Det svenska klass-samhället. Stort möte på ABF idag kl 18!

Ur inbjudan till mötet.
Under en ganska lång tid har begreppet klass marginaliserats i den politiska analysen. Med en alltmer diversifierad arbetsmarknad, en högutbildad befolkning och en relativ nedgång för industrins betydelse i samhällsekonomin har många, även inom arbetarrörelsen, förkastat klass som ett mobiliserande koncept. Men i spåren av den ökade ojämlikheten håller klassanalysen på att göra comeback i den svenska politiska debatten. För att sätta klass på agendan under valåret släpper Katalys sitt största projekt någonsin: ”Klass i Sverige” – en utredning under ledning av Göran Therborn, som kartlägger det svenska klassamhället i ett 20-tal rapporter och böcker.

Hur ser det svenska klassamhället ut idag, och hur används det politiskt? Hur kan vi sätta klass på agendan under valåret?
Klass i Sverige IIPanelen
Deltagare:
Göran Therborn, professor i sociologi och författare till bl a ”Ojämlikheten dödar”
Majsa Allelin, doktorand i socialt arbete vid Göteborgs universitet
Karin Pettersson, politisk chefredaktör Aftonbladet
David Eklind Kloo, Handels

Samtalsledare: Daniel Suhonen, chef Katalys

Föredraget är en del av Katalys samtalsserie ”Klass i Sverige”.

Arrangörer: Katalys och ABF Stockholm

Lokal: Z-salen, ABF-huset.

Mer information från arrangörerna.
Hur ser det svenska klassamhället ut idag, och hur används det politiskt? Hur kan vi sätta klass på agendan under valåret? Det är några av de frågor som Klass i Sverige försöker besvara. Projektet leds av sociologiprofessor Göran Therborn.
– Detta projekt, som är vårt största någonsin, syftar till att sätta klassanalysen på agendan inför valet. Med hjälp av forskare från hela Sverige har vi gett en av Sveriges internationellt mest erkända samhällsvetare Göran Therborn uppdraget att kartlägga det svenska klassamhället av idag, säger Daniel Suhonen, chef för det fackliga idéinstitutet Katalys.
Klass i Sverige
Projektets syfte är att ge en heltäckande analys av det svenska klassamhället utifrån en rad olika forsknings- och samhällsperspektiv. Flera publikationer kommer att publiceras under 2018 för att sätta klassanalys och klass i centrum för debatten. Ett dussintal av dessa kommer att presenteras och diskuteras på ABF-huset i Stockholm under våren.

Kunskap och perspektiv är makt. Att formulera problem är att handla. Som bildningsaktör med ett uttalat mål att minska samhällsklyftorna är ABF Stockholm stolta över att gå in som samarbetspartner i detta ambitiösa och viktiga projekt, säger Håkan Wiclander, studieombudsman på ABF Stockholm.

Säkra din plats! Boka din biljett på Billetto fram till 1 timme innan start, eller på plats i ABF-husets Information fram till 30 minuter innan start. Eventuella restbiljetter säljs utanför salen.

I DN Debatt igår publicerade Niels Stöber, Daniel Suhonen och Göran Therborn artikeln ”Åtta av tio väljare anser att Sverige är ett klassamhälle”. DN Debatt.Utdrag ur artikeln.
* ” Det har gått decennier utan att klass satts på den politiska agendan. Det det bidragit till S försvagning generellt och i synnerhet i arbetarklassen. Fortsätter S sitt fokus på ”mittenväljarna” finns det för arbetarrörelsen goda skäl att vara orolig för höstens val och den framtid som kommer därefter”.
* Åtta av tio väljare anser att Sverige är ett klassamhälle. Endast 2 procent anser att Sverige inte alls är ett klassamhälle och 13 procent att det är det i viss mån. Bland arbetarna anser 86 % är ett klassamhälle medan 82 % av tjänstemännen gör det. Bland rödgröna anser hela 93 procent att Sverige är ett klassamhälle mot dryga 75 procent bland allianssympatisörerna. 94 procent av S-sympatisörerna tycker att Sverige är ett klassamhälle medan bara 74 procent av SD:s sympatisörer gör det.
Kapitalistiska pyramiden imagesCAFVRVSE
* Klasstolthet. 47 procent av arbetarna och 45 procent av egenföretagarna är stolta över sin klass­identitet. Bland tjänstemän är andelen bara 34 procent. Fackligt medlemskap innebär för arbetare ökad stolthet över den egna klasspositionen. 61 procent av LO-medlemmarna och enbart 31 procent av TCO:s och Sacos medlemmar är stolta över sin klassposition.
* Sedan 1980 har ett nytt klassamhälle vuxit fram, mera kluvet, brutalt, dessutom allt oftare korrumperat på grund av kommersialiseringen av den offentliga sektorn. Vårt projekt analyserar detta nya sociala landskap. För att förändra samhället behövs dock en politik som tar fasta på att stora löntagargrupper önskar sig en politik för att minska klassklyftorna. Att denna politik existerar som ett möjligt val är en kärnfråga för demokratin.

