Denna artikel ”En krossad staty i ett krig byggt på lögner” har skrivits av den fine journalisten Patrik Paulov på ProletärenProletären: Den har fått ligga någon vecka till följd av händelser i främst Syrien. Där USA, Storbritannien och Frankrike agerat. De två förra är ansvariga för förstörelsen av Irak, som skapat IS enligt bl.a. förre presidenten Obama. Frankrike under Macron deltar ivrigt i olika folkrättsvidriga insatser i strid med FN-stadgan.
Om USA:s politik segrat i Syrien hade sannolikt där skett en utveckling som i Irak och Libyen: Död och förstörelse.
Enligt noggranna beräkningar har 2,4 miljoner irakier dött till följd av USA:s folkrättsvidriga krig i Irak.
Consortiumnews
Artikeln.
”Terrorn är över efter 35 långa år – Därför hade alla som demonstrerade för fred fel”. Rubriken är hämtad från en artikel av Mats Larsson i Expressen den 10 april 2003. Han var nöjd. Bagdad hade dagen innan fallit i USA-alliansens händer.
När Saddam Hussein-statyn på Paradistorget i Bagdad revs den 9 april 2003 var det närmast en glädjeyra i svenska medier. En översiktsbild från Reuters över Paradistorget den 9 april 2003 visar att ytterst få av mångmiljonstaden Bagdads invånare var på plats.
Hela det svenska medieetablissemanget spelade med genom att okritiskt sprida vidare maktens lögner och propaganda om Irak.
En liknande euforisk stämning återfanns i alla stora svenska medier när de skildrade händelserna den 9 april, dagen då USA:s trupper gick in i den irakiska huvudstaden. Överallt fanns bilderna från Paradistorget i centrala Bagdad där påstått frihetstörstande folkmassor krossade den ståtliga statyn av Saddam Hussein. Och ingående beskrevs hur amerikanska soldater välkomnades med blommor och kindpussar.
Känslan som gavs var att kriget var över efter bara tre veckor.
Det är en närmast surrealistisk upplevelse att femton år senare bläddra igenom tidningarna från krigsstarten den 20 mars 2003 och de följande dramatiska veckorna. Visst publicerades skildringar av civilbefolkningens lidande och krigets offer. Men det var inte huvudsidan.
Sett i efterhand är det uppenbart att den samstämmiga rapporteringen tjänade ett högre syfte.
Det gällde att ge legitimitet åt det krig som startats i strid med FN-stadgan. Det gällde att slå undan benen på den starka antikrigsrörelsen som i månader fyllt gatorna. Det gällde att övertyga den breda krigskritiska opinionen i Sverige och övriga västvärlden om att invasionen trots allt skulle föra något gott med sig.
För när ”Bagdadborna stack blommor i kanonrören på marinkårens stridsvagnar”, som Expressen skrev i en extraupplaga den 9 april, då måste ju vapenbröderna Bush och Blair ändå ha gjort rätt.
Bakgrund.
Men skildringen av mångmiljonstaden Bagdads fall var lika mycket bluff och båg som de lögner om Iraks massförstörelsevapen och terroristsamarbete som USA och Storbritannien använde för att motivera angreppskriget.
Folkmassorna på Paradistorget var i verkligheten bara ett par hundra personer, det visar översiktsbilder från nyhetsbyrån Reuters som senare offentliggjordes. Torget var dessutom omringat av amerikanska stridsvagnar och det var en av dem som drog omkull statyn.
Jag vill inte på något sätt förneka att det bland irakierna på plats kan ha funnits en äkta glädje över att Saddam Husseins förtryckande regim var borta. Men statyrivningen var i första hand ett skådespel. Det iscensattes för de internationella journalister som lämpligt nog bodde på Palestine hotel ett stenkast från Paradistorget.
Irakierna i allmänhet var knappast glada över att bombas och invaderas av främmande makter. Och det oavsett vad de tyckte om Saddam Hussein och Baathpartiets styre. Samma stater som våren 2003 tog kontroll över Irak hade under lång tid plågat det irakiska folket – med ett stort lidande och massdöd som följd.
Ett halvår innan händelserna på Paradistorget var jag själv på plats i Irak.
”DET ÄR OLJAN. HADE VI VARIT FATTIGA HADE INGEN VELAT ATTACKERA OSS, DÅ HADE INGEN BRYTT SIG OM IRAK”
* Jag besökte det fattiga Basra i söder, där många barn var traumatiserade av att i hela sina liv ha levt under hotet av de amerikanska och brittiska stridsplan som dagligen flög ovanför deras huvuden.
* Jag reste till Mosul i norr och mötte yasidier, den minoritet som blev utsatt för vidriga övergrepp när Islamiska staten senare ockuperade området.
