Även nu i år deltog jag i Nordiska fredssamtal i Degerfors 12-14/8.
* Detta arrangerades av Stockholmsavdelningen av Folket i Bild Kulturfront *

Liksom förra året var det mycket givande och trevligt, fullt med bra föredrag av kunniga talare, livliga diskussioner i ett utmärkt arrangemang med hjälp på platsen av kommunalrådet Jan Ask och dennes medarbetare.

Stämningen var optimistisk trots nederlaget för freden och Sveriges folk med Värdlandsavtalet. En del talare var mer kända som de tidigare regeringsledamöterna Maj Britt Theorin och Thage G Peterson, riksdagsmannen Stig Henriksson, skriftställaren Jan Myrdal och regissören Stina Oscarsson medan andra var mer okända för en bredare allmänhet. Jag hoppas kunna återkomma med Youtube-upptagningar av vissa föredrag.
Programmet har presenterats i tidigare blogginlägg Nordiska fredssamtal i Degerfors

Bakgrund:
Fred och avspänning i Norden blir en allt mer angelägen och brännande fråga. På kort tid har det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde – Nordatlanten, Nordkalotten och Östersjön – skärpts betydligt.
Den säkerhetspolitiska utvecklingen i vårt närområde ökar behovet av ett fördjupat nordiskt samarbete. Men säkerheten i regionen är inte enbart – kanske inte ens i första hand – en fråga om militärt försvar. Det är en politisk fråga, som kräver diskussion och aktivitet inom breda skikt av folket i de nordiska länderna.

Därför anordnar Folket i Bild Kulturfront för femte året i rad nordiska fredssamtal i Degerfors.
Frågor som kommer …att tas upp är bland andra:
• Vad innebär Natos framflyttade positioner och aktiviteter – däribland utökad aktiv militär verksamhet och ett svenskt värdlandsavtal – för freden och säkerheten i regionen?
• Vilken betydelse har den väststödda statskuppen i Kiev, Ukraina, inbördeskriget i Donbass, västmakternas respektive Rysslands agerande och den ryska annekteringen av Krim för säkerheten och stabiliteten i Europa och Norden?
• Hur bör de nordiska länderna förhålla sig till den USA-ledda insatsen i Irak och Syrien, som sägs syfta till att ”förebygga och besegra terrorism och bekämpa ISIS”?
• Hur kan vi bidra till ett stopp för de nordiska ländernas deltagande i kriget i Afghanistan?
• Hur ska man folkrättsligt se ingripandet i Mali, som de nordiska länderna stödjer med roterande system för transportflygplan?
• Vilken roll spelar FN i pågående konflikter?
• Hur kan Nordens folk och länder försvara FN-stadgans och folkrättens principer, särskilt förbudet mot angreppskrig?

9.00–11.30 Nordiskt arbete för fred och alliansfrihet
9.00–9.20 Staffan Ekbom, Arbetet mot svenskt Nato-medlemskap
9.20–11.00 Rapporter från fredsfronten i Norden (15 min + 10 min. frågor)
Kerstin Tuomela, Arbete mot Nato-medlemskap i Finland
Hasse Schneidermann, Alternativer til fortsat dansk krigsdeltagelse og oprustning
Aslak Storaker, Norges Syriapolitikk og fredsbevegelsens motsvar
Lars-Gunnar Liljestrand, Utvärdering av Vitboken kring Sveriges krig i Afghanistan

11.00–11.30 Majbritt Theorin – Appell för arbete för fred och alliansfrihet
Moderator: Jan Fredriksson

Staffan Ekbom: Arbetet mot svenskt Nato-medlemskap
Nato bildades 1949. Den kan karakteriseras i första hand som en försvarsorganisation mot Sovjetunionen med koncentration av verksamheten till Europa. Världen kan då ses som uppdelad i 2 delar dels Sovjetunionen med förbundna stater dels västmakterna med USA i spetsen. Bedömningen av Nato som en försvarsorganisation styrks av att Nato inte ingrep när Sovjet gick in i Ungern och i Tjeckoslovakien. Det var Sovjets intressesfär.

Men Sverige och Finland gick inte med utan blev neutrala och alliansfria.

När Sovjet och Warszawapakten upplöstes 1991 uppstod en oklarhet vad gällde Natos uppgifter.
Så småningom utkristalliserades att Nato skulle få en världsomspännande uppgift som framstår som att vara ett instrument för USAs utrikespolitik. 80% av Natos budget kommer från USA. En amerikansk general är alltid befälhavare.

