CIA män blir politiker hos Demokraterna

Denna artikel har översatta av Björn Nilsson, som driver den intressanta bloggen ”Björnbrum”, www.bjornbrum.blogspot.se.

Anmärkning från översättaren: det här är en förkortad version av en artikelserie (del ett, del två, del tre) hos World Socialist Web Site av Patrick Martin. Det som utgått är främst en genomgång hur materialet till artikeln tagits fram, samt personliga data om ett flertal personer som arbetar hos militären eller underrättelsetjänsten och som nu kandiderar till politiska ämbeten för det demokratiska partiet i USA. Den som vill ha dessa uppgifter bör konsultera originalartiklarna. Den väsentliga lärdomen bör vara att personer som tidigare verkat i det fördolda nu stiger fram som politiker och ökar den statliga våldsapparatens tyngd och synbarhet i USA:s politik. World Socialist Web Site: The CIA Democrats
usa-nsacia-logga
Artikeln.
Ett extraordinärt antal före detta underrättelse- och militära operatörer från CIA, Pentagon, Nationella Säkerhetsrådet och Utrikesdepartmentet söker nominering som kandidater för Demokraterna till kongressen i mellanårsvalet 2018. Det potentiella inflödet av militär-underrättelsepersonal till kongressen är utan motstycke i USA:s politiska historia.

Om demokraterna får majoritet i representanthuset den 6 november, som många förutsäger, kommer kandidater från militär-underrättelseapparaten att omfatta så mycket som hälften av de nya demokratiska medlemmarna av kongressen.

Demokratiska partiledare rekryterar aktivt kandidater med militär eller underrättelsebakgrund till platser med den bästa chansen att störta en sittande republikan eller fylla en ledig plats, och ofta rensa fältet för en favoriserad ”stjärn”rekryt.

De demokratiska ledarna främjar CIA-agenter och krigsveteraner från Irak och Afghanistan. Samtidigt väljer sådana människor Demokratiska partiet som sitt främsta politiska verktyg. Det finns långt fler tidigare spioner och soldater som söker nominering av Demokratiska partiet än i det republikanska partiet. Det är så många att det finns en delmängd av demokratiska primärvalskampanjer som man kan kalla ”spion mot spion” med en blinkning till Mad [skämttidningen Mad hade en serie om de hemliga agenterna X&Y som slogs med varandra. ö.a.].
Hillary Clinton III
Det är anmärkningsvärt att de kandidater som har ett förflutet i militär- och underrättelsetjänsten, liksom civilt för utrikesdepartementet, Pentagon eller nationella säkerhetsrådet, inte döljer sitt engagemang, särskilt i krigen i Irak och Afghanistan. De betraktar tydligen arbete som CIA-agent i Bagdad, militär specialmördare i Afghanistan eller planerare för drönarmissilkrigföring i Vita huset eller Pentagon som en stjärna i sin CV snarare än något att dölja.

Agenter, men inte längre hemliga
Ett antal kandidater förkunnar öppet sin roll i CIA eller militär underrättelsetjänst. Tidigare skulle sådana aktiviteter ha ansetts vara konfidentiella, för att inte säga skandalösa för en som söker ett offentligt ämbete. Inte bara skulle kandidaterna vilja dölja sina anknytningar till spionprogrammet, CIA själv skulle insistera på det, särskilt för dem som arbetade med operationer snarare än analys, eftersom exponering, även långt efter att de lämnat byrån skulle kunna framställas som att kompromettera ”källor och metoder”.

Detta är inte längre fallet. De kandidater 2018 som dras från denna skuggvärld av spionage, drönarmord och andra former av mord sätter ära i sitt förflutna. Och CIA och Pentagon har helt tydligt inte lagt några hinder i vägen.

Befälhavare och planerare av Irak-kriget

Barack Obama vann den demokratiska presidentvalet och valet 2008 i stor utsträckning genom att presentera sig som motståndare till kriget i Irak lanserat under George W. Bush. Väl tillträdd behöll han dock Bushs försvarsminister, tidigare CIA-chefen Robert Gates, och fortsatte kriget i ytterligare tre år. Han eskalerade också det långvariga amerikanska kriget i Afghanistan.

Kandidater från militär-underrättelsebakgrund söker nominering i 40 procent av de kongressdistrikt som den demokratiska kongresskampanjkommittén i valet 2018 inriktar sig på. De utgör den största enskilda yrkesgruppen som ställer upp i de demokratiska primärvalen. Om de demokratiska militär-underrättelsekandidaterna vann alla 44 av de distrikt där de ställer upp – vilket är teoretiskt möjligt om än mycket osannolikt – skulle de som block utgöra tio procent av representanthusets medlemmar.

Amerikanska mediabolag har varit långsamma med att kommentera den extraordinära tillströmningen av militär- och underrättelsetjänstemän i Demokratiska partiets kongresskampanj 2018. Medierna föredrar att täcka kampanjen utifrån sekundära egenskaper, med fokus på det stora antalet kvinnor som tävlar om ämbeten, främst som demokrater, förmodligen som svar på Trumps misogyni.

