Allvarlig kritik mot Nordiska fredssamtalen i Degerfors?

Nordiska fredssamtal i Degerfors 12-14/8 arrangerades av Stockholmsavdelningen av Folket i Bild Kulturfront
Liksom förra året var det mycket givande och trevligt, fullt med bra föredrag av kunniga talare, livliga diskussioner i ett utmärkt arrangemang med hjälp på platsen av kommunalrådet Jan Ask och dennes medarbetare.

Jag här presenterat ungefär hälften av föredragen hittills på bloggen, och hade själv en blygsam roll som moderator i en session.
maj-britt-theorin-degerfors-160814

Stämningen var optimistisk trots nederlaget för freden och Sveriges folk med Värdlandsavtalet. En del talare var mer kända som de tidigare regeringsledamöterna Maj Britt Theorin och Thage G Peterson, riksdagsmannen Stig Henriksson, skriftställaren Jan Myrdal och regissören Stina Oscarsson medan andra var mer okända för en bredare allmänhet. Jag hoppas kunna återkomma med Youtube-upptagningar av vissa föredrag.
Programmet har presenterats i tidigare blogginlägg Nordiska fredssamtal i Degerfors
jan-myrdal

Bakgrund:
Fred och avspänning i Norden blir en allt mer angelägen och brännande fråga. På kort tid har det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde – Nordatlanten, Nordkalotten och Östersjön – skärpts betydligt.
Den säkerhetspolitiska utvecklingen i vårt närområde ökar behovet av ett fördjupat nordiskt samarbete. Men säkerheten i regionen är inte enbart – kanske inte ens i första hand – en fråga om militärt försvar. Det är en politisk fråga, som kräver diskussion och aktivitet inom breda skikt av folket i de nordiska länderna.
Folkets kulturkonf-uppsala
Därför anordnar Folket i Bild Kulturfront för femte året i rad nordiska fredssamtal i Degerfors.
Frågor som kommer …att tas upp är bland andra:
• Vad innebär Natos framflyttade positioner och aktiviteter – däribland utökad aktiv militär verksamhet och ett svenskt värdlandsavtal – för freden och säkerheten i regionen?
• Vilken betydelse har den väststödda statskuppen i Kiev, Ukraina, inbördeskriget i Donbass, västmakternas respektive Rysslands agerande och den ryska annekteringen av Krim för säkerheten och stabiliteten i Europa och Norden?
• Hur bör de nordiska länderna förhålla sig till den USA-ledda insatsen i Irak och Syrien, som sägs syfta till att ”förebygga och besegra terrorism och bekämpa ISIS”?
• Hur kan vi bidra till ett stopp för de nordiska ländernas deltagande i kriget i Afghanistan?
• Hur ska man folkrättsligt se ingripandet i Mali, som de nordiska länderna stödjer med roterande system för transportflygplan?
• Vilken roll spelar FN i pågående konflikter?
• Hur kan Nordens folk och länder försvara FN-stadgans och folkrättens principer, särskilt förbudet mot angreppskrig?

Tidningen Internationalen, organ för det så kallade trotskistiska lilla Socialistpartiet, som närmat sig Vänsterpartiet så mycket det går hade en utförlig (och bra) rapport från mötet som inleds så här”Mot bakgrund av växande krigshot mellan USA/EU och Ryssland samlades fredsaktivister från hela Skandinavien i Degerfors till Nordiska fredsdagarna i mitten av augusti. Folkrörelsekämpen Tord Björk var med och berättar vad som diskuterades.”
Fredssamtalen i Degerfors:Liten men naggande god nordisk verkstad för fred

Jag ämnar inte diskutera rapporten – den intresserade kan läsa den via länken ovan, och även ta del av alla föredrag jag publicerat och kommer att publicera.

