I min kvällsserie av intressanta (enligt min mening i alla fall) artiklar som publicerats här för precis ett år sedan har turen kommit till denna! Tankeväckande eller hur? Vilken värld vill vi ha?
Detta är första artikeln av tre från ”Aktivister för fred”, som ordnar mötet ”Dags för fred” i Stockholm 20/5 tillsammans med andra. Dags för fred
Mötets syfte var en gemensam diskussion för att bredda och ena fredsrörelsen.Det var indelat i fyra teman:
1. Ekonomisk politik för fred
2. Mot militarisering och Nato för fred
3. För yttrandefrihet – mot nedtystandet av fredsröster
4. Hur samarbetar vi mot Auroraövningen och för fred
*Läs mer om föreningen på https://aktivisterforfred.wordpress.com/
Artikeln.
Denna artikel behandlar det första temat vid mötet.Det behövs en ny fredsrörelse Del 1 – Ekonomi En ekonomisk politik för fred – mot EU:s nyliberalism, för alternativ:
Sverige har blivit en ledande propagandist för den rådande utvecklingsmodellen som grundlagsfästs i EU med nyliberalism som överordnad ekonomisk politik. Den leder till ökade klyftor och konflikter mellan centrum och periferi inom och mellan länder. I sin nuvarande fas driver de ledande västmakterna där Sverige ingår på för militär upprustning i enlighet med Natos beslut och USA önskemål. Samtidigt minskar Rysslands redan mycket låga militärbudget jämfört med västmakternas. Västmakternas forcerade upprustning är en politik för att driva fram ytterligare ekonomiska fördelar för storföretagen samtidigt som resurser tas från angelägna sociala behov och en klimatomställning.
EU är en internationellt ledande kraft i en utveckling för att stärka storföretagens makt med nyliberal ekonomisk politik via handelsavtal medan medlemsländer deltar i krig. Samtidigt har – med Kina i spetsen – marknadslösningar lett till förbättringar för många, dock inte i EU:s närområde där en aggressiv politik för privatisering lett till katastrofala följder i många fall. Samtidigt ökar miljöbelastningen med artutrotning, matjordens försvinnande och klimatkris.
Sverige har varit den mest aggressiva kraften i expansionen österut för denna EU-politik i allians med Polen. Gemensamt har dessa två stater drivit på EU:s östra partnerskap riktat gentemot Ukraina, Moldavien, Vitryssland, Georgien, Azerbajdzjan och Armenien. Metoden har varit att utesluta gemensamma förhandlingar rörande de effekter en anslutning till EU:s modell innebär för frihandeln med Ryssland och andra länder som ingår i den Eurasiatiska unionen. Följderna när EU lyckats är mycket skadliga för dessa länders handel österut samtidigt som handeln med EU också skadats då avtalen är skrivna för att främja EU:s storföretag. När korruptionen som påstås vara en huvudanledning till vikten av att EU expanderar österut visat sig fortsätta som förr eller i enstaka fall, som i Moldavien, förvärrats av EU-vänliga politiker har den ekonomiska utvecklingen kraftigt försämrats. I Moldavien har väljarna därför röstat fram en president som vill ha samarbete med Ryssland. I Ukraina ledde Sveriges och Polens hårt drivna expansion österut till konflikter och krig när de delar av landet som skulle drabbas hårdast av den nya ekonomiska politiken revolterade.
Andelen direkta utlandsinvesteringar i förhållande till BNP är större i Sverige än något annat motsvarande land. De direkta svenska intressena i en expansion österut är därför stora vilket redan visat sig i de baltiska staterna. Här har svenska banker som Swedbank kunnat tillsäkra sig stora vinster på konsumtionskrediter och spekulationsbubblor medan offentligt anställda sett sin lön minska med 40 procent för att staten ska kunna klara följderna av bankernas framfart. Ett annat resultat är avfolkning i gigantisk skala då 20 procent av befolkningen i Lettland och många också i de andra staterna blivit ekonomiska flyktingar i väst till följd av att den nyliberala politiken dragit fram. Nu sker väljaruppror mot denna politik medan svenska staten fortsatt som om inget har hänt österut, återigen med Swedbank som ett av de svenska företag som hoppas på vinster av expansionen.
