Che Guevaras internationalism lever -Kuba sänder 500 läkare mot Ebola!



Idag visas filmen om de fem kubaner som olovligt hålls fängslade i USA. Detta behandlades ingående i ett gästblogginlägg 4 april av Zoltan Tiroler, från vilken vi haft förmånen att få flera gästblogginlägg.
(http://jinge.se/mediekritik/fallet-med-de-fem-kubanerna-hjaltemod-och-mansklighet.htm)
Kuba -cheaffisch 141007

Chedagen, 8 oktober
Med Che Guevara: Frihet för De 5
ABF Stockholm onsdag 8.10 kl 18 – 20
Se filmen!
Justicia en Londres, Justice in London
Rättvisa i London
Från den stora konferensen i mars:
International Commission of Inquiry into the Case of the Cuban Five

Cuban Five 2 images

* Mer information finns på hemsidan för Svensk-kubanska föreningen (www.svensk-kubanska.se).

Detta sker dagen innan årsdagen av Che Guevaras död 1967, vid 39 års ålder. Med anledning av detta har jag glädjen av ett nytt gästblogginlägg av brodern, folkhälsovetaren Gabor Tiroler, som nedan informerar om Kubas stora bidrag för att motverka Ebola-epidemin. Han har tidigare skrivit flera inlägg om Kuba, där han gjort fyra besök under de senaste tio åren, senast under några månader förra året. Gábor är samordnare för nätverket Medicinare för Kuba. Han har arbetat 12 år i biståndsarbete utomlands, bl.a. 4 år i Mozambique, i Kuba,i Nicaragua, i Indien.

Att Kuba verkligen bidrar med flest läkare i världen mot Ebolaepidemin framgår av en artikel i Daily Telegraph 12/9 där det står ”Almost 2,500 people have now been killed in the deadliest ever outbreak of Ebola, the UN has said as Cuba becomes the largest contributor of foreign doctors to the west African pandemic.”Bilden nedan kommer från denna artikel.
Kuba ebola-death-toll_3036454b

Artikeln.
Den 9 oktober 1967 sköt boliviansk militär ihjäl den tillfångatagna gerillakrigaren Che Guevara. Han hade kämpat för Latinamerikas befrielse från utsugning och förtryck. Som argentinsk läkare hade han anslutit sig till revolutionen i Kuba och blivit en av dess ledare. Efter segern i Kuba ville han fortsätta till resten av världen.

Nu ställer Kuba upp med femhundra läkare för att stoppa ebolaepidemin. De är väl förberedda. Sverige ska skicka tio och USA ingriper med militärer som ska bedriva sjukvård. Hur kommer det sig att det fattiga landet Kuba kan göra så mycket?

Kubas internationella hälsobistånd har pågått sedan revolutionen 1959 och under åren har man har skickat ut inte mindre än ett hundra tusen hälsoarbetare till katastrofområden och fattiga samhällen utan fungerande sjukvård. Trots att landet motarbetas och förtalas och trots att man själva lider brist på både medicinsk utrustning och läkemedel (delvis på grund av den US-amerikanska handelsblockad som Sverige i praktiken deltar i) fortsätter man sin självpåtagna, humanitära insats.

Just nu arbetar inte mindre än femtiotusen kubanska hälsoarbetare i Afrika, Latinamerika och Asien. Kubanska läkarlag var snabbt på plats i Sri Lanka efter tsunamin (vilket jag bevittnade den gången 2004) och i Pakistan efter jordbävningen där (då kubanerna lärde sig att arbeta i snö i bergen och den kvinnliga personalen klädde sig i slöja) och tidigare i Centralamerika efter orkanen Mitch, för att bara nämna några exempel.

Även till det tsunamidrabbade Sri Lanka anlände US Army med militärfordon och personal i kamouflagedräkt för att delta i uppröjningsarbetet och första hjälpen men befolkningen jublade inte. Det är många som är avvaktande till den sortens undsättning i Västafrika också. I radioprogrammet Konflikt den 27 september raljerade man över konspirationsteorier som ifrågasatte sådant som USA:s hjälp som om den skulle ha några andra syften än att just hjälpa medan Kubas reella insatser inte ens nämndes.

