Detta är del 1 av en anmälan av professor Lars Drake till Uppsala Universitet av en artikel av Martin Kragh och Sebastian Åsberg vid Utrikespolitiska Institutet, som behandlar ryska informationsinsatser. Forskningen som anmälts har finansierats via Uppsala Universitet och Utrikespolitiska Institutet. Artikeln är full av påståenden som inte backas upp av bevis eller relevant källor. I flera fall innehåller den uppenbara felaktigheter. Artikeln är ett angrepp på flera personer och organisationer som inte anammat USA/NATO eller EUs syn på världen. Den har tidigare publicerats på Synapze Lars Drake Del 1 Den återges med författarens tillåtelse.

DEL 1

Denna anmälan avser en artikel om hur Ryssland bedriver diplomati och aktiva insatser för att få inflytande i Sverige. Artikeln, “Russia’s strategy for influence through public diplomacy and active measures: the Swedish case” av Martin Kragh och Sebastian Åsberg har publicerats i Journal of Strategic Studies 1. Martin Kragh har uppgett att forskningen finansierats via Utrikespolitiska Institutet och Centrum för Rysslandsstudier vid Uppsala Universitet. Artikeln innehåller ett stort antal påståenden och det är svårt för eventuella granskare att veta vad olika referenser innehåller. Det är därför viktigt att ta upp och bringa reda i några exempel på svagheter i argumenteringen.

Kritiserad artikel
Det är mycket ovanligt att en artikel med samhällsvetenskaplig eller humanistisk inriktning i en vetenskaplig tidskrift blir så uppmärksammad och kritiserad som den Kragh och Åsberg skrivit. Det beror på att ämnet är politiskt känsligt, att flera personer och organisationer/tidningar utsätts för osakliga beskyllningar och att artikelns vetenskapliga kvalitet är mycket låg.

Martin Aagård, på i artikeln utpekade Aftonbladet Kultur, skrev ett svar med titeln ”Häxjakten måste få ett slut”. Han gav svar på flera av artikelns påståenden. 2 Chefen för Aftonbladet Kultur, Åsa Linderborg, såg artikeln som ett angrepp på yttrandefriheten. 3
Artikeln
Jan Scherman, f.d. vd för TV4, skrev i Aftonbladet angående Folk och Försvars konferens i Sälen där rapporten presenterades: ”Samma sak gäller den så kallade analys som forskare från Utrikespolitiska institutet, UI, nu offentliggjort till massiv spridning i medier. Den rapporten påminner i sin logik om McCarthyismens jakt på påstådda kommunister i USA på 1950-talet. Den som i något sammanhang framfört något avvikande gick just främmande makts ärenden. Insinuationer om vilka man umgicks med lades till beviskedjan om samröre med dåtida Sovjetunionen.” 4 Jan Scherman har även uttalat sig i Journalisten. 5

Den hittills mest omfattande granskningen har gjorts av forskarna Jesper Enbom och Erik Lindenius i Mediegranskarna som är experter inom media och kommunikation. Deras granskning är inget mindre än en akademisk sågning av metod, genomförande, källor och slutsatser.

6

Ulrika Hedman vid institutionen för Journalistik, medier och kommunikation, Göteborg, har också riktat skarp kritik mot rapporten: ” Utifrån den teori, den bakgrund, den metod och det empiriska material som artikelförfattarna redovisar i sin artikel går det inte att dra de slutsatser som görs. Så enkelt – och så skrämmande – är det. ” och ”Att artikeln alls publicerats får mig också att fundera på tidskriften Journal of Strategic Studies och om den kan betraktas som seriös.” 7

Synpunkten om Journal of Strategic Studies är intressant. En av två Editors är Thomas G. Mahnken som höll ett inlägg inför ’Senate Armed Services Committee’ (sannolikt den 22/10 2015), med titeln Global Challenges, U.S. National Security Strategy, and Defense Organization. Han gav uttryck för en världsbild med USA i centrum, beskrev USAs militära övertag och gav förslag till hur hot från länder som Kina och Ryssland borde hanteras. 8 Han innehar en professur vid US Naval War College och var 2006-2009 Deputy Assistant Secretary of Defense for Policy Planning. Han har således jobbat för Försvarsdepartementet i Washington DC. Det tyder på att tidskriften har en politisk tendens där den aktuella artikeln passa väl in. 9

Jag skrev en egen artikel som tog upp några grundläggande svagheter och frågan om hur NATO och Värdlandsavtalet behandlas i artikeln. 10