Denna politik har nu nått vägs ände. Även USA:s ledande dagstidning publicerar nu kritik mot den av EU förda ekonomiska politiken i Ukraina som pekar på en negativ utveckling även för jordbruket.
Samma politik gentemot Mellersta Östern för en ekonomisk modell där dessa länder görs till leverantörer av billiga råvaror och särskilt olja till industriländerna med hjälp av krig och samverkan med förtryckande regimer har lett till permanent kris.
Istället behövs handel på jämlika villkor och en utvecklingsmodell som satsar på omställning bort från fossilberoende genom att bryta med EU:s nyliberala åtstramningspolitik och istället främja hållbar utveckling av jordbruk och industri.
Här är norske ekonomen Erik Reinert och hans bok Global ekonomi utgiven av Arena en bra utgångspunkt för diskussion.intressant.se intressant.se Sverige NATO fred, Ryssland, neutralitet, politik, USA, handel krig, desinformation ekonomi imperialism, EU,
26 svar till “Det behövs en ny fredsrörelse – Ekonomisk politik för fred – mot EU:s nyliberalism, för alternativ”
En ekonomisk politik för fred! JA TACK!
Svaret är Tidfaktorekonomi och innovatören är en svensk man som heter KAlle Gustafson.
För att få slut på all krigshets så krävs att dörren öppnas för ALLA medborgare att bli delaktiga och ansvariga för sitt samhälle = alltså ett nytt demokratiskt politiskt system helt enkelt. Det får vi genom att kasta ut hela det gamla partipolitiska systemet och börjar hjälpas åt att bygga ett nytt med Direktdemokrati som grund. Medborgarna skulle aldrig ge 14 miljarder av sina skattepengar till ett krig i Afganistan samtidigt som våra äldre ligger och dör av undernäring på våra sjukhus. För att bara ta ett exempel av alla vansinnigheter som våra så kallade folkvalda gjort med våra dyrbara skattepengar.
LÅT DET FÅ ETT SLUT!
Vill människor ha fred? Inget verkar tyda på det.
Ca 77% röstar på partier som stöder världens mest kriminella länder som bedriver vapenförsäljning till diktaturer och stödjer terrorism mot Syriens demokrati. Ytterligare ca 13% tycks av någon märklig anledning ha sionismens etniska rensnings-flagga klistrad i pannan och resterande 10% spottar hatiskt på Assad och Putin i kör med resterande politikeradel för att de försöker rädda världen från terrorn.
Under 4%-spärren kämpar fredliga partier som envetet vägrar att valsamverka så att de aldrig kommer över 4% och således aldrig får upp fred och anständighet på agendan. Är det inte så?
Vilken ”klimatkris” förresten? Den har du knappast hittat via den mer vetenskapligt lagda Klimatupplysningen.
Ja, verkligen tankeväckande och kanske finns just i fredsfrågan den öppning som krävs för äntligen få till stånd något som förtjänar att kallas för en rörelse.
På andra kanten rör det ju på sig en hel del. Vi har nyliberalernas skattesänkningar för dom rika och plundring av våra välfärdssystem. Vi har krigshetsarna i regeringen och vi har rasisterna i SD med bihang, som gör sin klassiska drängtjänst åt överheten och försöker få oss att skylla problemen på muslimerna så att överheten kommer undan. Det låter nästan som en beskrivning av Tyskland på 30-talet och skrämmande nog är parallellerna ganska påtagliga.
I det löjligt aggressiva Sverige borde det inte vara omöjligt att få liv i en rejäl fredsrörelse. Den skulle förhoppningsvis då ha potential att ena folk från många olika håll. Partipolitiken ser minst sagt impotent ut så detta kan vara något att satsa på.
Det må nå isåfall være på nett. Hvem har råd til å reise rundt og demonstrere?
