Hur jämföra Kubas och USA:s insatser i andra länder?

Denna artikel med dess fråga publicerades i början av april förra året. Visst är den fortfarande aktuell!

Åter publicering.

Denna artikel utgick från kritiska frågor från tre kommentatorer. Frågorna är ganska vanliga, och jag kontaktade Kuba-experten Zoltan Tiroler för synpunkter.
Både frågorna och svaren är lika viktiga och lika aktuella än idag.

Jag publicerade nyligen en artikel om Fidel Castros kritiska syn på Obama och USA:s politik i samband med dennes besök i Kuba. http://jinge.se/allmant/fidel-castro-om-obamas-besok.htmI artikeln nämndes – närmast som inklipp från en tidigare artikel – Kubas insatser i solidaritetsarbete i Afrika. Detta har kommit att diskuteras och kritiseras av Sven Andersson, till vilket jag kortfattat genmält. Jag återger här delar av hans kommentarer och ett slags svar av Zoltan Tiroler, som dock inte hade tillgång till alla Sven Anderssons kommentar då han skrev sin korta artikel. Debatten berör viktiga frågor i solidaritetsarbete och frågan om respekt för nationellt oberoende och FN-stadga. För egen del saknar jag för dagen tillräcklig kunskap om Kubas insatser på olika håll.
Poroshenko och Obama. images4YUZEIHV

Sven Andersson
30/3 2016 (utdrag ur publicerad kommentar): ”Bortsett från USA:s olika terroristiska mördarregeringar, har inte Kuba agerat ungefär på samma sätt? Hur många ”gerillarörelser” har landet stött och hur många väpnade rörelser har upprättat träningsläger på Kuba? Samtliga av dessa rörelser har haft som mål att störta i de flesta fall grannländernas regeringar. Colombias bl.a .har fått stå ut med inbördeskrig , kidnappningar, narkotikahandel och utpressning i över 50 år pga av Kubas stöd till bl.a. ELN. Lyckligtvis omvärderade Castro sitt stöd för några år sedan och kritiserade kidnappningarna som affärsmetod och Kuba bidrar nu med ett viktigt stöd till fredsförhandlingarna”

31/3 2016 (utdrag ur publicerad kommentar) Är det OK att agera på exakt samma sätt och våldföra sig på nationers suveränitet om man är emot USA-imperialismen men det är förkastligt om man är för USA-imperialismen. De principerna skulle kanske förklaras för FN som uppenbarligen inte förstått principen om icke inblandning. Så Kuba har enbart stött rörelser (med vapen, träningsläger och rådgivare) som kämpat för oberoende från USA-imperialismen? Jag tror att få kubaner skulle hålla med dig, Kuba hade klara ambitioner att sprida sin revolution med hjälp av Kuba-orienterade gerillor lite varstans.

1/4 2016 Du (Anders Romelsjö) skrev ”USA har ju sedan decennier kraftigt interfererat i bl.a. Latinamerikanske länders inre angelägenheter. Kubas insatser var väl vanligen mot detta”. Om vi tänker oss ett land vilket som helst i Latinamerika så har vi alltså först USA som interfererar i landets inre angelägenheter och sen så kommer Kuba och gör samma sak för att svara på detta. När tillfrågas landets egen regering och folk om de vill ha antingen USAs eller Kubas involvering i sina interna affärer?”

Zoltan Tirolers synpunkter.
Den kubanska revolutionens adelsmärke har varit, och är, den internationella solidariteten.
Redan 1960, bara några månader efter revolutionens seger, skickade Kuba läkare till det kämpande Algeriet.

Den kubanska solidariteten har mycket riktigt också bestått i stöd till väpnade rörelser. Den absolut största var Kubas insats mot apartheid. När Sydafrika invaderade Angola, som nyss uppnått sin självständighet från Portugal, svarade Kuba positivt på den angolanska regeringens bön om hjälp. Kubas insats var helt avgörande för att besegra rasistarmén.
Segern över denna ledda till Namibias självständighet och var början på slutet på apartheidregimen i Sydafrika. En heroisk och beundransvärd insats utan motstycke i världshistorien anser de flesta afrikaner, med Nelson Mandela i spetsen.
Mandela och Castro untitled

Det är riktigt att Kuba stött också andra väpnade grupper. Exempelvis Sandinisterna i Nicaragua, befrielserörelserna i Mocambique, Guinea-Bissau, El Salvador med flera. Jag tycker det är beundransvärt, andra må tycka annorlunda. Här har det inte handlat om att försöka störta borgerliga demokratier som Sverige, utan mordiska militärdiktaturer. Så liknelsen med baser i Danmark riktade mot Sverige haltar betänkligt.

Att skylla Colombias problem och långvariga väpnade konflikt på Kuba är löjligt. Colombias regering har accepterat Havanna som platsen för fredsförhandlingarna vilket tyder på att också den har en annan analys än ??.

