Idag är det den Internationella Kvinnodagen!Det var från början en radikal, ja tidvis på sina ställen närmast en revolutionär och socialistisk manifestation. Som framgår nedan har även borgerliga och reaktionära organisationer kommit att ”fira” 8 mars och berövat dagen dess revolutionära innehåll och fina historik av kamp för bättre villkor, som var internationella kvinnodagens ursprung.

En manifestation i samklang med den usrpungliga inriktningen sker i Göteborg idag!

Och i Stockholm.

Kvinnodagen Stockholm

Se även Maj Wechselmanns fina film ”Min mor” idag kl 18.30 på Victoria Götgatan 65, Stockholm.

(Mer i senare artikel)

I Stockholm erbjuds också ett varierande program med t.ex. Birgitta Ohlsson (L), som inte är i linje med den historiska Kvinnodagen.
9.00 Fysisk och mental träning. Alexandra Pascalidou, Trappan, Vällingby.
12.00 Soppteatern, Kulturhuset: ”Skandal!”. Biljett 200 kronor.

12–17 Livrustkammaren: Skrivstuga för Wikipedia.
15.00–19.00 Lava Kulturhuset: Handarbetsaktivism.

17.00 Fotografi 51 med Cecilia Frode. Mingel och panelsamtal. Playhouse theatre, biljettpris.
17.00 Flashmob på Centralen med bland andra Sofia Nylander och Anna Morvall, se artikel.
17.00 Birgitta Ohlsson (L) om sin bok ”Duktiga flickor”, Kulturhusets lilla scen.
17.00 Kvinnodagen á la Sápmi med kvinnligt samiskt berättande, m fl: Kleins skolmatsal David Bagares Gata 23, 200 kronor.

17.30 Föreläsning: Grupp 8, Hörsalen Kungliga biblioteket.
17.30 Demonstration avgår från Norra Latin till Norrmalmstorg. Gudrun Schyman, med flera.
17.30 Releasefest för Herthas vårnummer Vurma, Birger Jarlsgatan 36.
17.30 Film om pressfotografen Alma Haag, Livrustkammaren.

18.00 Samtal om moderskap och feminism, Kulturhusets lilla scen.
18.00 UN Women Sverige firar. Sångerskan Arghavan Agida, Scandic Kungsgatan 70.
18.00 Hilda – kvinnan bakom LM Ericsson. Föreläsning. Myntkabinettet.
18:00 Vendela Engblom, Selulah, DJ Fatty, Nattalie Ström Bunpuckdee med flera på Trappan, Vällingby.

18:00 ABF Seminarium om kvinnor i Afrika (på engelska).
18.30 Vernissage: Foton av kvinnor under förlossning i Sverige och Tanzania. Panelsamtal. Galleri kontrast, Hornsgatan 8.
18.30 Föredrag om drottning Kristina, Vasamuseet, platsbokning krävs.
19.00 Södra teatern: Helaftonsgalan ”Ladies fight” med Sveriges roligaste kvinnor till förmån för afghanska flickors skolgång. Ami Hallberg Pauli, Lill-Marit Bugge, Melody Farshin, Snippi och Snippi m fl. 120 kronor.
19.00 Stallet: Songs in the mist, Persisk kvinnlig solosång. 180 kronor.

19.00 Män enligt Schyman med Gudrun Schyman (Fi) och Jens Liljestrand. Kulturhusets lilla scen 17–20.
19.30 Hörsalen, Kulturhuset: Förbjudna Orkestern 170 kronor.
20.00 En annan historielektion. Kulturhusets lilla scen.

Historik

På den Internationella Kvinnodagen brukar tidningar och massmedia ha gott om artiklar i denna centrala fråga och om hur kvinnor på olika sätt är diskriminerade. Jag återger en bearbetad version av ett föredrag av en indisk socialist, Anuradha Gandhy. Hon var en ledare för naxaliternas kvinnorörelse. Hon dog för några år sedan i malaria i Dandakaranyas djungler. Hon hade under många år kämpat för att lyfta fram kvinnofrågan inom arbetarrörelsen och det hålls nu årligen minnessammankomster där hennes verk diskuteras. Den kända socialistiska författarinnan Arundhati Roy talade förra året på en av dessa.

”År 1910 föreslog socialisten Clara Zetkin i Tyskland, inspirerad av kvinnorörelsen bland arbetarkvinnor i USA, vid den andra internationella konferensen för arbetande kvinnor inom Socialistinternationalen att en internationell kvinnodag borde anordnas bland annat för att hedra rörelsen för kvinnors rätt och att hjälpa till att uppnå allmän rösträtt för kvinnor. Förslaget godtogs enhälligt av över 100 kvinnor från 17 länder. Inget bestämt datum bestämdes dock.

Den första Internationella Kvinnodagen (IK) hölls sedan den 19 mars 1911 i Österrike, Danmark, Tyskland och Schweiz, där mer än en miljon kvinnor och män deltog. Förutom rösträtt, krävde de rätt till arbete, yrkesutbildning och slut på diskriminering på arbetsplatserna. Datumet valdes av kvinnor från Tyskland.

