Anpassningen till liberalismen göder Högerpartet (SD) – Vart går Vänstern?

Nu har SD funnits i 30 år. DN skriver om detta ”Sverigedemokraterna fyller 30 år, men Jimmie Åkesson är kluven till festen. Under alla år som partiledare har han konfronterats med de bruna rötterna. Men kanske har något förändrats när han ger sig ut på 2018 års valturné. – Man vågar bemöta mig trevligt i dag på ett annat sätt, säger han.”
Ja, de övriga riksdagspartierna har närmat sig SD i sin migrationspolitik. Det är tydligt.

Jag publicerar en analys från vänster av Robert Mathiasson, Kommunistiska Partiet, KP. Nyligen publicerat av Proletären under titeln ”ANPASSNINGEN TILL LIBERALISMEN GÖDER HÖGERPARTIET”. Proletären
Det finns olika uppfattningarna om läget i ”Vänstern”. Igår publicerade jag en artikel av Ann Charlott Altstadt , som tidigare publicerats i Fouks.
SD logga
Artikeln.
Efter 30 år är Sverigedemokraterna näst största parti i arbetarklassen. Ett underkännande av arbetarrörelsen och vänstern.

Den 6 februari fyller Sverigedemokraterna 30 år. Budskapet 1988 var: ”Invandrarna är för många”. Då kom under 20.000 asylsökande till Sverige. Då var SD en nazistorganisation med runt tusen väljare i hela landet.

Även 2015 var budskapet ”invandrarna är för många”. Då kom 170.000 asylsökande till ett Sverige som EU-medlemskapet förvandlat i grunden. SD slogs om att bli näst största partiet i väljarkåren som helhet och har nu parkerat sig som det näst största partiet inom arbetarklassen.

SOM-institutets granskning från 2016 visar att SD har ”sina kärntrupper i arbetarklassen” och har lättare att vinna stöd i socialt utsatta områden, särskilt där andelen invandrare är hög. Enligt höger-vänster-skalan ligger SD-väljarna strax till höger om mitten, till vänster om Centerpartiet. Det som sticker ut hos SD:s väljare är att de är kritiska mot invandringspolitiken och EU-medlemskapet och att de hyser en stark misstänksamhet mot politikerna och hur den svenska demokratin fungerar.
Kapitalistiska pyramiden imagesCAFVRVSE
SD:s väljarstöd vittnar inte om tilltagande högerextremism i bredare folklager. Inte heller har SD vuxit som ett resultat av ökande rasism. Tvärtom visar värderingsundersökningar att rasismen har minskat sedan 1988. Åkesson & Co har lyckats vinna framgång just genom att tona ner partiets rasism.

Det som däremot har ökat är klyftorna och det uppenbara i att politikernas prat om ansvar inte handlar om att ta ansvar för vanligt folk och landets framtid. Naturligtvis växer det enda parti som är kritiskt mot den förda integrations- och EU-politiken när konsekvenserna blir allt mer synliga.

SAMMA ARGUMENT HÖRS FRÅN VÄNSTERLIBERALER FAST KRYDDAT MED MORALISM SNARARE ÄN EKONOMISKA ARGUMENT.

Dessvärre har vänstern och arbetarrörelsen anpassat sig i stället för att bjuda motstånd. 1988 var EU-motståndet en vänsterfråga. Idag är medelklassvänstern en av de mest EU-positiva väljargrupperna. 1988 hade fackföreningar inflytande över kapitalisternas möjlighet att anställa arbetskraft från utlandet. Idag står det kapitalisterna fritt att importera arbetare trots att massarbetslösheten har permanentats i segregerade förorter.

Och en högerliberal som Fredrik Segerfeldt försvarar öppna gränser med att ”kåkstäder i Sverige kan visst vara en lösning på akut fattigdom i andra länder” och skapar en arbetskraftsreserv som håller nere löner. Samma argument hörs från vänsterliberaler fast kryddat med moralism snarare än ekonomiska argument.
Klass mot klass
Anpassningen till liberalismen märks också i att frågor om ekonomisk jämlikhet och social rättvisa under dessa 30 år har avskrivits från vänsterns dagordning. Istället har mångkultur, valfrihet, tolerans, kunskapssamhälle, HBTQ-certifiering och miljömedvetet konsumerande blivit liktydigt med att vara progressiv. Mot detta ställs de bakåtsträvare som är skeptiska till det nya EU-Sverige och som vill försvara nedläggningshotade skolor, industrier, jordbruk och vårdenheter. Den som till på köpet är kritisk till invandringspolitiken får stämpel som främlingsfientlig.