Den största skillnaden mot USA är att Kuba gjort allt detta osjälviskt, inte för egen vinning, utan från en djupt mänsklig och solidarisk tanke. Kuba tog inte med sig några rikedomar från Angola, bara sina stupade.

Medan USA strävar efter världsherravälde stöder Kuba progressiva krafter som arbetar för en bättre värld.

i Andra om: , ,, , , , , ,

DN 28/3SvT Opinion 13/8Blogginlägg 15/8 SR P1 Morgon Blogginlägg 18/12 2014PravdaSvensk-kubanska Nyhetsbanken Aftonbladet 2008 om mordförsök på Castro SR SvD1 SvD2Aftonbladet.se Expressen SvT Flamman Proletaren Svensk-kubanska

  30 comments for “Hur jämföra Kubas och USA:s insatser i andra länder?

  1. sl
    2 april, 2016 at 16:02

    Kuba är ett dysfunktionellt samhälle som kommer att falla ihop, på samma sätt som sovjetunionen. De blir uppköpta av USA om tio år. Med lite tur kommer kapitalexport från USA till Kuba att resultera i varuproduktion för riktiga konsumenter på Kuba.

    • Tom kolossen USA på väg mot stupet
      4 april, 2016 at 17:39

      Alla prognoser pekar mot att USAs kommer att braka samman inom en snar framtid. USA är vad Sovjet var på 1980 talet – en stor koloss rutten alltigenom. Frågan är bara om detta imperium kommer att ta med sig alla i sitt förfall, eller inte.

  2. 2 april, 2016 at 16:12

    ”Det finns inget land i världen som stött tillnärmelsevis så många statskupper i demokratiska länder som USA. Utrikespolitiskt har USA tydligt visat att landet inte är för demokrati. Man kan kritisera och angripa diktaturer som står självständiga i förhållande till USA, som Irak, Libyen och Syrien men inte andra (Egypten, Tunisien, Bahrain, Saudiarabien, Pinochets Chile och alla de militärdiktaturer som USA stött/etablerat i Sydamerika och även i Sydostasien.) Några demokratiskt valda regeringar som USA störtat i statskupper.
    -Mossadeq i Iran 1953;
    -Arbenz i Guatemala 1954;
    -Lumbumba i Kongo 1960;
    -Sukarno i Indonesien 1965;
    -Allende i Chile 1973;
    -Sihanouk i Kambodja 1970;
    -USA invaderar militärt och störtar den demokratiska Bishopregeringen i Grenada 1983;
    -USA understödjer statskupp en i Venezuela 2002, och erkänner, omedelbart och officiellt, kuppmakarna som de nya representanterna för landet. Problemet för USA var att kuppen misslyckades;
    -Den folkvalde presidenten Aristide kidnappas i Haiti av USA 2004 och skickas till Afrika. En statskupp genomförs, med USA:s stöd och många Aristide-anhängare mördas eller fängslas;
    -Zelaya i Honduras 2009;
    -Statskuppsplaner mot al-Assad omkring 2012-2013;
    -Stödet till den egyptiska militärens statskupp mot Morsi 2013.
    -Stödet till statskuppen i Ukraina i februari 2014
    -Statskuppsförsök i Venezuela 2015.

  3. sl
    2 april, 2016 at 23:20

    USA har på ett globalt plan motarbetat sovjetisk expansion efter 1945, det har inneburit inblandning i många länder, i synnerhet på bakgården. Kuba var ett litet sovjetiskt lydrike som nu saknar husse, och ligger en liten bit från Miami. Jämförelsen haltar. Kuba skickade sin sovjetiska armé till Angola för att kriga i sovjetunionens ställe, men jämförelsen är meningslös. USA och Kuba är olika stora, de är inte jämförbara.