Det finns också flera exempel på positivt mottagande. Patrik Oksanen, politisk redaktör på Hudiksvalls tidning, skrev en hyllning till artikeln utan någon invändning eller kritisk reflektion. 11 Så här beskrivs Oksanen i en artikel om ”Det mobbningsindustriella komplexet: ”Oksanen vill certifiera svenska medier. Tanken är att de röster som anses granska sina uppgifter källkritiskt ska få denna certifiering och att statens ekonomiska stöd sedan ska styras för att ge stöd åt de som följer denna certifieringsmetod. Han skriver i SvD, egna tidningen och på andra håll om rysk propaganda och kritiserar Moreiras dokumentär med hjälp av organisationen Stopfake.” 12 Björks artikel är i sig en intressant genomgång av metoder som används för att hindra avvikande röster att nå ut. Om den hade skrivits idag hade den utan tvekan inkluderat den här kritiserade artikeln. Karin Olsson, Kulturchef på Expressen, skrev ett okritiskt referat av innehållet. I en senare artikel om ’Kremlfäsk’ medger hon dock att den av andra hårt kritiserade artikeln faktiskt innehåller svagheter. 13

Artikelns huvuddelar

Efter en genomgång av innehållet i andra artiklar inom området informationsstrategier, särskilt avseende Ryssland och Sovjetunionen, tas innehållet i rysk informationsstrategi upp. Stort utrymme ägnas åt innehållet på en rysk sajt, Sputnik.

En sektion tar upp ett antal förfalskningar som förekommit i Sverige 2014-2016. Där ingår även en diskussion om en debatt i samband med att Värdlandsavtalet med NATO godkändes av Riksdagen 2016. Därefter beskrivs hur olika aktörer i Sverige skrivit sådant som liknar det som framförts av Ryssland eller i ryska medier t.ex. Sputnik. Kopplingar mellan delarna är påtagligt svaga.

Litteraturgenomgång

Den första delen som går igenom vad andra forskare skrivit i den diskurs som förts kring frågan om rysk informationspåverkan och nära anknutna ämnen. Genomgången är tendensiös med avseende på val av litteratur, men ingen grundlig genomgång av det görs här.

Ordet propaganda förekommer 35 gånger i artikeln i kombination med sovjetisk. rysk eller anti-EU, varav flera sker just i litteraturgenomgången. Man kan få intryck av att författarna inte förstått att det finns propaganda där avsändaren är USA, NATO, EU, Tyskland, m.fl.. Alla politiska enheter som vill påverka sin omgivning försöker väl framställa sig själva i positiv dager och motståndare i negativ. Ibland, som inför krig, sker en ren demonisering av motståndaren. Det har i modern tid gällt politiska ledare i t.ex. Jugoslavien, Irak, Libyen och Syrien.

Rysk informationsstrategi

Ett avsnitt behandlar den ryska informationsstrategin som sägs vara en integrerad del av rysk försvarsstrategi. Detta finns ingående beskrivet i en rapport av Ulrik Franke utgiven av FOI. 14 Det framgår inte att den ryska informationsstrategin skulle ha aggressiva syften. De citat som anges tyder på att den snarare är defensiv, dvs en del av en strategi för försvar av Ryssland.

Artikeln som kritiseras handlar om Ryssland inte USA, men det faktum att USA invaderat, bombat, stött kupper i och blandat sig i val i ett flertal länder sedan andra världskriget är något som är en avgörande faktor bakom rysk försvarsstrategi. Vad avser informationsdelen av rysk försvarsstrategi är det intressant att notera att USA blandat sig i val i 45 länder vid sammanlagt 81 tillfällen enligt en databas i USA. Sovjetunionen, dvs inte nutida Ryssland, ska ha blandat sig i val i andra länder vid 36 tillfällen. Det kan förklara varför ”regimsäkerhet är det överordnade målet”, som Ulrik Franke påpekar i sin rapport. 15

Artiklar i den svenska upplagan av Sputnik
Den del som beskriver vad den ryska sidan ”Sputnik”, som under perioden 14/4 2015-11/3 2016 publicerade artiklar på svenska, gör en indelning av artiklarna på huvudområden eller teman och presenterar en kvantitativ analys av det. Sputnik har publicerat på ett flertal språk varav svenska var ett under den korta period som angetts ovan. Det förekom, under den undersökta perioden april-december 2015, 3963 artiklar varav 3344 kunde placeras i någon kategori. Så många som 619 kunde författarna inte klassificera (15,6%). Det framgår inte vilka kriterier som använts för att välja teman eller hur artiklar som berör flera teman klassats.