Att SD har kunnat växa i 30 år är ett underkännande av arbetarrörelsen och vänstern. Tre årtionden av anpassning till liberalismen och medelklassens politiska agenda har tillåtit ett arbetarfientligt högerparti som SD att växa sig breda.

2018 måste bli året då arbetarpolitiken återtar förarsätet i politiken.

intressant.se rasism, , , , , , , ,

  23 comments for “Anpassningen till liberalismen göder Högerpartet (SD) – Vart går Vänstern?

  1. 10 februari, 2018 at 17:25

    Sd har kunnat vinna insteg bland arbetare utan att egentligen vara särskilt arbetarvänlig. Man har expanderat genom att socialdemokraterna misskött sina kärnväljare. Om sd verkligen hade en social arbetarvänlig plattform hade de möjligen haft majoriteten arbetare och lägre tjänstemän med sig. Men som sd sköts (eller snarare inte sköts) lär en sådan kursändring inte ske. Frågan kanske inte är vad Jimmie Åkesson vill, utan snarare vad figurer som Mattias Karlsson vill. Och då handlar det, gissar jag, mer om att ett litet gäng i partitoppen vill sitta i riksdagen så länge så att man kan komma i åtnjutande av fina riksdagspensioner. De vanliga medlemmarna och sympatisörerna bedöms knappast som intressanta, och generellt saknar partiet dugligt folk. Ungdomsförbundet är ju en plantskola för alla partier, men denna stora sd-organisation hivades ut när den var för självständig, och ersattes av en liten grupp som inte gör något väsen av sig. – En beslutsam vänster skulle nog inte ha så stora problem att återförpassa sd till politikens lingonserie, men någon sådan vänster är knappast i sikte.

  2. arbetarklass
    11 februari, 2018 at 03:05

    Etablissemanget och liberalerna är utöver vänstern de största ivrarna för mångkulturen och den generösa invandringen. Vem minns inte liberalen Fredrik Reinfelds ömmande ”öppna era hjärtan” politik? Jag har funderat lite på det här. Vad har liberalerna att vinna på det här utöver att krossa vänstern medelst total kortslutning och kaos genom deras egen politik? Socialistpartier raderas i Europa men socialister verkar inte fundera vidare på det utan trampar på i samma spår som inget hade hänt. Kommunism och religion är märkliga ideologier. De verkar kunna sätta sig så långt in i människor själar så de blir förblindade för sådant som inte stämmer överens med tron. jag tror ideologier är främst för tänkande människor. Arbetaren är oftast inte sådan utan tillhör snarare VF – verklighetens folk – och reagerar främst på sin egen situation och de han eller hon ser omkring sig eller hör talas om. Agitprop hade något att erbjuda jobbaren därför kunde det funka. Vad har vänstern idag att erbjuda mer än medkänsla, medkänsla och åter medkänsla? Arbetaren kan lätt uppfatta det som allt åt alla för mina pengar men inget åt mig själv.

    • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
      11 februari, 2018 at 09:33

