle jag återkomma om metodiken i den frågeundersökningen. Är nyfiken på hur man inom Katalys ser på Jeremy Corbin och Bernie Sanders. Vidare måste man särskilja olika skikt bland främst tjänstemännen med avseende på deras ställning i produktionsprocessen och relation till arbetarklassen. Det är stor skillnad mellan att vara en lägre tjänsteman och en chefstjänsteman.

Facebook event
Katalys/Klass
Programmet över 13 möten på ABF under våren
ABF:s Kalendarium

intressant.se människan, , , , , , , ,

  3 comments for “Mycket bra klassträff!

  1. arbetarklass
    30 januari, 2018 at 18:12

    Jag tackar för du redovisar mötet på ett så detaljerat sätt. Mer än vad jag väntat mig. När man nu läst om förväntningarna på mötet så blir man ju också nyfiken hur resultatet blev. För klasskampens del verkar det kunna komma något positivt ur det här. En mera samlad kraft.

  2. 30 januari, 2018 at 19:28

    Det finns egentligen ingen alternativ vänster i Sverige som kan utmana högerpartiet SD. Vänstern avfärdar SD som ”rasistiskt”, men det är en osann högfärd som sannolikt inte kommer leda till framgång. Folket är inte blint och ser ju hur alla raser är varmt välkomna i SD.

    Vänstern måste istället lära av högern, d.v.s. erbjuda folket olika vänsteralternativ som faktiskt motsvarar folkets åsikter, inte fnysa på näsan högfärdigt när folket tröttnat på högerns söndrande av arbetarklassen i olika grupper som bekämpar varann.

    Högern har makten över ett högerparti som kallar sig ”socialdemokratiskt”. De har ett parti som stulit ordet ”miljö” och de har ett parti med lantlig prägel, ett parti som stulit ”Kristus”, ett parti som lagt beslag på floskeln ”frihet” och ett parti som är borgerligt utan krusiduller och numera har borgarna alltså dessutom ett anti-islamism-parti som växer så det knakar i spåren av en mångkultur som går stick i stäv med traditionellt svenska värderingar om yttrandefrihet, demokrati och respekt för kvinnan.

    Och jag repeterar att Sverige har en 4%-spärr som vänstern måste anpassa sig till och valsamverka sig in med sina nya olika alternativ om de vill regera landet klassmedvetet.

    S och MP är förlorade partier för Vänstern. Högern har dem i sitt korrupta grepp. Det är uppenbart, men vi kan åstadkomma nya partier som ersätter dem och fyller den funktion som de hade förut.

    Det var inte sossarna före Palmemordet som skapade massinvandringen av extrem fascistisk islamism eller andra kriminella element. Det är den nyliberala högern som skapat den efter mordet på Olof Palme i syfte att söndra arbetarklassens enhet.

    Högfärdigt fnysande om ”rasism” när den faktiskt inte finns kommer inte hjälpa klassmedvetenheten, men enbart alienera den arbetarklass som vi måste vinna tillbaka från SD.

  3. 1 februari, 2018 at 12:21

    Även Anna Herdy, redaktör i V:s tidning Flamman har uppmärksammat mötet. (http://flamman.se/a/organisera-eller-forlora)

    ” Den djupa sprickan mellan S-ledningen och vänstersocialister av olika röda nyanser har sällan synts så tydligt som när S presenterade sin valplan och Katalys sitt stora klass-projekt. Anna Herdy spår en ljus framtid för den breda vänstern – i arbetarrörelsen 2.0.

    LEDARE
    Det är nästan lite ironiskt. Två viktiga institutioner inom arbetarrörelsen skrev dagarna efter varandra två olika sorters historia. På ena sidan sjösatte den fackliga tankesmedjan Katalys sitt viktiga projekt Klass i Sverige som handlar om att under sociologiprofessor Göran Therborns ledning mejsla fram en ny klassanalys och genom tankesmedjechefen Daniel Suhonens initiativ lyfta klassfrågor till den politiska dagordningen. På den andra presenterade Socialdemokraternas partisekreterare Lena Rådström Baastad och valledare John Zanchi det som kommer att bli sossarnas valplan – en plan som helt har släppt löntagarperspektivet och den sociala delen av sin egen rörelse.

    Katalys och S-ledningen läser alltså av verkligheten på två helt olika sätt och blottar den numera enorma spricka som finns mellan en socialistisk vänster och den socialdemokratiska partiledningen. I den fackliga tankesmedjan kommer man under detta valår framför allt att försöka synliggöra klasstriderna på svensk arbetsmarknad, prata om arbetarklassens livsvillkor till följd av klyftorna som stadigt ökar, samt söka och förhoppningsvis finna de frågor som kommer mobilisera arbetarklassen till att rösta för jämlikhet och rättvisa i valet i höst. S-ledningen däremot, de konstaterar att man är ”självsäkra i tanken på att vi befinner oss i en position där vi kan fortsätta styra efter valet” (Expressen, 30/1, 2018). Verkligen tydligt. Planen är att vinna 700 000 ”lättrörliga röster” över till ”sin” sida blockgränsen – 300 000 av dem ska komma från SD (SvD, 30/1, 2018).”

