Att minnas Srebrenica, eller kollra bort korten?


INLEDANDE TILLÄGG: Detta är en inkomplett versionen av gästblogginlägget av Ulf Karlström. Till följd av slarv från mig kom de 4 viktiga sista avsnitten inte med. De finns i den fullständiga versionen som just publiceras under namnet ”Srebenica och sönderfallet av Jugoslavien”.

Ulf Karlström har skrivit detta gästblogginlägg. Ulf har tidigare publicerat inlägg här i flera olika ämnen. De har behandlat miljö och ekonomi, och så kallad ”humanitär intervention”, ”Är du teknikberoende min vän?”, om Borgs budget, om Södertäljerättegångarna, om religion. Han har skrivit om Willy Silberstein och AS i Sverige, om ”Det själviska samhället” och om ”Den irrationella kapitalismen”. Han har skrivit om EU, tex. ”Varför angriper David Cameron EU”? om bankunionen, senast 13/7. Han har skrivit om kanon, unga vuxna och tidigare om privatisering av vården.Han är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar), skriver facklitteratur och var ordförande i De Förenade FNL-Grupperna (DFFG) 1968-70, efter Sköld Peter Matthis. Han är också med i styrelsen för ”Folkrörelsen Nej till EU”. Detta inlägg handlar om Srebenica och Jugoslavien-frågan.

Inlägget.

”Jasenko Selimovic (aktiv fp-politiker) beskriver i en minnesartikel (SvD 11/7 -13) massmorden kring Srebrenica 1995 i före detta Jugoslavien, tillsammans med dramaturgen Borka Pavicevic. De propagerar för att EU skall högtidlighålla 11 juli som minnesdag för ett folkmord. Jag tvivlar inte på Krigstribunalens i Haag (ICTY) siffror om dödandet vid Srebrenica, vilka Selimovic citerar. Den olust jag känner inför hans artikel är den förljugna framställningen att sätta likhetstecken mellan Srebrenica och hela Jugoslavienkriget.
Srebenica images

”Men kunskap om det förflutna hjälper oss att kasta ljus över vårt nu”, skriver Selimovic. Och med den kunskapen menar han ”mekanismerna bakom kriget i forna Jugoslavien”. Jag har hört detta förut, flera gånger, i ett annat sammanhang. Det gäller minnesdagen 27 januari av utrotningslägret Auschwitz´ befrielse av de sovjetiska trupperna. Befrielsen var en symbolisk handling under det långa och oerhört blodiga 2:a världskriget (2VK), där mer än 40 miljoner människor dödades. Ryssar och kineser var de som fick sätta till flest människoliv.
EU-frågetecken imagesCAS1TWS5

Jag har i olika sammanhang reflekterat över varför man 1999 utlystes en minnesdag för det som – efter amerikansk förebild – kallas Förintelsen-Holocaust. Hade det inte varit mer historiskt riktigt att utlysa en minnesdag för Andra Världskrigets slut, till minne av krigets alla offer?
Den oerhörda fokuseringen på utrotningslägren av framför allt – vad nazisterna kallade – judar skymmer förståelsen av Andra Världskriget. Man skräms över är den ohyggliga mängden människor som dödades (c:a 5,5 miljoner) genom svält, sjukdomar och industriell teknik – gaskamrar och förbränningsugnar. Men, när detta är sagt, så kvarstår det faktum att Andra Världskriget inte handlade om utrotning i gaskammare , utan anti-kommunism och imperialism. Det var under de senare korstågen som alla dessa skrämmande miljoner dödades, och inte i gaskamrarna.
I januari varje år framträder en mindre del ärliga människor, men mest hycklare.
Andra Världskriget Berlins fall untitled

De senare proklamerar att vi måste lära oss av historien. Det tragiska eller cyniska är att dessa hycklare inte lärt ett smack av historien. Vietnamkriget (1962-75) krävde 2,5-3 miljoner vietnamesers och 0,057 miljoner amerikaners liv.
Högerpartiet (idag moderaterna) och andra borgerliga grupper försvarade USA:s mördande. Idag låtsas man inte om det.
Var anfallen på Afghanistan och Irak 2002-2003, där 1 miljon dödats och 5 miljoner fördrivits som flyktingar försvarbar?