      Verklighetens Folk är så här: Enligt en undersökning från immigrationsverket så finns det cirka 16 procent invandrare i Sverige.
      Emellertid är de som har invandrarbakgrund betydligt fler än så. Arbetaren har oftast en utländsk bakgrund. Vem tror du arbetar som lokalvårdare, står i kiosken när du köper hamburgare, serverar din lunch, sitter vid löpande bandet på fabriken, vårdar dig när du blir sjuk (sjuksköterskor), etc? De som arbetar med sådana arbeten har oftast en utländsk bakgrund (eller är kvinnor). Du finner alltid en eller två arbetare som har invandrarbakgrund som arbetar på samma arbetsplatser som vad tio svenskar arbetare gör.
      Jag vet inte hur stor del av SD väljarna sitter vid löpande bandet på en fabrik. Men jag tvivlar på att de är många. SD väljarna bland arbetarklassen har oftast ett arbete som fodras en viss utbildning för, såsom lastbilschaufför, rörmokare, elektriker, snickare, etc.
      Och var har du fått att kommunismen är utdöende? KKE är systerparti till Sveriges Kommunistiska Parti och har ungefär samma ideologi som vad vi har. De är ett mycket antifascistiskt parti och som vet vilka som är fienden, och som aldrig ens skulle komma på tanken att samarbeta med nynazister eller fascister. Inte heller skulle de publicera artiklar från en person som publicerat sig i en fascistisk tidning. Jag vet inte om det fascistiska grekiska Gyllene Gryning fanns på plats i Moldavien, men det skulle inte förvåna mig. KKE fick 8.5 procent av folkets röster i Grekland vid förra valet, och de har fortsatt att växa. Det är förmodligen det största kommunistiska partiet i hela Europa – och vad mera är – de växer fortfarande!
      Alla partier, sådana som Kommunistiska Partiet Marxist-Leninistiska revolutionärerna (KPMLr, nuvarande Kommunistiska Partiet) har tynat bort i många länder i Europa. Medlemmarna i dessa partier, t ex i Irland, har gått till nationalistiska partier, t ex Republican Sinn Féin (inte att förväxla med det större vänsternationalistiska Sinn Féin).
      Communist Party of the People of Spain (PCPE), systerparti till SKP, fick 26 627 röster i valet 2016 (en minskning från förra valet, men ändå är de starka).
      Märkligt nog vinner antirasistiska partier i södra Europa framgångar, det trots att det finns stora flykting- och invandrar grupper i t ex Grekland än det finns i Sverige.

      Mathiasson borde, istället för att snegla på SD, fundera på vad de kommunistiska partierna i södra Europa gör för att vinna framgång. Ett utökat samarbete med dessa är att föredra än att samarbeta (om att publicera artiklar i Proletären) med personer som har täta kontakter med fascister.

      • Peter Grafström
        11 februari, 2018 at 13:05

        Mike Pence tillämpar ett med ditt synsätt symmetriskt beteende. Vägrar hälsa på Nordkoreas företrädare vid OS trots Sydkoreas vädjande.
        Han har Usas militärmakt och agentnätverk att ta till för att hålla dörrar stängda.
        Du har din renläriga marxism(eller vad du kallar det) ursprungligen designad för att skapa splittring i alla imperiets rivaler. Dom monopolkapitalister som sponsrade Marx skulle varit nöjda med din radikalism. Dom insåg naturligtvis att proletariatets diktatur var en förevändning för att försvaga medelklassen varur rivalernas konkurrenskraft härrör.

        • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
          11 februari, 2018 at 17:14