Javisst behövs en fredsrörelse. Men hur organiserar man t ex butiksbiträdet och busschauffören som inte ens snackar om detta på fikapauserna? De är mer intresserade av monarkins ättlingar och vem som ska gifta sig med vem, kläder, bensinpriset, invandrarna, senaste mobilmärket, skvaller om arbetskompisar och med flera ’nära’ ting som står arbetarklassen närmast.
Det känns som om politik och fredsrörelsen är en alltför svår fråga att diskutera. Risken är att arbetskamraterna inte förstår vad vi snackar om, och är inte intresserade att förstå heller.
Vilken negativ uppfattning du har om arbetare och arbetarklassen!
Jag är själv ur arbetarklassen, har en syster som är ett butiksbiträde och en kompis som arbetar som assistans (tror jag det heter) till en handikappad. En annan syster är taxichaufför. Och jag vet vad dom snackar om. När jag börjar dra in samtalet på NATO och Hultqvist så himlar dom med ögonen, eller undrar vem f-n Hultqvist är!
Du kanske kan använda en annan öppning för samtalet. ”Tycker du verkligen att det är bra om någon annan ska bestämma över vår säkerhet, och påverka vad vi använder skatterna till?”
Jag tror du borde vara lite mindre angelägen med politiken med dina systrar och din kompis. Det finns så mycket annat att prata om. Kanske lite avvaktande åtminstone tills dess du känner att de själva vill prata politik. Jag är försiktig irl men kan var påstridig i vissa sakfrågor men då måste man ha klara argument. Annars kan det vara bättre att lyssna. Men det finns även politiska människor och då kan man vara mer rakt på för då vet man att de själva så gärna vill. Politik för mej är mest på nätet och då oftast som God Natt syssla. Men ibland även övrig tid när man sätter sig en stund vid datorn. Kanske för att kolla vad som skrivits på jinge.se ?
Hej Kerstin
Det enda som fungerar är dialog men då måste alla lyssna. Även det kommunistiska avantgardet. Det andra alternativet är diktatur som med tiden imploderar därför den inte hade folkets (arbetarklassens) stöd. EU är en nyliberal diktatur som delvis har kompakt stöd från vänstern åtminstone om man räknar den vänster som målar sig i rött. Tror du EU kommer vara för evigt? Den här nyliberala diktaturen går imperialismens intressen och det är det större problemet. Min djävulska plan är om nationalismen kan sticka hål på denna ballong som tycks växa i takt med urbanisering och centralisering. Liberalismen är storstadens ideologi men jag är inte storstadens människa. Min sort finns i Sveriges gamla bruksorter, amerikansk landsbygd, rysk glesbygd och varhelst såna ställen finns över hela jordklotet.
Här är vår – SKPs – ordförande Andreas Sörensen som talar om fred.
https://youtu.be/w-bksIQU954
Jag var tvungen att lyssna två gånger (med vila mellan) för att på något sätt förstå. Första gången förstod jag ingenting och tyckte det lät som en predikant rabblade en bön. Ordet imperialism (i olika böjningar) nämndes 26 gånger. Ordet kapitalism något färre. Jag tror det är svårt att frälsa någon på det här sättet. Det är snarare en bön för redan frälsta. Agitation tror jag inte fungerar i ett samhälle på en mer frihetlig grund där människor lärt sig valfriheten. Det kändes snarare som ett eko från en svunnen tid när de lärda bolsjevikerna talade för en rysk bondebefolkning som förmodligen inte förstod ett jota mer än anpassning. Jag tror jag återgår till Anders serie, som jag tycker ligger mer i tidsandan och inte ställer några särskilda krav på lyssnaren mer än möjligtvis en kritisk hållning till USA:s utrikespolitik. Det är viktigt, i varje fall för mig. Men tack ändå Kerstin för inblicken i livet hos SKP.
Tack för synpunkterna. Men vilken text avser du?