Napalm images

Vi minns hurraropen från bl a Dagens Nyheters ledarsida över Irakkriget 2003: Peter Wolodarski var en av gaphalsarna. Militärstaten Israels ständiga krig, ockupation, markstölder, fängslande och mördande har fortgått sedan 1967 med framför allt USA:s, men även EU:s stöd. Så, vad har hycklarna lärt?
Imperialism-bild images

Tillbaka till Selimovic och Jugoslavienkrigen. Vad skall vi lära enligt honom?
– det finns bara en sanning och det är att rasisters retorik i Europa, t ex Le Pens är lik Milosevics
– om krigets skändligheter kan bara en sanning råda, vem som än har begått dem
– många svenskar vet inte vem som krigade mot vem
– SVT är okunnig som sände programmet ”Staden som offrades”
– okunskap och förnekelse är skrämmande… att förneka folkmordet är att förinta offren på nytt.


intressant.se, , , , , , , , , , ,, , , , , , ,

SvD 11/7 Expressen 13/7 DN 26/5 2012 Globalresearch DN antal miljardärer i Sverige Equality Trust DN 20/9 recension av Nina Björks bok

  8 comments for “Att minnas Srebrenica, eller kollra bort korten?

  1. 20 juli, 2013 at 13:55

    Det finns olika uppfattningar om Srebenica. En vän har mailat mig boken ”The
    SREBRENICA MASSACRE Evidence, Context, Politics” Edited by Edward S. Herman
    Foreword by Phillip Corwin.

    Jag återger början av det sista avsnittet i den c:a 300 sidor långa boken. Med viss tvekan, jag har själv ingen djupare kunskap i frågan, men har anledning att lita på min väns kunskaper.

    ”Summary and Conclusions
    Edward S. Herman
    1. Both the scale of the casualties at Srebrenica and the context surrounding
    the July 1995 killings there have been misrepresented in official
    reports from governmental and non-governmental organizations as
    well as in the mainstream media. Senior UN military and civilian officials,
    NATO intelligence officers, and independent intelligence analysts
    dispute the official characterization by the ICTY of the fall of Srebrenica
    and the evacuation of this “safe area” population as a unique atrocity in
    the Bosnian conflict and as a case of genocide. The contention that as
    many as 8,000 Bosnian Muslim men and boys were executed in the
    span of one week, that the Srebrenica massacre was the “single worst
    atrocity” of the wars in the former Yugoslavia, and the “worst massacre
    that occurred in Europe since the months after World War II,” has no
    basis in available evidence and is essentially a political construct.
    2. The 8,000 figure was first provided by the Red Cross, based on
    their crude estimate that the Bosnian Serb Army had captured 3,000
    men and that 5,000 were reported “missing.” It is well established that
    thousands of those “missing” had reached safety in cities such as Tuzla
    or across the border in Serbia or were killed in fighting en route to Bosnian
    Muslim territory. Yet, in a remarkable transformation prompted by
    the eagerness to portray the Bosnian Serbs as evil perpetrators of heinous
    crimes, and the Bosnian Muslims as their innocent victims, the categories
    of those survivors reaching safety and those combatants killed-inaction
    were ignored, and the resulting category of the “missing” was
    identified with that of the executed. This misleading conflation of separate
    categories of persons was helped along by the Red Cross’s reference
    to the 5,000 as having “simply disappeared,” and its failure to correct
    this politically-loaded usage despite its own recognition that “several
    thousand” survivors had reached Bosnian Muslim territory.
    It was also helped along by the Bosnian Muslim leadership’s refusal
    to disclose the names and numbers of those who fled and reached safety.
    But there was an extraordinary readiness on the part of Western governments
    and media to ignore those reaching safety, to disregard deaths
    in fighting, and to take dead bodies as proof of executions.

