Ulf Karlström som har skrivit detta gästblogginlägg är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar) och skriver facklitteratur. Han var med i styrelsen för ”Folkrörelsen Nej till EU” och en tid ordförande i de förenade FNL-grupperna (DFFG), Sveriges kanske främsta antiimperialistiska organisation efter Andra Världskriget. Han har publicerat inlägg här i flera ämnen. De har behandlat miljö, ekonomi, EU, miljöfrågor och ”humanitär intervention” mm. Han har även skrivit en artikel om BRIKS-länderna. En recension av den uppmärksammade boken ”Profiting without producing” av Costas Laspavistas kom 13/7. Sedan har fält andra viktiga inlägg om finanskapitalismen. Denna artikel behandlar den viktiga – och svåra ämnet – invandring.

Artikeln.
”I en av valkretsarna i bostadsområdet Vilbergen i Norrköping, där jag bor, fick SD mest röster. Det är ett tryggt och bra område, men med hög medelålder; det vimlar av pensionärer. Det finns bostadsrätter, men just i denna valkrets dominerar nog hyresrätterna. Hur kommer det sig att så många pensionärer röstar på SD här? Jag vägrar att acceptera klyschor om att SD-röstare är rasister. Några är det säkert, men det stora flertalet är det inte.

Norrköping är en arbetarstad, kanske mer förr än idag, men dagens pensionärer speglar äldre tider. Vi har således ett stort antal pensionärer, med små ekonomiska marginaler, dvs med cirka 10 000 kr netto i månaden och en hyra på 7000 kr/månad. Det blir inte så mycket kvar, till inköp utöver mat, TV, tfn och lite kläder. Sannolikt är detta en grupp, som i ren protest över att ha slitet ett helt liv och få så litet över, röster på Åkessongänget.

SD flörtade grovt med pensionärerna och pekade på invandrarna, som sägs ”äta upp hela resterande delen av kakan”. Invandringen kostar mycket, men är naturligtvis inte orsak till nedmonteringen av a-kassan, välfärden, vården med mera. Det är andra faktorer som bidrar till denna utveckling, bland annat privatiseringarna, de stora skattesänkningarna och den höga arbetslösheten.

När jag skriver detta tror jag att de flesta håller med mig. Några säger kanske till och med att det jag skriver är självklarheter. Må så vara, men varför talar inte den så kallade grönvänsterfalangen om det? I stället tiger man som muren, och bland denna falang finns det partimedlemmar som hårt driver parollen ”Asyl åt alla och alltid”. Är det klokt? Nej, det är ren dumhet. Och det värsta är att den politiken göder SD. Det var från M och S som SD fick påfyllning i senaste valet.

Invandringen, i meningen asylsökanden, flyktingar och kvotflyktingar, kostar mycket:

– Den rena myndighetshanteringen

– Boendet och bidragen vid boendet

– Språkutbildningen och annan introduktionsutbildning

– Genomsnittliga (medianen) ledtider för etablering på arbetsmarknaden är cirka 8 år, vilket innebär år av försörjningsstöd & bostadsbidrag med mera.

– Genomsnittliga (medianen) ledtider för analfabetiska invandrares etablering på arbetsmarknaden skattas till cirka 11 år.

– Misslyckandet vid etablering i arbetsliv och boende, dvs. sjukdom, förtidspensionering, kriminalitet, med mera.

I en debattartikel i SvD diskuterar Elin Örjasaetter – författare och lektor vid en norsk handelshögskola – orsaker till att ”invandringen från tredje världen är så krävande nationalekonomiskt sett”. I övrigt är det mycket magert med sakliga inlägg från svenska ekonomer. Och idag är det SD som har hegemoni på att presentera skattningar av dessa kostnader. Inga andra ekonomiska beräkningar når fram för den så kallade grönvänsterfalangen säger inget. Den tiger som muren, och råttorna – läs SD – dansar på borden.

Den 12 november meddelade svenska media att UNHCR gått ut med en slags larmrapport. Antalet flyktingar från framför allt Irak och Syrien verkar fördubblas, från 6,5 miljoner personer till nästan 14 miljoner. Idag är flyktinglägren i Jordanien, Libanon och Turkiet överfulla, och 600 miljoner dollar verkar fattas enbart till det mest akuta.