  4. peter
    2 april, 2016 at 23:28

    du glömde nämna usa s långa krig i Vietnam

  5. Sven Andersson
    3 april, 2016 at 01:41

    Principen om icke-inblandning och Kuba

    Staters icke-inblandning i andra staters inre angelägenheter är huvudprincipen i folkrätten som den formulerats efter andra världskriget. Det är grundbulten i FN-stadgan. Det var mot bakgrund av erfarenheter av 400 år av kolonialism och två världskrig som denna princip lades till grund för det nya internationella rättssystemet med FN 1945. Om alla stater avstår från att blanda sig i andra staters inre angelägenheter, så blir det helt enkelt inga krig eller koloniala erövringar.
    Krig mot och inblandning i andra stater legitimeras med argument om ”det goda” mot ”det onda”. Därför är principen formulerad som ett allmänt hinder för FNs medlemsländer att enskilt lägga sig i andras inre angelägenheter.
    Viktigt är dock att detta gäller stater ,inte politiska partier, solidaritetsrörelser eller tex NGOs.
    Vid sidan av FN-stadgan finns deklarationerna om de mänskliga rättigheter. Det internationella samfundet i FNs generalförsamling eller säkerhetsråd kan med stöd i folkrätten besluta om kritik eller militär intervention av enskilda FN-länder som bryter mot dessa deklarationer. Men det kräver kollektivt beslut. Under senare år har principen om icke-inblandning försvagats. Det är USA som gått i spetsen genom att med idealistiska förevändningar (om t.ex mänskliga rättigheter eller demokrati) gripa in i andra staters inre angelägenheter.
    Därför är denna princip i praktiken också en fråga om anti-kolonialism/imperialism. Det är en princip som i bör råda som huvudprincip så att inga parter kan hävda att de bryter mot den samma för att de slåss för de “goda” mot de “onda”. Näst intill alla imperier har förbrutit sig mot denna princip av påstått goda skäl. Det har alltid funnits en förtryckt grupp man sagt sig stödja när man invaderat ett land. Jag hävdar denna princip även om det ibland kostar på. Jag gillar inte Bashar al-Assads regim i Syrien men jag hävdar att det är syrierna som måste lösa sina problem utan militär inblandning. Att väst i samarbete med en del reaktionära arabstater upprättar träningsläger för freedomfighters/terrorister tex i Jordanien som sedan skickas in i Syrien för att tillsätta en “god” regim har lett till en katastrof som vi alla känner till. Vad rör allt detta Kuba?

    Jo vår diskussion startade pga en artikel som Fidel Castro publicerade i Granma nyligen som diskuterade Obamas besök på Kuba där han sin vana trogen återvände till alla de argument som vi alla vid det här laget känner: blockaden, invasionen vid Grisbukten osv.
    Och återigen är jag helt överens, dessa exempel är brott mot folkrätten och icke-inblandning i andra staters inre angelägenheter. Men så kommer då frågan är Kuba de oskyldiga lamm som man beskriver sig som som offrats på imperialismens altare?

    Jag hävdade då att Kuba i allra högsta grad är medskyldig till den behandling man utsatts för. Kuba har upprättat träningsläger på Kuba, försett grupper med vapen och finanser och skickat in dessa ofta med kubaners medverkan till en lång rad med länder för att störta regeringar. Det enda som avhållt dem är om de därmed riskerat att skada sina egna intressen, tex i fallet Mexiko. Detta menar jag är ett historiskt faktum. Att Kuba numera kommit till sans och insett att priset är för stort är bara att gratulera, men de historiska orsakerna till Kubas isolering kvarstår. Grisbuktsinvasionen som var ett försök av 1 400 exilkubaner tränade av CIA att invadera Kuba 17 april 1961 genom landsättning i Grisbukten var ett flagrant övergrepp mot folkrätten men om man vänder på det så skulle man kunna säg att Kuba själv genomförde ett stort antal “Grisbuktsinvasioner” som var så lika i sin utformning att man kan fråga sig om vem som kopierade vem. Så frågan är då finns det både “goda” och “onda” Grisbuktsinvasioner eller bör FN stadgan gälla för alla? Och om det nu finns “goda” Grisbuktsinvasioner, vem avgör vad som är gott och ont? Hur kunde ett land som Kuba ha anspråk på trovärdighet för sina rättmätiga krav på nationellt oberoende när man själv inte respekterade dessa principer? Jag tar här upp några exempel på de “grisbuktsinvasioner” som Kuba själv genomfört enligt samma koncept, träna en grupp, förse dem med vapen och ge dem flyg och sjöunderstöd och landsätt dem på en öde strand.
    Efter den kubanska revolutionens seger var Fidel och Che ivriga att få igång liknande revolutioner i grannländerna. Allt skulle ske enligt vad Che kallade foco-teorin, dvs att en handfull beväpnade enligt kubansk förebild snabbt skulle kunna få igång lokala uppror som störtade länders regimer och upprättade Kuba-orienterade regimer.Dessa invasioner ledde till den ena katastrofen efter den andra rent militärt. Politiskt och diplomatiskt innebar det allt som oftast brutna diplomatiska förbindelser, att internationella organismer såsom, FN och OEA blandades in och till en allt större isolering. Jag skall bara nämna en del av dessa äventyr för att inte bli för långrandig.

    Panama
    Den första attacken inleddes av Kuba mot Panama den 19 april 1959 alltså bara månader efter att revolutionen segrat på Kuba. Efter utbildning av 200 män i Pinar del Rio ledde Dermidio Escalona den väpnade expedition som bestod av cirka 82 kubaner, två panamenor och en amerikan och landade på en plats som kallas Playa Colorada. Efter den första katastrofen gav man sig snabbt på nästa.

    Dominikanska republiken
    Castro hade redan som studentpolitiker deltagit i misslyckade invasionsförsök av Kubas grannö men nu fortsatte han försöken som regeringschef. Den 14 juni 1959 lämnade flera yachter, kanonbåtar, kustbevakning och tre fregatter Kuba med riktning Dominikanska republiken. Man landsatte ca 200 kubaner och dominikaner i Constance och Puerto Plata under befäl av Delio Gomez Ochoa och kapten Enrique Jimenez Moya. Efter det misslyckandet dröjde det inte länge förrän det var tid igen.