Clartés temanummer om ”Klasserna i Sverige”.
Den socialistiska föreningen Clarté som utger tidskriften Clarté hade i nr 1 2015 temanumret om klasserna i Sverige. Mycket viktig läsning för den intresserade. Niklas Eriksson skriver inledningsvis i den första artikeln ”52 procent tillhör arbetarklassen, 38 procent mellanskikten, 6 procent småborgerligheten och 1 procent bourgeoisien. Så kan man sammanfatta en klassanalys av Sverige. Men bakom siffrorna döljer sig både komplicerade avgränsningsfrågor och stora samhällsförskjutningar.”
Klass. Bild i Clarté nr 1 2015Bild i Clarté nr 1 2015

En viktig fråga gäller de olika grupperna inom ”mellanskikten”. Man kan grovt skilja mellan lägre, mellan och högre skikt inom mellanskikten.
Tre frågor:
Vilka grupper kan vara arbetarklassens allierade i olika frågor?
Vilka har att vinna på ett socialistiskt Sverige, där kontroll över produktionsförhållanden och resurser finns hos arbetarklassen och dess allierade?

Kan de ökade socio-ekonomiska skillnaderna i Sverige och andra länder minska? Hur?

Facebook event
Katalys/Klass
Programmet över 13 möten på ABF under våren
ABF:s Kalendarium

intressant.se människan, , , , , , , ,

  29 comments for “Det svenska klass-samhället. Stort möte på ABF idag kl 18!

  1. Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Partiet
    29 januari, 2018 at 15:40

    På mötet ska en professor, en doktorand, en politisk chefredaktör, en facklig representant delta. Alla är vad jag betraktar medelklassen och överklassen. Men var finns den vanliga arbetarklassen? Kassörskan? Industriarbetaren? Gruvarbetaren? Arbetslösa? Långtidssjukskrivna?
    Dåligt att inte bjuda in representanter för arbetarklassen på mötet! Den enda som jag något kan relatera till arbetarklassen är den fackliga representanten för Handels. Men jag vet inte om jag kan betrakta Kloo som arbetarklass, mer som medelklass. jag saknar rösterna från medlemmarna i de olika fackförbunden – och även de som står utanför.

    • 29 januari, 2018 at 15:59

      Varke du elelr jag vet vilka som särskilt inbjudits. Uppgifterna på ABF:s Kalendarium är tillgängliga för alla via internet.

      • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
        29 januari, 2018 at 16:45

        Men det står ju i din egen text: ’Panelen. Göran Therborn, professor i sociologi och författare till bland annat ’ojämlikheten dödar’. Majsa Allelin, doktorand i socialt arbete vid Göteborgs universitet, Karin Pettersson, politisk chefredaktör Aftonbladet, David Eklind Kloo, handels.’
        Jag tvivlar på att någon av dom tillhör gruppen arbetarklass!

    • Arne Nilsson
      29 januari, 2018 at 16:26

      Det avgörande är inte vem som säger något eller i vilket sammanhang det sägs. Det avgörande är vad som sägs. Vill bara påminna om att Karl Marx var akademiker och Friedrich Engels var företagsledare. För de som vill luta sig mot Lenin kan det vara bra att komma ihåg att han var jurist.

      • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
        29 januari, 2018 at 18:18

        Javisst, du har helt rätt. Det är inte professorers, doktoranders, redaktörers, representanter från fackföreningens yrken eller vad de är jag ifrågasätter. Det jag ifrågasätter är att de inte inbjudit någon från arbetarklassen att delta i panelen.
        Marx, Engels och Lenin inbjöd på sin tid arbetarklassen i olika paneler och debatter. Det hade inte blivit en revolution om inte arbetarklassen hade varit med.
        Det handlar ju om klasserna – och att då utesluta en viktig grupp i panelen känns som om medel- och överklassen pratar om arbetarklassen, och inte med arbetarklassen. Eller att de pratar över huvuden på arbetarklassen. Vi vill delta – inte stå utanför!
        Varför har de inte inbjudit en hamnarbetare från hamnfyran, eller en strejkande soparbetare?
        Det som sägs är mycket viktigt. Men att då lämna arbetarklassen utanför debatten är rent ut sagt nedlåtande mot arbetarklassen!

        • Arne Nilsson
          29 januari, 2018 at 21:46

          En analys blir varken bättre eller sämre om den framförs av en professor eller arbetare.

          • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
            30 januari, 2018 at 08:45

            Klasserna har olika erfarenheter i arbetslivet och i det dagliga livet. En professor har knappast den erfarenheten att leta efter jobb, vända på slantarna, ringa till elverket för att be om uppskov för att man inte har råd med den räkningen den månaden eller att riskera att sparkas, etc. Så jag tror definitivt på att analyser som är baserade på erfarenheter är bättre än de som analyserar det utifrån en professors synpunkt och det han har kommit fram till i andra hand.

            • 30 januari, 2018 at 09:15

              Denna erfarenhet saknade förmodligen Karl Marx, Friedrich Engels och Vladimir Lenin, även om Marx och Lenin nog ofta hade det knapert ställt. Ingen blir marxist bara utifrån egna erfarenheter av utsugning ochförtryck. Kunskapen måste tillföras utifrån.

              • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
                30 januari, 2018 at 09:47

                ’Ingen blir marxist bara utifrån egna erfarenheter av utsugning och förtryck.’ Jag håller fullständigt med dig. Men det är arbetarklassens uteslutning i panelen – och i media – som jag har synpunkter på. Marx, Engels och Lenin pratade ofta med arbetarklassen och inbjöd sannolikt arbetarklassen att delta i samtalen.
                Vem tror du kommer att lyssna på högt uppstående välutbildade människor som talar över huvuden på arbetarklassen? Ja,, inte är det arbetarklassen.
                Avståndet mellan arbetarklass och medelklass, överklass kommer att öka, och det här mötet kommer inte att minska detta avstånd. Arbetarklassen har ett stort misstroende till professorer, doktorander, redaktörer, o s v (d v s etablissemanget) och det på grund av att de känner sig bortglömda i samhällsdebatten.
                Varken Marx, Engels eller Lenin glömde bort att ta med arbetarklassen. De visste att utan arbetarklassens medverkan skulle revolutionen inte bli till.
                Det är likadant här på den här sajten – jag saknar artiklar eller interjuver med arbetarklassen.

                Du har tidigare talat mycket nedsättande om den sovjetiska nomenklaturen – det eftersom den sovjetiska arbetarklassen inte var närvarade och delaktiga. Jaha? Är det här inte vår egen nomenklura där professorer, doktorander, redaktörer, etc, kan uttala sig – allt medan arbetarklassen inte ens bjuds in. Vi gör samma sak i vår egen arbetarrörelse, men då försvarar du det hela.

                • 30 januari, 2018 at 10:20

                  Välutbildade människor talar idag till arbetarklassen, liksom Marx, Engels och Lenin. Skilj mellan Sovjets socialism och dagens kapitalism. Sovjets Nomernklatura gynnade uppkomsten av ett privilegierat skikt som kunde leva mycket bättre än arbetarna. Underlättade ett tankesätt som förenklade den snabba övergången till kapitalism.

  2. arbetarklass
    29 januari, 2018 at 19:22

    Förbjuda kommunistiska partier eller en öppen politisk debatt?

    https://www.nyatider.nu/vem-bedomer-vad-extremism-ar/

    • 30 januari, 2018 at 00:10

      Jag är övertygad att mångdubbelt fler och en majoritet skulle rösta på att beslagta miljardärerna förmögenheter på låt oss säga över 100 miljonerdollar för att på så sätt snabbt eliminera fattigdomen och många andra sociala konkreta problem som kan beskrivas. Över 95 % av miljardärers förmögenhet har ju andra arbetat ihop åt dem. Se http://jinge.se/allmant/world-economic-forum-de-rikas-planering-for-en-fortsatt-orattvis-varld.htm.