Inte direkt nån text alls. Jag menar anförandena från Anti-imperialistiskt forum på Youtube. Kerstin länkade ju till något motsvarande från SKP. Jag har några avsnitt kvar att titta på. Få se när det blir men jag ska se alla. Poängen är ju då att man varit så gott som närvarande på det anti-imperialistiska forumet. Det är bra ni lägger ut på Youtube och hoppas fler tittar på det. Det är ett bra sätt att nå ut till människor till låg kostnad. Inte lär ni bli censurerade heller som vissa andra.
Andreas tal var för medlemmarna – men även de som var intresserade – i Göteborg då SKP samlades efteråt Aurora marschen. Så det var ett tal för de redan ’frälsta’.
Räknade du verkligen hur många gånger som ordet ’imperialism’ nämndes?
Ja, det gjorde jag. På fingrarna och ett streck på ett papper för varje tiotal. Det blev två streck plus sex tillfällen. Alltså 26 gånger. Fetisch?
Kerstin
Det är inte bara socialister som vill bekämpa imperialismen. Även många inom de socialkonservativa och nationalistiska rörelserna är imperialismens fiender. Därför är det inte så konstigt att även de liksom kommunisterna ivrigt bekämpas av borgerligheten. Ett stöd till de socialkonservativa är inte ett stöd till kommunismen men kan däremot vara ett stöd till anti-imperialismen hur konstigt det än kan låta. Nedan kommentar är saxad från en vad du skulle troligen skulle kalla fascist- och rasist-sajt men är den särskilt imperialistvänlig tycker du?
”Så du menar att överlämna Sverige till USA och NATO inte är landsförräderi? Ryssland utgör inte ens ett direkt hot men vi släpper in främmande makt USA! Det är landsförräderi!”
En stor del av befolkningen är mot Nato. Och en majoritet mot Värdlandsavtalet för drygt 2 år sedan. Här en artikel av förre statssekreteraren och Moskvaambassadören Sven Hirdman (känd borgerlig). Sven Hirdman Krigshysterin om Ryssland är farlig och obegriplig
Jag tror Sverige har en stor andel imperialistvänner också. Men det är tack vare motståndarna som du nämner som NATO hittills har kunnat hållas utanför. Annars hade det stora röda partiet hjälpt in Nato för länge sedan. Jag vet det finns Natomotståndare där också men alla som vill något annat än kapitalism och imperialism förlorar alltid i inre omröstningar. Deras funktion är enbart att locka vänsterväljarna. Till slut upptäcker folk det här och partiet krymper och till slut kanske skrumpnar ihop till ingenting? De aktiva finns förstås kvar. De är i själva verket kameleonter och anpassar färgen till sin omgivning. Det finns förstås idealister även inom de stora röda partiet men sådana kan få stora problem. Det var visst någon som avgick självmant igår. Tveksamt och politik är något för samvetsmänniskor. Om de nu inte har diktaturen tillhands så att säja, för då behöver inte avkallen bli så stora.
Ja, jag har läst en del av vad dom konservativa har för sig. Och de är förrädiska mot arbetarklassen, Deras utrikespolitik är ungefär densamma som vad vissa socialister och kommunister har. Men det finns skillnader. Stora eller jag får säga enorma skillnader. Den konservativa Rörelsen är antikommunistisk. Den har samma retorik som Reagan och Thatcher hade på 70- och 80-talet. Vilket talar för vad de har för ideologi, nämligen konservativ och borgerlig och vill att arbetarklassen ska veta sin plats i det borgerliga herraväldet.
Lenin: ”Bourgeoisin [även dom konservativa] eggar arbetarna i en nation i en annan nation i sin strävan att hålla dom splittrade.”
https://marxistarkiv.se/klassiker/lenin/1913/kapitalismen_och_arbetarnas_invandring.pdf
Ja, den konservativa rörelsen är antikommunistisk liksom den kommunistiska rörelsen är antikonservativ. De är varandras motståndare men båda kan kämpa för samma sak. Förhållandet blir då snarare bittra konkurrenter om sympatisörerna. Den som är bäst på att vara pragmatisk vinner väljarnas stöd. Det var just pragmatiken som gjorde Nya moderaterna till vinnare för något tiotal år sedan. Kommunister är till största delen idealister och det är som en stor fotboja de går och släpar omkring när de försöker locka till sig väljare. Även de socialkonservativa är idealister men kanske inte lika långtgående. Kapitalismen är smart och det gör den till vinnaren.