Som en följd av detta meddelade Migrationsverket (SvD 5/11) att de räknar med 95 000 flyktingar nästa år, en höjning med 16 000 jämfört med förra prognosen. Och för 2015 ligger prognosen på 80 000 – 105 000 personer. Migrationsverket konstaterar att det bor 10 000 personer med uppehållstillstånd i asylanläggningar. En prognos pekar på att siffran ökar till 20 000 personer. Det betyder att nyanlända asylsökanden kommer att placeras på dyra boenden, i extrema fall hotell.

En vän till mig åtar sig uppdrag som God man för ankommande flyktingbarn. Häromdagen berättade hon att hon tilldelats en 3-åring. Den likaledes utsedda advokaten satt i Stockholm, så hon fick åka en hel dag enbart för att träffa advokaten. Asylärenden arvoderas med 1500 kr/timme, och till det kommer alla kringkostnader. Det här är inte rimligt.

Uppgifter från Migrationsverket anger att efter Tyskland är Sverige det land i hela EU som tar emot flest flyktingar. I augusti kom drygt 17 000 till Tyskland, och knappt 9 000 till Sverige. Under samma månad tog Italien emot 5 000, Frankrike 4 000 och Storbritannien knappt 3 000 personer. Sveriges Radio P1 (6/10) meddelade att Tyskland beräknas få ta emot 200 000 asylsökande under år 2014. Det angavs som rekord för Tysklands del.

Det är ställt utom allt tvivel att flyktingsituationen i Mellan Östern är extrem och miserabel. Vilka åstadkom då detta lidande? USA & England anföll Irak och störtade Saddam Hussein. Omedelbart inleddes hetsen mot olika grupper, en befolkningsgrupp ställdes mot en annan. Oppositionen i Syrien försågs av Saudiarabien, Qatar och Natolandet Turkiet med pengar, vapen och terrorister. Regeringen i Damaskus hade kunnat hantera och bemött infiltrationen smidigare, men det förändrar inte grundfrågan. Och i detta smutsiga spel deltog USA, och Israel, mycket aktivt. Kanske spelade de två senare också första fiolen? Det finns idag få säkra uppgifter om denna styrning, men tids nog lär uppgifter sippra fram; vi får då ta slutlig ställning till uppgifterna.

Banditerna i Nato et consortes anfaller land efter land och flyktingkostnaderna av dessa orättfärdiga anfallskrig faller bland annat på Sverige. Alliansen säger ingenting, och delar av denna högersörja ropar på Nato-medlemskap. Den så kallade grönvänsterfalangen vajar som strån för vinden och uttalade t ex stöd för krigsoperationerna i Afghanistan och anfallet på Libyen.

Det finns naturligtvis en volymfråga vad gäller Sveriges flyktingmottagande med mera. SvD:s nya politiska chefsredaktör Tove Lifvendahl diskuterar hit och dit (SvD 9/11), men kommer bara fram till detaljer; vissa flyktingar utan behov kan avvisas, och anhöriginvandringen bör villkoras. Och krigen, och krigens orsaker? Intet ett ord.

Vi börjar komma till någon slags smärtgräns, med skenande kostnader och total befrielse från ansvar inom flertalet politiska partier. Det göder SD, som bara sväller och blir allt fetare. Men inte bara det gänget.

Andra krafter är pigga att hugga in. Konjunkturinstitutet (KI) manade (SvR, P1, 12/11) arbetsmarknadens parter att besinna nivån i Sverige på lägsta löner. Den sades vara bland de högsta i Europa. Så skall en slipsten dras. Öka volymen av reservarmén! Ju fler fattiga och desperat arbetssökande så kan vi sänka lönenivån i Sverige.

Den klassmässiga galenskapen tycks öka alltmer. Finansspekulationerna får härja fritt – se senaste riskkapitalistbolaget Altors äventyr, välfärdsystemen monteras ned och nu skall lönenivån i Sverige pressas ned.

The race to the bottom. “Härliga tider, strålande tider”, som Thor Modéen sa. Nu tror jag dock att den gamla komikern avsåg något annat.

I en kommande artikel återkommer jag till tänkbara åtgärder.”

i Andra om: Könsstympning, Somalien, Sverige,folkrätt imperialism, kultur, kvinnor, etnicitet, Politik, FN, massmedia invandringspolitik demokrati,fred, information,

SvD Elin Örjasaetter SvD Migrationsverket UnicefNorrköpings tidningar 26/8 DN 22/7