    Haiti
    Haiti attackeras den 14 augusti 1959 av en blandad styrka bestående av bla kubaner och haitier under ledning av kapten Henry Fuentes Ringal Guerrero.De landar i Les Irois, den 14 augusti, för att störta Duvalier-regimen. Och;

    Nicaragua
    Ett försök att invadera Nicaragua gjordes den 31 maj och 1 juni 1959 med en blandad kubansk – nicaraguansk styrka med hjälp av kubanskt flyg och yachten Nola.

    Guatemala
    Den 3 oktober 1960, bombade Guatemalas flygvapen skonaren La Cubana som försökt att landa på Guatemalas atlantkust med en grupp kubanska och guatemaltekiska gerillasoldater. Efter att ha flytt så bröts den kubanska båten itu och gick på grund i Cozumel, Mexiko.

    Colombia
    Precis som i fallet Dominikanska Republiken hade Castro tidigt fått blodad tand när det gällde Colombia. I april 1948 besökte Castro en internationell studentkongress i Colombia när den s.k. bogotazon utbryter.Castro var där som representant för det ortodoxa partiet och resan var finansierad av Argentinas fascistinfluerade diktator Juan Domingo Peron.Efter att ha flytt mördandet och kaoset (som han deltog i som stridande part) återvände han till Kuba. Men han kom senare att åter bli inblandad i Colombia, men som regeringschef vilket ju är en viss skillnad enligt folkrätten.

    Kuba kom att stödja i huvudsak två gerillarörelser i Colombia med vapen och utbildning (på Kuba), ELN och M19.

    ELN grundades 1964 av Fabio Vásquez Castaño och andra colombianska rebeller utbildade på Kuba. De hade kommit till Kuba på studentstipendium och bildade först ”Pro Liberation Brigade José Antonio Galán”. Senare när de efter träning och finansiering skickats tillbaka till Colombia bildades 1964 ELN.
    Bägge de kubastödda gerillarörelserna M19 och ELN sysslade med terrorattentat, narkotikahandel, kidnappningar och utpressning, M19 ibland i samarbete med Pablo Escobar.
    I Latinamerika fortsatte den kubanska inblandningen i stort sett i samtliga länder på kontinenten. När Che slutligen blev mördad i Bolivia den 9 oktober 1967 dit han åkt för att göra revolution mot det bolivianska kommunistpartiets och bondeorganisationernas vilja så kan man säg att det var slutet på en fas och också slutet på den katastrofala s.k. foco-teorin. Efter denna händelse ser vi ett mer proffsigt uppträdande från den kubanska armen.

    Under slutet av 60-talet insåg Castro för en period att man var tvugna att rätta sig efter Kremls order eftersom samtliga krigsäventyr lett till dels stora kostnader i pengar och människoliv och dels lett till diplomatisk isolering. Och i Kreml rådde fortfarande principen om försiktighet. Kubas stöd åt den sovjetiska invasionen av Tjeckoslovakien var den signal man man ville skicka till Sovjet för att visa var man stod.
    Efter Ches katastrofala foco-äventyr i Congo så hade under 70-talet världsläget förändrats radikalt. Sovjet hade avsatt den försiktige Chrustjov och satsade nu på en mer expansiv politik i tredje världen i konkurrens med USA. Kuba blev det verktyg man använde i Afrika för att inte öppet hamna i konfrontation med USA. Denna intervension ledde så småningom till kubansk inblandning i 17 afrikanska länder med 10000 tals kubanska soldater inblandade, allt finansierat av Sovjetunionen. Ibland slogs man för gerillan i Angola mot sydafrikanska trupper och ibland ställde man sig på andra sidan som i tex kriget mot den marxistiska gerillan i Eritrea där man stod på Etiopiens sida.
    Fokuseringen på Afrika gjorde att man tonade ner inblandningen i Latinamerika även om stödet till många väpnade rörelser fortsatte. Man lyckades därför gradvis förbättra sina relationer med sina grannar. Men det var inte förrän vid Sovjets sammanbrott (när man under en period stod nästan helt ensam) som man var tvugna att radikalt lägga om sin utrikespolitik och lägga tyngdpunkten på icke-inblandning i sina grannländers inre angelägenheter. Det har tagit lång tid men så småningom har detta givit effekt i form av goda förbindelser med ett flertal av sina grannländer. Kuba spelar idag en viktig diplomatisk roll bla när det gäller fredsförhandlingarna i Colombia där nyligen Kubas egen skapelse ELN anslutit sig. Men alla dessa äventyr som man nu lagt bakom sig har lett till oreparerbara skador inte bara för det kubanska folket utan även för de länder där man intervenerat.