Den svenskspråkiga delen av Sputnik har uppenbart innehållit ett antal artiklar som förekommit allmänt på andra delar av Sputnik och översatts till svenska (finska Yle citeras mer än någon svensk källa). Det tillsammans med den korta period den svenska delen var aktiv tyder på att det inte var någon stor satsning på just Sverige från rysk sida. Slutsatsen är att Sputnik syftade till att skönmåla Ryssland och kritisera Väst, särskilt USA, EU och NATO. Det behövs ingen ingående analys för att komma till den, sannolikt korrekta, slutsatsen.

Författarna gör en poäng av att det var en dramatisk ökning av artiklar om Syrien när Ryssland började använda sitt flyg i Syrien september 2015 och en motsvarande nedgång i antalet artiklar om Ukraina. Det vore väl snarast konstigt om en så betydelsefull förändring av utvecklingen i Syrien inte gavs stort utrymme. Det är dock fel att hävda att det skedde på bekostnad av antalet artiklar om Ukraina. Det framgår av ett diagram (3) i artikeln att antalet artiklar om Ukraina minskade tämligen stadigt från maj 2015. Händelseutvecklingen var inte lika dramatisk i Ukraina under den period när antalet artiklar minskade.

Återigen det handlar om ryska insatser, men det kan ändå vara på sin plats att fundera på hur andra länder agerar. Udo Ulfkotte som var journalist i många år på Frankfurter Allgemeine har skrivit en bok om påtryckningar på journalister från bl.a. CIA för att skriva artiklar som är positiva till USA och dess politik. Han har även vittnat om detta i en video som visats på RT. 16 Detta borde inte förvåna någon. CIA var inblandade i omfattande stöd för att pressen i Sverige skulle skriva ”rätt” under det kalla kriget. Jag vet inte om motsvarande studerats för om och i så fall hur det sker idag. 17

Om förekomst av förfalskningar
Artikelförfattarna hävdar att det förekommit förfalskade dokument och fejknyheter i ”det svenska informationslandskapet”. Det är otvivelaktigt sant, nätet är fullt av skräp. De listar 26 exempel på förfalskningar som dykt upp under en 25-månadersperiod från december 2014. Författarna hävdar även att det skulle ha ökat. Så kan det vara, men de har inte visat att de har grund för det påståendet eftersom de inte gjort någon analys över en tillräckligt lång tidsperiod.

Artikeln handlar om Ryssland och dess aktiva insatser mot Sverige, vilket borde avse hur den ryska statsledningen och de organisationer som styrs av den har agerat för att påverka. Därför är eventuella bevis på att förfalskningar och desinformation som förkommit faktiskt har ett ursprung i den ryska statsledningen eller dess underställda organ helt avgörande för slutsatserna. Det saknas bevis på sådan koppling. Det påstås förfalskningarna först har dykt upp på ryskspråkiga sajter som cont.ws och politrussia.com och senare har lagts upp på en svenskspråkig sida, Pressbladet, men det saknas bevis eller referens som visar hur det kan härledas i enskilda fall. Det framgår inte hur de kan veta att det verkligen är på dessa sajter som förfalskningarna dykt upp först. I flertalet fall rör det sig enligt författarna om internetsidor som ger möjlighet för vem som helst att lägga ut material på dem. Om någon har lagt ut något där via ett ombud blir det väldigt svårt att härleda av vem, och var, förfalskningen skapats. Detta medger författarna: ”Linkages to Russian sponsored originators exist, for the most time indirectly.” och ”The systematic dissemination of forgeries through various media channels suggests a coordinated campaign even if it remains to be established precisely where and how the forgeries have been generated.”


Det är inte alls orimligt att någon som representerar en underrättelseorganisation i Ryssland har medverkat till någon av de 26 förfalskningarna. Bevisningen är dock så svag eller obefintlig att det är svårt att motivera att förfalskningarna ens ingår i en artikel som handlar om rysk informationspåverkan i Sverige. En del av förfalskningarna kan komma från aktörer som vill misskreditera Ryssland eftersom det handlar om sådant som är lätt att avslöja och att misstankarna sannolikt skulle riktas mot Ryssland. Några av förfalskningarna handlar om Ukraina och då kan det vara rimligt att misstänka att någon i det landet vill sprida förvirring. Det kan även komma från sådana som behagar skämta eller visa för sina hacker-kompisar att de är skickliga på att luras.