    Hon skriver även ”
    LEDARE
    Det är nästan lite ironiskt. Två viktiga institutioner inom arbetarrörelsen skrev dagarna efter varandra två olika sorters historia. På ena sidan sjösatte den fackliga tankesmedjan Katalys sitt viktiga projekt Klass i Sverige som handlar om att under sociologiprofessor Göran Therborns ledning mejsla fram en ny klassanalys och genom tankesmedjechefen Daniel Suhonens initiativ lyfta klassfrågor till den politiska dagordningen. På den andra presenterade Socialdemokraternas partisekreterare Lena Rådström Baastad och valledare John Zanchi det som kommer att bli sossarnas valplan – en plan som helt har släppt löntagarperspektivet och den sociala delen av sin egen rörelse.

    Katalys och S-ledningen läser alltså av verkligheten på två helt olika sätt och blottar den numera enorma spricka som finns mellan en socialistisk vänster och den socialdemokratiska partiledningen. I den fackliga tankesmedjan kommer man under detta valår framför allt att försöka synliggöra klasstriderna på svensk arbetsmarknad, prata om arbetarklassens livsvillkor till följd av klyftorna som stadigt ökar, samt söka och förhoppningsvis finna de frågor som kommer mobilisera arbetarklassen till att rösta för jämlikhet och rättvisa i valet i höst. S-ledningen däremot, de konstaterar att man är ”självsäkra i tanken på att vi befinner oss i en position där vi kan fortsätta styra efter valet” (Expressen, 30/1, 2018). Verkligen tydligt. Planen är att vinna 700 000 ”lättrörliga röster” över till ”sin” sida blockgränsen – 300 000 av dem ska komma från SD (SvD, 30/1, 2018).

    Annons

    Detta ska göras framför allt genom att prata om det som partiets egna mätningar visar att väljarna är mest intresserade av just nu, nämligen brott och straff, men också ”jobben”, sjukvården, integration, oroligheterna i förorter och gängkriminalitet. Det vill säga mer av samma fluffiga signalord om ordning och reda i statens finanser, ”bättre” välfärd, ”snabbare” integration och att ”alla som kan jobba ska jobba”. Inte oväsentliga frågor – men partiet har redan visat att man inte avser fylla dem med något innehåll värdigt ett arbetarparti.

    Kritiken lät inte vänta på sig. Tobias Baudin, Kommunals ordförande menade att S-ledningen glömt välfärdens arbetare och Daniel Suhonen, chef för tankesmedjan Katalys, menade att valplanen var ”en plan för förlorare”.

    Katalys, som beskriver socialdemokratins problem tydligt i sin senaste rapport, vill opinionsbilda gentemot det socialdemokratiska partiet, men det finns en nackdel: Det socialdemokratiska partiet vill inte lyssna.

    Att den här konflikten finns inom S är positivt för partiledningen. När man öppet kan redovisa de interna striderna, oavsett om de handlar om kärnvapenavtalet, strejkrätten eller valplanen, så befäster det bilden av ett brett socialdemokratiskt parti där det ser ut som att det är högt i tak och att alla får plats – eller att man håller vänstern i partiet stången – beroende på vem man riktar sig till. Men den där höga takhöjden är enbart en chimär. Det som tidigare var socialdemokratins politiska subjekt, arbetarklassen, är nu borta och har inte synts till i kommunikationen eller opinionsbildningen på flera år. Partiledningen har lämnat sitt arv och sin mest lojala väljarbas – därför tappar LO-kollektivet röster till Sverigedemokraterna. Katalys, som beskriver socialdemokratins problem tydligt i sin senaste rapport, vill opinionsbilda gentemot det socialdemokratiska partiet, men det finns en nackdel: Det socialdemokratiska partiet vill inte lyssna. I stället visar man med all önskvärd tydlighet att det är i den imaginära mitten man nu avser stanna kvar.

    Göran Therborn lyfter i en intervju i veckans nummer av Flamman den intressanta idén om en utomparlamentarisk vänsterrörelse som ställer krav på både S, V och MP, och hur han hoppas att Klass i Sverige-projektet kan bidra till det. Det är en upplyftande tanke – för det som behövs är inte bara att arbetarklassen mobiliseras till valurnorna – utan att arbetarklassen organiserar sig i en rörelse som förmår förändra premisserna för den politiska debatten, och framförallt den politiska verkligheten. Det socialdemokratiska partiet har lämnat sina kärnväljare utan sociala sammanhang och är inte längre intresserade av att organisera arbetarklassen i sitt parti. Vänsterpartiet är om vi ska vara ärliga inte (ännu) så fruktansvärt bra på det. Även om medlemsantalet är det högsta sedan 80-talet så utgör partiet ännu inte förstahandsalternativet för arbetarklassen. I stället för att prata generellt om brott och straff, arbetslöshet och integration måste det vänstersocialistiska alternativet vara att erkänna och möta klasskonflikterna i varje givet tillfälle. Se människorna som är oroliga för att deras barn ska bli gängmedlemmar, förbättra tryggheten på arbetsmarknaden och göra upp med det fattigdomscementerande pensionssystemet.”

Comments are closed.