* Jag intervjuade läkare på sjukhus i Bagdad som saknade både kuvöser och de enklaste mediciner eftersom Irak hade förbjudits att importera dessa. Kuvöserna, mediciner och även blyertspennor fanns på listan över produkter som Irak skulle kunna använda för att tillverka massförstörelsevapen. Åtminstone var det vad de västliga makthavarna i FN:s kommitté för sanktioner mot Irak hävdade.
Och jag tog en kvällspromenad till Paradistorget där ett gäng ungdomar inte hade en aning om att den staty de satt under snart skulle vältas av en amerikansk stridsvagn.
Det var tydligt att irakierna redan innan kriget bröt ut 2003 var ett plågat och nertryckt folk. Och det var tydligt att hur stark avskyn än var mot regimen och det brutala förtrycket av oppositionella, så var det ytterst få som önskade ett nytt destruktivt krig.
Det går inte att flygbomba, invadera och ockupera fram ett folks befrielse och bättre liv.
Jag talade med många under mina veckor i Irak. Intressena bakom det kommande kriget var något som alla talade om.
”Det är oljan. Hade vi varit fattiga hade ingen velat attackera oss, då hade ingen brytt sig om Irak”, som barnläkaren Murtada Hassan i Bagdad uppgivet uttryckte det.
KRIGET FÖRDE MED SIG MASSDÖD, FÖRÖDELSE, HUNGER, ANALFABETISM, SEKTERISTISKT VÅLD OCH IRAKISKA AL-QAIDAS FÖDELSE
Carl Bildt, den då frifräsande moderaten och blivande svenske utrikesministern, hade en annan uppfattning.
Den 28 januari 2003 skrev han i International Herald Tribune en artikel som argumenterade för att en militär invasion var den enda vägen framåt. Bildt avslutade med följande vackra framtidsvision:
”Att störta Saddam Hussein är enda vägen som fred kan uppnås. De närmaste veckorna bör bli början till slutet på årtionden av krig för folken i Irak och för regionen.”
Femton år efter krigsstarten sitter vi med facit på hand. Det var inte fredsrörelsen utan Mats Larsson, Carl Bildt och alla de som jublade över ”friheten” som hade fel. Ja, utvecklingen blev faktiskt ännu värre än någon hade kunnat föreställa sig.
Kriget förde med sig massdöd, förödelse, hunger, analfabetism, sekteristiskt våld och irakiska al-Qaidas födelse, den terrorgrupp som är ursprunget till både Islamiska staten och Jabhat al-Nusra, som förött livet för miljontals människor i Irak, Syrien och andra länder i regionen.
Kriget förde med sig tortyr i en sällan skådad omfattning. Ett par av de irakier som jag mötte innan helvetet brakade lös greps så småningom av ockupationsmakten och sattes i det ökända tortyrfängelset Abu Ghraib. Det enda svar som jag fick när jag några år senare frågade vad de utsatts för var:
”Allt vad du fått höra i internationella medier är sant. Det är vad som hänt oss.”
Bush och Blair och alla andra makthavare som backade upp anfallet på Irak gjorde sig skyldiga till en av vår tids värsta krigsförbrytelser. Det är en skam att de går fria.
Och hela det svenska medieetablissemanget – det var alls inte bara Expressen – spelade med genom att okritiskt sprida vidare maktens lögner och propaganda. Det är inte konstigt att de stora medierna talar tyst om vad de rapporterade för femton år sedan.
Händelsen på Paradistorget den 9 april 2003 är viktig att påminna om. Inte för att några irakier förstörde en staty utan för att det symboliserar hur västvärldens krossade Irak och lade grunden för det kaos som än idag präglar Mellanöstern.
i Andra om: Irak, Sverige, Syrien, islam,Nato,Irak, USA imperialism, desinformation, krig, USA, Politik, FN, massmedia NATO unconventional warfare, demokrati,fred, kommunikation, terrorism
8 svar till “Irak – ett krig byggd på lögner, med 2,4 miljoner döda.”
[…] via Irak – ett krig byggd på lögner, med 2,4 miljoner döda. — Anders Romelsjö på jinge.se […]
skicklig journalist.orädd
tidningen trevlig läsning
Javisst var det lögner. Precis samma sorts lögner som västvärldens ledande politiker representerande den liberala demokratin ger oss vad gäller Ryssland av idag och som bl.a. landet Syrien blir lidande av. Lögner ger dåligt samvete och som här visar sig i ett absurt flyktingmottagande som vi infödda nordbor aldrig någonsin sett maken av och ställer sig frågan: Varför detta?