    • 3 april, 2016 at 12:27

      Hur är kampen mot imperialismen och kolonialismen möjlig utan samarbete mellan förtryckta? Rysslands oblodiga införlivande av Krim, efter folkomröstning med över 95 % stöd i befolkningen, var ett brott mot folkrätten enligt vissa – ej alla – folkrättsexperter.
      Kan man tänka sig gradering av brott även på detta område. Var Rysslands ”brott” lika stort som angreppet på Irak av USA och Storbritannien med mer än en miljon dödade enligt vissa beräkningar. Eller var det rentav större?

    • Christian
      3 april, 2016 at 15:05

      Många kloka ord Sven. Det är också här Anders hyckleri blir tydligt. Antingen står man alltid upp för folkrätten och kritiserar alla som bryter mot den eller så erkänner man att folkrätten är överspelad. Att göra som Anders gör nu att häftigt kritisera USA när de bryter mot folkrätten för att i nästa steg försvara och bortförklara Rysslands och dess allierades brott mot samma folkrätt är bara hyckleri.

      Samma sak gäller försöken att rättfärdig brott mot folkrätten om de sker för ett ”bra” syfte. Alla vettiga människor inser att lagar och regler man kan åsidosätta om man bara har ett bra syfte är helt meningslösa. Vem som helst inser att alla brott mot folkrätten alltid går att motivera utifrån ett ”bra” syfte då det är ett relativt begrepp. Vem skall avgöra vad som är ett ”bra” syfte?

      • 3 april, 2016 at 16:39

        Jag står upp för folkrätten. Den ska inte innebära fortsatt stöd till kolonialisering. Se Ulla Johanssons exempel. I Ukraina fanns en vald regering, i bra val enligt OSSE. Utländska makter utförde ett enligt folkrätt illegalt undermineringsarbete och stödde sedan en fascistinfluerad statskupp – det var USA och EU. Föregått av sedvanligt lögnaktig smutskastning av Ryssland som presenterade ett helt överlägset ekonomiskt bud. Nu har BNP nästan halverats, korruptionen har ökat och i Kiev finns en slags osjälvständig marionettregim, bl.a. med amerikansk medborgare som finansminister och nu föreslagen som premiärminister. Den som inte kritiserar och fördömer detta tar inte folkrätten på allvar, må man sedan heta Barack, Angela, Margot, Stefan eller Christian. Däribland finns stora hycklare.

        Gradering kan visst diskuteras. De stora brottslingarna är sådana som Bush, Blair och Obama medan Putins insats i Kiev närmast kan ses som en slags självförsvar, om än kanske ett brott mot folkrätten (som kan jämföras med en fascistinfluerad statskupp stödd av våra ”demokratier”. Vilket är värst). USA och EU kastar här verkligen sten i glashus.

        • Christian
          3 april, 2016 at 17:47

          Anders du står inte på något sätt upp för folkrätten utan använder den bara som ett slagträ i ditt korståg mot USA. En person som stått upp för folkrätten hade kraftfullt fördömt ALLA som bröt mot den utan undantag. Att göra som du och kritisera USA för brott mot folkrätten samtidigt som USAs motståndares brott inte kritiseras utan istället bortförklaras och förminskas är bara hyckleri.

          • 3 april, 2016 at 18:57

            Jo, det är jag som tillstår såväl Sovjetunionens, Rysslands som USA:s, Storbritanniens brott mot folkrätten. Inte du.

            • Christian
              4 april, 2016 at 05:19

              Har du några länkar där du kraftigt fördömer Sovjet/Ryssland eller dess allierades brott mot folkrätten del dem gärna. Själv har jag däremot ett stort antal inlägga där dessa brott antingen förnekas, försvaras eller på olika sätt försöker bagatelliseras och bortförklaras istället för att fördömas vilket en som står upp för folkrätten otvivelaktigt hade gjort.

              • 4 april, 2016 at 13:12

                Jag har i flera länkar menat att införlivandet med Krim med befolkningens fasta stöd kan vara brott mot folkrätten, fastän experterna är inte helt eniga.Sovjets krig i Afghanistan t.ex. helt folkrättsvidrigt som jag påpekat.
                Saken är den att USA:s brott är så mycket större, har medfört så mycket mer skada och är så många fler. Instämmer du i den bedömningen eller inte?

              • 6 april, 2016 at 13:56

                USA har stött fascister, våldsverkare, mördarband i snart sagt hela världen. Man känner alltid igen deras handgångne ”män” på våldet de utför, ursäktar och banar väg för. Om inte propagandan räcker för att bringa en president med i spelet så sänker man ribban för att tvinga även den..

                Förutom att de påstår sig kämpa för demokrati, frihet och gärningarna konsekvent slår ihjäl alla deras ord, föresatser och vilja..

              • 4 april, 2017 at 18:55

                Det är sannerligen intressant med detta ord ”folkrätt”. Det tycks bestå av två delar ”folk” och ”rätt”.

                Om jag förstått ordet och andemeningen rätt har det ryska ”folket” på Krimhalvön ”rätt” att välja vilken nation de vill tillhöra.