Det är ingen avgrund mellan akademisk socialism och socialkonservatism. De två är som grannar och för den som vill är det bara att kliva över gränsen. Längre avstånd än så tror jag inte det är.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Jan_Sjunnesson
Alltså…
Imperialismen är (ny)liberalismens högsta stadium. Då har borgerligheten fått den totala makten och arbetarklassen blivit dess tjänstefolk både som arbetare men lika mycket som konsumenter av de producerade varorna som fås fram genom den progressiva borgerligheten. Det ”kontantlösa samhället” kan utgöra ett exempel på just en sådan produkt. Det är borgerligheten är progressiv och framåtskridande. Glöm aldrig att det var människor från borgerligheten som skapade idén om det utopiska samhället. Några sådana idéer är helt omöjliga att få fram ur en konservativ och anpassningsbar arbetarklass. Vi är som regel sådana som bara lever livet så gott vi kan precis som dina systrar och din kompis.
Nej, imperialismen är kapitalismens högsta stadium sedan över ett hundra år. Inte nyliberalismens bara. Kapitalistklassen hade makten förr och har det idag. Borgerligheten var en gång progressiv, som vid franska revolutionen. Nu visar imperialismen sin oförmåga. Två världskrig och massor av krig om naturtillgångar, marknader och kontroll. Mycket hög arbetslöshet och ökande ojämlikhet. Oförmåga förstås att kontrollera klimatet. Nej, världen behöver ett betydligt mer demokratiskt, humanitärt system – en demokratisk socialism. En stor del av befolkningen i USA och världen är positiv till sådant. Är demokratisk socialism den amerikanska drömmen?
Panamapengar och paradispengar är ganska värdelöst för en vanlig människa, man måste smussla med dem, duger mest till att supa på hotellrum i främmande länder. Men vad Panamapengar och annat är oslagbart på, det är just korruption. Skatteparadisen är kassor för politisk krigföring. Men vilka länder hittar man i dessa massiva korruptionträsk som avslöjas så många gånger att jag inte längre kan minnas namnet på varje enskild läcka av korruption?
Korruption har varit en viktig del i möjligheterna att dra igång konflikter i länder som Ukraina. Förmågan att med skatteparadiskonton och visakort köpa folk i andra länder att vara ens redskap är en viktig förutsättning för att dra igång konflikter. En betydlig andel av pengar man hittar i dessa läckor går till korruption och att köpa politiker och tjänstemän i andra länder. Dessa pengar och den korruption de köper är ett nödvändigt första steg i många konflikter som utvecklas till regelrätta inbördeskrig.
https://www.expressen.se/nyheter/sa-enorma-summor-goms-i-skatteparadis/
70 biljoner finns i dessa skatteparadis, en ansenlig del går till att skapa konflikter, köpa politiker och tjänstemän i andra länder, bedriva politisk krigföring och att beväpna människor. När man kringskär dessa skatteparadis, när man beslagtar dessa konfliktkassor, då kommer man minska de rikas förmåga att dra igång konflikter och krig världen runt.
Skatteparadisen är typexempel på ekonomisk liberalism, eller kanske liberalism överhuvudtaget. Så länge som liberalismen får tjäna som demokratisk överideologi så kommer skatteparadisen finnas kvar. Västvärlden behöver ett paradigmskifte. Jag tror faktiskt det kan vara på gång. Det kommer förfäktas från vänster till höger men med massan bakom sig får kapitalistglobalisterna med deras demokratianhängare svårt att hålla sig kvar vid makten. Särskilt intressant är nu hur utvecklingen kommer bli i Italien.
https://www.svt.se/nyheter/eu-s-mardrom-om-italien-slog-in