Faktum är att Kubas arbete t.ex. i Haiti under många år mångdubbelt har överträffat dem från alla andra länder liksom från internationella organisationer som Läkare utan gränser och Röda Korset. Haitis egna politiska ledare har tillkännagivit sin stora tacksamhet inför omvärlden, men media i väst inbegripet vår public service har, som vanligt, förtigit detta.

Världshälsoorganisationen WHO, däremot, har gång på gång lovordat Kubas egen hälsovård och dess internationella bistånd och senast den 22 september framhöll självaste FN-chefen Kuba som en förebild (”role-model”) på hälsoområdet och prisade ännu en gång landets insatser i den just nu pågående kampen mot ebolaepidemin.

Medicinsk personal i Kuba är väl förberedda för sådant arbete. Deras eget land är ett låginkomstland i tropikerna med knappa resurser och de har en kultur av solidaritet och medkänsla. Svarta, vita och färgade (om man får använda så primitiva beteckningar) arbetar tillsammans i det flerrasiga samhället, och det är också en fördel när de kommer till Afrika. Det har jag med egna ögon kunnat bevittna när jag verkat i Moçambique, Angola och Etiopien på sjuttio, åttio och nittiotalet.

Det finns såväl regeringar som frivilligorganisationer som har samarbete med Kuba. Mest omfattande är Venezuelas ersättning för en del av Kubas hälsoprogram. Men även länder som Brasilien, Norge och Belgien stöder Kuba i dess hälsobistånd. Kanada deltar i en rad forskningsprojekt med universiteten.

Som ett alternativ till att skicka kubanska läkarlag har Kuba också utbildat tusentals fattiga ungdomar från Latinamerika, Afrika och Asien inom hälsoyrkena. Ungdomarna har fått en fullvärdig utbildning helt kostnadsfritt på det enda villkoret att de återvänder till sina ursprungssamhällen. Medan USA, England och EU-länderna dränerar u-länder på utbildade yrkespersoner, vilket förutom fattigdomen är en bidragande orsak till ohälsan, skickar Kuba dit dem.

Helt osannolikt men ändå ett faktum är att USA har ett federalt program för att förmå just kubanska läkare att överge sina arbeten såväl i sitt eget land som i katastrofområden i andra länder och emigrera till USA där de får en särskild förmånlig behandling, pengar och anställning.

Kommer den nya svenska regeringen att återuppta samarbetet på det medicinvetenskapliga området som både kubaner och svenskar minns med saknad? Då kommer Kuba att kunna bidra ännu mera till att förhindra ebolaepidemins spridning. Inte bara Västafrika skulle vara hjälpt av detta utan även mera näraliggande länder som Spanien, Storbritannien och Norge där de första fallen som bekant har dykt upp. Ligger det inte i vårt eget intresse också?

Om nu Sverige inte har kapacitet att skicka personal att bekämpa farsoten kunde vi väl backa upp det land som överträffat sig självt med den otroliga insatsen på femhundra specialister?

Tänk om den nya regeringen skulle minska Sveriges krigsinsatser bara i Afghanistan och använda resurserna till fredsinsatser i Västafrika. Sådana insatser skulle bli mycket effektiva om man samarbetade med Kuba. Där finns kunnandet och kulturen för ett solidariskt och internationalistiskt hälsobistånd av det slag som Che Guevara fortsätter att symbolisera.

Det går att läsa mera om allt detta på http://www.svensk-kubanska.se/medicinare/index.html”


i Andra om: , ,, , , , ,

Svensk-kubanska Om Kubas medicinska engagemangDaily Telegraph 12/9 2014Kuba lever – blogginlägg 24/1Pravda Nyhetsbanken Aftonbladet 2008 om mordförsök på Castro SR SvD1 SvD2Aftonbladet.se Expressen SvT Flamman Proletaren


9 svar till “Che Guevaras internationalism lever -Kuba sänder 500 läkare mot Ebola!”

  1. Vad folk inte förstår är att Cuba varit fokus i USAs utrikespolitik i mer än 170 år. 1959 följdes av våldsamma försök att med contrarevolutionära styrkor genomföra kuppförsök mot en politisk linje man från USAs håll inte kunde låta hållas.
    Kuba var aldrig något Vietnam utan en urgammal linje i amerikansk uttikespolitik. Att låta denna ”rotten apple” sprida sig i Latinamerika såg man från ”elite state capital and bussines power” som mycket problematiskt och inskränkande för dessa statskapitalistiska affärsintressen och ”kontroll” över investerarklimatet.

