I Lancet, en av de 3-5 högst rankade medicinska tidskrifterna via impactfactor, fanns nyligen en rapportfrån den första studien av demens i låg och medelinkomstländer, vilken även refererats av Läkartidningen. Det är en mycket viktig fråga, då de flesta på jorden bor i sådana länder och då Alzheimer är en påfrestande sjukdom för den drabbade och dess familj. Dessutom är den ofta mycket dyrbar. I en tidigare studie av samma forskargrupp fann man att demens, inte nedsatt syn, var den viktigaste orsaken till handikapp.
WHO räknar med att det finns drygt 35 miljoner människor med demens i världen och 70 % av dess anses ha Alzheimers sjukdom.
Glädjande nog fann man att incidensen (antal nya fall per t.ex. 100 000 invånare) inte låg högre än i ”västvärlden”.
Forskarna hade intervjuat närmare 13 000 personer som var 65 år och äldre i Dominikanska republiken, Kina, Kuba, Mexiko, Peru och Venezuela och använt ett beprövat skattningsinstrument (10/66). Läs- och skrivkunnighet och hög utbildningsnivå var kopplat till minskad risk för demens. Det senare gav ytterligare stöd till teorin (cognitive reserve hypothesis) om att människor med stora kognitiva reserver löper minskad risk för att få Alzheimers sjukdom. Studien visade att Alzheimer ökade risken för att dö även i dessa länder.
Resultaten är uppmuntrande, särskilt för de som har fått möjlighet till högre utbildning, och ork och intresse för intellektuell verksamhet. Nästan alla sjuklighet är för övrigt relaterade till utbildning och socialklass. Och samhällen som är mer jämlika ligger bättre till då det gäller hälsorelaterade vanor och sjuklighet. Detta gäller inte minst psykiska sjukdomar.
Ämnet behandlas mycket väl i den omdiskuterade boken ”Jämlikhetsanden” (som jag rescenserat i Läkartidningen nr 35, 2010, www.lakartidningen.se/arkivet).
Ett av sätten för var och en att minska den individuella och sannolikt även den samhälleliga risken för Alzheimer är att organisera sig politiskt för att öka jämlikheten i världen. Ett annat sätt är att skriva, läsa och kommentera bloggar
i Alzheimer, politik, demens, bloggar,utbildning, imperialism, socialklass, prevention,jämlikhet jämlikhetsanden
7 svar till “Förebygg Alzheimer – arbeta politiskt och blogga till exempel”
Ett ännu bättre sätt är att debattera men det verkar vara slut med det på den här bloggen?
Nu gav Du mig motivation att fortsätta bloggandet. Lägga av kan ju annars innebära en hälsofara. Njaa, kanske inte men visst är det så att motion för hjärnan och inte att förglömma motion för kroppen är bra för hälsan.
håller helt med dig. Försöker motionera, men det är svårt på sommaren, inte minst nu när jag är i Provence. Brukar springa (halvmaraton i maj) och spela tennis. Och själv.
Cykel alt promenad minst en gång om dagen plus lite golf när min skadade fotsena medger det plus gymträning vintertid.
Jämlikhetsanden var en riktig toppenbok. Mycket tänkvärda fakta att sticka under näsan på alla de som hävdar att ökande klyftor är bra för alla. Jodå, det finns gott om sådana personer, vilket vi dystert fått erfara de senaste åren.
Intressanta rön om demens som du nämner. Har för mig att det var något program på P1 för inte så länge sedan där man talade om hur minnesövningar kan bromsa demensutveckling. Dessutom har jag för mig att det talats om olika mineraler och vitaminer samt deras påverkan på de processer som tillbakabildar? hjärnan.
Att en jämlikare värld leder till förbättringar i flera avseenden är tydligt beskrivet i Jämlikhetsanden, men finns det något liknande att ordentligt fördjupa sig i och förkovra sig med hjälp av med avseende på ren minnesträning samt påverkan av olika ämnen som ovan? Och hur ser svenska läkare på det det nämnda? Frågan med anledning av hur man betraktar diverse metoder som kinesisk traditionell medicin, akupunktur mm.
Ja, men Jämlikhetsanden har kritiserats av en man från engelska tankesmedja. Kritiken har väl bemötts tycker jag. Man hittar mer på hemsidan (equitytrust), som jag har med bland referenserna. Minnesträning -vet ej. Det är inte mitt område. Borde kanske kunna kollas i en randomiserad studie, om det anses etiskt acceptabelt.
Det har knappast varit någon debatt om boken eller min rescension i Läkartidnigen, som är det främsta debattorganet.
Att det kommer kritik från en tankesmedja på en sådan bok är väl tämligen förutsägbart. Det är ju många ’fakta’ som ställts på ända för vissa grupperingar. I England är det väl speciellt känsligt med tanke på hur stora omvälvningar som förekommit där. Resultaten kan ju många gånger skådas lite efteråt, och tyvärr så får man allt oftare användning av det kända uttrycket ’vad var det jag sa’…
Jag tycker det är skrämmande det du berättar om utebliven debatt, för det tyder ju återigen på bristande engagemang och ett oempatiskt förhållningssätt gentemot sina medmänniskor. Undrar hur illa det ska behöva bli innan man börjar bry sig om varandra igen eller om det är en utveckling endast åt ett håll, inveckling?!…