Detta har skrivits under huvudrubriken ”Russian active measures towards Sweden”: Increasingly since 2014, Sweden has been the target of a wide array of active measures: Disinformation, forged telegrams and fake news items have surfaced in the information landscape; Russian politicians and diplomats have intervened in Swedish domestic political affairs on NATO and Baltic Sea security; pro-Kremlin NGOs and GONGOs have become operative in Sweden and revelations of a Russian owned company in Sweden connected to party financing in the European Union have emerged in media.” Det är många grova anklagelser, men bara en mindre del har backats upp av bevis.

Åsikter som klassas som rysk propaganda

Författarna använder en relativt ovanlig term ”interlocutor” som enligt en gammal engelsk-svensk ordbok betyder: ”deltagande i ett samtal, interlokutör, den som man pratar med” (Norstedts 1964). Författarnas syn att det främst handlar om någon som för något vidare (förmedlar) framgår av följande mening: ”Lastly, there exist examples of actors in Sweden, such as politicians, academics and newspapers, who wittingly or unwittingly perform a role as agents of influence or interlocutors of disinformation.” Liknande formulering återfinns på ställen i artikeln. På ett ställe har ”disinformation” ersatts av ”pro-Kremlin ‘left’ narrative”. Den preciseringen gjordes i anslutning till kritiken av Aftonbladet Kultur.

Författarna har på några ställen pekat på teman och ståndpunkter som ingår i den ryska nyhetsförmedlingen eller ryska ledningens uttalanden och som personer, organisationer eller tidningar i Sverige framfört. Till kategorin åsikter man riskerar att bli stämplad som ”interlocutor of disinformation” återfinns bl.a. följande (eller har jag tolkat författarna fel?): “Post-war examples included allegations of mass unemployment in the capitalist system, criticism of discrimination against Blacks in the United States, and imperialism resulting from capitalist rivalries over the control of raw materials and markets. False or not, these stories rang true to millions of people, both inside the Soviet Union and abroad. A similar operating mode can be seen in how Russia conducts its public diplomacy today. The Iraq war (2003) was a violation of international law, the Libyan intervention (2011) did not end hostilities on the ground, and the EU is facing considerable economic and political challenges. As previously with Soviet propaganda, Moscow’s criticism of the ‘West’ today rings true to important target groups who can be nudged towards accepting the Kremlin’s established view of world affairs.”

De exempel på ‘allegations’ och ‘critisism’ från Sovjettid är illa valda eftersom det är sådant som i stor utsträckning diskuterats utan alltför stor oenighet bland forskare och andra (det finns nog i och för sig en del som undviker ordet imperialism). Det som sägs om ryska ståndpunkter idag är på motsvarande sätt knappast kontroversiella bland människor som är insatta i vad som händer i världen. Det betyder att i stort sett vem som helst som inte helt sluter upp bakom de åsikter som dominerar i Sverige och Väst kan pekas ut som något suspekt.

Om detta inte är exempel på ståndpunkter som är typiskt ryska, varför tas de upp i en artikel om rysk påverkan? De flesta jurister är väl överens om att Irakkriget 2003 var ett brott mot FN-stadgans våldsförbud mellan nationer. Dåvarande generalsekreteraren i FN, Kofi Annan, uttalade sig tydligt i den frågan. Är det något anmärkningsvärt att anse att insatsen i Libyen var misslyckad? Är det inte närmast självklart att EU står inför stora utmaningar såväl ekonomiskt som politiskt, det diskuteras ju dagligen i svenska tidningar med en rad olika politiska inriktningar? Om sådana ståndpunkter ska vara uttryck för rysk påverkan på svensk debatt blir artikelns huvudargumentation lätt att avfärda.

Författarna tar upp högerinriktade miljöer som har någon slags koppling till rysk informationssatsning först, men ägnar mer utrymme åt vänsterinriktade miljöer. De tar bl.a. upp Facebookgruppen Anti-Euromaidan Sweden (AEMS) och Ukrainabulletinen. Jag har följt dessa två grupper och även bidragit med egna inlägg. Det finns några individer som deltagit i diskussionerna i AEMS som hyllar den ryske presidenten, men de utgör en minoritet. Båda utpekade grupper har uttryckt kritik av Västs inblandning i utvecklingen i Ukraina och presenterat en stor mängd information som inte svensk press tagit upp. Är det att sprida ryska ståndpunkter?