          Jag kan hälsa på sympatisörer till SD. Även umgås med dom. Det är jag tvungen till. En av mina släktingar är SD anhängare. Men gränsen går där.
          Skilj mellan vad regeringsmedlemmar och företrädare för ett land gör mot ett annat. Wallström for till Moskva i höstas för ett möte med Lavrov, trots att hon avskydde Lavrov (syntes ganska så tydligt i intervjuerna). Men det den här personen gjorde i Moldavien var att frivilligt delta i möten tillsammans med andra fascistiska partier och organisationer. Han gjorde det inte ens för att representera ett parti, en organisation (eller ett land). Det var ingen som gav en order eller tvingade honom att delta.
          Fascismen och nazismen är kommunismens fiender. Fascismen och nazismen samarbetade och samarbetar med kapitalet. Kapitalet vill att arbetarklassen ska vara splittrade, och ställer därför alla nationers arbetarklass mot varandra. Syntes ganska så väl vid införandet av Lex Laval.
          Jag tycker att Robert Mathiasson (och andra, särskilt Romelsjö och Myrdal) ska läsa Lenins artikel ’Kapitalismen och arbetarnas invandring’ från 1913. En artikel som kunde mycket väl vara skriven idag.
          KP:s Robert Mathiasson gratulerade Myrdal på hans 90-årsdag. Så här står det på Myrdals blogg: ”Även om Myrdal inte har rätt i detaljerna, så har han rätt i sak och ståndpunkt.” Menar RM att Myrdal har rätt i saken och ståndpunkten när Myrdal publicerar sig i Nya Tider, och att han umgås med fd nynazisten och högerextremisten (enligt en analys från Expo) Vávra Suk? Sedan skriver RM igen: ”Vi vill därför tacka födelsefiraren för ett gott samarbete och hoppas få se hans namn i Proletärens spalter i många år framöver.” Jag skulle gå ur ett marxist-leninistiskt parti som går ifrån den marxist-leninistiska ideologin när det gäller den här frågan om arbetare av alla nationer. För den frågan var mycket betydelsefull särskilt för Lenin. Han behandlade den frågan i otaliga artiklar.
          Om man nu som KP (och Myrdal) gör och sneglar åt fascismen och dess populism – vad blir då återstoden av Lenins ideologi i ett kommunistiskt parti baserat på Lenins ideologi? Kan man kalla sig för marxist-leninist? Och kan man överhuvudtaget kalla sig för kommunister? Blir man inte enbart socialdemokrater då? Eller blir man något ännu värre? Nationalbolsjevik? Strasseist?
          Ska en kommunistisk tidning publicera artiklar skrivna av en person som också skriver i högerextrema blaskor? Var går gränsen för kommunister när det gäller ett kommunistiskt samarbete med olika fascistiska och nazistiska organisationer?
          Att kämpa för alla nationers arbetare (och inte bara svenskar) på en arbetarplats sitter i ryggraden på den leninistiska ideologin. Ingen av alla nationers arbetarklass är värd mer än någon annan nations arbetarklass. Vår fiende är kapitalet som splittrar arbetarklassen genom olika högerextrema organisationer och partier.

          • 11 februari, 2018 at 17:24

            Proletären har framför kritik mot Myrdals medverkan i Nya Tider i en ledare. Du övertolkar sannolikt innebörden i deltagandet av Jan Myrdal som inbjuden talare vid ett antiglobalistiskt möte. När du träffar din släkting som stödjer SD – ska man då mena att ”Kerstin Stigsson går i armkrok med högerpopulism” (eller rentav (pseudo)-fascism?”

            • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
              11 februari, 2018 at 18:05

              Ja, Proletären framförde kritiken på hösten 2016 när Myrdal publicerade sig i Nya Tider. Jag prenumererade just då på Proletären. Och jag tänkte – Bra! Nu vet jag var KP står i invandrafrågan! Jag trodde att KP därmed i och med den protesten hade tagit avstånd från Myrdal. Men ett par månader senare (december 2016) var Myrdal (plus du) hedersgäst vid KPs kongress. Jag tappade helt hakan när jag slog upp det numret av Proletären, och läste artiklarna. Det var då jag sa upp prenumerationen. KP säger ett och gör ett annat.
              R.Mathiasson framförde gratulationerna när Myrdal fyllde 90 år – vilket om jag inte minns fel var sommaren 2017 – ungefär tio månader efter att Myrdal hade publicerat sig i Nya Tider. Så RM vill ha artiklar från Myrdal som har publicerat sig i Nya Tider. KPs kritik var inget annat än ’att äta upp kakan och ha den kvar’.

              Varför ska man mena att jag går i armkrok med högerextrema för att jag har en släkting som röstar på SD? Jag har dessutom en granne som är moderat – men går inte i armkrok med moderater för det.
              Skilj på att samarbeta med organisationer och parter och att vara ’tvungen’ att leva med att personer röstar på SD (eller moderater. Eller centerpartister – vilket min far och mor var. Dom kastade inte ut mig när de insåg att jag var kommunist, och jag flyttade inte förrän jag blev 18 år, och jag fortsatte att umgås med dom)! Man kan faktiskt umgås privat och leva med andra människor som har en annan åsikt. Men därifrån till att politiskt samarbeta med dom är en omöjlighet, för att inte tal om ideologiskt oriktigt!

              Hur ska jag då tolka det när det fanns fascistiska organisationer och fascistiska partier på plats vid samma möte som Myrdal deltog i? Och dessutom har Myrdal publicerat sig i högerextrema Nya Tider. Var går gränsen för er när det gäller personers samarbete med de högerextrema? Och jag känner till vad Myrdal kallar tiggare för – i en artikel som mycket väl kunde ha platsat i NT.