      ”På DN Debatt presenterar Robert Höglund, kommunikationschef för Oxfam i Sverige artikeln ”De rikaste fick 82 procent av förmögenhetsökningen 2017”. DN Debatt. ”De rikaste fick 82 procent av förmögenhetsökningen 2017”

      Höglund skriver ”82 procent av förmögenhetstillväxten gick till den rikaste procenten av världens befolkning förra året. De 3,7 miljarder människor som utgör världens fattigaste hälft fick ingen ökning alls. Detta visar hjälporganisationen Oxfams nya rapport ”Reward work, not wealth” som vi publicerar i dag inför World economic forums möte i Davos. Under 2017 tjänade man inte främst pengar på arbete utan på att vara rik.

      Aldrig förr har världen sett en större ökning av dollarmiljardärer som förra året med en ny miljardär varannan dag. De blir dessutom allt rikare. Oxfams rapport visar att de 762 miljarder dollar som världens miljardärers förmögenheter ökade med mellan mars 2016 och mars 2017 (då Forbes miljardärslista publiceras) hade kunnat utrota den extrema fattigdomen sju gånger om.”
      world-economic-forum-2016 IWEF 2016

      Han sammanfattar

      ”Dagens enögda fokus på vinstmaximering leder till att rika aktieägare kan lyfta allt större belopp samtidigt som lågavlönade arbetare pressas hårdare.”

      • arbetarklass
        30 januari, 2018 at 03:04

        Miljardärerna??? Vilken jobbare bryr sig numera om miljardärerna?

        Världens högsta skatter men ändå dör vi i vårdköerna. Det är faktiskt något som en vanlig arbetare bryr sig om.

        https://www.dn.se/sthlm/aklagare-utreder-cancerkoer-som-grovt-vallande-till-annans-dod/

        • 30 januari, 2018 at 09:12

          Folk i allmänhetn bryr sig om de fattiga och den utbredda fattigdomen. Medkänsla och samarbete är grundläggande måänskliga drag sedan tusentals år en ligt forskning. Och en liten del av pengarna kan verksamt fröbättra vården runtom i världen. I Sverig har privatiseringarna skapar ett mer kaotiskt system, förstärkt av en oacceptabel minskning av vårdplatser.

          • arbetarklass
            30 januari, 2018 at 10:31

            Här har jag en invändning. Just så är den allmänna propagandan för tillfället men blir den alltför påtaglig brukar folk tvärtom reagera och det är så jag upplever det nu. Vi ska tänka på andra hela tiden men aldrig på oss själva.

            Den falska klimatdebatten är just en typisk sådan där man använder vädrets nyckfullheter till att förtrycka och skapa dåligt samvete hos arbetaren. Men inte bara hos arbetaren, idag gäller oftast mänskligheten i stort då klassbegreppet mer sällan används i den offentliga diskussionen.

            Socialisterna har intagit kulturdebatten med rättvisa och jämlikhet på ett sådant sätt att naturens orättvisor inte längre accepteras. Jag märker det själv när jag matar fåglarna att de bästa och starkaste tar för sig själva och rycker maten ifrån de svaga och utmärglade som inte kan ta för sig på samma sätt. Usch, vilka hemska fåglar tänker jag då som om det vore något felaktigt.

  3. Nils T
    29 januari, 2018 at 23:21

    Tyvärr är det inte alltid dem som äger upplevelsen också har ordets gåva att beskriva den.
    Hos dem är det få förunnat att inneha modet att tala högt och ta plats i en teoretisk välutbildad församling där ordet är ett naturligt verktyg.
    ¨

    • arbetarklass
      30 januari, 2018 at 02:53

      Jag håller fullständig med dig och mitt personliga försök till kontakt med den proletära vänsterrörelsen utmynnade i mer eller mindre total främlingskap så jag tog min Mats ur skolan och gick därifrån. Men känslan vad som är rätt respektive fel har ”vi” nog oftast ingen större osäkerhet om och jag vill nog påstå att den känslan idag är mer splittrad än någonsin. Saken gäller vem vi ska anförtro oss åt och vem är inte längre givet som det en gång var förut.

      Vad blir de teoretiska klasskämparnas strategi när arbetaren studerar Samhällsnytt och aktivt deltar i kommentarerna i stället som tidigare troget läsa Aftonbladet eller Proletären?

      • 30 januari, 2018 at 09:10

        Frågan diskuterades på mötet. Rapport kommer här i eftermiddag eller i morgon.

    • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
      30 januari, 2018 at 09:17

      Enligt den här undersökningen så är det 52 procent som är arbetarklass. Jag tror att några av dessa har ordets gåva, och modet att tala högt och ta plats i en panel.
      Det finns ett ordspråk att man måste gå ett par mil i sin medmänniskas skor för att på allvar riktigt kunna förstå skornas ägares situation.
      Och dessutom finns det medier som inte låter arbetarklassen i konflikt med arbetsgivaren uttala sig. Det tog en åtminstone fyra fem månader innan konflikten i Gbgs hamn blev en riksnyhet. Och fortfarande försöker media tysta ner de strejkande arbetarnas situation, inte bara i Gbg, utan även när det gäller sophämtarna i Stockholm.
      Dagligen förekommer det politiker, analysister, författare, borgare, etc i medier som uttalar sig om samhället och politiken, men arbetarklassen – särskilt de som är kritiska – syns knappast i medier när det gäller att uttala sig om den förda politiken.
      Vi är kanske inte så akademiskt utbildade men vi är utbildade i arbetslivets svårigheter!

      • 30 januari, 2018 at 09:31

        Framför detta till Katalys.org. Många flera möten om Klass ska ske på ABF under året.

      • Anders Åberg
        30 januari, 2018 at 11:36

        Håller med dig i mycket här Kerstin. Jag har själv varit metallarbetare hela mitt yrkesverksamma liv och tror mig veta iallafall lite om hur vanligt folk tänker. Hade man tagit dit någon från t.ex. Hamn 4:an så hade detta säkert gått att väcka intresse för på många arbetsplatser. Nu tror jag knappt någon bryr sig.

        • arbetarklass
          30 januari, 2018 at 12:34

          Hamn 4:an sista halmstrået för den proletära klasskampen?

        • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
          30 januari, 2018 at 12:44

          Tack!
          Jag tror att arbetarklassen idag känner sig övergivna – överkörda – av medier och etablissemanget. Men inte nog med det – vi känner sig oss även överkörda av socialdemokraterna, fackföreningar, VP, etc.

          Det hade varit mycket roligare – för att inte tala om intressantare – om en hel grupp av sophämtare (eller hamn 4:an) hade intagit scenen och krävt att göra sin röst hörd i samhällsdebatten!

  4. Nils T
    30 januari, 2018 at 16:10

    Egentligen borde det blivit en rejäl folkstorm
    av stora mått med tanke på det som sker.
    Detta är några axplock som följer ;
    En S-ledd regering vill se över strejkrätten.
    Näringslivet i symbios med alliansen vill införa lönedumpning
    och försämra anställningstryggheten.
    Visstid och delade turer är en normal anställningsform inom vårdyrken
    Till detta bemanningsföretagen tar för sig än mer inom branscher
    som beror LO,kollektivet
    suck,suck å, vad gör man.
    Det verkar som den fackliga rörelsen befinner
    sig i ett apatiskt tillstånd.
    Framför allt Metall har uppenbart helt tappat kompassen.
    Nej LO.basen Karl Petter måste ut på banan och sätta ned foten
    och samtidigt visa att det finns arbetare som har en annan analys än partiets.
    Att ropa på torget i Bjuv”Inte en ärta skall flytta till Tyskland”
    i samband med Findus nedläggning,blir inte trovärdigt.
    Oj vad jag kan sakna.Lo;s gamle ordförande Stig Malm.