Vi blir hela tiden indoktrinerade att mångfald är något bra men vad gäller olika länders styrelseskick och kulturer så tycks inte mångfalden vara lika bra. Vad jag förstår våra ledande politiker för den liberala demokratin så är den saliggörande och ska också vara allenarådande och de länder som inte vill vara med ska krossas om de så ska ske till priset av förödelse, död och massinvandring. Det här sättet och konceptet för västvärldens politiker att erövra världen med den liberala demokratin har inte varit helt lyckosam man har ändock inte manat till eftertanke utan pågår hela tiden oförtrutet och vad jag förstår måste det vara en väsentlig del av liberalismen. Diktatorn som alltid målas upp som ett skrämmande spöke. Men jag tror för min del att vissa länder ibland kan behöva ett diktaturliknande styrelseskick. Länder som inte har någon demokratisk tradition samt länder där religionen är en stark politisk kraft. Att med våld försöka införa demokrati i sådana länder tenderar bara att skapa kaos och förödelse som jag förstått den saken. Ideologiserade socialdemokrater jag pratat med håller inte alls med mig. De menar demokratin de pratar om är överordnad allt annat. Jag vet inte om jag är så mycket demokrat längre. I vart fall inte på det sättet den ska spridas för då blir demokratin i slutänden en diktatur där inget annat politiskt system får finnas. Precis som i Sverige där demokratin till slut blev en kartell.
hej arbetarklass , det finns en agenda som genomfördes för 20 år sedan , jordens folk ska blandas , minska tillhörigheten av ett land och ras, varför ??? fåren blir lättare att styra och manipulera när det inte finns någon samhörighet,
Jaha. Men jag kan inte se att Ryssland finns med på den agendan. Kan det vara därför Ryssland är så hatad av västländerna? Jag tror det var tack vare den här nationella samhörigheten som Ryssland kunde vinna kriget över Nazitysklands topptränade och överlägsna krigsmakt. Till enorm kostnad och lidande men utan samhörigheten hade de varit hopplöst förlorade och ett lekande lätt krigsbyte vilket Hitler hoppats på. Men det fanns en svag punkt där samhörigheten var sämre och det var i västra Ukraina och som fått omfattande konsekvenser för Ryssland ända in i våra dagar. Proletariatets diktatur gjorde tidigt försök att stävja problemen genom att flytta folk från västra Ukraina in i Ryssland men tydligen var inte den insatsen tillräcklig och absolut inte fullständig. Det här förfarandet förbannas fortfarande av den liberala västvärlden men jag tycker att ibland kan faktiskt en handlingskraftig diktatur vara den bättre lösningen där det demokratiska alternativet visar sig var inkompetent och förlamat. I Ukraina var det proletariatets diktatur som gällde då och med centralmakt i Kreml.
Varifrån har du fått påståendet ”Proletariatets diktatur gjorde tidigt försök att stävja problemen genom att flytta folk från västra Ukraina in i Ryssland”?
Det har jag läst förmodligen på Wikipedia i samband när jag intresserade mig för operation Barbarossa och andra världskriget för ett par år sedan. Det fanns en aktiv oppositionell rörelse i västra Ukraina som ställde till problem för kommunistledningen i Kreml. Den idag avdammade gestalten Stephan Bandera har med det här att göra. Det gick till och med så långt att de här grupperna ställde sig på den tyska angriparens sida för att förgöra kommunistregimen vilket de inte lyckades med. Idag har vi tyvärr sett samma uppror fast då mot Ryssland. Västra Ukraina är på gränsen mellan det som brukar räknas öst och väst och i sådana landskap brukar splittrande problem uppstå. I vårat Skåne var nazismen ganska utbredd och vi ser det än idag att högern har av tradition starka fästen där.
Min mening var och är att Stalin borde tagit i hårdare för att splittra de här samhällsförstörande grupperna som är allvarligt hot mot landets säkerhet. För jag räknar Ryssland, Ukraina m.fl. då sammanhängande stater som fosterland då ryssarna själva kallar sin del av andra världskriget som ”Det stora fosterländska kriget”.
Nationell sammanhållning ger styrka men kan du se någon sådan styrka i vårt Sverige idag? Jag kan inte det. Splittring och utlämnande av Sveriges angelägenheter är i princip det enda jag sett åtminstone de senaste trettio åren. Guldreserven vad finns den? De militära hemligheterna vad finns dom när rutinerna administreras i ett för oss okänt land. Tror du ryssarna skulle lämna ut sitt land på det här vansinniga sättet som gjorts hos oss här i Sverige och inte minst av de regerande Socialdemokraterna men borgarna är inte bättre dom. Det är det här jag menar med att politiken i Sverige blivit en kartell med mer eller mindre dolda överenskommelser. Borgarna har vid ett flertal tillfällen kunnat fälla regeringen men underlåtit sig att göra det förmodligen efter överenskommelser. Jag kan inte få det till någon demokrati där åsikterna ställs mot varandra när mycket tycks vara uppgjort bakom kulisserna.