Michael Moore hotas till livet i ”yttrandefrihetens USA”, som dödar mångdubbelt fler journalister än på Charlie-Hebdo


Frågan om yttrandefrihet och massmedias roll är alltid viktigt. Vi har haft anledning att skarpt kritisera massmedias bristande objektivitet och anpassning till de styrande och inte minst till den brutala enda supermakten USA:s politiska syn utifrån olika konkreta exempel, och analyser. Denna fråga har hamnat högre upp i samhällsagendan, tror jag, i samband med illdådet mot Charlie-Hebdo och dess rapportering. Vi har skildrat detta i blogginlägg. Denna gång återger vi behandlingen i massmedia av den kände filmaren och Oscarsvinnaren Michael Moores kontroversiella (?) uttalande i USA, vanliga reaktioner i massmedia mot illdådet på Charlie-Hebdo samt övergreppen på journalister av USA & Co (som massmedia i Väst tiger om). Uppgifterna kan hämtats i en artikel på siten Medialen och har till en del återgivits av Nyhetsbanken. Denna gång diskuterar jag alltså inte behandlingen av USA:s ledning då det gäller viktiga avslöjanden av t.ex. Julian Assange, Bradley/Chelsea Manning och Edward Snowden, och ej heller avlyssning av medborgare av företag av ”den fria världens ledare”
Michael Moore

Artikeln.
I. 2003 berättade en högt uppsatt säkerhetsexpert för filmaren Michael Moore att ”det finns ingen i USA förutom president Bush som är i större fara än du”. (Michael Moore, ”Here Comes Trouble”, Allen Lane, 2011, sid 4). Moore har attackerats med kniv, med ett trubbigt föremål och har varit förföljd av en man med en pistol. Han fick hett kaffe kastat i ansiktet och fick ta emot smockor mitt på blanka dagen. Verbala övergrepp pågick oupphörligt och det fanns flera dödshot. I boken ”Here Comes Trouble””Jag kunde inte längre gå ut offentligt utan att någon incident inträffade.” (sid 20)

Ett vakt- eller säkerhetsbolag, som sammanställt en lista på över 440 trovärdiga hot mot Moore, sa till honom att ”polisen har gripit en man som planerar att spränga ditt hus. Men just nu är Du inte i någon fara.”(sid 23)

Men varför var Moore en måltavla? Hade han publicerat karikatyrer av profeten Muhammed? Problemen började första veckan av Irakkriget 2003 när Moores film ”Bowling for Columbine” vann en Oscar som bästa dokumentärfilm. Vid Oscarsgalan 23 mars sa Moore inför en världspublik ” Jag och mina medarbetare tycker om ”non-fiction” (verkligheten). men vi lever i en tid där vi väljer en fiktiv president med fiktiva valresultat. Vi lever i en tid där vi har en man skickar oss i krig av fiktiva (påhittade) skäl. … Vi är emot detta krig, Mister Bush. Skäms, Mr. Bush. Skäms! Och nu när du till och med har påven och Dixie Chicks mot dig är din tid ute! Tack så mycket. ”(sid.5-6)

Ungefär halvvägs in på detta korta tal ”bröt helvetet lös”. Hemkommen efter ceremonin, fann han tre lastbilslaster med hästgödsel dumpade midjehögt på sin uppfart till bostaden. Samma natt kunde Moore höra på de stora TV-kanalerna hur ”den ena experten efter den andra ifrågasatte mitt förstånd och kritiserade mitt tal” och tala om att jag begått ”självmord på min karriär”. På Internet mötte honom samma kritik från hela USA (s. 9-10).

Sådan kan tydligen i verkligheten respekten för det fria ordet vara i USA.

II Krig – totalt, obarmhärtigt – och civiliserat.
I stark kontrast till kampanjen med omfattande media-förtal av Michael Moore så har journalister reagerat på Charlie Hebdo-illdådet i Paris med passionerat försvar av rätten att förolämpa, (om man nu anser att Moores uttalande ovan var en förolämpning). Bara några exempel (Fler finns i originalartikeln). Visst, det finns också skillnader mellan Moores och Charlie-Hebdos utsagor. Den ene kritiserar etablissemanget, den andra nedsättande om främst en av världsreligionerna som är svagt representerad i ”Väst”…
* Daily Telegraphs chefsintervjuare Allison Pearson skrev ”De som dog igår gjorde så i frontlinjen för ett krig mellan civilisationer. Jag hyllar dem, dessa martyrer för yttrandefriheten.”
* Joan Smith skrev i The Guardian ”Jag känner mig sjuk och darrig. Jag har skrivit hela dagen med tårar rinnande nerför ansiktet. Jag tror inte att jag är ensam om att reagera så här på massakern på Charlie-Hebdo, som är ett angrepp på journalister och yttrandefriheten.”
* New York Times kolumnist Roger Cohen twittrade: ”Jag skakar av ilska vid attacken mot Charlie-Hebdo. Det är ett angrepp på den fria världen. Hela fria världen ska svara hänsynslöst.”