Men publiceringen av artikeln ledde till kraftig kritik i följande nummer av Internationalen av Håkan Blomqvist, som är tongivande företrädare för Socialistpartiet.Fredsmöte i härskande klassers tjänst Han skriver
”Det så kallade Fredsmötet i Degerfors refererades i Internationalen nr 34/16 som ”litet men naggande gott”. Av innehållet att döma tycks det snarare ha utgjort ett försök att gifta ihop den hedervärda fredskamp som vänder sig mot militär upprustning, kärnvapenhot och svenskt Natomedlemskap med några av de mest antidemokratiska resterna från 70-talsvänstern. Rester som numera legitimerar Assad-diktaturen i Syrien och Putinregimens anspråk, i namn av fred och antiimperialism. Bland föreläsarna på mötet var norske forne maoistledaren Pål Steigan som, enligt referatet, gladdes åt den ryska militära insatsen i Syrien, Anders Romelsjö som länge utmärkt sig för sitt urskuldande av Assadregimen och Jan Myrdal med sina oöverträffade meriter i diktaturstöd.
degerfors1_8887-768x367-jpg-internationalen
Kommentar: Blomqvist kritiserar alltså Rysslands och Assads kraftfulla krig mot terrorismen, som direkt och indirekt stärkts av den politik som USA & Co fört och för – vilket även Obama och Biden medgivit. Syriens kamp för nationell självständighet och mot terrorism bör alla stödja, även om man har kritik mot bristerna på demokrati. Man bör veta att det skett och sker en smutskastning av Syrien om gaskrig, tunnbomber och via Caesarrapporten, där kritiken har föga fakta och belägg, vilket bl.a jag ingående har analyserat och rapporterat i olika blogginlägg. Socialistpartiets ansluter sig starkt till kravet att Assad måste bort, oberoende av syriernas egen uppfattning -snacka om ”demokrati” – liksom Obama, al-Nusra och Daesh (fast SP vill inte ha kalifat efter vad jag vet).
Den i särklass främsta diktaturstödjaren är USA:s regering (se nedan). Kampen mot USA:s brutala strävanden efter världshegemoni är bra och viktig även om den förs av länder med brister i demokratin. För resten hur är det med demokratin i USA, där kandidaterna måste mobilisera hundratals miljoner dollar och med ett valdeltagande långt under 60 %?

Blomqvist skriver att Degerfors-mötet ”knappast haft kampen för demokratiska fri- och rättigheter som oundgänglig del av fredskampen högt på agendan”.
Kommentar: Det hade den visst. Utan kamp mot huvudfiender mot reell demokrati som USA och NATO kan demokratiska fri- och rättigheter inte förverkligas. Ett viktigt tema i Degerfors var den klart ökade risken för krig, även i Europa och med deltagande av Sverige. Blomqvist förmår inte att göra en elementär analys av huvudmotsättningar i världen då han okunnigt likställer USA-imperialismen med rysk imperialism (som han inte beskriver). ”För en demokratisk antikapitalistisk vänster måste lojaliteten tvärtom vara med de folk som förtrycks av såväl väst- som östimperialism med dessas olika underhuggare.” Det finns ingen anledning att försvara fel i Rysslands politik, men några reflexioner uppstår.
Det är ju så i nuläget att USA-imperialismen, med sina 700 militärbaser i hundratalet länder, och den makt som främst fört krigen detta millenium med uppemot 2 miljoner dödade, fler skadade och på flykt, är särklassigt stark och aggressiv. USA:s militärbudget är 7 gånger större än Rysslands. Vilka utlandskrig för Ryssland?

Tidningen Internationalen kryper till korset och skriver ”Internationalen svarar:
Värderingen när Tord Björks artikel publicerades var att den har ett nyhetsvärde och att sökandet efter en fredsrörelse i dessa krigshetsartider gjorde den relevant. Fredsmötet i Degerfors är emellertid, precis som Håkan skriver en politiskt mycket problematisk sammankomst och det var olyckligt att Internationalen publicerade artikeln med en så positiv inramning och i okommenterat skick. Vi har brustit i vår bedömning, och vi har blivit en erfarenhet rikare.”

Säger denna ursäkt kanske något om kvaliteten på tidningen Internationalen och på demokratin in Socialistpartiet? Hur högt är det i tak där?