              • 11 februari, 2018 at 18:37

                Men då är det fel att påstå att Myrdal har något att göra med fascister eller går i armkrok med högerpopulister. Ja, jag var med som en av flera icke medlemmar en timme i början av kongressen. Fin stämning.
                En tolkning är att högerpopulister (behöver inte utan vidare använda det mångtolkade ordet fascister) betonar det nationella och tenderar mer eller mindre att vara anti-globalister. De finner då en antiglobalistisk konferens intressant.

                • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
                  11 februari, 2018 at 18:47

                  Myrdal har visst det samröre med högerextrema (eller du vet vad jag kallar dom för) i och med att han publicera sig i Nya Tider, och att han åker på möten tillsammans med högerextrema (fascister, min tolkning) och diskutera och samarbetar med andra högerextrema (fascister, min tolkning) rörelser.
                  Du svarar inte på min fråga: Var går gränsen för er? När går en person i armkrok med högerextrema (fascister, min tolkning) för att ni ska kalla den personen för att ha blivit en del av den högerextrema rörelsen?

                  • 11 februari, 2018 at 19:24

                    Jan Myrdal åkte separat och betalade biljetten själv. Samröre då man publicerar? Jag har publicerat politiska texter i DN, Västerbottens-kuriren och GP, samt Flamman. Ser ej det som samröre. Inget belägg finns för att Jan Myrdal diskuterar samarbete med högerextremister.

                    • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
                      12 februari, 2018 at 07:55

                      Jan Myrdal publicerade FRIVILLIGT artiklar i den fascistiska tidningen Nya Tider. Han åkte FRIVLLIGT – det var ingen som hotade honom (vad jag vet) – till Moldavien där han bevistade FRIVILLIGT ett möte tillsammans med fascisten Vávra Suk och fascistiska organisationer som Lega Nord, Le Pen och m fl och den eurasianistiska Dugin. Han kallade FRIVILLIGT tiggare för skräp.
                      Jan Myrdal kunde ha låtit bli. Men det gjorde han inte.

                      DN, GP, Flamman, etc läses av många med olika politiska åsikter, från människor som röstar på VP till SD (ja, SD:are läser nog inte Flamman). Nya Tider är en speciell liten – som du säger – tidning med direkta rasistiska och främlingsfientliga artiklar som endast läses av en lite krets av människor, främst de som sympatiserar med högerextrema grupper.
                      Ett tag nämnde du att du inte skulle publicera dig i NT. Gäller det fortfarande? Om du svarar ja, så varför väljer du inte att publicera dig i NT likväl som i DN? Vad är det som hindrar dig? Och vad sägs om att KP tar steget ut och börjar publicera artiklar, t ex artiklar om EU, som Vávra Suk har skrivit, i Proletären? Om de kan publicera artiklar av Myrdal borde steget inte vara så långt till Vávra Suks artiklar. Skulle du kunna publicera en artikel om globalism som Suk har skrivit?
                      Du har inte besvarat min fråga om var går gränsen för kommunister att samarbeta eller ha kontakter med högerextrema organisationer. Jag vill gärna ha svar på den frågan.

                    • 12 februari, 2018 at 08:35

                      Det är väl bra att han som inbjuden talare framträdde vid en antigolbalistiskt konferens i Moldavien, vars president vill föra en verkligt alliansfri politik, som vore något för Sverige att ta efter. Att Suk och Dugin kommer dit av intresse utifrån sitt synsätt – är det värre än om Myrdal talade vid en konferens med deltagande av Löfven, Björklund eller Lööf? Jan Myrdal menar att tiggare är offer för ett orättfärdigt ekonomiskt system. Jag har skrivit några artiklar om tiggare, bl.a. denna Hjälp tiggarna att organisera sig – mot kapitalet! Inte alls aktuellt för mig själv att publicera sig i NT. Kan tänka sig att Jan Myrdal tycker att det är bättre att en del av de som dragits till NT med öppet sinne kan ta del av och påverkas av hans artikel om yttrandefrihet. Kan inte tänka mig att KP eller ditt SKP vill publicer sig i NT.