                Det heter inte ”Carl Bildt-rätt”, ”Nuland-rätt” eller ”CIA-rätt”, men faktiskt ”folkrätt”.

                Det tål att fundera på när man talar om ”folkrätt” på Krim.

      • 5 april, 2017 at 10:51

        Cherrypicking?

        ”Många kloka ord Sven. Det är också här Anders hyckleri blir tydligt. Antingen står man alltid upp för folkrätten och kritiserar alla som bryter mot den eller så erkänner man att folkrätten är överspelad.”

        Alla andra är ju medvetna om att det pågick förtryck mot dessa länders befolkning i strid med folkrätten annars hade ju Kuba/Castro inte engagerat sig. De enda som konsekvent spelat över folkrätten för sina egna syften är US ledande väst i sina korståg mot självständighet och fri ekonomi..

  6. koijen
    3 april, 2016 at 12:17

    det är närmast komiskt om man kan jämföra cubas och usa s utrikespolitik dess motiv dess resultat av mord samt tortyr av civila bl. annat jag blir besviken på människors moral http://www.youtube.com/watch?v=GUtumGk0E6Q

  7. Sven Andersson
    3 april, 2016 at 15:16

    Samarbete mellan förtryckta? Absolut! Principen om icke-inblandning gäller stater och inte solidaritet mellan förtryckta. Jag tar upp exempel på där Kuba agerade som stat. Att börja med en graderad tillämpning av folkrätten tror jag är precis vad imperialismen vill ha, de har redan ”graderat” den genom att hävda att den inte gäller för regimer man inte tycker om.

  8. 3 april, 2016 at 16:00

    Jag har vänt och vridit på den här meningen i Sven Anderssons kommentar: ”Krig mot och inblandning i andra stater legitimeras med argument om ”det goda” mot ”det onda”. Citationstecknen kring ”det goda” och ”det onda”. Ironi om godhet och ondska. Jag bedömer detta som ONDSKA: Washingtons förintande av Nordamerikas ursprungsbefolkning. Som nådde sin höjdpunkt av ondska under senare hälften av artonhundratalet. Folkmordet under USA:s ”erövring” av Filippinerna vid förra sekelskiftet. Folkmordet genom atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki. Bombmattorna som förvandlade Nordkorea till grus och aska (bokstavligt så). Ett ”straff” USA utmätte. Folkmordet i Indonesien 1965-66 – USA använde sig av inhemska högerkrafter som stöddes av CIA. Vietnamkriget. USA:s fasansfulla angrepp med bombmattor, napalm och ”avlövningskemikalier”. Anfallet på Afghanistan där dödandet fortfarande pågår. USA:s vidriga krig
    mot Irak. En miljon döda, landet krossat som nation. Libyen krossat, där USA använt sig av al-Qaidas krigare som ”ombud”. I Syrien – som fortfarande kämpar – har al-Nusra, ISIS och deras undergrupper fungerat som USA:s ”krigare”. Så hela Latinamerika som USA:s blodbesudlade bakgård. Länderna en gång helt i händerna på USA och de av ”grannen i norr” tillsatta diktatorerna. Mördande, torterande diktatorer.De länder där som försökt vrida sig ur imperiets grepp återtas nu av Washington: Honduras, Brasilien, Paraguay, Argentina. I Honduras återkommer idag det vanliga mönstret av mord på folkliga aktivister, journalister, alla som försöker stå emot regimen. – USA:s krig, infiltrationer, stöd åt diktaturer. Det är ondskan – utan citationstecken.
    Goda människor bör ge stöd åt länder och befolkningar som vill kämpa sig ur imperiets grepp. Om än stödet är vacklande under alla angrepp är det ändå ett ställningstagande i det godas tjänst. Att Kuba ville stödja åt ett folkligt motstånd mot Latinamerikas diktatorer är för mig värt en hyllning.
    Kampen mot tortyrkällare alltid rätt.
    Ulla Johansson

  9. Sven Andersson
    3 april, 2016 at 18:13

    Jag skriver under på det mesta av beskrivningen av onska, cituationstecknen beror på att jag vill markera att olika intressen försöker göra principen om icke-inblandning som något som kan åsidosättas pga subjektiva ideer om ondska eller godhet. Lagar kan inte fungera på detta sätt, en våldtäkt är en våldtäkt oavsett om gärningsmannen är rik eller fattig eller offret har ett tvivelaktigt rykte.

    • 3 april, 2016 at 18:56

      Lagar gör mycket olika bedömningar utgående från bedömning av ett brotts allvarlighetsgrad.

  10. 3 april, 2016 at 19:03

    Jag tycker att det finns anledning att fundera på hur man ska de på FN-stadgans princip om icke-inblandning, som vi ju brukar försvara, när det gäller vissa av Kubas insatser i andra länder. Att hänvisa till motivet är väl knappast juridiskt hållbart, då hamnar man väl i det humanitära interventionsträsket?