Man kan fråga sig hur betydelsefull del av den svenska debatten dessa två grupper utgör. Den bild av utvecklingen i Ukraina som ges i svenska tidningar och radio och TV samt av de politiska partierna har varit tämligen enhetlig. Den har legat i linje med den syn EU och USA gett uttryck för. Det finns inte många exempel där de som har en helt annan syn kommit till tals i media. Till undantagen hör några inlägg på Aftonbladet Kultur. Det finns dessutom ett exempel där Oleg Mezjuev, en av huvudaktörerna i AEMS, blev intervjuad i ett radioprogram. Det blev starka reaktioner i pressen för att programmet inte redan i början av programmet varnat för att han varit aktiv på nätet med avvikande åsikter om Ukraina (det nämndes på slutet). I Medierna 5/3 2016 uttrycktes följande ”Kritik mot att P1-programmet Konflikt lät en Putinkramande debattör sprida sin ryska propaganda”. Detta finns beskrivet i ett inlägg jag skrev för Synapze.se. 18

Som ett av många motexempel kan nämnas att Stefan Ring några gånger fått svara på frågor i TV om utvecklingen i Ukraina utan att det nämnts att han är med i styrelsen Svenska Atlantkommittén (lobbyorganisation för NATO). 19 Det exempel på en person med kopplingar till högerextrema i Ukraina som getts mycket tid i ett program i SR är ännu mer talande angående den bristande balansen. 20

Ett ytterligare exempel på obekräftade påståenden är att representanter för ryska ambassaden var närvarande när Svensk-ryska vänskapsföreningen bildades, en förening som inte tar ställning för eller mot den regering som har makten i Ryssland. Naturligtvis utan någon referens som visar att det är korrekt. Man kan dessutom fråga sig på vilket sätt det skulle vara fel om så skett. (Efter publicering har jag fått info från en person som vet – det var ingen från ambassaden närvarande.)

Noter

[1]Artikeln fanns att ladda ner här: http://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/01402390.2016.1273830 men är inte nerladdningsbar pga att Kragh avser att göra ändringar i innehållet. Engelska textutdrag i noterna kommer från artikeln.

[2] http://www.aftonbladet.se/kultur/a/Kgva7/haxjakten-maste-fa-ett-slut

[3] http://www.aftonbladet.se/kultur/a/ErWvo/forsvara-det-fria-ordet

[4] http://www.aftonbladet.se/kultur/a/6Jz1o/nickedockorna-i-salen

[5] http://www.journalisten.se/nyheter/jan-scherman-sjf-och-tu-maste-agera

[6] http://www.podcasts.nu/avsnitt/mediespanarna/262-desinformation

[7] http://www.eftertankt.com/2017/01/om-vetenskaplighet-och-fortroende-for.html

[8] http://www.synapze.se/?link=article&key=16506

[9] http://www.armed-services.senate.gov/imo/media/doc/Mahnken_10-22-15.pdf

[10] http://www.synapze.se/?link=article&key=16506

[11] http://www.helahalsingland.se/opinion/ledare/desinformation-har-ar-26-ryska-forfalskningar-som-spridits-i-sverige

[12] http://www.internationalen.se/2016/04/det-mobbningsindustriella-komplexet-och-ukraina/

[13] http://www.expressen.se/kultur/hemliga-namnen-i-studien-om-kremlfjask/

[14] https://www.foi.se/rapportsammanfattning?reportNo=FOI-R–4065–SE

[15] http://www.npr.org/2016/12/22/506625913/database-tracks-history-of-u-s-meddling-in-foreign-elections

[16] https://www.bing.com/videos/search?q=Udo+Ulfkotte&view=detail&mid=3AA789B3FAE84644AE113AA789B3FAE84644AE11&FORM=VIRE

[17] http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5459221

[18] http://www.synapze.se/?link=article&key=15983

[19] http://www.synapze.se/?link=article&key=16318

[20] https://antieuromaidansweden.wordpress.com/2016/07/29/sveriges-radio-bjod-in-en-proukrainsk-nazistsymptisor-att-tala-om-bl-a-yttrandefriheten-i-ukraina/

Läs även:
Umeåforskarnas hårda kritik
FRA:s vän NSA är mästerhackare i lönndom
Svensk kremnologi
Vill Expressen låta som USA-hökar
Lars Drake: Martin Kraghs analys av rysk propaganda eller desinformation om desinformation

i Andra om: massmedia Aftonbladet Utrikespolitiska Institutet, Obama,folkrätt imperialism, krig, USA, Politik, Ryssland, Ukraina, utrikespolitik NATO Värdlandsavtalet, demokrati,information, desinformation, forskning, Sverige