III. Värre övergrepp mot journalister av väst.
I The Times skrev David Aaronovitch ”I Paris har för första gången sedan fascismens nederlag en grupp medborgare massakrerats på grund av vad de publicerat”. The Guardian intog en liknande uppfattning:

Men den blodigaste attacken på journalistik i mannaminne, åtminstone i Europa, skedde 23 april 1999, då Nato bombade högkvarteret för den serbiska statens radio och TV och dödade 16 personer. Var detta ett fruktansvärt misstag av civiliserade Väst. Nej, Nato insisterade på att TV-stationen var ett ”departement av lögner” och ett legitimt mål.

Amnesty International svarade att ”Bombningen av huvudkontoret för serbiska statens radio och TV var en avsiktlig attack mot ett civilt mål och en krigsförbrytelse.” I pressens diskussion om morden i Paris har vi inte funnit något om Natos bombningar av serbiska TV och radio.
* I augusti 2011 fördömde Irina Bokova, generaldirektör för Unesco, Natos bombningar av libyska statliga sändningsmöjligheter den 30 juli som dödade tre mediearbetare, och skadade 21 personer ”Jag beklagar Nato attack på Al-Jamahiriya och dess installationer. Medier bör inte bli måltavlor för militära aktioner. FN:s säkerhetsråds resolution 1738 (2006) fördömer våldshandlingar mot journalister och mediepersonal i konfliktsituationer.” Men Nato bekräftade åter att bombningarna hade varit avsiktliga.
A man holds a copy of weekly satirical magazine Charlie Hebdo to pay tribute during a gathering at the Place de la Republique in Paris

Andra Charlie-Hebdo-liknande mord på journalister av USA.
* I november 2001 träffade två amerikanska missiler al-Jazeeras satellit-TV-station i Kabul, Afghanistan och dödade en reporter. Chefredaktören vid al-Jazeera hade meddelat platsen för kontoret till de amerikanska myndigheterna.
* I april 2003 dödades en kameraman vid al-Jazeera när Bagdad-kontoret bombades av ett amerikanskt flygplan. År 2005 citerade Guardian International Federation of Journalists (IFJ) som uppgav att det fanns rapporter om att George Bush och Tony Blair diskuterade en plan att bomba al-Jazeera , vilket förstärker oro för att attacken i april 2003 var avsiktlig. Enligt Daily Mirror hade Bush berättade Blair för sin plan ”Han gjorde klart att han ville bomba al-Jazeera i Qatar och på andra håll.”
* Vid förra sommarens attack mot Gaza dödade Israel 17 journalister. En utredning av Human Rights Watch drog slutsatsen att de israeliska attackerna på journalister var en av många ”uppenbara kränkningar” av internationell rätt.” (Slut på artikeln).
Je ne suis par Charlie II

Krigföringen av USA och andra i Västasien (Mellanöstern) under de senaste dryga 10 åren har varit brutal, slagit sönder stater och dödat kanske över en miljon människor. USA:s och andra mycket hårda sanktioner mot Irak under 1990-talet beräknas ha medför 500 000 dödsfall bland barn, vilket dåvarande utrikesministern Albright i ett beryktat TV-uttalande ansåg vara ett pris man fick betala. Inte terroristdåd? Vad är det då?

Detta har i sin tur haft avgörande betydelsen för framväxt av vad vi kallar terrorism (medan liknande handlingar av t.ex. staten USA ”statsterrorism”, ej finns i massmedia). I den meningen är al-Qaida, al-Nusra och ISIS en produkt av USA:s brutala, imperialistiska politik. Den gynnar rekryteringen. En annan sak är ju det ekonomiska och militära stödet till ”moderate rebeller”, som till stor del hamnat hos de mer extrema grupperna enligt olika rapport (se tidigare blogginlägg). (Och Sovjets orättfärdiga krig i Afghanistan bidrog till CIA:s satsning att bygga upp al-Qaida en gång i tiden).

* I Globalresearch rapporterade nyligen Julie Lévesque att drygt 150 journalister och 54 mediaarbetare dödades mellan 2003 och 2011 i Irak till följd av USA:s krig.
* I Syrien har också drygt 150 journalister dödats till följd av kriget, en intervention av USA via allierade, vilket vi många gånger rapporterat om.