År 1913 ändrades datumet till 8:de mars för att fira viktiga händelser som inträffat den dagen. Den 8 mars 1857 hade kvinnliga textilarbetare i New York för första gången protesterat mot inhumana arbetsvillkor, 12-timmars arbetsdag och låga löner. De protesterade attackerades och skingrades av polisen. I mars 1915 bildade dessa kvinnor sin första fackförening. 8 mars 1908 demonstrerade 15.000 kvinnor i New York för kortare arbetstid, bättre lön, rösträtt och slut på barnarbete. De antog parollen ”Bröd och rosor”, med bröd som symboliser för ekonomisk trygghet och rosor förbättre livskvalitet. I maj samma år utsåg socialistiska partiet i USA sista söndagen i februari till nationell kvinnodag som för första gången hölls över hela USA 1909.

Snart började kvinnor i Europa firar kvinnodagen samma dag. Det var då som Clara Zetkin lade fram förslaget om en internationell kvinnodag. Den 25 mars 1911 dog över 140 arbetande flickor i en tragisk brand i USA, vilket hade en långtgående effekt på arbetsrätten i USA och gav kraft åt Internationella Kvinnodagen (IK).

1913 arrangerade kvinnor i Ryssland sin första internationella kvinnodag. Runtom i Europa protesterade kvinnor år 1914 antingen mot kriget eller för att visa solidaritet med förtryckta kvinnor. En känd IK ordnades 8 mars (24/2 i rysk tideräkning) 1917 i Ryssland som en strejk för ”bröd och fred” av kvinnorna i S:t Petersburg. Både Clara Zetkin och Alexandra Kollontaj deltog. Denna strejk blev en del av februarirevolutionen som tvingade tsaren att abdikera.

I Sovjetunionen blev 8 mars en nationell helgdag som en hyllning till ”de heroiska kvinnliga arbetarna”. Sedan dess har 8 mars vuxit i betydelse och dagen har markerat en växande medvetenhet om kvinnors rättigheter runtom i världen. De stora framsteg som skedde för kvinnors rättigheter i Sovjetunionen blev en inspirationskälla för kvinnor i hela världen. Den kinesiska revolutionen 1949 visade hur kvinnor kan väckas till förändring även i en av de mest efterblivna länderna i världen. De gigantiska framstegen bland kvinnor i socialistiska Kina var ett levande exempel på kvinnor i hela tredje världen. Särskilt den stora proletära kulturrevolutionen, och dess konsekventa angrepp på feodalt konfucianskt tänkande var betydelsefull för ytterligare frigörelse för kvinnor i Kina.

1960-talet och början av 1970-talet såg ett starkt demokratiskt uppsving i de kapitalistiska länderna Kraftfulla nationella befrielserörelser i tredje världen vitaliserade kvinnorörelsens utveckling. Rörelsens framgångar medförde imperialisterna försökte förstöra den genom samarbetsalternativ och avleda den till för dem acceptabla kanaler. Detta medförde att stora företag eller statligt finansierade frivilligorganisationer häftigt angrep socialismen och i stället förde fram en borgerlig form av feminism. Processen kulminerade i att FN officiellt erkände 8 mars som Internationella Kvinnodagen 1977. Sedan dess har de mest borgerliga och reaktionära organisationer också kommit att ”fira” 8 mars och berövat dagen dess revolutionära innehåll och fina historik av kamp för bättre villkor, som var internationella kvinnodagens ursprung.

Denna process ytterligare katalyserades då socialismen upphörde i Sovjetunionen, och senare i Kina.

Ändå fortsätter den internationella kvinnodagen att leva på bland de förtryckta kvinnor i världen. Det tillfälliga bakslaget för den kommunistiska rörelsen och socialismen och återupprättandet av kapitalism och imperialism har drabbat kvinnorna hårt. Globaliseringen och den krassa konsumismen har medfört en kraftigt ökad kommersialisering av kvinnor. Den kosmetiska industrin, turismen och borgerliga media har exploaterat kvinnorkroppen som aldrig förr, utan respekt för individualitet. Detta, tillsammans med massfattigdom, har lett till att stora grupper kvinnor har tvingats vända sig till prostitution i östra Europa, Östasien, Nepal, etc. Samtidigt har det skett en ökning av religiös fundamentalism. Olika sekter i hela världen driver kvinnor tillbaka till ett medeltida tillstånd. Pressad mellan dessa två ytterligheter känner dagens kvinnor, mer än någonsin tidigare, behov av uppskattning, självrespekt och jämlikhet med sina manliga motsvarigheter.

8 mars har därför egentligen ännu större betydelse idag.
Revisionister och borgerliga liberaler försöker dämpa kvinnor frihet och kompromissar med patriarkala värderingar, feodala traditioner och fruktar kvinnans frigörelse. De firar naturligtvis också kvinnodagen, som en rutin, och utfärdar vanliga hycklande uttalanden.

Det är de revolutionära krafterna i hela världen som försöker återskapa den verkliga kvinnodagen som symbol för frihet, självrespekt, jämlikhet och frigörelse från patriarkala värderingar och exploatering. Det är denna revolutionära anda som tänder ett nytt hopp bland förtryckta kvinnor i Indien och världen.”

i Andra om: kvinnor, Internationella Kvinnodagen, Sovjetunionen,folkrätt imperialism, utsugning, prostitution, USA, Politik, FN, massmedia solidaritet Kina, demokrati

Anuradha Ghandy