Läs själv Tord Björks rapport och kommentaren av Håkan Blomqvist! Har de visat att ”Fredsmötet i Degerfors är emellertid, precis som Håkan skriver en politiskt mycket problematisk sammankomst”. På vilket sätt?

Apropå Blomqvists omdöme om ”oöverträffade meriter som diktaturstödjare”.
Det finns inget land i världen som stött tillnärmelsevis så många militärkupper i demokratiska länder som USA. Utrikespolitiskt har USA tydligt visat att landet inte är för demokrati. Man kan kritisera och angripa diktaturer som står självständiga i förhållande till USA, som Irak, Libyen och Syrien men inte andra (Egypten, Tunisien, Bahrain, Saudiarabien, Pinochets Chile och alla de militärdiktaturer som USA stött/etablerat i Sydamerika och även i Sydostasien.) Några demokratiskt valda regeringar som USA störtat i statskupper.
-Mossadeq i Iran 1953;
-Arbenz i Guatemala 1954;
-Lumbumba i Kongo 1960;
-Sukarno i Indonesien 1965;
-Allende i Chile 1973;
-Sihanouk i Kambodja 1970;
-USA invaderar militärt och störtar den demokratiska Bishopregeringen i Grenada 1983;
-USA understödjer statskupp en i Venezuela 2002, och erkänner, omedelbart och officiellt, kuppmakarna som de nya representanterna för landet. Problemet för USA var att kuppen misslyckades;
-Den folkvalde presidenten Aristide kidnappas i Haiti av USA 2004 och skickas till Afrika. En statskupp genomförs, med USA:s stöd och många Aristide-anhängare mördas eller fängslas;
-Zelaya i Honduras 2009;
-Statskuppsplaner mot al-Assad omkring 2012-2013;
-Stödet till den egyptiska militärens statskupp mot Morsi 2013.
-Stödet till statskuppen i Ukraina i februari 2014
-Statskuppsförsök i Venezuela 2015.

i , , , , , , , , , , ,

  21 comments for “Allvarlig kritik mot Nordiska fredssamtalen i Degerfors?

  1. Christian
    14 september, 2016 at 15:55

    ”Det är ju så i nuläget att USA-imperialismen, med sina 700 militärbaser i hundratalet länder”

    Intressant. Återge gärna vilka dessa hundra länder är och vilka dessa 700 militärbaser är och vart de finns

    • 14 september, 2016 at 16:18

      Uppgifterna varierar, men USA:s officiella uppgifter brukar ibland ligga högre.
      http://feber.se/film/art/333346/varfr_har_usa_ver_800_militrba/ skriver ”Totalt har USA över 800 militärbaser utomlands medan alla världens andra länder tillsammans har cirka 30 militärbaser utanför sina egna gränser. I dem här filmen får vi reda på lite mer om varför det är så.”

      https://en.wikipedia.org/wiki/United_States_military_deployments ”The military of the United States is deployed in more than 150 countries around the world, with nearly 150,000 of its active-duty personnel serving outside the United States and its territories.[1]”

      ”The main sources of information on these military installations (e.g. C. Johnson, the NATO Watch Committee, the International Network for the Abolition of Foreign Military Bases) reveal that the US operates and/or controls between 700 and 800 military bases Worldwide.
      In this regard, Hugh d’Andrade and Bob Wing’s 2002 Map 1 entitled “U.S. Military Troops and Bases around the World, The Cost of ‘Permanent War’”, confirms the presence of US military personnel in 156 countries.” (http://www.globalresearch.ca/the-worldwide-network-of-us-military-bases/5564)

      • Christian
        14 september, 2016 at 16:41

        Mina fråga var vilka är dessa 100 länder är där USA har 700 baser. Ingen av länkarna svarar på denna fråga. Tex Wikipedia länken räknar upp ett 20-tal men jag undrar vilka är de övriga 80?

        • 14 september, 2016 at 17:33

          Utdrag ur skriften ”USA som världspolis”. Du kan köpa den för 50 kr eller 25 kr som PDF-fil via e-mail.