  5. Peter Grafström
    31 januari, 2018 at 09:57

    Om ni välmenande respektive doktrinära socialister hade gjort stor skillnad på samhällsnyttiga och konkurrensutsatta entreprenörer å den ena och monopolkapitalister å den andra sidan, hade arbetsmarknaden för dom ni säger er ömma för varit betydligt bättre. Klasskampen fungerar därför som stöd för (ofta angloamerikanska) monopolkapitalister som de konkurrensutsatta säljer till istf att försöka växa lokalt. Och sen håvar monopolkapitalet in den vinsten till offshore-banker istf att den investeras här.
    Avgörande delar av det som socialister pläderar för är sånt som den angloamerikanska oligarkin lurat på er genom att deras lejda medhjälpare tog initiativet från mer jordnära demokratisträvande rörelser. Dom har lurat er att nationell sammanhållning är dåligt.
    Det gör det svårare att värna om den lokala arbetsmarknaden. Dom har lurat på er flumskolan som först på senare tid har börjat byggas om. Men privatiseringen vill jag inte beskylla er för. Däremot er likgiltighet för kvaliten. Fusk och betygsinflation bekymrar vänsterkrafter mindre eftersom dom vill nivellera. Men sånt drar ner Sveriges konkurrenskraft och därmed arbetarnas möjligheter. Ser man till nationens intresse på ett konstruktivt sätt som ni själva kan definiera bättre om ni lägger Marx åt sidan då fruktar man inte att det finns olika roller.
    Ryssland och Kina har ju en ny modell. Varför inte fundera lite mer över deras upplägg?
    Borgarna är ju helt bortfintade genom sin tro på angloamerikanska förebilder.
    Det existerar i väst en outnyttjad nisch för alla som tror på en stark stat men samtidigt vill uppmuntra det individuella initiativet. Och frigöra medelklassens skaparkraft för allas bästa. Istf att hålla den tillbaka som var fallet tidigare i Kina och som gjorde att medelklassen i Ryssland decimerades och förtrycktes för att de opponerade sig mot bolshevikernas styre.
    Båda dom länderna spelar en konstruktiv roll, Ryssland genom att förhindra västs onda planer, både Kina och Ryssland genom konstruktivt samarbete med många länder och med fred och utveckling som mål.

    • arbetarklass
      1 februari, 2018 at 02:36

      Mycket tänkvärda ord men det blir svårt att utforma strategier av de idéerna i en progressiv miljö som samtidigt är högst tillbakablickande. Även jag tror Kina insett samma och istället söker alternativa vägar där de tror de kan uppnå önskade resultat för landets framtid.

      Jag tror också på en stark stat vilket distanserar mig från liberalismen men har också gjort vissa omprövningar vad gäller ägarförhållanden vilket ställt mig på kollisionskurs med bloggägaren. Ung Vänster t.ex. betraktar den nu avlidne Ingvar Kamprad som en tjuv men jag inser numera att han varit en mycket stor tillgång för vårt land och inte någon utsugare som levt i sus och dus för egen vinning skull. Sin sista tid upplevde han tydligen på ett vanligt svenskt sjukhus där läkarna gjorde vad de kunde precis som jag förväntar mig de ska göra för mig själv eller för någon annan. Det är svårt att döma ut en sådan människa som förmodligen själv gjort vad han kunnat för sin grannlaga uppgift. Alla presterar vi olika och jag själv är ingen högpresterande människa men gör så gott jag kan. Är vi olika bör vi ha en politik som utgår från det. Ett samhälle som ska göra alla lika skrämmer mig. Försök till det mångkulturella samhället visar också det är svårt och få det fungera.

      Jag hitta en gammal SVT film om livet i DDR sett ur bilturistens ögon. Som intresserad av det dagliga livet i Sovjetunionen så tyckte jag filmen var mycket sevärd. Med filmen tycker jag mig också skönja den svenska regeringens ganska så intima kontakt med DDR men som inte framgick för oss vanliga svenska medborgare förrän efter Berlinmurens fall. Lägg märke till SVT reporterns mycket sakliga beskrivningar. Vart tog den sortens journalistik vägen? För mig känns det verkligen befriande jämfört dagens journalistik som jag mest bara retar mig på. Allt var inte bättre förr men det finns sådant som är sämre nu.

  6. Benkt Krenkt
    1 februari, 2018 at 10:55

    Det självklara skälet till att vare sig socialdemokratin eller de till vänster om densamma låter arbetare tala i ”arbetarnas sak”, är att socialismen inte är i arbetarnas intresse. Hög skatt är inte i arbetarnas intresse, hög skatt bortslarvad på mångkultur är inte i arbetarnas intresse. Partierna som talar om socialism, rättvisa och framförallt klimatet är medelklasspartier, deras medlemmar och företrädare ljuger inte, de agerar i eget intresse. Svensk socialism är en medelklasshobby som övergått i klimatnoja.

    Låt proletärerna arbeta i sitt anletes svett och låt lönen räcka till trångboddhet och ett par timmar i kollektivtrafikens trivsel var dag, efter pensionering kan den samla pantglas, äta mat butikerna kastar och sova i tunnelbanan.

    • 1 februari, 2018 at 11:49

      Socialdemokratins ledning står inte alls för någon socialism utan för kapitalism.

Comments are closed.