                    • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
                      12 februari, 2018 at 09:42

                      Om jag skulle skriva en artikel till stöd till kvinnor – och kallade dom för fruntimmer, kärringar eller ännu värre, så skulle det motverka det stöd jag gav kvinnorna i texten. Och rent allmänt så anser jag att man inte ska, varken i artiklar eller i dagligt tal, kalla människor – varken kvinnor eller tiggare eller andra – med förolämpade namn.
                      Jag tror inte att Löfven, Lööf, Björklund skulle vilja bevista ett möte med högerextrema rörelser. Inte för att dom kanske skulle vilja. Utan för det skulle motverka deras politik, de skulle skadas av att bevista ett sådant möte. Det eftersom den stora allmänna opinionen är starkt antirasistisk. Vilket Myrdal inte förstår. Och kanske inte du heller. Myrdals möte med högerextrema motverkar syftet. Ingen vill beblanda sig med sådana grupper (utom Myrdal). Det Myrdal gjorde var att slänga grus i navet på fredsrörelsen. Ingen vill vara med i en fredsrörelse eller en rörelse om antiglobalism om man blir utpekad som rasist, eller om denna rörelse har ett samarbete med fascister.
                      Så varför vill du inte publicera dig i Nya Tider när Myrdal gör det? Du publicerar dig i DN, så vad hindrar dig?
                      Varför kan du inte svara på mina frågor om vart gränsen går, en fråga jag har ställt ett flertal gånger nu?
                      SKP är inte ’mitt’. Vi är många som är medlemmar, och fler blir det varje vecka.
                      Det var inte frågan om KP skulle vilja publicera sig i Nya Tider. Frågan var om Proletären kunde ta in artiklar av t ex Vávra Suk? De kan ju ta in artiklar av Myrdal så steget från Myrdal till Suk är inte långt.
                      Och du svarade inte på min fråga om du kunde publicera en artikel av t ex Suk.

                    • 12 februari, 2018 at 10:34

                      Du överdriver tror jag. Ingen fredsrörelse bjuder väl in till samarbete med Nya Tider. Om Vavra Suk dyker upp på en demonstration mot Nato t.ex. kan ingen hindra det. Folk är inte så dumma då så att de tror att fredsrörelsen har samma idéer som han. I fredsrörelsen kan finnas människor med olika uppfattningar i andra frågor, även rasister förstås.

                      Jag anser steget mellan Myrdal och Suk som mycket långt, liksom mellan mig och NT. Jag rättar inte min publicering efter Myrdals.

                    • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
                      12 februari, 2018 at 13:42

                      Så varför är det steget så stort för dig? Du har ju – som du säger – publicerat dig i DN, Västerbotten Kuriren och GP samt Flamman. Så varför inte publicera dig i Nya Tider?
                      Jag tror jag vet varför du inte vill. Det av samma orsak som jag och andra kritiserar Myrdal för. Nya Tider är en rasistisk och främlingsfientlig fascistisk tidning som läses av människor inom högerextrema organisationer. Som socialist och kommunist är fascismen/nazismen tillsammans med kapitalismen den största fiende som en kommunist kan ha. Fascismen/nazismen är den militanta delen av kapitalismen. De behöver varandra för att splittra arbetarklassen.
                      Och att då publicera sig i en sådan tidning är att inget annat än att samverka med fascismen/nazismen/kapitalismen, och bidrar till en mindre medvetande arbetarklass. En arbetarklass som inte vet vem som är fienden. När sossarna sviker – vem ska de då vända sig till?
                      Skulle du kunna resa till ett sådant möte som det var i Moldavien och där du kände till att deltagarna var alla från fascistiska organisationer? Om inte, varför? Varför skulle du då välja bort en sådan sammankomst, när du försvarar Myrdals samverkan på mötet i Moldavien? Om mötet var antiglobalistiskt borde väl du kunna tänka dig göra samma sak som vad Myrdal gjorde? Om Myrdal kan – så kan väl du?
                      Men det drar du dig för. Precis som du drar dig för att publicera artiklar i NT. Men ändå försvarar du Myrdals inställning till NT med näbbar och klor – och hans kamouflerade rasism. Varför? Jo, jag antar att det är samma sak som vi har diskuterat här, och på Clarté. Det är samma sak som Margareta Zetterström kritiserat Myrdal för. Du har samma inställning till detta som vad vi har. Men för dig – och andra – är Myrdal en sorts filosof och ett helgon, och därför måste hans samröre med fascisterna försvaras av er.
                      Det finns emellertid en smygrasism inom vissa delar av vänstern, och i sådana kretsar har Myrdal kommit att spela en stor roll, men som splittrar vänstern och arbetarklassen.