    • 3 april, 2016 at 19:04

      Ja, frågan måste utredas och diskuteras vidare. Folkrättsexperter har olika uppfattningar om kriget i Afghanistan och införlivandet av Krim i Ryssland. Liksom i vanlig juridik finns allts olika uppfattningar. Själv är jag alltför okunnig om de händelser som Kuba kritiseras för.

    • 3 april, 2016 at 19:04

      Ja, frågan måste utredas och diskuteras vidare. Folkrättsexperter har olika uppfattningar om kriget i Afghanistan och införlivandet av Krim i Ryssland. Liksom i vanlig juridik finns allts olika uppfattningar. Själv är jag alltför okunnig om de händelser som Kuba kritiseras för.

  11. Peter Grafström
    3 april, 2017 at 15:20

    Tre amerikanska ambassadörer ( två för Kuba och en för Mexico) bekräftade under ed att Usa hjälpte Castro till makten. Fidel Castros komunistiska maktövertagande på Kuba såväl som hans uttrikes äventyr var bra för USAs militärindustriella(MIC). Dom behövde en sån fiende som förevändning bla för att hindra Latinamerikas ekonomiska utveckling. Det Usa fruktade var att positiva exempel skulle uppkomma som kunde sprida sig. Battista hade såna för Usa hotfulla planer med ekonomisk utveckling tillsammans med utbildning av medelklassen och i det fallet funnes ingen ideologisk förevändning. Och Usas Nickel-kartell satt på stora lager för att hålla uppe priset och hade ekonomiska motiv för att hindra att Kuba exploaterade sitt Nickel för Kubas utveckling.
    Castro har varit till gagn för Usas pokerbluffande elit.
    Hans kommunistiska värdegrund var nog äkta. Men verkligheten är komplicerad. Han skyddade Chevron i Angola mot Unita’s och Sydafrikas attacker. Unita som var finansierade av Usa…. Angloamerikanerna har rätt när dom undslipper sig: Vi har inga (varaktiga) vänner bara intressen.
    Angloimperiets NWO är ett tungt motiv till varför dom understött marxism ända sen starten men jag går inte in mer på det nu.

    • 5 april, 2017 at 10:44

      ”Tre amerikanska ambassadörer ( två för Kuba och en för Mexico) bekräftade under ed att USA hjälpte Castro till makten.”

      Hjälpte med vad? Sa under Ed exakt vad?

      Det kan ju vara lämpligt att påpeka att även om inte US hjälpte Castro så hade MIC sagt samma sak.. Batista var ju inte mindre pinsam än den korrupte katolske representant Kennedy avsatte i något Asiatiskt land..

      Vilket är värst, att Batista fick härja med militärt och ekonomiskt Amerikanskt stöd i ett fullständigt makabert våldsverkande mot befolkningen eller revolutionen som innebar att Kubas befolkning plötsligt fick tillgång till att lära sig läsa o skriva, utbildning, sjukvård..

      Att skapa en fiende är ju redan då inget annat än NATO-propaganda, MIC-trolleri som Daniel Elfsberg så flagrant avslöjade som sitt eget arbete.. Elsberg som Du inte kan låta bli reducera till obetydlig, ett verktyg osv.. Det är inte så att du själv är det verktyget..?

      ”Det Usa fruktade var att positiva exempel skulle uppkomma som kunde sprida sig.” den här meningen har du väl stulit av mig…

      ”Battista hade såna för Usa hotfulla planer med ekonomisk utveckling tillsammans med utbildning av medelklassen och i det fallet funnes ingen ideologisk förevändning.” Battista hade inga planer för egen räkning utan agerade som marionett åt US och det är ju det pinsamma faktum man försöker förminska och skugga över med att Castro var USA/CIA kille vilket får Bigglesteorier att lyfta bära sina anhängare långt ute i rymden..

      ”Och Usas Nickel-kartell satt på stora lager för att hålla uppe priset och hade ekonomiska motiv för att hindra att Kuba exploaterade sitt Nickel för Kubas utveckling.” Som sagt om karteller o annat finns inte många sanningar och US fick nog sitt Nickel av Battista till vilket pris de än ville.

      ”Castro har varit till gagn för Usas pokerbluffande elit.” Falskspelaren skyller på sitt offer… Ser jag en loop och en roll i luften med rök från bägge vingspetsarna?

      ”Men verkligheten är komplicerad.” I Angola är Kubas hjälp, soldater och försvar mot imperialismens USA, Sydafrika en hjältes med en äkta gloria.. Det är givetvis pinsamt för krigförande makt i slaveriets och förtryckets översittarroll..

      ”Angloimperiets NWO är ett tungt motiv till varför dom understött marxism ända sen starten men jag går inte in mer på det nu.” Ingen tror på den beskrivningen. Överallt har US massakrerat allt som ser ut som kommunism, om det så ser ut som skola, vård, hopp och framtid..