          ”Militärbaser har under senare år tillkommit inte minst i länder som gränsar till Ryssland och Kina och i Mellanöstern. Den nya strategin bygger på ett mindre antal stora baser tillsammans med ett stort nätverk med små, hemliga, otillgängliga baser med begränsad bemanning, men välförsedda med vapen och förråd som kallas ”näckrosblad” (Vine 2012). Totalt har USA ungefär 150 000 soldater och befäl i 150 länder enligt officiella uppgifter, som bl.a. återfinns på Wikipedia. Runt 2007 hade USA 737 militärbaser enligt officiella källor, medan Vine nu uppskattar att det finns omkring 800 baser. Bellamy Foster et al. 2008 uppger över 700 militärbaser och militär i ett sjuttiotal länder. (2008). I en artikel i Counterpunch i november 2015 (Cloughley) anges att det finns militär trupp i 135 länder enligt en talesperson för Special Operations Command (SOCOM). I Japan finns omkring 50 000 soldater, i Tyskland knappt 40 000 soldater, i Sydkorea ungefär 28 000 soldater och Storbritannien knappt 10 000 soldater. Därutöver finns mindre grupper av soldater och agenter, informatörer och utbildare.”

          • Christian
            14 september, 2016 at 19:16

            Jag har tyvärr inte fått svar på mina fråga om vilka dessa 100 länder är. Hade uppskattat om du kunde lista dem som svar.

            • 14 september, 2016 at 21:49

              Sök själv och räkna i officiella och andra publikationer.

              • Christian
                14 september, 2016 at 21:59

                Hittar enbart drygt ett 20-tal länder i officiella publikationer.

                https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_with_overseas_military_bases

                Därför vore jag oerhört tacksam om du kunde fylla på med de övriga runt 80 länderna. En länk till en lista går också bra om du tycker det är jobbigt att skriva alla länder själv.

                • 16 september, 2016 at 10:49

                  Finns bl.a. i böcker hemmavid.

                  En artikel år 2007 ”The main sources of information on these military installations (e.g. C. Johnson, the NATO Watch Committee, the International Network for the Abolition of Foreign Military Bases) reveal that the US operates and/or controls between 700 and 800 military bases Worldwide.

                  In this regard, Hugh d’Andrade and Bob Wing’s 2002 Map 1 entitled “U.S. Military Troops and Bases around the World, The Cost of ‘Permanent War’”, confirms the presence of US military personnel in 156 countries.
                  The US Military has bases in 63 countries.
                  Brand new military bases have been built since September 11, 2001 in seven countries. (http://www.globalresearch.ca/the-worldwide-network-of-us-military-bases/5564)

  2. Packe
    14 september, 2016 at 17:29

    När Håkan Blomqvist talar applåderar krigshetsarna från högern,

    intressant att notera att denne Blomqvist har velat överösa terrorister i Syrien med vapen för att störta Syrien, det är tydligen okej i Blomqvists värld, det är väl där skon klämmer, han vill inte att Ryssland och Syrien ska bomba hans banditvänner i Syrien.

    ”En av konfliktens mest seglivade myter, att upproret är en folklig revolution, var något Socialistiska partiets Håkan Blomqvist höll fast vid. Trots att kriget orsakat så mycket död och förödelse, vill han skicka mer vapen till något han kallar den ”demokratiska oppositionen”.”
    http://www.proletaren.se/utrikes-mellanostern/myten-om-den-syriska-revolutionen

    • ERIK
      14 september, 2016 at 17:46

      Det var likadant med Libyen. Stöd till NATOs bombningar och mördande av Khadaffi. Okritiskt återgav trotskisterna vad rebellerna påstod och som utan reservationer om att det var partsinlagor även återgavs i svenska medier.
      http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/utrikes/article23520582.ab

    • Benny
      15 september, 2016 at 16:54

      Håkan Blomqvist verkar inte förstå skillnaden mellan socialistiska uppror och militant islam! I hans värld kanske det är strunt samma men i verkligheten så skiljer det mycket mellan den politiska islamismen och s.k folkliga revolutioner. Sedan hör det ju till saken att det i Syrien inte alls är frågan om någon folklig revolution utan en statskupp iscensatt av Saudiarabien, Turkiet och USA ivrigt påhejat av Israel. Om inte annat bevisas det av att de flesta av de dödade s.k rebeller ju inte haft syrisk nationalitet utan varit från Irak, Afghanstan, Saudiarabien, Kuwait m.m.