* Har du sett massmedia behandla denna viktiga aspekt? Massmedia tiger och sviker en granskande journalistik utifrån demokratiska värden. Eller hur?


i Andra om:, , , , ,, , Syrien, , , , ,

Medialen Nyhetsbanken Newsvoice Palena Inn Pepe Escobar i Asia Times Diana Johnstone i Counterpunch SvD 11/1 Globalresearch 11/1 AL Lodenius 10/1 Le Figaro 10/1 Pål Steigan 11/1 New York Times – I am not Charlie Hanna Söderströms blogg Feministiskt initiativ Anna-Lena Lodenius Birger Schlaug I Birger Schlaug II Knut Lindelöfs blogg 7/1 Pål Steigans blogg 8/1 DN8/1 DN 7/1Expressen 7/1 Lenins tomb Le Figaro SvT 7/1 Joe Bidens medgivande M Chossudovsky New York Times 27/6 2013 New York Times 27/6 DN 26/6

  3 comments for “Michael Moore hotas till livet i ”yttrandefrihetens USA”, som dödar mångdubbelt fler journalister än på Charlie-Hebdo

  1. Benny
    20 januari, 2015 at 12:13

    Det fria ordet och sanningen är numera av underordnad betydelse. Det är propagandan och den ”sanning” man lyckas basunera ut som gäller. Det man läser i MSM-media är till stor del lögn och jag gör det personligen bara för att se vad man ljuger om eller utelämnar, alternativt vinklar, för stunden. Michael Moore förföljs i USA och det behöver inte ens vara av regimen anställda huliganer, det finns så många hjärntvättade i USA av regimen att det sköter sig själv. Om Oliver Stone kan gå på gatorna i USA efter sin film om Ukraina återstår att se, det beror helt på vad han få fram och vad han vågar publicera. Klanerna som styr USA har många gånger visat att de inte har några spärrar när det gäller eliminera hot mot deras makt

  2. Zokrates
    20 januari, 2015 at 12:37

    Chomsky är den ursprungliga källan och har rätt när han påminner om att detta dåd; sedvanligt omskrivet med militära eufemismer (slå ut propagandacentral etc etc) inte renderade i ett fördömande från den vita västvärlden och dess apologeter.

    Åter igen måste vi påminna om att Anna Lindh dog för denna svenska apologetiska ledbandspolitiken som S svärtats palmes arv med. Genom att vid upprepade tillfällen ANAMMA den NATO/USA propaganda som ställde det genomfalska narrativet; den ”humanitära bombningen” (som Carl Bildt överdevalverade) etc. så blev hon indirekt/direkt måltavla för en psykotisk serb [ett sannolikt ad-hoc mord]. Detta visar faktum: att våld och att stödja våld får OFATTBARA konsekvenser för en mängd människor som kan drabba alla. Psykopaterna varmkörde här sin ”balkaniseringsmodell” samma divide et impere-politik som man nu praktiserat i Irak.

    Personligen gillade jag Moore bättre innan han flyttade in på Upper East. När han var en fet blåslampa i lobbyn på något tvivelaktigt multinationellt företag som just sagt upp alla anställda på orten, eller mot Walmart som sålde finkalibrigt till ungdomar.

  3. 20 januari, 2015 at 18:14

    Enligt en undersökning av PEN baserad på en enkät besvarad av 772 journalister i 50 länder. (Uppgift saknas om bortfallet) har Snowdens avslöjande av NSA:s övervakning medfört ökad försiktighet och självcensur från journalister. 35 % i ”fria länder” (USA-stödda Freedom House’s indelning) uppgav att de hade undvikit att skriva om ett ämne eller allvarligt övervägt att göra det i rädsla för repressalier från regeringsövervakning:. 20 % hade i praktiken avstått. Siffrorna är nästan dubbelt så höga i ”icke-fria länder” där ändå 39 % av journalisterna aldrig upplevt tankar på självcensur. 31 % i ”fria länder” och 41 % i ”icke-fria länder” hade undvikit aktivitet i sociala medier pga. sådan rädsla.

    I en undersökning i oktober 2014 uppgav 85 % av skribenter i USA att de ”var mycket eller ganska oroade över den aktuella nivån på den amerikanska regeringens övervakning”.
    (https://firstlook.org/theintercept/2015/01/05/writers-free-countries-now-share-surveillance-concerns-free-brethren/)

    Någon som är förvånad?

    En begränsning, som i alla frågeundersökningar, avser representativiteten för dessa siffror för hela journalistkåren.

Comments are closed.