Några politiska slutsatser

Det finns en växande folklig fientlighet mot Trump-administrationen, men inom det politiska tvåpartisystemets tvångströja är den fången utan något verkligt utlopp. I november 2016 inför valet mellan två lika motbjudande figurer från den härskande klassen – Hillary Clinton, den gamla lakejen åt Wall Street och Pentagon, och Donald Trump, den korrupta miljardären från den finansiella underjorden av fastighetssvindel och kasinospel – vägrade miljoner att rösta.

Men besvikelse och ilska över Obama-administrationens bankrutta högerpolitik fick ett tillräckligt antal arbetande människor att rösta på Trump, särskilt i förödda industristater som Wisconsin, Michigan, Ohio, Pennsylvania och West Virginia, så att han kunde hämta ut segern från Elektorskollegiet trots att han förlorade folkets röster.
DemokraternaÅsnan, officiell symbol för Demokraterna
Valet 2018 skulle lika väl kunna bli en liknande process, men omvänt. Vredgade av skattelättnaderna för de rika och storföretagen, avlägsnandet av sociala program som Medicaid och matkuponger, attackerna på invandrare och demokratiska rättigheter mer allmänt, och Trumps hot om militärt våld och till och med kärnvapenkrig, kommer miljontals arbetande människor, om än motvilligt, att gå till vallokalerna för att lägga sina röstsedlar för den officiella ”oppositionen”, Demokratiska partiet, som inte faktiskt motsätter sig Trump alls.

Det är inte på något sätt säkert att demokraterna kommer att vinna kontroll över representanthuset i 2018 vid mellanårsvalet den 6 november. Men de detaljer som presenteras i denna rapport visar att en demokratisk seger inte på något sätt skulle utgöra ett skifte till vänster i den kapitalistiska politiken.

På ett sätt representerar det Demokratiska partiets främjande av ett stort antal militär-underrättelsekandidater i distrikt möjliga attt vinna ett försäkringsbrev för den amerikanska styrande eliten. I händelse av en stor sväng till demokraterna kommer representanthuset att få en tillströmning av nya medlemmar hämtade främst från den nationella säkerhetsapparaten, betrodda tjänare till amerikansk imperialism.

Inom parentes bör det noteras att det inte skulle finnas någon jämförbar tillströmning av Bernie Sanders-supportrar eller andra ”vänster”-talande kandidater i händelse av ett demokratiskt jordskred. Endast fem av de 221 kandidaterna som granskades i denna studie hade länkar till Sanders eller värderade sig själva som ”progressiva”. Ingen kommer sannolikt att vinna primärvalet, än mindre det allmänna valet.

När dammet lägger sig efter den 6 november 2018 kommer det nästan säkert att vara fler tidigare CIA-agenter i den demokratiska gruppen i representanthuset än tidigare Sanders-aktivister. Det är militär-underrättelseoperatörerna som utgör det demokratiska partiets ryggrad, inte Sanders ”Our Revolution”-grupp. Det här är en förödande dom över påståendena från Vermont-senatorn, stödda av olika pseudo-vänstergrupper, att det är möjligt att reformera Demokratiska partiet och driva det till vänster.

De nationella säkerhetsoperatörernas dominans i de Demokratiska primärvalen kastar ytterligare ljus på Obamaadministrationens natur. Långt från att representera en återuppkomst av liberal reformism, som apologeter för demokraterna, som International Socialist Organization hävdade vid valet, markerade Obamas åtta år i ämbetet den fortsatta tillväxten av militär-underrättelsetjänsten inom Demokratiska partiet.

Demokratiska partiet har alltid varit den amerikanska kapitalistklassens parti, och det betyder att det från början av 1900-talet har varit ett parti för imperialism och imperialistiska krig, oavsett tillfälliga ”freds”prat av kandidaterna för att avleda massiva antikrigskänslor hos det amerikanska folket.

Under mer än ett sekel har en stor politisk uppgift för den marxistiska rörelsen i USA varit att bekämpa illusioner om Demokratiska partiet, särskilt de som uppstod av dess relativt korta perioder av reformistisk politik, under president Franklin Roosevelt på 1930-talet, och igen under Kennedy-Johnson-åren av 1960-talet. Kampen mot Demokratiska partiet, liksom republikanerna, förblir huvudfokus för ansträngningarna att skapa arbetarklassens politiska oberoende.

Men kampanjen 2018 representerar något kvalitativt annorlunda. Inget parti erbjuder några trovärdiga utsikter till betydande sociala reformer. Båda erbjuder högerflygelns kvacksalvarmediciner, spetsade med militarism, samtidigt som man försöker splittra arbetarklassen efter ras, kön och nationellt ursprung.