  3. Torgny
    14 september, 2016 at 18:38

    Har skrivit en kommentar på Lindelof.no om detta och jag repeterar här.
    Våra inhemska Fjärde Internationalens anhängare har en helt annan politik än Word Socialist WebSite (WSWS)som är International Committee of the Fourth International (ICFI) sida.
    (En bra sida som i mycket överensstämmer med den syn som Anders har om Mellanöstern här)
    Deras världsbild skilljer sig helt från den Håkan Blomqvist mm har på Mellanöstern.
    Där skriver Bill Van Auken  i en artikel (se länk nedan)
    ”There is no significant popular support for US military intervention in Syria, which has been promoted under the false flag of “humanitarianism,” aided by a whole coterie of pseudo-left organizations that have specialized in portraying a bloody sectarian campaign by CIA-backed Islamist militias as a “Syrian revolution.”
    Varför trotskistiska  Socialistpartiet har denna politik som reducerar dem till ”pseudo-left ”
    förstår jag ej, kanske en anpassning till att lägga ner partiet och gå upp i Vänsterpartiet?

    http://www.wsws.org/en/articles/2016/02/12/pers-f12.html

  4. Gösta Lilja
    14 september, 2016 at 18:47

    Några mil från Bondsteel satsar jänkarna på diplomati. Eller?

    http://www.abovetopsecret.com/forum/thread424954/pg1

  5. ANDERS PETTERSSON
    14 september, 2016 at 20:41

    Inte mycket att bry sig om Håkan, han kallar sig socialist och klär sig i socialistisk dress men är i samma lag som Peter Wolodarski/Birgitta Ohlsson som klär sig i liberal dress medans deras själsfrände Kent Ekeroth klär sig i SD dress. Mycket effektivare att skjuta från olika håll när man skall göra ner samma mål.

    • Torgny
      15 september, 2016 at 11:29

      Men jag tror ej Birgitta Olsson i sin motsättning i dagarna mot ledningen skulle göra en så svassande underdånig självkritik som Internationalen red gjorde. ;-)

  6. remnes
    14 september, 2016 at 23:20

    Just detta trams av Håkan som skapar ett svagt vänsterpolitiskt motstånd mot krig idag. Håkan är lika blå som Bildt.

    • Abcde
      15 september, 2016 at 13:44

      Myrdal rekommenderar Le Pen. SÄg det högt 100 gånger så ni vänjer er.

      • 15 september, 2016 at 15:13

        Det gör han inte alls! Han noterar att FN har ganska stora framgångar i Frankrike, liksom SD i Sverige.

  7. 15 september, 2016 at 02:45

    Kanske det låter lite flummigt, men jag känner att det är rätt. Förnuftsmässigt är det samma sak, men känslomässigt är det bättre med positiva ord som uttrycker det vi vill ha känner jag. ”NO to WAR NO to NATO” känns så frånstötande och bör enligt min egen ändras till ”YES to PEACE YES to NEUTRALITY”

  8. Divide et impera
    16 september, 2016 at 06:33

    Håkan Blomqvist, Andreas Malm, Hans Linde, mm är imperiets lakejer och allt annat än socialister. Dessa propagerade för invasionen och förstörelsen av Libyen, propagerar för Syriens förstörelse och därmed stödjer den sionistiska agendan. Ekeroth var med och undertecknade ”Jerusalem Deklarationen” och vem glömmer SD:s valvaka då en zionist vecklade Israels flagga? Det är inte bara korpral-liberal Björklund en som vill närma sig SD.

Comments are closed.