  2. 20 juli, 2013 at 17:42

    Läste just en text hos GlobalResearch (från 2010) med en recension av schweizaren Alexander Dorins bok:”Srebenica – die Geschichte eines salonfähigen Rassismus”. – Rasismen riktad mot serberna. Citat ur recensionen: ”He (Dorin)said the book was written for those who wish to learn the truth about the events Western mainstream media sold as “Srebrenica massacre” and even “genocide”, in order to justify their war against the Serbs.”-Enligt Alexander Dorin är massgravens alla döda i strid stupade muslimer, inte ”avrättade”. Men de officiella västuppgifterna om ”massakern i Srebenica håller media krampaktigt fast vid. Så högljutt har man fördömt serberna att det nu inte går att backa. Och stackars den debattör som vågar ifrågasätta någon del av den officiella versionen av massakern. Vi minns angreppen på Diana Johnstone för hennes bok ”Dårarnas korståg”. En intervju med Diana Johnstone kostade sedan Ordfronts redaktionschef hans anställning på tidningen. Så skamligt. Skamligt att svenska media (västs media) hela tiden ställer upp bakom USA-NATO:s krig och krigspropaganda.

  3. 20 juli, 2013 at 20:29

    Kompletterar med länken till recensionen av Alexander Dorins bok ”Srebenica – die Geschichte eines salonfähigen Rassismus”.

    http://www.globalresearch.ca/media-fabrications-the-srebrenica-massacre-is-a-western-myth/17836

    Ulla Johansson

  4. 20 juli, 2013 at 20:56

    Tack Ulla. Jag sökte på internet och fann att boken finns på engelska, och att den baseras på 14 års studier.

    Srebrenica — The History of Salon Racism
    “In the West, the popular mythology about 7,000-8,000 Muslim men being executed in Srebrenica in 1995 is still alive and well, but independent research shows some 2,000 Bosnian Muslim fighters were killed in battle for Srebrenica and that is the number of bodies Hague investigators were able to find”, said Swiss researcher Alexander Dorin, who has been investigating Srebrenica events for the past 14 years.

  5. Tom Jensen
    20 juli, 2013 at 23:15

    Vet inte riktigt vad det är för något historieförnekeri som förkommer här på bloggen. Jag känner en bosnisk tjej som var med när de serbiska soldaterna kom och hämtade hennes manliga släktingar vilka några av dem senare hittades i en av många massgravar.

    • NSUN
      21 juli, 2013 at 13:56

      Jag kan inte annat än hålla med.

      Konspirationsteoretikerna och historierevisionisterna på den bloggen och andra bloggar får ett trovärdighets problem när de väver in ”alternativa tolkningar” av händelser under inbördeskriget i Bosnien i sin anti-Amerikanska världsbild.

      Det är inte bara flyktingar från kriget som bär vittnesmål om masakrar och etniskrensning, utan även Svenskar helt utan anknytning till konflikten som tjänstgjorde i de Fredsbevarande trupperna. Flyktingströmmarna från Srebenica gick bla in i det Svenska ansvarsområdet och Srebrenicamasakern blev känd på gräsrots-soldatnivå omedelbart. Så att hävda att masakern aldrig inträffat och att det är något som NATO kokat ihop med massmedia är helt befängt.

      • 21 juli, 2013 at 16:25

        Varken artikelförfattaren eller någon kommentator har hävdat att uppgifterna om antalet döda i Srebenica är fel. Däremot har Ulla Johansson och jag pekat på 2 böcker som gör det, och jag sagt att det a priori kanske är så. Har du läst böckerna? Ditt inlägg ger inga belägg i någon riktning.

  6. 21 juli, 2013 at 12:20

    Den rapporten motsäger inte att Herman och Dorin kanske kan ha rätt i olika eller vissa avseenden med tanke på den partiska officiella rapporteringen på andra områden.Men jag har inte läst böckerna och är inte väl insatt i frågan.

Comments are closed.