Kampanjen sker i kölvattnet av mer än ett år av oupphörligt fokus av demokraterna på anti-Ryssland-kampanjen, en berättelse som hävdar att Trumps seger i presidentvalet var resultatet av rysk inblandning och att Trump för alla praktiska ändamål är en rysk marionett i Vita huset.

Inte det minsta bevis har visats upp vare sig av rysk inblandning eller av samverkan med Ryssland av Trump-kampanjen. Det finns inte heller några antydningar om att det fanns någon väsentlig del av fusk i antingen valet eller i rösträkningen hos lokala och delstatsmyndigheter.

Men Demokratiska partiet har avsiktligt försökt att piska upp och appellera till de de mest högerinriktade, McCarthyitiska, chauvinistiska känslorna. Det fördömer Trump inte för hans högerpolitik, hans invandrarhets, hans samförstånd med fascister och vita suprematister eller hans enorma skattelättander för de rika, men för att han enligt uppgift inte är tillräckligt engagerad att konfrontera Ryssland militärt i Mellanöstern, Centralasien, Ukraina, Östeuropa och Östersjön.

Denna politiska inriktning har utvecklats och fördjupats år 2018. Demokratiska partiet kandiderar i kongressvalet inte bara som partiet som tar en hårdare linje mot Ryssland, men som partiet som anlitar som kandidater och representanter de som har varit direkt ansvariga för att föra krig, både öppet och hemligt, på uppdrag av den amerikanska imperialismen. Det strävar efter att vara inte bara partiet för Pentagon och CIA, utan Pentagon och CIA-partiet.

Det här är inte bara ett resultat av den politiska psykologin eller till och med karriärvägarna för dem som utgör det övre skiktet av Demokratiska partiet. Det har en social och klasskaraktär. Demokratiska partiet har sedan länge övergivit ens en begränsad roll som ett parti som lovar sociala reformer för hela det arbetande folket, till förmån för att främja privilegier för delar av övre medelklassen, och nådegåvor på grundval av identitetspolitik.

Demokratiska partiet föreslår en viss omfördelning av rikedom och makt inom folkets mest privilegierade lager, samtidigt som den väsentliga sociala strukturen lämnas oförändrad, med samhället uppdelat mellan de superrika i toppen, en privilegierad övre medelklass, kanske tio procent eller mindre och under dem är den stora majoriteten av arbetande människor vars levnadsförhållanden fortsätter att försämras när den ekonomiska ”återhämtningen” från 2008 års Wall Street-krasch närmar sig sitt tionde år.

Det övre medelklasskikt som utgör ”mass”-basen i Demokratiska partiet har flyttat drastiskt till höger under de senaste fyra decennierna, berikat av aktiemarknadsboomen, medvetet fientlig mot arbetarklassen och entusiastiskt stödjande militär-underrättelseapparaten som i slutänden garanterar sin egen sociala ställning mot potentiella hot, både utländska och inhemska. Det är denna sociala utveckling som nu finner uttryck på ytan av den kapitalistiska politiken, i uppstigandet av militär-underättelsefraktionen till ledningen för det Demokratiska partiet.

i Andra om: , ,, , , , , , ,

  4 comments for “CIA män blir politiker hos Demokraterna

  1. Vladimir
    4 maj, 2018 at 07:48

    Ryssland har en KGB-president.

  2. Korp
    4 maj, 2018 at 10:33

    Sverige har en svetsare som statsminister.

  3. 4 maj, 2018 at 17:48

    Om ”I” i CIA står för intelligens är det alls inte säkert att f.d. underrättelseofficerare kommer stödja opatriotisk korruption och neokonservatism. Vad jag menar är att det inte direkt kommer ge något särskilt gott eftermäle att stå på den Israel-lobby-korrumperade sidan. Det skulle dessutom kunna vara ofördelaktigt att stå på den korrumperade sidan av Demokraterna om det sker en demokratisk revolution i USA som vill giljotinera korruptionen.

    Demokraterna bör i min mening splittras i två delar i god tid före nästa val, nämligen den korrumperade neokonservativa delen och de demokratiska socialisterna.

    För att kunna få fram en värdig presidentkandidat med verklig chans att ta sig in i ämbetet bör sedan de demokratiska socialisterna ganska öppet söka en regnbågskoalition med fredliga libertarianer, de gröna, men även vanliga socialister, anser jag.

    Om flera kompetenta kvinnor är med och leder detta så kan det säkert få god effekt, tror jag, ex. Tulsi Gabbard och Jill Stein. Således är det inte enbart avståndstagandet till de neokonservativa korrumperade Demokraterna som behövs, men även öppenheten för samverkan, precis som det behövs i Sverige.

    Visst ska man ta avstånd från imperialismens mördande, men utan samarbetsförmåga kommer man inte långt och blir då istället en del av problemet.

    • IngSoz
      5 maj, 2018 at 09:30

      Demokraterna är demokratiska socialister i så måtto att de ökar skatten på låginkomsttagare lite extra. Ungefär som våra sossar.

Comments are closed.