Det som hände även var att Sverige successiv nalkades Nato.
Sverige ansökt sig 1994 till Partnerskap för fred. Sverige upprättade 1998 en delegation vid Natos högkvarter i Bryssel. 2002 beslöt Sverige att deltaga i afghanistankriget. 2009 utfärdar Sverige en ensidig solidaritetsförklaring som innebär att Sverige ska göra insatser om länder i närheten blir attackerade. 2011 deltar Sverige i Natos angrepp på Libyen som ledde till Khaddafis död. 2013 ansluter sig Sverige till Natos reservstyrkor. 2014 undertecknades värdlandsavtalet.

2015 planeras att gå med Natos center för strategisk kommunikation, Stratcom.
2016 godkändes värdlandsavtalet tillsammans med anpassning av svenska lagar av riksdagen.

Värdlandsavtalet innebär ökning av spänningarna i Östersjöområdet. Det bidrar till undergrävande av alliansfriheten och är ett hot mot Sveriges självständighet. Avtalet innebär en risk att Sveriges territorium används för att upprätta baser främmande militär, inklusive med kärnvapen samt att Sverige används för krigföring mot tredje land. Avtalet försämrar Sveriges internationella rykte som neutral medlare.

Aktionsgruppen Nej till Nato Stockholm bildades hösten 2014 efter studiecirkel i FiB/KS regi.
En plattform och ett upprop mot värdlandsavtalet skapades. En namninsamling med uppropet som bas startades som samlade till slut 42000 underskrifter.
Därefter har flera offentliga möten hållits bl.a. med Stefan Lindgren och Sven Hirdman. Vi har hållit ett möte i gamla riksdagshuset där personer från flera politiska partier talade bl.a Hans Blix.

Inför beslutet i riksdagen om värdlandsavtalet samlades ca 2000 personer på Sergels torg och 600 personer i Göteborg i protest mot detta odemokratiska beslut. Opinionsundersökningar har ju visat att ca 50% av den svenska befolkningen är negativa till Nato.
Anti-nato-rörelsen har under denna tid spridit sig till större delen av landet med grupper i t.ex. Göteborg Helsingborg Uppsala Gotland Nybro Örebro Västerås Umeå Luleå m.fl.

Otaliga möten har hållits över hela landet med framträdande roller av Maj-Britt Theorin Thage G Petterson Stig Henriksson och Sven Hirdman.

På nätet har en site inrättats nejtillnato.se där dokument lagts upp och länkar lagts till och en hemsida på Facebook skapats med mer än 6200 gillare och mängder av artiklar som givit upphov till häftiga diskussioner och annonserats om möten.

Vi har varit ute på gator och torg och diskuterat med folk om Nato och värdnationsavtalet vecka ut och vecka in.

En betydelsefull roll har spelats av Natoutredningen som Stina Oscarsson har lett som producerat en viktig bok. Även Stina har landet runt och talat om Nato.

Fredsrörelsen med bl.a. ”Kvinnor för fred” har även varit drivande i kampen mot värdlandsavtalet.

Efter beslutet i riksdagen har regeringen med Peter Hultqvist i spetsen raskt vandrat vidare närmare Nato. Hultqvist har varit i USA och undertecknat ett samarbetsavtal med hemliga bilagor. Sverige har fortsatt deltaga i krigsövningar som Baltorp i Östersjön och en megastor övning Anaconda i Polen intill ryska gränsen med 32000 soldater. I juli åkte 3 ministrar till Natos konferens i Warszawa. Regeringen har beslutat om fördubbling av antalet soldater i norra Irak.

Kampen går vidare.
Våra insatser har bidragit till att opinionen fortsätter att vara negativ till Natomedlemskap.
Dock är den inte mobiliserad till aktivitet till synliga insatser. Fortfarande finns en generationsklyfta där de unga inte är engagerade aktivt i motståndet i stor utsträckning.

Massmedia främst de stora tidningarna ignorerar antinatoarbetet.
Det krävs för det fortsatta nödvändiga arbetet mot Natomedlemskap en breddning och intensifiering av arbetet. Grupperna mot Nato håller nu på att bilda en riksorganisation med gemensam plattform och paroller. Ett brett samarbete mellan alla Antinato organisationer bör skapas. Kontakter med fredsorganisation, kyrkliga organisationer mm behöver göras. Det största hotet framöver är att en natovänlig regering kommer till makten framöver.

Behovet av en ny namninsamling mot Natomedlemskap kan bli aktuell.

Riv upp värdlandsavtalet.

Nej till svenskt medlemskap i Nato.

För ett alliansfritt Sverige.

i fred, politik, krig, USA, Sverige, ekonomi, imperialism, NATO, demokrati, Irak, Afghanistan, Norden