      • Peter Grafström
        4 april, 2018 at 17:46

        Jag svarade ifjol på detta men den försvann tydligen. Us/Uk har inte ställt sig bakom kommunismen överallt för att hjälpa dom utan för att hindra deras utveckling till konkurrenskraftiga rivaler. Dessutom för att deras kommunism kan användas för att skrämma hemmaopinionen och motivera en militariserad ekonomi finansierad av skattebetalarna.
        Det är klart att falskspelaren Usa skyller på sitt offer.
        Usa ville inte alls ha ngt Nickel av Battista utan hindra att det utvanns för senare exploatering. Usa hade stora överskott undanstoppade samtidigt som dom ville hålla uppe priset. Det är iden med karteller.
        Du vet inte vad Battista hade för planer ursprungligen så länge han fortfarande trodde att han hade möjlighet att driva en självständig linje. Senare gick han förmodligen tom in i samarbete med Usa om att lämna skutan. Usa hindrade hans redan betalda vapenleveranser. Marionett är lite för enkelt, snarare resignerad realist.
        Och påståenden om grymheter från dom Usa vill få bort från makten brukar vara färgade av hegemonens motiv. Både Hafez Assad och sonen beskrivs i väst som grymma diktatorer men sanningen är en helt annan enligt välinformerade författare. Påståenden om Battista bör nog tas med en skopa salt.
        Nej jag har inte stulit nån mening av dig om ‘positiva exempel’. Chomsky och andra har nog varit mina källor men det var nog 20 år sen.
        Ellsberg var kontrollerad opposition. Han skulle aldrig tillåtits spela en hjälteroll om det inte varit i den härskande oligarkins intresse. Cia, hans arbetsgivare, tjänade på den tillrättalagda version han tilläts gå ut med. Det var Cia’s personal, som inledde kriget men under vanlig militär täckmantel. Ellsbergs limited hangout sköt skulden på den vanliga militären. Typ övergreppen i Song My och annat. Det var naturligtvis berättigad kritik men inget hot mot den verkliga makten.
        Beträffande ambassadörerna har vi väl redan tröskat igenom det tidigare. Här är två av ambassadörerna: http://www.latinamericanstudies.org/us-cuba/gardner-smith.htm
        I Smith’s bok the fourth floor från 1962 går han ännu längre och pekar på direkta vapenleveranser från Cia till rebeller. Men redan att inte hindra rebellernas vapentransporter men hindra Battistas säger det mesta.
        Vidare säger du att hälsovård etc blev bättre. Sant men vad vet du om hur det blivit om Kuba med en mer vanlig blandekonomi tillåtits utvecklas utan Usas hinder?
        Hur har det blivit i andra länder som tillåtits se till sina egna intressen?

        • 4 april, 2018 at 17:58

          Du har inga bevis för din beskrivning av Ellsberg. Det finns starkt stöd för att det var en stark opinion som hindrade att han dömdes till långt fängelsestraff

          • Peter Grafström
            4 april, 2018 at 19:52

            Anders insidern Fletcher Prouty som själv kände till dokumenten är källan till uppfattningen som jag återgav. Att Cias fundamentala roll som igångsparkare av Vietnamkriget blandades bort samtidigt som Ellsberg citerade Cia’s version att dom hade avrått från kriget. En ren lögn återgiven av Ellsberg.
            1)The secret team, the Cia and its allies in control of the united states and the world.
            1) har inget index så jag vet inte om det står ngt där också men jag tog med den ändå
            2)JFK The Cia, Vietnam and the plot to assassinate John F Kennedy.
            2) sid 275 skriver förf Prouty :”jag använde själv i skrivandet använde olika editioner av Pentagon papers. De är användbara och korrekta för enskilda dok men farliga i händerna på oerfarna personer som inte har andra källor. Det är för att deras verkliga ursprung var endast marginellt Pentagon och därför att ett slugt urval av dokument av sammanställarna tog bort viktiga dok. Trots att dom kallas P papers var det nästan inga militära signaturer och många hänvisade till en Cia agent som jobbade under täckmantel som militär.”

  12. 7 april, 2017 at 11:52

    ”Colombias bl.a .har fått stå ut med inbördeskrig , kidnappningar, narkotikahandel och utpressning i över 50 år pga av Kubas stöd till bl.a. ELN.”

    De enda vi med säkerhet idag vet höll på med sådant var paramilitära intressen med stöd av USA-intressen,CIA, till fascistiska diktatorer et al. Falskflaggen uppfanns långt innan 60-talets militanta övergrepp i Sydamerika..

    Storindustrin I USA stod ju för huvuddelen av supporten till alla fascistiska diktatorer i Europa före WW2 och försökte ju kuppa sin egen President FDR. Dålig smak, fula metoder är deras bomärke och kommer tydligen alltid vara det.Så är den ju så avslöjande att de alltid måste skriva kom historien i ett nytt ljus för att kunna leva med sig själva och inför sina barn.

Comments are closed.