    ”In July 1961 the CIA warned that ”the extensive influence of ’Castroism’ is not a function of Cuban power. . . . Castro’s shadow looms large because social and economic conditions throughout Latin America invite opposition to ruling authority and encourage agitation for radical change,”

    Denna linje i amerikansk utrikespolitik ses internt som en ”helig tradition”. Ända sedan säkerhetspretexten (kuba som militärt hot, långt efter kubakrisen) försvann och misslyckade kuppförsök har man försökt strypa ”the rotten apple” ekonomiskt.

  2. Det är beundransvärt att lilla Kuba hjälper till med så mycket, men Che Guevara? Var inte han en våldsfixerad mördare? Fast revolutionen på Kuba var nog nödvändig. Synd bara att det blev sån diktatur när Fidel och Guevara tog makten.

    • Nej, han kämpade för nationell självbestämmanderätt mot USA:s imperialism. Han var också socialist. Diktaturen mot Kuba är främst riktad mot ett orättvist ekonomiskt system, kapitalismen. Sedan kan jag tro att övergrepp har skett, och att det finns förföljelser av individer med avvikande uppfattningar, stimulerat av USA:s återkommande försök att mörda Fidel Castro och av USA:s långvariga, hårda blockad mot landet – i strid med FN-stadga och internationell lag. Ett betydligt större övergrepp?!

  3. Jag tror att gammal krigares inställning visar upp en bild som jag stöter på ofta när det kommer till Cuba eller Che. I Sverige är det stämplat att vara positiv till kommunism, och för vissa är socialism samma sak, eller att man anser att vad som hände på Cuba var något bra, då är man ju lite tokig tycker många. Det är också något som speglas i skolan, speciellt grundskola, där iallafall inte jag fick läsa om Cuba, Castro och Che, däremot fick jag höra kort om de hemska Lenin och senare Stalin i Ryssland och läst en massa Pro USA historia om fantastiska Lincoln och Franklin. Inte förrän jag började läsa miljö på Högskola så började vi diskutera Kuba (och även USA) på ett annat sätt. Visste ni att de på Kuba i princip endast odlar ekologiskt och att staden Havanna är 90% självförsörjande på allt frukt och grönt. Kuba har i mångt och mycket brutit sig loss från USAs järnhand och skapat ett bättre mer hållbart samhälle, något vi kanske ska ta lärdom av. Min poäng här var, gammal krigare känns färgad av den propaganda som faktiskt förekommer mot Kuba, Castro och Che i Sverige.

  4. Vad beträffar medierapporteringen om Kuba i Sverige är den nog ännu värre än bara propaganda. Efter en rad försök under åren att få våra tidningar inbegripet Dagens Medicin och vår public serviceradio att åtminstone omnämna sådant som FN- eller WHO-chefens uttalanden om Kubas hälsovård eller som den landsomfattande ekologiska odlingen vågar jag påstå att inga fakta som kan gynna Kuba får komma ut (utom i exklusiva publikationer som Miljömagasinet och Proletären); allt censureras. Å andra sidan sprids vilken osanning som helst om den kan skada Kuba. Ett exempel var den anka som Eric Jennische och Fredrik Malms folkpartistiska SILC sjösatte om att boken Pippi Långstrump inte fick lånas i kubanska bibliotek. Den ankan hade inte ens en fjäder av sanning så den drunknade, men det låtsades SILC inte om, inte heller DN eller de andra mediedrakarna.
    Det finns dock enstaka undantag. Att Havanna av CNN (se! http://edition.cnn.com/interactive/2014/09/health/cnn10-healthiest-cities/) rankats som en av världens mest hälsosamma städer stod faktiskt både i Expressen och i Jönköpingsposten. Jönköping var nämligen med på CNN:s lista som nummer sju och Havanna som nummer åtta (http://www.expressen.se/allt-om-resor/har-ar-varldens-9-mest-halsosamma-stader/).
    Föreslår att ”Gammal krigare” läser t.ex. Björn Kumms biografi om Che Guevara men att hen inte tar SILC-s påhitt på allvar.

  5. I ”Breaking The Silence” på youtube talar John Pilger om den totala propaganda som pågått och pågår i Australien.
    USA har tydligen total mediamakt där också.