      • arbetarklass
        11 februari, 2018 at 16:49

        Ärligt talat jag vet inte vad som ska betraktas reaktionärt respektive progressivt i en ekonomisk miljö som den ser ut idag. Om nu Grekland skulle välja en mer marxist/leninistisk ekonomi så skulle det både snabbt och ofelbart leda landet till en social och ekonomisk avgrund vilket nog folket innerst inne inser. Just därför blir inte kommunisterna större än 8,5% och inte 85% som du kanske hoppats på. Jag vet inte vad det grekiska folket skulle ha för alternativ då de heller inte vill lämna EU. Finns det något parti motsvarande Sverigedemokraterna i Grekland?

        • 11 februari, 2018 at 16:51

          Det är inte enda alternativet alls. En självständig ekonomisk politik utan euro har förordats av ledande ekonomer.

  3. arbetarklass
    11 februari, 2018 at 16:32

    Det känns som hela vänstern lägger fokus på att bekämpa Sverigedemokraterna inför valet 2018 och i en sådan miljö borde väl den (forna?) och svurna fienden Moderaterna, f.d. Högerpartiet, ges en undanskymd plats att växa helt ostört?

    • 11 februari, 2018 at 16:49

      Moderaterna står nog närmast SD, som vanligen röstade borgerligt. Migrationspolitiken blir alltmer lika. Ingen svuren fiende utan en rekryteringsbas för M troligen.

      • arbetarklass
        11 februari, 2018 at 17:54

        Du missförstod mig eller var jag otydlig. Självfallet menar jag att Moderaterna, åtminstone tidigare, varit hela vänsterns svurna fiende men nu kan avancerar framåt tack vare vänsterns fokuserade motstånd istället läggs på Sverigedemokraterna. Förhållandet Moderaterna/Sverigedemokraterna har ingen som helst betydelse i just det sammanhanget.

        • 11 februari, 2018 at 17:57

          Tack, jag tror att det finns flera vinnare genom att delar av vänstern fokuserar så på SD. Var finns kritiken av kapitalismen och propagerandet för en väl beskrivet socialistiskt alternativ? Det antiimperialistiska arbetet och kritiken mot USA:s politik visavi kärnvapen, Syrien,Iran, Jemen, Venezuela.

  4. Korp
    11 februari, 2018 at 19:13

    Är det månne så här Kerstin Stigssons kommunistiska drömsamhälle ser ut?
    Den populistiska presidentkandidaten för Ryssland, från kommunistpartiet, Pavel Grudinin presenterade nyligen för allmänheten sitt valprogram kallat ”20 steg”.
    Det innehåller ett antal helt kontroversiella åtgärder för att förändra den ekonomiska och sociala situationen i Ryssland. Grudinin föreslår särskilt att höja minimilönen (SMIC) från de nuvarande 9.489 rubel till 25-30 tusen rubel, och pensionerna ökar åtminstone upp till 50% av genomsnittslönen.
    Det är värt att nämna att från det kommunistiska partiets program som nominerade honom tog Grudinin helt katastrofala punkter som inte klarade någon kritik i allmänhet.
    Han föreslår till exempel att sätta priserna på basprodukter och väsentliga varor under statskontroll. Men ekonomer är säkra på att ett sådant tillvägagångssätt leder till en omvänd effekt, eftersom det finns brist på varor, och de blir ännu mindre tillgängliga. Här påminns man omedelbart om Sovjetunionens sorgesamma erfarenhet i detta avseende.
    Planer för att nationalisera strategiskt viktiga och systembildande industrier, elkraft, järnvägar, kommunikationssystem och ledande banker tar oss också tillbaka till modellen för sovjetekonomin.

Comments are closed.